WoBWorld

Sådär ja. Det var inte så svårt att ordna det hela. Räckte att jag plockade fram en av mina absoluta favoritmelodier så blev jag glad och stark igen.

Nja. Ok. Till att börja med så är ju damen vansinnigt snygg. Men det är liksom inte därför det hela hamnar här. Nä, det är bra. Bara sådär bra som en del musik är. Bara... bra.

Ja det glömde jag ju berätta. Min dotter skickade sent omsider ett mess på mobilen med ett grattis på fars dag. Det kändes minst sagt bra. Att äldsta sonen skulle glömma det är ju helt ok eftersom han hade sin egen födelsedag i huvudet och att min yngsta son skulle komma ihåg det vore väl lite väl mycket att begöra även om jag kan tycka att hans moder kunde hjälpa honom att komma ihåg. Men i hennes värld finns jag inte alls. Hon låtsas att hennes lilla familj är de som finns och att jag är en ond dröm. Skulle hon få bestämma skulle jag väl inte alls ha någon kontakt med hennes son. Men det är ju som det är med det där. Det känns lite som att det blir mest hennes problem allt som grabben blir äldre och lite mer motståndskraftig mot hennes makt.

Så, jag är inte en helt meningslös figur. Min dotter sade att hon älskade mig och det räcker för att hålla mig uppe ett år. Tänk att en sån som jag ens får ha barn. Det är ett under bara det. Ett underbart under som gör min gråa tillvaro färgsprakande och levande.

Hua, då kan man slappna av lite. Min ömma moders telefon bara pep upptaget hela eftermiddagen och kvällen igår och jag började få en massa obehagliga tankar i skallen. Visserligen misstänkte jag att hon missat att lägga på lure riktigt, men man vet ju aldrig så noga. Igår vid 24 tiden var jag när att ringa larmpatrullen för att be dem titta till henne men sen besinnade jag mig lite. Jag kan vara tänka mig min moders trumpna vrede om jag skickde larmet på henne mitt i natten.

Men nu när jag ringde så svarade en pigg och nyter moder. Puh som sagt. Hon hade lyckats klämma till en knapp, troligen högtalarfunktionen så att det blev upptaget. Eller som hon sade, "det lös rött". Jaja, nu vet jag att hon lever och mår bra. Stackars är så orolig för att jag mår som jag gör. Men jag vet ju hur det är. När ens barn mår dåligt så mår man själv kass. Jag vågar väl inte berätta om hur illa det är, för jag vill inte oroa henne i onödan. Men lite vet hon ju.

Men som sagt, det har varit lite nervigt under natten och morgonen innan jag fick tag på henne. De där strokarna hon fick förra året har öppnat mina ögon för att tant mamma, trots att hon är störig och jobbig, inte kommer att leva i en evighet så jag är så glad för att jag får ha henne kvar. Trots våra meningskiljaktigheter. Plus att det verkar lite som att hon mjuknat lite själv.

Men nu kan jag slappna av idag. Låta denna dagen bara ramla på. I morgon ska jag ta tag i det mesta tänkte jag. Jag vet, man ska inte skjuta upp saker hela tiden. Men jag låter mitt senaste psykbryt läka lite lugnt och försiktigt. Men som sagt, i morgon är det nya tag som gäller. Nya tag och bättre tag. Dags att slita sig från Harpan och börja sköta fundamentala saker som mat och livskraft.

Men tills dess? Tja, jag går väl till sängen igen.

Jag har fått snurr på gamla hederliga Jesus Christ Superstar. Den engelska versionen. Jag läste om att en Svensk uppsättning har satts upp med Ola Salo och kom på hur jag älskade originalskivan när jag var 8-9. Inte för texterna eller budksapet utan för musiken som rann i min skalle även på natten när jag sov.

Men nu kan jag uppskatta hela konceptet. Så jäkla bra. Jesus porträtterad som en männiksa. Precis som jag ser honom, en historiks varelse. Som hade dödskräck och en stor fråga med sig hela tiden. "är jag värd detta". Underbart. jag försöker få min son att lyssna till skivan, men han bjuder stort motstånd eftersom han tror det är nått religiöst. Han är stor motståndare till allt religiöst. Men jag jobbar hårt på att få honom att förstå att religion är ett fönster in till människan. Bara för att Gud inte finns betyder det ju inte att männiksor inte påverkas av honom.

Men framförallt så är skivan full av bra musik. Strålande... ge Andrew Loyd Webber era pengar.

Jodå, nu har Bo Kaspers skiva snurrat några gånger och visst börjar vissa saker sätta sig. Men det tar bara lite längre än det brukar med dem. Texterna är desamma som de brukar. Döden, alkohol och förhållande och lyckan över att leva innan man tar slut och allt försvinner.

Får den bara snurra runt i natt medan jag sover så kommer den säkert att bli en gammal hederlig vän i skivsamlingen misstänker jag.

Jag har redan funnit en favorit. "Det blir bättre sen". Den hade varit perfekt i hallucinationerna i lördags natt. Som en berättelse om en resa till lindringen i en flaska.

"Sen
Det blir bättre sen
För mörkret faller mjukt
Och taxin rullar snabbt
Mot andra sidan stan
Diskar i en bar
Isbit i ett glas

Några droppar kvar
Det kommer mera snart
Det kommer alltid mer

Och taxin bromsar in
Och Vermout möter Gin
Det är en lång väg ner

Men det blir bättre sen
Andas bara lugnt
Låt dig sköljas med
Låt dig sakta sjunka in i skymningen

Nu skakar du igen
Men det blir bättre sen
Det blir bättre sen

Sen
Det blir bättre sen
Det brinner inte än
Ingen här är känd
Som kan kliva på
Och fråga hur det går
Som ingenting har hänt

Det blir bättre sen
(Det blir bättre sen)
Andas bara lugnt
(Andas bara lugnt)
Låt dig sköljas med
(Låt dig sköljas med)
Låt dig sakta sjunka in i skymningen
(Låt dig sakta sjunka in i skymningen)

(Det blir bättre sen)
Nu skakar du igen
(Skakar du igen)
Det blir bättre sen
(Det blir bättre sen)
Det blir bättre sen

From http://www.6lyrics.com
Det blir bättre sen
(Det blir bättre sen)
Andas bara lugnt
(Andas bara lugnt)
Låt dig sköljas med
(Låt dig sköljas med)
Låt dig sakta sjunka in i skymningen
(Låt dig sakta sjunka in i skymningen)

(Det blir bättre sen)
Nu skakar du igen
(Skakar du igen)
Det blir bättre sen
(Det blir bättre sen)
Det blir bättre sen

Det blir bättre sen
(Det blir bättre sen)
Det blir bättre sen"

Kan man aldrig få vara glad helt och hållet. Missförstå mig inte. Jag har köpt ny dator och är glad som ett litet barn. Jag har fått tv, musikspelare, dator i ett och samma paket. Allt går blixtsnabbt. Ljudet som når högtalarna är äntligen totalt digitalt. Bilden är löjligt bra och det finns en massa roliga saker som fingeravtrycksläsare och blinkande lampor som jag inte visste om när jag köpte burken. Nu står min gamla i sovrummet. Där inne kan jag nu bekvämt titta på film i sängen.

Allt borde väl vara bra? Så klart så passar Tele2 på att stypa hastigheten på burkeländet. Så nu när jag borde ladda ner en massa uppdateringar så får jag vara nöjd med att det (än så länge) tar 2 timmar att ladda ner msn. Hrmph. Fast det är mycket som ska till nu för att jag ska bli sur. Lite kan man liksom bjuda på. Nu har jag bjudit mig själv på lyx som får räcka i många år frammåt. Fan vet när jag kan köpa nått överhuvdtaget nästa gång. Men just nu? Strålande glad. Strålande glad.

Nu har jag ätit den nya medicinen i några dagar och ett hopp har tänts i min själ. För jag mår bättre. Alltså, den där generella ångesten som hela tiden har legat över mitt liv som en kletig smet försvinner när jag tar de nya pillren. Jag vågar inte ropa hej än, men det känns verkligen hoppfullt. I går var jag till exempel i affären helt utan några lugnande piller och det gick alldeles utmärkt. Inte ens antydan till ångest. Jag åt mitt på dagen igår och hade ingen ånget. LIte kröp fram på kvällen när jag åt middag, men det var inte mer än att jag kunde fortsätta äta.

Medicinen ska ju funka mot just genell ångest. Alltså inte mot panikångest utan mot "bakgrundsångest", sån som hela tiden finns där och som gör att jag går på övervarv hela tiden. Men jag ska nog börja ta den 3 gånger om dagen istället för bara 2 eftersom det började krypa i mig på kvällen. Men det är lugnt, jag kan öka själv utan att behöva kontakta läkaren eftersom det står på ordinationen att jag kan öka till x3.

Som sagt, jag vill inte ropa hej än, men fortsätter det på detta sättet så kan jag vara en mycket lycklig man.

Äntligen har de höjt hastigheten på mitt "bredband" igen. Nu gäller det bara att inte komma över 5Gb i nedladdning under oktober.

Så gott så gott.

Det är alltid samma sköna känsla när tabletterna kickar igång i kroppen och ångesten lägger sig. Det tog en stund men nu känner jag mig relativt säker i alla fall en timma och kan passa på att duscha och tömma diskmaskinen innan det börjar bubbla i mig igen.

Jag borde nog passa på att äta nått med innan spänningarna i halsen gör det omöjligt att svälja igen.

Så får det bli.

Sitter och snattrar med min äldsta son på msn. Det är så underbart att prata med honom så som vi gör nu för tiden. Han har växt upp och blivit en man och kan förstå mig bättre och jag förstår honom. Vi möts på samma plan så att säga. Det finns mycket vi behöver reda ut innan vi blir totalt i sync med varandra, men det känns om som vi är på väg att komma dit.

Vi har båda ångesten som gemensam nämnare och jag tror att det gör att han får bättre insyn i hur jag funkar och varför jag gjort som jag gjort genom åren. Det är ett under att en idiot som jag överhuvudtaget har blivit välsignad med tre underbara barn. Tanken svindlar när jag tänker på det. Vilken underbar tur jag har mitt i all bedrövelse.

Nyss så messade Polare R på msn och frågade om han skulle hämta upp mig på vägen till 50-års festen. Han är alltså beredd att ta omvägen om Viskafors bara för att hämta upp mig. Samma sak där. Jag ska vara förbannat tacksam som har sådana vänner, som verkligne ställer upp på mig fast jag är en strulpelle.

Så, kontentan av det hela blir att jag trots min sjukdom har en satans massa tur som mött rätt människor genom livet.

Ah. Äntligen en anledning att vara glad och leva vidare. Klockan 09.20 så kommer Ac/dc´s nya video visas på Tv4.

Me like!!!

JAg måste säga att Foo fighters senaste skiva är precis hur bra som helst. Speciellt älskar jag "Come alive", men den har jag redan lagt upp en gång tidigare på bloggen så ni får lita på mitt ord när jag säger att den låten är smarrig som princesstårta.

Förövrigt har jag helt snurrat in mig på Foo fighters. Det är så skönt med bra musik. Jag har ju sagt det innan men jag avskyr när det blir tyst, musiken snurrar runt i mina högtalare dygnet runt.

Så nu ska jag dricka en kopp kaffe till lite musik. Minsann.

Nu blev jag glad igen. Var inne och kollade på mitt konto och upptäckte att det visst var draget de där taxipengarna redan. Så nu har jag råd med den där hårddisken i alla fall.

Trevligt.

Sååååååååå bra.

Konstigt. Jag är lugn som en filbunke (vem fan kom på det uttrycket? Varför skulle en filbunke vara lugnare än något annat?) än så länge idag. Vilken kontrast mot gårdagen som var en enda jäkla ångestattack. Men jag klagar inte, det är skönt så skönt att slippa ångesten, i alla fall för ett tag. Så att man hinner hämta andan och ladda batterierna. JAg hoppas det håller i sig hela dagen, det vore en nåd att stilla bedja om, för det är banne mig inte många sådana dagar om året som jag får.

Underbart!!!

Det är något fel på den här dagen. Jag har mått toppen hela dagen. Från det jag gick upp ända nu. Inte tillstymmelsen till den allra minsta ångest överhuvudtaget. Märkligt. En massa har jag fått gjort med. Tvättat, städat hela lägenheten, fixat med datorerna, klappat katten när jag hunnit och allmänt mått bra.

Så klart så måste något krångla så jag har fått vansinnigt ont i ryggen och hade bara Alvedon hemma och inga Voltaren T  som jag hoppats på. Men vad fan, man kan inte få allt. Sådana här dagar har jag gärna mer av. Det enda som saknas är mjölk till morgondagens kaffe men svart kaffe är egentligen godare, det är bara det att det blir så förbannat varmt i min perkulator och jag har inget tålamod att vänta på att det ska svalna. Men som sagt, man kan inte få allt.

Ute värker regnet ner och det mullrar av åska men inte gör det mig något där jag sitter i min lilla lya och trivs. Tänk att inte nog med att jag tvättade, jag sorterade in all den rena tvätten i garderober och lådor med. Sånt brukar ta mig några dagar innan jag orkar ta tag i det hela. Fasen vet vad som tagit åt mig. JAg plockade till och med ur den rena disken och satte in den smutsiga i diskmaskinen nu innan jag går och lägger mig.

Som sagt. Mer sådana dagar, när man känner sig som folk igen. Hoppas bara att det inte var tillfälligt.

Ah, vilken lättanad. JAg lämnade ju in mina ärvda ringar på panten i vintras, sen hade jag ingen möjlighet att lösa ut dem eller låna om på dem. SÅ jag trodde de var borta för evigt och det har gått och gnagt på mitt samvete en längre tid. Men nu fick jag ett brev från panten där jag blev erbjuden att lösa ut eller sätta om lånet och det ska jag givetvis göra. Den ena ringen fick jag från min far när jag fyllde 18 och har tänkt att min äldsta son skulle få den nu när han fyller 18 om någon månad. Vilken lättnad.

SÅ det är bara att sätta sig på mopeden och omsätta lånet, kosta vad det kosta vill. Sen får jag se om jag kan spara ihop lite så jag kan lösa ut dem efter det.

Ibland har man tur i livet.

Efter ett tips av Nelson. Så söt så söt. Ännu en kvinna att lägga till listan över bedårande. Plus att det är en bra låt med såklart.