WoBWorld

Att jag aldrig lär mig. Nu har jag (igen) druckit för mycket kaffe och rökt för många cigaretter på en allt för liten tid. Reslutatet är att jag är helt uppsnurrad. Men jag märker en stor skillnad nu när jag äter den nya medcinen. För ångesten är bara en svag viskning i kroppen, trots att jag är helt överspänd och stissig. I vanliga fall hade jag legat i sängen och hyperventilerat vid detta laget med en fulminent panikångestattack. Men trots att det är mycket lugnare än det skulle kunna vara ska jag nog pilla i mig lite lugnande, med tanke på att jag ska till affären senare och då vet ingen hur det går när jag väl står där i kassan.

Sen är det tänkt att jag ska åka in till stora staden för att hälsa på min ömma moder och laga hennes diskmaskin och programera hennes nya telefon så att hon kan ringa från köket med. Hon klarar ju inte att ringa på en vanlig telefon efter stroken, men en förprogramerad telefon klarar hon av. Sen tror jag att jag ska svänga förbi mina stora barns moder och titta på den nya lilla dottern de fått. Det var länge sedan jag såg en bebis så det ska bli skoj. Men det besöket är inte skrivet i sten utan jag får se vad jag hinner med.

Men det hela ligger några timmar fram. Först ska jag duscha och allt det där. Då hinner jag nog landa lite efter koffeinchocken. Hoppas jag.

Sådär ja. Då var man fullpumpad med koffein och redo att ta världen med storm. Alltså så tror jag att jag ska lägga mig för att vila lite.

Logiskt eller hur?

Sådär ja. Då har man varit i farten minsan. Varit i affären och köpt lite smått och gott, pantat lite burkar hann jag med också. Sen har jag ätit lite, städat barummet och hallen, renbättat sängen och satt på diskmaskinen. Chips har fått en portion Shreba och redan slukat i sig hela skålen.

Så nu är det bara att sätta sig tillbaka och ta det lugnt och i morgon så ska jag kanske in till staden för att handla lite eftersom sjukersättningen kommer i morgon. Men jag får vara rädd om pengaran. De ska räcka till födelsedagspresenter till både min dotter, min yngsta son och min äldsta son som fyller 18 och då får man sikta lite högra med presenten känner jag. Men det ska väl gå det med.

Just nu lurar jag på att lägga mig i sängen och titta på någon film. Eller om jag ska spela lite på Sherlock Holmes spelet som jag installerade häromdagen. Det löser sig kan jag tro.

Oj vad tiden har flygit iväg. Min koontaktperson med anhanng har varit här och vi pratade lite om hur jag mår för tillfället (utmärkt), vi utryckte både vår förvåning över att jag inte fått Lurica förut och tydligen har min nya läkare sagt det samma. Se skissade vi upp lite planer för framtiden, bland annat ska jag tillsammans med min kontaktperson öva mig på att åka buss. Hua! Men det måste väl göras liksom.

Efter att de gett sig av så satte jag mig på bussen in till staden. Givetvis hade jag stärkt mig med lite folköl först. Fast denna gången känndes det helt fel efter att vi suttit och pratad om att jag borde åtminstone prova att vara nykter i 6 veckor. Framför allt för att medicinen ska funka som den ska. Dricken man mycket när man har antideppressiva så funkar läkemedlet sämre. Men, jag vet. Sorry världen, jag svek mig själv igen.

Men i vilket fall som helst så kom jag hem med en ny musmatta med gelarmstöd från Clas Olsson och några DVD-skivor så att jag kan göra en backup på datorn. På hemvägen var jag väl på väg att hoppa ur bussen några gånger men det gick och jag kom hem.

Nu ska jag köra en disk i maskinen, ta en kopp kaffe och bara slappna av. I morgon ska jag troligen in till Polare Minna för att festa lite. Det gäller att passa på medan man kan så att säga.

Men hur jag mår just nu? Helt ok. Helt ok mannen :-)

Så där ja. Då var det dammat och dammsuget. Nu fattas bara lite moppande av golv så är jag färdig med det mesta. Badrum och renbäddning kvar bara. Men nu ska jag ta en lite kaffepaus tänkte jag. En kopp och en cigg så är jag redo att ta mig an resten av städandet.

Full fart!

Så var man nyduschad och färdig för livet. Tänk, jag har fått tummen ur redan halv 7 på kvällen. Inte illa för att var mig tycker jag nog. Nu ska jag bara på med lite rena kläder och sedan är det dags att styra Gula faran mot affären för att införskaffa lite nödvändiga livsmedel och nikotinprodukter.

Jag blev så varm av duschen att jag var tvungen att öppna balkongdörren och det var först när jag gjorde det som det slog mig hur instängt här varit. Lite frisk luft piggar alltid upp. Inte konstigt att jag är trött när jag sitter i en kvalmig lägenhet med dofter av matlagning och kattpink omkring mig. Men nu är det väck som om det aldrig varit.

Det tog en evighet men äntligen så är datorn så jag vill ha den. Det enda som är lite störigt är att msn är på engelska, men det är ju bara ett litet problem. När väl mitt bredband får den högre hastigheten ska jag ladda ner den svenska verran tänkte jag. Men i vilket fall som helst så har jag gjort en fullstädnig diskbackup.

Så nu sitter jag och småsnattrar med äldsta sonen och har det hur bra som helst i min ensamhet. Vi pratar om roliga saker som sväljfobi och ångest och onda käkar. Visst låter det skoj? Så ser det ut i min lilla WoBWorld hahah.

Nä, nu ska jag dricka en kopp grönt thé. Jag har provat det förut och inte fastnat för det men det ska ju vara så förbannat bra mot allehanda pryttlar så jag får väl ge det ett nytt försök igen kan jag tro. Köpte en blandad kompott i affären så jag ska väl prova om jag hittar en favorit.

Helst skulle jag ta en 6:a GT.

Fasen vad irriterande. Jag sitter och försöker installera MSN på den ny datorn men det hänger sig hela tiden på 99% när jag ska ladda ner det. Nu laddar jag ner oroginalfilen direkt från pyttemjuks server och det verkar gå bättre. Men att det alltid ska vara nått som krånglar. Det spelar ingen roll hur man vänder sig så har man arslet bak liksom.

I övrigt så röker jag, dricker kaffe och snattar med Mr Nelson över ett ersättningsprogram till MSN. Det kom med datorn och är ett sånt där program som du kan samla dina chattprogram i ett och samma. Men jag vill ju bara ha MSN så jag hoppas att det ordnar sig.

Kanske skulle man passa på att ta en dusch medan datorn laddar ner? Ingen dum idé alls. Så jag går väl iväg och gör det nu då.

Så där ja. Då har jag ett nytt piller att ta tre gånger dagligen. Förutom det? Inget. Men min kontaktperson från psyk ska komma hem till mig tillsammans med någon annan 17/10 så då får vi se om jag mår något bättre fram tills dess. Jag hoppas det ialla fall. Lyrica, nån som känner till nått om den?

Resan in till stan visade sig bli en mardrömsresa med stark ångest hela vägen mer eller mindre. Jag inbillade mig att jag skulle tappa taget om styret och vingla ut i trafiken. En helt menlös tanke som skapade en hem massa ångest hos mig.

När jag sedan kom in till min läkare så åkte jag på själva Le Grande Finale av attacken och allt blommade upp totalt. Allt från skenande hjärta, svårt att få luft, supertorr i munnen, inte kunna svälja, inte kunna prata. Så vi avbröt mötet lite i förväg. Sen lugnade jag ner mig lite på vägen hem och kom till och med in på ICA MAXI i stan innan jag åkte hem till Viskafors. De har självscanning i den affären så då slipper man stå i några köer och då är det lättare för mig att handla. Jag liksom håller mig i rörelse hela tiden utan några stopp på vägen ut.

Men jag hann lägga märke till hur allt är så mycket billigare i stan än i Viskafors. Det skiljer jättemycket kan jag tro om man handlar allt på en och samma gång.

Sen började såklart mopeden, Gula faran, att hacka på vägen hem. Det är nog dags att fylla på olja igen tror jag, för det sista ville inte mopeden vara med alls. Men en snabb tur förbi Apoteket för att hämta mina mediciner och vips så sitter jag här, har duckit en kopp kaffe och har det rätt så bra om man säger.

Nu hoppas jag bara mycket på dessa nya mediciner. Det plus lite jävlaranamma från min sida så ska det väl inte vara omöjligvt att bli som folk igen. Eller i alla fall stå ut i livet.

Nä nu ger jag upp en stund till. Lägger mig på sängen och försöker stoppa upp ångestfloden som byggs upp inom mig. Vanlig hederlig livsångest som blandas med min sjukliga ångest till en härlig soppa. Men har jag lite tur så lugnar sig allt därinne i mitt lilla sovrum med snedtag, kanske kommer Chips, katten, in och lägger sig bredvid mig.

Med lite tur så.

Tja. Vad ska jag säga om den här söndagen? Lugnt liksom. Sovit, läst, riktigt lusläst lokalbalaskan. Klappat katten. Inte mer än så. Inga som helst planer på att göra mer heller. Den här dagen får försvinna i livets virvelvind.

Så där ja. En halvtimmas rask promenad endast avbruten av en stunds shoppande i affären. Inte illa när man betänker vem det är som stått för denna insats, nämligen jag. Det ska mycket till innan jag får fart på fläsket. Men idag tröttnade jag på att vara trött hela tiden. Så nu sitter jag med rosiga kinder och solsken i blick och inväntar kvällen. Det börjar redan skymma lite ute och här i lägenheten så sätts snart mina lampor igång i vardagsrummet. Jag har nämligen timers på dem serru. Men jag märker att jag får ändra tiden till tidigare hela tiden eftersom det blir mörkt allt tidigare på kvällen.

Nu sitter jag trivsamt och snattrar med äldsta sonen. Fan vet om inte msn var den bästa medicinen för oss två som alltid har haft lite svårt att kommunicera med varandra. Helt otroligt men vi sitter och pladdrar hela kvällar, pratar musik, livet, ångest, lär av varandra.

Nu började det hagla ute. Tänk vilken tur jag hade som hade gott väder hela vägen till affären och tillbaka. Det hade inte varit lika trevligt att vandra i hagel och isregn.

Nä, nu ska jag röra till dippen till chipsen jag köpte, sen får vi se vad jag hittar på.

Så där ja. Efter en 30 minuter i duschen så känner jag mig mer avkslappnad. Då kanske man skulle passa på att äta nått när jag väl är det. Det gäller att passa på liksom.

Sen får jag se vad jag gör. Börjar det mala i bröstet igen så tänker jag inte ägna mig åt något alls utan marchera raka vägen till sängen och ligga där och tjura mig lugn igen. Men det blir som det blir med det.

Äta var det.

Den här eviga förkylningen suger musten av mig. Jag känner mig helt dränerad på kraft och energi. Det enda jag duger till är att dricka kaffe, röka och fundera på att läsa lokalblaskan. Nått mer får jag liksom inte gjort. Men jag får väl kraftsamla som det heter och försöka få till lite fart på blodet i kroppen på mig.

Men några större åthövor blir det inte idag känner jag. Det räcker så bra med småpyssel. Gott nog så har ångesten inte visat upp sitt fula huvud än och jag hoppas att den håller sig borta för resten av dagen med. Sån skit orkar jag bara inte med känner jag.

Klockan tickar på men jag sitter kvar. Det bara är en sån dag (igen). Sitter och slirar i tanken lite kring vad jag ska äta denna vackra höstdag. Pasta får det bli. Helt enkelt för att jag inte har något annat hemma och jag tror det är bäst att jag äter före jag åker till affären för annars så kanske jag får tuppjuck där och det är inte på något sätt något jag önskar mig själv. Det klarar jag mig utan så bra så.

Så jag går väl iväg och gör det nu då, mat alltså.

Jahaja. Jag har fastnat i ett mellanläge och min vana trogen så blir jag då sittande framför datorn istället. Jag har påbörjat städningen, men nu krävs det att jag går ner med soporna som står i hallen innan jag kan dra fram dammsugaren och då behöver jag klä på mig och någostans där tryter orken.

Så jag rippar cd-skivor till Mp3 istället. Lite Mozart och Vivaldi, så slipper jag dra fram dem varje gång jag känner mig i lite klassiskt humör. Men så var det ju det där med att fastna. Det är som baken växer fast i fåtöljen varje gång jag sätter mig. Men jag tror jag ska ta en liten paus från städninge, skriva en inköpslista, ta på mig kläder, slänga sopor, åka och handla och sedan fortsätta städa när jag kommer hem. Det verkar för mig vara en vettig ordning på det hela. Så städar jag badrummet sist och tar sedan en dusch efter allt slit. Jo, så får det bli.

Så jag börjar väl på den där listan då.

Nä. jag kom på att det får fan i mig vara nog med sängliggande nu. Bättre att försöka få något gjort istället för att bara ligga i sängen hela tiden. Inte undra fan på att man är deprimerad när jag bara rör mig mellan stolen vid köksfläkten eller sängen med små korta avbrott för toabesök. Först och främst ska jag städa upp lite omkring mig. Inte för att det är så mycket att städa egentligen, men det känns liksom bättre när man har gått igenom lägenheten med trasa, dammsugare och mopp. Det är väl mina maniska drag som kommer fram i det där misstänker jag.

En gång, för länge sedan så skruvade jag loss hela plattan som håller spisplattorna för att komma åt kanten där plattan mötte spisväggarna. Ett tag tvättade jag bilen varenda dag och vaxade den med två lager vax minst en gång i veckan. Men så gick jag i terapi och lärde mig bemästra mitt pedanteri någorlunda. Men ibland bubblar det upp som sumpgas ur marken. Men jag försöker hålla det i schack genom att begränsa mig till "normal" städning.

Det konstiga är, jag tror jag skrivit om detta en gång innan, är att så fort jag flyttar ihop med någon så vips är pedanten i mig borta och jag överlåter med varm hand all städning till min partner. Har man då en dumsnäll livskamrat så slutar det med att den får göra allt sådan medan jag sitter vid datorn och päser. Men om den i sin tur är lika lat med städningen så blir jag arg som ett litet bi och städar medan jag ryar om att "här ser ut som fan" och "är det bara jag som ska göra nått här" och liknande saker. Sen undrar jag varför alla mina förhållanden kraschar. Jösses.

Men som sagt, nu för tiden drar jag inte fram kylskåpet och spisen varje gång jag städar i köket, bara en sån sak. Här är väl "normalrörigt" så att säga. Enda undantaget är mitt sovrum som är en katastrofplats. Eftersom min säng består av två lager madrasser och inget annat så ligger det kuddar, täcke, överkas, tidningar, snusar, vattenglas, mobilen, kattleksaker, tvätt och allt möjligt precis över allt. Men det får vara så har jag bestämt.

Det enda jag ska göra är att jag ska bygga en sängram som jag kan lägga madrasserna i. Jag har två vanliga 90 madrasser sida vid sida och sedan en madrass som egentligen hör till en bäddsoffa på det. Men de där två underst glider isär hela tiden så jag tänkte skruva ihop en enkel ram som håller ihop allt. Men först måste jag få tummen ur och ta mått, ta mig in till stan, köpa brädor och sedan få hem hela kalaset med. Det är väl först och främst det sistnämnda som blir knepigt. Inte läge för Gula faran precis.

Men men. Var sak har sin tid. Nu står som sagt lite allmän uppsnyggning på schemat. Jag har små "mentala tics" för mig med. Trots att jag är pedantisk när det gäller vissa saker är jag obotligt slarvig när det kommer till andra prylar. Som nu, när det står 6 stycken soppåsar i hallen. Varför har jag inte gått ut med dem? Istället står de i hallen och luktar illa. Mina räkenskaper är i en enda stor röra. Jag har mycket duktigt sorterat in allt månadsvis i en mappärm, men någonstans i slutet av sommaren tröttnade jag visst på det så nu ligger betalda och obetalda räkningar i en prydlig hög och jag kommer få ett helvete att sortera upp allt.

Jaja, det ger sig kan jag tro. Jag får väl börja med att dammtorka och sedan får jag se vart orken tar mig.

Det var fasligt vad trött jag blev efter att tagit mina lugnande. Så väl brukar inte de funka så jag misstänker att det hela har med förkylningen och orolig sömn att göra. Jag skulle nog somna relativt snabbt om jag gjorde ett försök att sova, men ska väl hålla mig vaken en stund till. Jag måste äta lite först till att börja med. Måste försöka hålla det där med någorlunda vettiga tider när det gäller matintaget.

Så jag får väl gå ut i köket och leta fram nått att äta.

Börjar fundera på om jag inte skulle försöka sova lite. Så här mitt i natten. Har ju visserligen inget att gå upp till i morgon, men det är ju alltid skönt att komma upp i vettig tid. Min kära son har lagt sig, Katrin med. Så, det är väl bara för mig att troppa av. Fast först ska jag ta en kopp kaffe (ja, jag vet, det verkar tokigt att dricka kaffe mitt i natten, men det funkar för mig så) och en cigg i köket. Sen så ska väl även jag ge upp.

G´natt världen.

varför i hela fridens namn bryr jag min stackars hjärna möred så dumma saker som jag gör hela tiden? Nu till exempel sitter jag och lurar på hur jag ska få ner mig både sopor och alla gamla tidningar som ligger på hatthyllan och bara väntar på att bli neburna. Som den ivrige läsaren redan vet så är detta inget nytt problem ens. Jag har lurat på det där i flera dagar. Utan att komma till.

Men jag har kommit fram till att det verkar enklast om jag lägger tidningarna i en påse eller två eller tre eller vad det nu blir. Då kan jag bekvämt bära ner allt på en och samma gång och slipper anstränga min tjocka lilla kropp för mycket i trapporna, för det vore ju livsfarligt.

Jag fattar inte varför jag inte kan få tummen ur när det gäller att göra saker. Jag bara sitter och funderar hur jag ska få till det på bästa möjliga sätt men jag gör liksom inte någon åt saken. Jag är helt enkelt mycket mer teoretiker än praktiker, den saken är ju klar.

Men nu ska jag nog försöka få lite saker gjorda här i hemmet. snygga till det i köket, bädda sängen, rensa kattlådan och lite sånt. Sen får vi se om jag tar mig ut med alla tidningar och allt det där som ska ut ur lägenheten och förpassas till skräptunnorna som står på gården. Jag är rätt så speedad av för mycket kaffe så det borde gå rätt bra bara jag får upp farten liksom.