Dags för handling

Äsch, jag vet inte ens varför jag försöker. Lika bra att bädda ner mig och inte gå upp ur sängen förrän slutet på mars. Orkar bara inte. Borde göra allt det där jag sa jag skulle göra men jag blir sittande i köket och rökar istället. Men kanske blir det bättre om jag brygger lite kaffe? Kanske är det det som fattas? Jo, jag gör ett försök.

Sen är det som sagt dammsugning och efter det ska jag leta fram den där försvunna boken. Jag bara måste hitta på nått vettigt att göra så att jag känner att jag duger till nått i alla fall. Annars så faller jag bara djupare ner i hålet som jag själv grävt med mina egna händer.

Så, varför sitter jag här och svamlar. Dags att ta tag i det hela.

Mellan varven

Somnade igen. Verkar som om jag hela tiden befinner mig i nått sorts gränsland mellan sömn och vakenhet, där inget spelar roll, på riktigt. Men jag trivs för tillfället med det. Det är enda stunden jag känner mig relativt frisk i själen, precis när jag vaknat. Resten av tiden är minuter och sekunder som bara ska passera.

Men nu får jag väl vara vaken ett tag till i alla fall. Så att jag kan sova i natt. För tillfället så behöver jag verkligen inte mina sömntabletter för jag somnar så fort jag lagt mig i sängen. En kombination av feber och depression kan jag tro. Jag kom på varför jag känner mig så deppig. Det är helt enkelt den tiden på året när mina problem med depression och ångest brukar bli värre. En månad kvar till helvetesmånaden november när jag brukar dippa rakt ner i avgrunden.

Men jag får göra det bästa av det hela. Försöka hålla mig sysselsatt med att göra ingenting speciellt. Nu ska jag till exempel dammsuga i badrummet så att jag får bort kattsanden på golvet. Fasen, jag måste köpa en sopkvast. Känns så onödigt att dra fram dammusgaren för att ta bort lite sand på golvet. Sen ska jag ta en dusch och försöka slappna av i de spända musklerna i axlar och nacke. Bara låta varmt vatten strila över mig.

Efter det är det dags att hitta på nåt att äta tror jag. Om jag klarar det, det beror lite på hur ångesten sköter sig. Så jag har lite planer för dagen. Inga stora åthävor precis men nog för at fylla upp klockans tickande lite i alla fall.

Visst blev det bra?

Jajamen. Jag kom iväg till Apoteket och affären efter mycket om och men. Så nu har jag i alla fall några brukar av en av mina lugnande mediciner. Plus mat i skafferiet och kylskåpet. Inte så illa.

Lägg även märke till att jag även åt middag när jag kommit hem. Tre mål mat på en och samma dag och alla under dagen och inte på natten. Rekord!

Sen somnade jag mellan hostandet och snörvlandet och vips när jag vaknade så var febern som bortblåst och inte verkar den komma tillbaka heller. Så det hela är på rätt sida målsnöret så att säga.

Men någon dammsugning blev det inte. Får ta det i morgon. Det finns ju gränser för vad jag kan göra på en och samma dag. Jag har ju ett rykte att tänka på med.

Nä, nu ska jag dricka en kopp thé sen blir det sängen och mer läsande om Alexander den stores bravader för tusentals år sedan.

Städat. Igen.

Det är märkligt vad lite ordning och reda kan göra för själen. Det är så mycket lättare att må ok om man har det städat och snyggt omkring sig och det samma gäller motsatsen, ju stökigare i kringmiljön ju sämre mår man. Eller, jag gör det i alla fall. Nu räckte det med att jag städade iordning i köket och tömde kattlådan för att jag med en gång skulle må lite bättre. Det är inte för inte som en del omvårdnadsforskare, bland annat Watson, betonar vikten av kringmiljön och estetik. Det är helt enkelt lättare att sortera tankarna när det är ordning och reda runt omkring en.

Så nu ska jag bara fortsätta med att dra loss lite med dammsugaren, sen kan jag fira helg med gott samvete. Ett annat litet projekt blir att letar reda på den där tredje delen av Valerio Massimio Manfredis triologi om Alexander den store. Jag är ungefär halvägs in i den andra delen och får ingen ro innan jag hittat den tredje. Hittar jag inte den bland boklådorna som står i den stora garderoben så får jag banne mig köpa den, för jag känner att jag inte har någon lust att hålla upp mellan böckerna utan vill kasta mig på fortsättningen när del två är färdigläst.

Jag har ju ingen ordning på mina böcker som det är just nu. Jag bara packade upp böcker från ett antal lådor som jag valde på måfå och när bokhyllan var överfull så fick resterande lådor ställas in i den där enorma garderoben jag har. Så det blir ett digert arbete att finna den där boken. Men, då har jag nått att göra så det är ju inte helt fel.

Nu ska jag nog, efter att mina sista lugnande börjat verka, ta en kopp koffeinfritt kaffe och sedan åker jag till Apoteket och hämtar ut de medicinerna de hade hemma där. Bättre nått än inget liksom. Sen ska jag försöka samla ihop mig i morgon och ta mig in till Borås för att hämta den andra sorten. Det borde funka, bara jag får ladda upp ordentligt först.

Mätt

Ja jäklar i min lilla morotoslåda, nu har jag lyckats att äta både frukost och lunch. När hände det senast tro? Kan inte påminna att det hänt någonsin, men det klart att det gjort. Men huvudsaken är att jag är mätt nu i alla fall. Nu ska jag nog vila lite middag tror jag. Jag har bestämt mig för att jag kanske ska till Borås i morgon för att handla medicinerna. Ni lade väl märke till mitt kanske i meningen. Jag har givetvis bestämt mig för en sak, men vet så väl om att det kan bli helt annorlunda. Lika bra att ta det som det kommer liksom.

Just nu är jag så trött som man bara kan bli efter en morgon med en massa ångest och panikanfall och man sedan landar efter lugnande tabletter och en rejäl måltid. Jag funderar på att skutta in i duschen innan jag vilar. Jag fryser så förbannat nämligen. Men fasen vet om jag orkar med hela proceduren med att tvåla in sig, torka sig och allt det där som en dusch innebär. Kanske bättre att ta det efter sovstunden? Fasen vet.

Som den iviriga läsaren märket så är jag tvehågsen om det mesta just nu. Det brukar bli så när jag hela tiden balanserar på ångestens avgrund. Jag vet aldrig vad jag pallar innan jag testat gränserna och ibland orkar man inte med ett eventellt misslyckande. Så jag velar fram och tillbaka kring de allra enklaste saker.

Men det brukar lösa sig. Jag tror till exempel att det är allra enklast om jag går och lägger mig för att vila medan jag fortfarande är tillräckligt avslappnad för att palla av det. Men först ska jag nog ringa till Apoteket och se om jag kanske har sån tur att mina mediciner finns på Apoteket här i Viskafors. Då behöver jag ju inte oroa mig för resan in till stan. När ajg väl vet lite mer så får jag ta beslut kring hur jag ska lägga upp dagen. Det gäller att börja nysta i rätt ände.

Fått nått gjort

Så där ja. Då var de flesta problem över då. Jag struntade i både burkar och tidningar eftersom jag mådde så dåligt med en massa ångest, utan jag åkte till affären och handlade lite yoghurt, mjölk och en gurka till mitt nya favoritsnacks. Gurka som jag skär tunt med en osthyvel och så lite salt på det. Vansinnigt gott tycker jag för tillfället. Måste väl lida av saltbrist eller nått eftersom jag är så sugen på salt.

Sen låg jag en stund på sängen och pustade ut, det tog på de mentala krafterna att ta sig fram och tillbaka till affären. Efter det har jag nyss tagit en dusch och nu ska jag krypa till kojs och hoppas att jag somnar gott när väl andan kommer på.

Tja. I morgon kan det ju bra bli bättre så läget är på intet sätt hopplöst :-)

Man borde så mycket

Nä, det här går inte. Alls. Utanför mina fönster är vädret toppen och kanon med blå himmel och skinande sol. Jag bara måste ta mig ut i allt det vackra. Man får passa på när man kan och vädret är så fint. Det finns gott om tid att häcka i sovrummet hela långa kalla vintern.

Så jag ska väl ramla in i duschen och tvätta bort det värsta av förkylningens härjningar och sedan på med lite rena kläder och ut i friska luften. Det betyder i sin tur att jag måste dammsuga badrummet för att ta bort kattsanden som kommit på golvet, tömma lådan och vips så har jag städat lite och det är ju inte heller helt fel.

Nu gäller det bara att jag lyfter på arslet så att jag kommer iväg.

Det var ju det ja.

Pömmig

Så där ja. En promenad till affären, köpt lite gott att äta och lite cigg. Så nu har jag även ätit och fyllt magen med diverse läckerheter som bacon, stekt ägg, nudlar och inlagda vitlöksklyftor. Märklig blandning? Jo, men det var vad jag var sugen på så det fick det bli.

Nu spelar jag in Poirot för jag har ingen ro att titta på det för tillfället. Jag tror jag ska gå och lägga mig, är rejält trött.

Så får det nog bli tror jag.

I startgroparna

Åh. Jag försöker finna kraft till att knata till affären, men det känns som om den ligger 18000 mil härifrån. Just nu hade jag varit glad för en liten men naggande kiosk nere vid pizzerian så att jag kunde slå två flugor i en smäll utan att behöva anstränga mig för mycket. Men, saker är som de är så jag får väl fortsätta kraftsamla och hoppas på att skorna hoppar på fötterna av sig självt.

Just nu känner jag bara för att sova, men Poirot väntar på tvn klockan 20 och det tänkte jag titta på. Sen har jag ingen som helst lust att drabbas av akut cigbrist i morgon. Allt annat finns hemma. Men jag tänkte jag skulle köpa lite thé med för det är slut.

Nä. Lite kaffe, en cigg och sedan promenra till affären.

Lite pyssel

Hua vad jag fryser. Det känns lite som att den där sömnturen i skogen har satt sig i kroppen på mig för jag riktigt fryser inombords. Känner mest för att brotta ner mig själv under täcket i sängen. Eller ännu bättre, ett varmt bad. Den som bara hade badkar. Men men. Något sådan har jag inte så jag kanske får nöja mig med en dusch. Det är ingen dum idé överhuvudtaget eftersom jag fortfarande sitter i samma kläder som jag tog på mig i lördags. Äckelpäckel.

Sen var det ju det här med mat med. Fasen, jag borde kanske äta nått? Frågan är bara vad det skulle vara. Idag är en sån dag när man skulle vara snuskigt rik och kunde ha betjänter och sånt så att man kunde ringa i en liten klocka så kom det in en glad figur med varm soppa till husbonden.

Men det är ju ingen risk att jag får. Nä, ska det ätas så får jag allt fixa det själv. Det lutar åt bacon och stekt ägg. Flottigt och gott så här när man fortfarande lider av sviterna efter ett riktigt 50-års kalas. Fansen jag börjar tro att jag kommer vara bakis fram till jul eller nått sånt. Men det rättar väl till sig till slut kan jag tro.

Ikväll är det Poiriot på tv, det får jag inte missa. Lite lagom avkopplande att titta på sådana där välgjorda Brittiska serier. De kan sin teaterkonst där över.

Nä usch och fy vilken dag det är än så länge. Jag måste ta tag i mina räkningar med. Det lär inte bli många ören över efter att alla räkningar är betalda. Men skit samma. Jag behöver inte mer än till cigg och kattmat så det är väl bra med det kan jag tro. Nu tror jag att jag ska sätta på en kanna kaffe och sätta mig till ro i köket och bara ta det lugnt under fläkten med en cigg och en kopp svart härlig java. Jag låter problemen stiga till taket med en cigg eller två. Allt elände i livet ställer jag på paus så länge. Sen blir det som det blir. En del bloggar måste jag läsa i kapp med. Så jag har lite pyssel att fixa med.

Gott så.

Tillbaka

Jodå. Det gick det med. Till och med bra. Men så hade jag pumpat systemet fullt med lugnande så nu är jag så trött man bara kan vara. Men jag ska försöka hålla mig vaken några timmar till tänkte jag. Men det blir inte helt lätt efter att först ha gått på övervarv mesta delen av dagen, ett panikångestanfall och sedan lugnande på det. Tre faktorer som var för sig gör att man blir trött och tillsammans så skapar de en trötthet som lägger sig som bomull kring själen.

Men hellre trött än ångestladdad.

Panik på g

Nä, nu tycker jag nästan att det får räcka för idag. Lurar skarpt på att lägga mig i sängen och mysa ner mig ordentlgt. Har snattrat med min äldsta son på msn. Han har just installerat "Windows Vista" på sin burk och det har ju krånglat att uppdatera precis som det alltid gör med datorer. Vem hade väntat sig något annat liksom?

Själv känner jag att jag börjar bli lite uppskruvad och spänd så jag tog nyss min sista sömntablett och hoppas att den får ner mig några hack. Brukar ta en 20 minuter innan den börjar kicka in. I morgon kommer min kontaktperson på psyk tillbaka från sin semester så då ska jag ringa och fråga om det blir några sömntebletter eller inte. Hennes ersättare verkar inte ha full koll om man säger så. Jag har ju ringt 4 gånger under veckan och bett om ett recept men det verkar vara stenkört. De lovar att prata med läkeren och sedan ska de ringa upp igen men ingen ringer. Så klart.

Nä som sagt. Jag tror jag ska lägga mig innan jag varvat upp mig för mycket, jag känner att en panikattack är på g och det vill vi inte råka ut för idag igen. Så, marsch pannkaka till sängen för att försöka slappna av lite. Kanske går jag upp och äter lite sen när jag mår bättre. Vi får se.

Ren och pigg

Ah så gott det var att duscha, tvaga sig ordentligt och sedan i lugn och ro raka lilla kinden. Nu känner jag mig som en ny människa och så passande så står thét färdigbryggt i köket och bara väntar på att jag ska sörpla i mig lite.

Tror jag ska söla i mig en macka med när jag ändå sitter i köket. Eller om jag väntar lite med det. Ja, det är sådana svåra frågor jag brottas med hela dagarna. Inte undra på att jag blir trött.

Planeringen för veckan

Oj vad gott jag somnade. Det räckte att lilla huvudet ramlade ner på kudden så somnade jag tvärt. Så nu känner jag mig småtrött men vederkvickad på samma gång. En dusch står på schemat, raka lilla hakan och så ska jag nog lägga mig och läsa sen tänkte jag.

I morgon ska jag allt ta och städa här i lägenheten. Får bli en storstädning tror jag. Inte så mycket för att det behövs men för att det känns så bra när det är gjort. Jag funderar lite på att bona golvet i vardagsrummet, men det är ju så mycket som måste flyttas om man ska göra det så det är frågan om jag orkar med det. Men det skulle behövas för lacken ser lite matt ut på parketten.

Jaja, det där är i morgon som sagt. Först ska vi väl ta oss igenom den här söndagen till att börja med.

Piggelin

Nähä. Det gick ju inte alls. Att lägga sig i vettig tid och förhoppningsvis vakna pigg och nyter i morgon sket sig. Istället sitter jag i köket och röker cigg efter cigg och väntar på att bli det allra minsta trött.

Men inte då. Nä, pigg och glad är jag. Eller glad och glad, hit och dit. Kanske mer... förnöjd eller nått sånt. Rätt nöjd med min lott i livet för tillfället. Visst, jag vet, det går över, så klart. Men just nu så känns det hela helt ok förutom att jag är sur i magen som gammal youghurt. Men det är ett mindre problem känns det som. Katrin lämnade efter sig lite magmedicin som jag tänkte ta innan jag lägger mig.

Men men. Det börjar bli sent så jag tror jag ska försöka lägga mig i alla fall. Vem vet, jag kanske slår mig själv med förvåning och somnar så där bara? Det är värt ett försök i alla fall.

Så gick det

Jodå. Jag kom  väl ut till slut. Men det var mycket gny och gnäll innan jag ramlade ut på gatan utanför. Men sen visade sig hösten från sin allra vackraste sida, solen sken, Viskan flöt stilla och vackert och jag kom väl både fram till affären och tillbaka utan några större åthävor.

Sedan dess? Nope, inget hänt. Ätit, rökt, sovit. I precis den ordningen. Men nu är jag vaken igen och pigg som en liten lärka om våren. Fast jag ska nog snart lägga mig igen och läsa lite tänkte jag. Har ingen större anledning att vara vaken eller uppe så varför inte tillbringa tiden i den position jag uppskattar mest, vågrät under ett varmt och gott täcke.

Chips ligger utslagen i sin fåtölj och verkar nöjd med tillvaron efter att jag fyllt på hennes matskål. Så på det hela stora så är mitt hem ett lyckligt sådant. Inte illa.

Inte illa alls.

Sånt som måste göras

Näe! Jag känner verkligen inte för att åka in till stan. Alls. Helst skulle jag gräva ner mig under täcken och kuddar och bara sova bort dagen. Men det går ju inte.

Ett litet problem kan den ivriga arbetaren säga. Men för mig, när jag mår som jag gör, så känns det nästan oöverstigligt att sätta mig på mopeden och åka långa vägen till Borås bara för att hämta ut mina mediciner. Jag måste lära mig att vara lite tidigare med att hämta ut så att de hinner beställa dem på apoteket här i Viskafors. Men nu är det som det är. Jag hoppas bara att det inte börjar regna med på vägen.

Sen måste jag besöka tant mamma med när jag ändå är i La stada. Det var alldels för länge sedan jag svängde förbi där. Sen vet jag inte om jag ska åka förbi Netonnet och köpa den där hårddisken. Varje gång jag tittar på kontot så ser det sämre ut än förra gången, så det kanske får vara. Man ska ju leva med.

Städa borde jag göra med. Fasen, tiden räcker inte till helt enkelt. Inte orken heller. Jag längtar efter min bil mer än på länge. Jag hoppas, hoppas att jag får körkortet beviljat så att jag kan ställa på min kära Saab igen och åka lite som jag vill. Det ska bli underbart. Men jag vågar inte hoppas på för mycket. Tänk om det inte blir något körkort för mig? Hua!

Nä. Det får bli en kopp kaffe till, sen får jag väl sätta någon form av fart kan jag tro. Jag får bekämpa tröttheten i själen och rädslan i magen och klä på mig och åka iväg. Det måste ju ändå göras hur jag än vänder och vrider på det hela.

Planer för dagen

SÅ klart jag skulle åka på myrkrypningar med så här på morgonkvisten. Så förbannat obehagligt. Det hade jag lätt kunna klara mig utan. Men det är troligen en biverkan på en av mina mediciner. SÅ det får det väl vara värt då.

Men i övrigt mår jag toppen och kanon än så länge. Lite trött kanske men när är man inte det liksom. Idag måste jag förbi apoteket och beställa mina mediciner, de brukar aldrig ha den ena sorten hemma så det gäller att vara lite före i tabellen. Beroende på väder och ork kanske jag tar mig in till La stada för att hälsa på tant mamma och köpa den där hårrdisken som jag malt på om i flera veckor känns det som.

Men först ska jag titta lite på morgon tv som börjar starx, läsa lokalblalskan och duscha.

Donat

Sådär ja. Nu har jag tvättat färdigt, dammsugit hela lägenheten, våttorkning tar jag på fredag, gjort rent i köket och städat toaletten. Så nu ska jag sätta mig med gott samvete och titta på Family guy. Missa jag inte gärna.

Dagen så här långt

Så har boendestödet varit här och vi snattade på om lite ditten och datten, drack en kopp kaffe och det hela var så trivsamt som helst.

Nu håller jag på att tvätta ett lakan och mitt täcke eftersom katthe**tet har pissat i sängen igen. Jag får se till att ha dörren till sovrummet stängd helt enketl. Det räcker så bra med att hon pinkar på badrumsgolvet, i duschen. Lätt att spola bort, visst, men rätt ofräscht liksom.

Jag ska försöka samla ihop mig tillsäckligt för att åka och handa kaffe, cigg, mjölk och lite bröd och nått pålägg. Det får bli dagens stora projekt helt enkelt. Jag borde nog passa på nu medan jag fortfarande mår rätt ok, sen vet ingen hur jag mår. Då kanske jag inte pallar att ta mig utanför dörren ner till tvättstugan.

Så jag åker iväl iväg och gör det då.

Tidigare inlägg Nyare inlägg