När man får en klump i halsen av glädje.
Johnny Cash senaste/sista skiva har äntligen kommit till Spottan. Så jag lyssnar och gråtnjuter. Sådär bra kan det bara bli några få gånger i en livstid. Det är så sorgligt men samtidigt så vackert att man inte kan göra annat än finna hopp och tröst. Märkligt. Oerhört märkligt.
Jag har varit ute på en lite längre promenad med Kita, hunden. På vägen tillbaka så blev helt plötsligt hela världen alldeles tyst. Kvar fanns bara solen, den blå himlen, ohörbart prassel från glömda löv. Viskan rann förbi, vägen vi gick vid var vår och bara vår. Sedan hördes en ensam fågel, en ensam som strax fick sällskap av sina likar. Allt det där tysta försvann och blev ännu skörare och viktigt.
Så är det när vintern dör. För nog kämpar den, jesus vad den kämpar i år. Den biter sig fast, slås och river om nätterna med sina vassa klor. Men varje dag så äter värmen och solen upp ännu lite mer av snö och is. Lite, dag för dag. Nästan omärkligt finner vi världen klä av sig och snart har den fått på sig en grön och gul och blå och röd kostym
Kan man annat än bli glad när man finner att man har tagit på sig för mycket kläder? När svetten rinner återigen nedför ryggen och skorna känns en smula för klumpiga. Att lägga av sig halsduken och dra av sig vantar. Knäppa upp rocken och bara andas klar vårluft.
Livet är banne mig så bra som det bara kan vara. Precis nu!
Jag har varit ute på en lite längre promenad med Kita, hunden. På vägen tillbaka så blev helt plötsligt hela världen alldeles tyst. Kvar fanns bara solen, den blå himlen, ohörbart prassel från glömda löv. Viskan rann förbi, vägen vi gick vid var vår och bara vår. Sedan hördes en ensam fågel, en ensam som strax fick sällskap av sina likar. Allt det där tysta försvann och blev ännu skörare och viktigt.
Så är det när vintern dör. För nog kämpar den, jesus vad den kämpar i år. Den biter sig fast, slås och river om nätterna med sina vassa klor. Men varje dag så äter värmen och solen upp ännu lite mer av snö och is. Lite, dag för dag. Nästan omärkligt finner vi världen klä av sig och snart har den fått på sig en grön och gul och blå och röd kostym
Kan man annat än bli glad när man finner att man har tagit på sig för mycket kläder? När svetten rinner återigen nedför ryggen och skorna känns en smula för klumpiga. Att lägga av sig halsduken och dra av sig vantar. Knäppa upp rocken och bara andas klar vårluft.
Livet är banne mig så bra som det bara kan vara. Precis nu!
Ballad nummer 17.
En man med kajal. Ett geni som älskar orden. En text av ett fyllo, framfört av en knarkare. Kan det bli bättre en dag när solen skiner? Kan snuset rinna mer? Kan orden bli mer betydelsefulla?
Troligen inte.
Troligen inte.
Förstår du eller förligger du?
Karl Anderssons sonsonson sitter i ett kallt vardagsrum. Blott ett stenkast från där han levde och verkade. Eller värkade han? Jag vet inte, hans gener fick jag i gåva den dagen på en snöig aprilsund. Då när jag gjorde storartad entré. Genom att låta min moder lida och min fader fasa.
Så jag bär på den där själen, för han har slutat bära på den. Mina förfädrer bodde i himlen och på jorden. Arvet efter ruserna bär jag på mödrars sida, arvet efter fabriksarbetare på min faders. Sida.
Troligen, kanske, borde jag sluta fundera. Bara vara. Men det ligger. Inte. För. Mig.
Men allt jag ska göra idag har jag redan tänkt ut. Sedan ska jag nog tänka in lite.
Så jag bär på den där själen, för han har slutat bära på den. Mina förfädrer bodde i himlen och på jorden. Arvet efter ruserna bär jag på mödrars sida, arvet efter fabriksarbetare på min faders. Sida.
Troligen, kanske, borde jag sluta fundera. Bara vara. Men det ligger. Inte. För. Mig.
Men allt jag ska göra idag har jag redan tänkt ut. Sedan ska jag nog tänka in lite.
Torka tårarna, jag finns här
Dagen som är idag är inte min dag. Den är någon annans. Själv så finner jag mig vara i gårdagen eller för ett år sedan. Kanske i morgon. Jag vet inte, kanske du vet?
Så jag slipprar gråten från mina melerade ögon. Utan läppstift i fjällen. Älskar allt och hatar mer. Kanske, återigen mitt nya favvoord, kanske ska jag dö. Någon gång. Att köpa en pizza är inte aktuellt. Men musik gör min lust att vakna värd något.
Så jag lyssnar väl då.
Medan jag gråter.
Så jag slipprar gråten från mina melerade ögon. Utan läppstift i fjällen. Älskar allt och hatar mer. Kanske, återigen mitt nya favvoord, kanske ska jag dö. Någon gång. Att köpa en pizza är inte aktuellt. Men musik gör min lust att vakna värd något.
Så jag lyssnar väl då.
Medan jag gråter.
Mellanspel. Inget annat.
Jag önskar jag vore ung 1964. Så hårt. Tills jag finner att de som var det då är döda eller gamla nu. Men skit samma. Det här gör mig så lycklig så att jag vill knarka lite.
Negationer
Någon dag 1982 satt en liten jag i hans sovrum och drack en öl och rökade Röda commerce till en skiva med Stenarna. Jag vet inte men jag är väldigt osäker på att den där dagen förband sig till att besegla mitt öde.
Stulen öl, stulna cigaretter. Ensamhet. Rolling stones som spelar från en LP-skiva. Mitt rum. Mitt egna paradis. Lika ensam då som nu. Sedan dess har jag funnit lyckan i att få barn, för man får dem. De är en gåva. Jobbat, läst och blivit vid min läst. Men de där ciggen och den där ölen skapade mitt liv. Stones gör mig glad, med de budskap från död och droger som de ger mig.
Det finns inget bättre än att bli totaltankad och full på alkohol och piller. Att bara drömma om någon som man inte vet finns. Alexander den store söp sig full på 6 liter vin och dog. Kanske kommer jag dö, då. Med?
Men det nyktra har fördelen av att man vaknar när man vaknar och inte svimmar när man slutar sova. Men det är nog den enda fördelen. Tror jag.
Så jag håller mig väl nykter. Flera sekunder.
Stulen öl, stulna cigaretter. Ensamhet. Rolling stones som spelar från en LP-skiva. Mitt rum. Mitt egna paradis. Lika ensam då som nu. Sedan dess har jag funnit lyckan i att få barn, för man får dem. De är en gåva. Jobbat, läst och blivit vid min läst. Men de där ciggen och den där ölen skapade mitt liv. Stones gör mig glad, med de budskap från död och droger som de ger mig.
Det finns inget bättre än att bli totaltankad och full på alkohol och piller. Att bara drömma om någon som man inte vet finns. Alexander den store söp sig full på 6 liter vin och dog. Kanske kommer jag dö, då. Med?
Men det nyktra har fördelen av att man vaknar när man vaknar och inte svimmar när man slutar sova. Men det är nog den enda fördelen. Tror jag.
Så jag håller mig väl nykter. Flera sekunder.
Snälla doktorn,. ge mig något att sova i.
Det här livet tar död på mig. Det gör mig illa. Det förintar varje ansats till att vara någon som vill något. Jag fick ett brev. Men frimärken. Det var från de där personen som kallar sig min chef. De har sökt mig säger de. Va fan. Jag har inte varit någon annanstans än i mig hela tiden. Att arbeta är fan inget som man gör för att man måste. Det är något man bara gör. Så jag ringde och fann en jävla telefonsvinsvarare. Ingen som bryr sig förutom att pappren ska in. Pappren på att man är sönder. Jag vet inte, men jag tror att någon runkar och lägger en sats på mina papper.
Jag är en smula sönder. Just nu. Om en stund är jag hel igen. Hoppas alla skattebetaaaaaaalare.
Oh help me, please doctor, I'm damaged
There's a pain where there once was a heart
It's sleepin, it's a beatin'
Can't ya please tear it out, and preserve it
Right there in that jar?
Oh help me, please mama, I'm sick'ning
It's today that's the day of the plunge
Oh the gal I'm to marry
Is a bow-legged sow
I've been soakin' up drink like a sponge
"Don't ya worry, get dressed," cried my mother
As she plied me with bourbon so sour
Pull your socks up, put your suit on
Comb your long hair down,
For you will be wed in the hour
So help me, please doctor, I'm damaged
There's a pain where there once was a heart
I'm sleepin, it's a beatin'
Can't ya please take it out, and preserve it
Right there in that jar?
Oh help me, please doctor, I'm damaged
There's a pain where there once was a heart
It's sleepin, it's a beatin'
Can't ya please tear it out, and preserve it
Right there in that jar?
I was tremblin', as I put on my jacket
It had creases as sharp as a knife
I put the ring in my pocket
But there was a note
And my heart it jumped into my mouth
It read, "Darlin', I'm sorry to hurt you.
But I have no courage to speak to your face.
But I'm down in Virginia with your cousin Lou
There be no wedding today."
So help me, please doctor, I'm damaged
You can put back my heart in its hole
Oh mama, I'm cryin'
Tears of relief
And my pulse is now under control
Jag är en smula sönder. Just nu. Om en stund är jag hel igen. Hoppas alla skattebetaaaaaaalare.
Oh help me, please doctor, I'm damaged
There's a pain where there once was a heart
It's sleepin, it's a beatin'
Can't ya please tear it out, and preserve it
Right there in that jar?
Oh help me, please mama, I'm sick'ning
It's today that's the day of the plunge
Oh the gal I'm to marry
Is a bow-legged sow
I've been soakin' up drink like a sponge
"Don't ya worry, get dressed," cried my mother
As she plied me with bourbon so sour
Pull your socks up, put your suit on
Comb your long hair down,
For you will be wed in the hour
So help me, please doctor, I'm damaged
There's a pain where there once was a heart
I'm sleepin, it's a beatin'
Can't ya please take it out, and preserve it
Right there in that jar?
Oh help me, please doctor, I'm damaged
There's a pain where there once was a heart
It's sleepin, it's a beatin'
Can't ya please tear it out, and preserve it
Right there in that jar?
I was tremblin', as I put on my jacket
It had creases as sharp as a knife
I put the ring in my pocket
But there was a note
And my heart it jumped into my mouth
It read, "Darlin', I'm sorry to hurt you.
But I have no courage to speak to your face.
But I'm down in Virginia with your cousin Lou
There be no wedding today."
So help me, please doctor, I'm damaged
You can put back my heart in its hole
Oh mama, I'm cryin'
Tears of relief
And my pulse is now under control
En livräddare.
Hur gör man för att glömma smärtan i kroppen, lusten att göra sönder allt man har, tvånget att förstöra sig? Man lyssnar till blues. Så klart. Varför hade jag glömt det? Hur kunde jag glömma det? Vad var det som gjorde att jag inte gjorde det redan när den allra första knivseggen rispade huden på min rygg? Faen vet. Men nu känner jag mig helt ok. Ledsen men levande. På grund av bluesen. Bara för den.
Kärlek till livet
Jag blir så glad att jag vill hoppa ur skinnet. Livsglädje bland alla ettor och nollor som en datafil är. Ungdom, grönt gräs, rött vin, stulna cigg och en himmel som aldrig någonsin blev svart.
Allt man varit kan man bli igen
Det var länge sedan jag lyssnade till Springsteen. Av någon anledning. Men nu reparerar jag det. Nä, inte den senare, gråtråkiga Bruce utan den frustande, livsbejakande tidiga Bossen. Det är som att få rött varmt blod rakt in i hjärtat efter att man blött i månader.
Musik är något förunderligt. Den kan vara totalt frånkopplad resten av världen, konsten, litteraturen, filmer och kärleken man har i bröstet. Eller så kan den vara en del av just allt det där. Utan musik tror jag att världen går under på några få bleka sekunder. Det är lätt att hitta sina känslor när ljudvågorna och texterna når örat. Så nära till tårar och lycka och kärlek och skratt och minnen, minnen, minnen.
Så just nu går jag i en sommarvarm Borås-värld. En sol steker och allt luktar torrt och asfalt och grönt. Att vara 15 igen kan man bara vara i få mikrosekunder.
Musik är något förunderligt. Den kan vara totalt frånkopplad resten av världen, konsten, litteraturen, filmer och kärleken man har i bröstet. Eller så kan den vara en del av just allt det där. Utan musik tror jag att världen går under på några få bleka sekunder. Det är lätt att hitta sina känslor när ljudvågorna och texterna når örat. Så nära till tårar och lycka och kärlek och skratt och minnen, minnen, minnen.
Så just nu går jag i en sommarvarm Borås-värld. En sol steker och allt luktar torrt och asfalt och grönt. Att vara 15 igen kan man bara vara i få mikrosekunder.
För att jag är född som jag är
Sug
Alla damer. En jakt på knulla. Så jag har knlullat. PÅ en balkong. PÅ ett golv. Blivit avsugen i en park. Men jag vill inte mer. Jag vill sova. Jag funderar på att bli trött. Trött.
Livet är mig ens gnutta för mycket.
Livet är mig ens gnutta för mycket.
Ännu en gammal slagdänga
Jag har kommit någonstans. Jag kan lyssna på det här utan att börja gråta. Jag kan uppskatta dess melodi och dess text. Men jag är inte där längre. Jag har klättrat upp för berget. Kanske faller jag igen. Men det är då det. Just nu är jag på toppen och mår bra. Inte illa.
En bot mot panikångest?
När man har paniksyndrom, eller det som kallas panikångest, får man ofta försvara sig mot människor som tycker att man "ska skärpa sig". De där som har upplevt något milt obehag någon gång men drog ett djupt andetag och sedan gick vidare. De tycker att man är lat som inte tar tag i sina problem. Som om någon ärligt talat skulle välja att leva med ständiga panikattacker.
Men. Forskningen går vidare, gudskelov. Nu har man bland annat kommit på att människor med panikångest har en förändring i hjärnan som faktiskt går att se, att bevisa. "Forskarna upptäckte att patienter med panikångest har högre koncentrationer av signalsubstanser som kallas orexiner i sin ryggmärg, än personer utan panikångest."
Helt plötsligt ser man ett ljus i tunneln. För det första att man kanske kan komma på ett bra botmedel. För de som finns är ju ärligt talat inte så att man jublar över lycka av att få dem. Men även att man kanske kan få ett slut på alla dessa påståenden om att man är karaktärslös.
En nåd att stilla bedja om.
Men. Forskningen går vidare, gudskelov. Nu har man bland annat kommit på att människor med panikångest har en förändring i hjärnan som faktiskt går att se, att bevisa. "Forskarna upptäckte att patienter med panikångest har högre koncentrationer av signalsubstanser som kallas orexiner i sin ryggmärg, än personer utan panikångest."
Helt plötsligt ser man ett ljus i tunneln. För det första att man kanske kan komma på ett bra botmedel. För de som finns är ju ärligt talat inte så att man jublar över lycka av att få dem. Men även att man kanske kan få ett slut på alla dessa påståenden om att man är karaktärslös.
En nåd att stilla bedja om.
Inte ensam om att vara ensam
Obviously Five Believers
Early in the mornin'
Early in the mornin'
I'm callin' you to
I'm callin' you to
Please come home
Yes, I guess I could make it without you
If I just didn't feel so all alone
Don't let me down
Don't let me down
I won't let you down
I won't let you down
No I won't
You know I can if you can, honey
But, honey, please don't
I got my black dog barkin'
Black dog barkin'
Yes it is now
Yes it is now
Outside my yard
Yes, I could tell you what he means
If I just didn't have to try so hard
Your mama's workin'
Your mama's moanin'
She's cryin' you know
She's tryin' you know
You better go now
Well, I'd tell you what she wants
But I just don't know how
Fifteen jugglers
Fifteen jugglers
Five believers
Five believers
All dressed like men
Tell yo' mama not to worry because
They're just my friends
Early in the mornin'
I'm callin' you to
I'm callin' you to
Please come home
Yes, I could make it without you
If I just didn't feel so all alone
Ett brandtal när inga bränder finns
Varför bryr sig ingen? VARFÖR BRYR SIG INGEN? Varför? Så vi sitter där i våra soffor. Leker med tanken att rösta på SD fast mamma var född i finland. För de beter ju som djur, de där. Alla vet att negrer har enorma penisar och att judar är snåla? Araber är terrorister och alla från Norge bär lusekofta. Finnar bär kniv och danskar suer. Belgier bär basker och älskar choklad, fransmän plockar på sig varje groda de ser. Engelsmän är födda utan smaklökar och turkar luktar. Amerikaner vill döda och ryssar vill härska. Alla, säger alla som du inte känner vill dig illa. De tar det jobbet du inte vill ha och slinker åt sig det socbidrag du inte får. Alla, säger alla. De vill dig illa. Dumma dumma moderater som gav din farmor lite mindre att leva på just för att såsssarna gav henne lite. Men du? Röstade du inte?
En sorgens dag
Jag vet så noga att den här dagen på året är lite speciell. Kanske är det ett tecken på sinnessvaghet? Men nog känner jag något speciellt varje år när den 16 augusti infaller. Det räcker att jag ser datumet skrivet för att något ska väckas djupt i mig. Det är det samma med den 8 december. Dagen Lennon föll.
Men idag är det 32 år sedan Elvis dog. Just den dagen satt jag väl i skolan kan jag tro och sedan gick jag hem. Totalt ovetande om vem Elvis var förutom att min mor pratade om honom då och då. Men efteråt, när hon köpte en kassettbox (jo, det fanns sådana då på den tiden, då 1977) så föll jag eller ska jag säga lyftes jag upp mot himlen. Äntligen hade jag funnit det som jag kunde luta mig mot. En vacker röst, en oerhört vacker man, texter om kärlek och om att dansa och om hur livet kan vara så svårt ibland.
Jag samlade på mig allt, allt jag hittade om Elvis. Små notiser, större artiklar, böcker och framför allt skivor. Varje månad när jag fått min månadspeng gick jag till Rosners skivbutik tvärs över gatan och bläddrade bland skivorna, luktade på vinylen. tog in bilderna och läste låtlistan så att jag tillslut kunde alla skivors spår utantill. Jag hängde upp skivorna på väggen i ett snöre som jag band fast i vardera vägg. Där hängde mina skivor i klädnypor.
Jag hade en liten röd resgrammofon. Locket var högtalarna som man delade på och ställde upp bredvid skivspelaren. Försiktigt, försiktigt lade man på pickupen och lyssnade andaktigt på det som strömmade ur de små plastlådor som var högtalare.
Elvis var min väg ut. Jag lästa att han var mobbad i skolan så jag såg till att jag blev det med. För jag vill vara mobbad. Jag ville vara annorlunda. Jag ville också vara styvnackad och inte ge mig så att jag från att varit undantaget blev regeln. Precis som Elvis gjorde.
På kvällarna i mitt pojkrum satt jag vid ett litet bord och klistrade in bilder och artiklar i min pärm. En pärm som snabbt blev två. Jag lyssnade på de där kasetterna varje dag om och om igen. När jag gick utanför vårt hyreshys så låtsades jag att jag var på Graceland när jag vandrade in i en liten dunge som fanns på vår gata. Jag köpte en ryggsäck och en gammal sovsäck och en grön keps och låtsades att jag var Elvis i lumpen. Jag skrev till och man hans milltära nummer på den där ryggsäcken.
Allt medand jag gjorde en massa intervjuer inne i skallen. Frågor och svar på engelska så klart. Därifrån fick jag alltid toppbetyg i engelska. Toppbetygen i svenska fick jag från alla dessa böcker som jag närmast slukade, drog i mig in till minsta atom. Men det är en annan historia.
Jag håller med Lennon när han sade "innan Elvis fanns det inget". Elvis är inte begränsad till att vara en man, en person. Han är är ett begrepp. Läs "Elvis". Troligen tänker du inte alls på Elvis Costello. En del gör det kanske. Men de är tämligen få.
Nä. Nu ska jag lägga mig och vila lite och bara lyssna. Underbara Spotify har precis hur mycket Elvis som helst och jag är som ett barn på julafton när jag botaniserar bland låtskatten.
Men idag är det 32 år sedan Elvis dog. Just den dagen satt jag väl i skolan kan jag tro och sedan gick jag hem. Totalt ovetande om vem Elvis var förutom att min mor pratade om honom då och då. Men efteråt, när hon köpte en kassettbox (jo, det fanns sådana då på den tiden, då 1977) så föll jag eller ska jag säga lyftes jag upp mot himlen. Äntligen hade jag funnit det som jag kunde luta mig mot. En vacker röst, en oerhört vacker man, texter om kärlek och om att dansa och om hur livet kan vara så svårt ibland.
Jag samlade på mig allt, allt jag hittade om Elvis. Små notiser, större artiklar, böcker och framför allt skivor. Varje månad när jag fått min månadspeng gick jag till Rosners skivbutik tvärs över gatan och bläddrade bland skivorna, luktade på vinylen. tog in bilderna och läste låtlistan så att jag tillslut kunde alla skivors spår utantill. Jag hängde upp skivorna på väggen i ett snöre som jag band fast i vardera vägg. Där hängde mina skivor i klädnypor.
Jag hade en liten röd resgrammofon. Locket var högtalarna som man delade på och ställde upp bredvid skivspelaren. Försiktigt, försiktigt lade man på pickupen och lyssnade andaktigt på det som strömmade ur de små plastlådor som var högtalare.
Elvis var min väg ut. Jag lästa att han var mobbad i skolan så jag såg till att jag blev det med. För jag vill vara mobbad. Jag ville vara annorlunda. Jag ville också vara styvnackad och inte ge mig så att jag från att varit undantaget blev regeln. Precis som Elvis gjorde.
På kvällarna i mitt pojkrum satt jag vid ett litet bord och klistrade in bilder och artiklar i min pärm. En pärm som snabbt blev två. Jag lyssnade på de där kasetterna varje dag om och om igen. När jag gick utanför vårt hyreshys så låtsades jag att jag var på Graceland när jag vandrade in i en liten dunge som fanns på vår gata. Jag köpte en ryggsäck och en gammal sovsäck och en grön keps och låtsades att jag var Elvis i lumpen. Jag skrev till och man hans milltära nummer på den där ryggsäcken.
Allt medand jag gjorde en massa intervjuer inne i skallen. Frågor och svar på engelska så klart. Därifrån fick jag alltid toppbetyg i engelska. Toppbetygen i svenska fick jag från alla dessa böcker som jag närmast slukade, drog i mig in till minsta atom. Men det är en annan historia.
Jag håller med Lennon när han sade "innan Elvis fanns det inget". Elvis är inte begränsad till att vara en man, en person. Han är är ett begrepp. Läs "Elvis". Troligen tänker du inte alls på Elvis Costello. En del gör det kanske. Men de är tämligen få.
Nä. Nu ska jag lägga mig och vila lite och bara lyssna. Underbara Spotify har precis hur mycket Elvis som helst och jag är som ett barn på julafton när jag botaniserar bland låtskatten.
jAG ÄR JAG ÄR JAG ÄR JAG
Keep you in the dark
You know they all pretend
Keep you in the dark
And so it all began
Send in your skeletons
Sing as their bones go marching in... again
The need you buried deep
The secrets that you keep are ever ready
Are you ready?
I'm finished making sense
Done pleading ignorance
That whole defense
Spinning infinity, boy
The wheel is spinning me
It's never-ending, never-ending
Same old story
[Chorus (x2):]
What if I say I'm not like the others?
What if I say I'm not just another one of your plays?
You're the pretender
What if I say I will never surrender?
In time or so I'm told
I'm just another soul for sale... oh, well
The page is out of print
We are not permanent
We're temporary, temporary
Same old story
[Chorus x2]
I'm the voice inside your head
You refuse to hear
I'm the face that you have to face
Mirrored in your stare
I'm what's left, I'm what's right
I'm the enemy
I'm the hand that will take you down
Bring you to your knees
So who are you?
Yeah, who are you?
Yeah, who are you?
Yeah, who are you?
Keep you in the dark
You know they all pretend
[Chorus x2]
[x2]
What if I say I'm not like the others?
(Keep you in the dark)
What if I say I'm not just another one of your plays?
(You know they all... pretend)
You're the pretender
What if I say I will never surrender?
So who are you?
Yeah, who are you?
Yeah, who are you?
Vissla lite... Ett blowjob
En vän som liksom inte är en vän utan bara någon som var ett namn på en skolgård och sedan ett namn bland folk man kände och sedan ett namn på den där listan man har på Facebook, har fått mig att komma på Humprey Bogart. Alltså. Vill vi inte alla vara Bogie? Jag vill det. Du vill det med fast du tvekar. Din kvinna vill att du ska vara det. Din kvinna vill vara det. Och jag skriver det tydligt. För den där mannen är mer det är den eller honom. En man som, trots att alla andra fick magsjuka på inspelningen av Afrikas drottning, var frisk eftersom han inte drack vatten utan bara whiskey. Ärligt talat. Vill du inte vara sån? Tja, synd för dig då.
Ja vill det. Så jag dricker allt jag finner som inte är vatten. Men jag blir troligen den allra första att dö av svininfluensan i Borås. För jag är inte sån. Inte det. Inget alls. Men jag vill bli. Nått. bli DET. Flyga helikopter över din grav och damma upp öknen. Ge dig smaken av mig i din kvinna och spela på din halvsträngade gitarr.
Nåja. Boogie. Är. Död.
För han söp och rökade sig ihjäl och det spelade ingen roll att hans RatPack togs över av Sinatra för Sinatra tog över Packet och frun och livet. Nu är Boobie en tavla och inget mer förutom en massa underbara filmer som bara jag och några till kommer ihåg.
Men vissla. Du vet väl hur man visslar? Man för ihop läpparna och "BLOW"
Ja vill det. Så jag dricker allt jag finner som inte är vatten. Men jag blir troligen den allra första att dö av svininfluensan i Borås. För jag är inte sån. Inte det. Inget alls. Men jag vill bli. Nått. bli DET. Flyga helikopter över din grav och damma upp öknen. Ge dig smaken av mig i din kvinna och spela på din halvsträngade gitarr.
Nåja. Boogie. Är. Död.
För han söp och rökade sig ihjäl och det spelade ingen roll att hans RatPack togs över av Sinatra för Sinatra tog över Packet och frun och livet. Nu är Boobie en tavla och inget mer förutom en massa underbara filmer som bara jag och några till kommer ihåg.
Men vissla. Du vet väl hur man visslar? Man för ihop läpparna och "BLOW"