WoBWorld

Hå hå jaja, vad allt ska inte en stackars dräng behöva göra på en måndag. Jag har även hunnit ringa till psyk och pratade med en sjuksköterksa om det där med att jag fått för lite piller och då passade jag på att fråga om jag kunde höja, men det trodde sjuksköterskan att jag behövde ett ett personligt besök för att reda ut.

Idag är en typisk nojdag. Panikattackerna avlöser varandra hela tiden, fast jag tagit theralen och Lergivanet. Inget funkar riktigt som det ska, men jag måste erkänna att jag har gått ner i varv lite mellan attackerna. Men som sagt, när man får en panikattack bara över tanken på att gå ner för trapporna ner till tvättstugan är det inte helt enkelt. Men jag måste kämpa med det där, så jag tvingar mig, fast jag är vettskrämd, att gå ner till tvättstugan. Men det är nog så långt från sängen jag kommmer att komma idag tror jag.

Men jag är lite smart. Jag drack vanligt hederligt kaffe i morse för att vakna till lite. Sen kokade jag en kanna med koffeinfritt kaffe, så nu kan jag dricka precis hur mycket kaffe jag vill utan att snurra upp mig själv.

Nä, nu ska jag passa på att röka, sedan är det fram med dammugaren för att få bort kattsanden på golvet i badrummet och sedan rusar jag nog igenom lägenheten med dammsugarn, lite här och var så att de värsta katthårsbollarna försvinner. Det skulle nog klara sig några dagar till men vad fan. Städa har ingen blivit gravid av så det passar mig perfekt som avkoppling.

Sådär ja. Då har jag fått beställa ett nytt fäste till GPSen från Dustin för 300 pix. Kul. Egentligen så hastar det ju inte så mycket med det där eftersom jag ännu inte kan köra bilen, men man vet aldirig om det tar slut i lager eller nått sånt så jag klipte till med en gång. Där fick man för att man var snäll och lånade ut den.

I övrigt så är jag vansinningt trött. Vaknade ju på rätt gott humör trots allt, men sen började det krypa i mig på ett obehagligt sätt så jag  tog som jag tidigare berättat de där lugnande pillren och bredde på rätt så grovt för jag tänkte att jag skulle klara mig utan ångest idag. Men nu får jag betala priset i form av en mördande trötthet och inte är jag ångestfri heller. Hela systemet går på övervar, inte lika mycket som det brukar måste jag tillägga men tillräckligt för att jag ska tycka det är jobbigt. Det är då själva fan att man inte kan få ut sobril eller stesolid eller nått annat som biter på ångesten. Hellre pillerbeoende än att varje dag ätas upp av sin ångest.

Men jag vet ju hur de resonerer, doktorerna. Jag är en missbrukarpersonlighet så det vore katastrof att skriva ut ett lugnande preparat som är beroendeframkallande för då skulle jag bli beroende på 5 minuter. Sen är det ju det att man ofta måste öka dosen allt eftersom man blir motstådnskraigare mot preparatet så helt plötsligt står man på skyhöga doser och inte heller det hjälper.

Nä det är inte lätt det där. Men det är själva fan att det inte finns någon ofarlig drog man kan ta för att lugna ner sig lite Ja Missen, jag vet, majja *asg*  Men serru det är inget för mig, blir bara psykotisk så det får vara.

Men ibland känns det förbannat orättvist när man tittar sig omkring i världen och finner alla dessa männiksor med familj, jobb med karriär, arbetskompisar, givande hobby och villa med vovve. Sen tittar man på sig själv och finner en ensamvarg som spenderar stora delar av dygnet till att försöka svälja och sedan sover restenav tiden.

Jaja, nu är ju saker som de är så det är inte mycket man kan göra åt det förutom att försöka kämpa på och se glad ut.

Nå, efter lite trassel, jag somnade så klart, så kom jag till affären i tid före de stängde och kunde köpa mina cigg och lite youghurt. Så nu är allt lugnt inför fotbollen på tv ikväll.

Man kan ha det rätt så bra.

För att styra upp den här dagen har jag fått ta tag i mig själv med hårdhandskarna. Tvätten blev ju ett fiasko, men till affären ska jag i alla fall. Så nu har jag bestämt att jag åker dit precis klockan 16.00 När väl det är färdigt så ska jag dammsuga lägenheten och sedan duscha. Efter det ska jag renbädda sängen. Sen är jag klar och kan med gott samvetet ta det riktigt lugnt.

Men jag måste nästan göra en lista på detta sättet, annars får jag inget gjort alls.

Nä, nu har jag inte tid att sitta här,det får bli senare. Nu mot affären.

Nä hur ska detta gå? Jag som borde vara i tvättstugan för länge sedan sitter fortfarande i morgon rocken och dricker kaffe och försöker få inspiration till att ge mig ner för trapporna. Sen var det ju det där med att handla med. Puh vad jobbigt.

Men jag får väl sätta lite fart kan jag tro. Lata mig kan jag ju alltid göra i kväll liksom. Det är väl nackdelen med mina nya tabletter, att man blir så förbannat trött av dem. De funkar hyffsat till att hålla ångensten borta, men som sagt blir jag skittrött på köpet. Men som jag redan sagt ett antal gånger, heller hur trött som helst än ångest. Förövrigt så blir man helt slutkörd av ångest med så det går på ett ut.

Nä, nu ska jag sätta på mig lite kläder, gå ut med soporna som står i hallen och väntar på att bli slängda, kika förbi tvättstugan och se om det finns någon ledig tid idag och sedan ska jag till affären med. Sen har jag gjort allt jag behöver göra idag och när man räknar upp det så här så märkrer man ju att det inte är så farligt. Bara att köra på liksom.

Så där ja, då var det lilla ärendet gjort. Cigg och mjölk har jag nu officiellt hemma så att jag slipper oroa mig för det på ett tag. Men uscha vad dyrt det blev, de är inte så snälla med priserna där nere på macken. Men det var det värt.

Så nu fattas bara den där duschen och så måste jag äta nått kom jag på. Har bara druckit ett glas fil på hela dagen så det kan väl vara bra med nått i magen kan jag tro.

Så jag sätter väl igång då.

De lovar regn på tv. Kul. Jag som tänkte ta mopeden in till La stada, men nu vet jag inte alls om jag har någon lust alls. Kanske ska jag försöka med bussen eller tåget nu när jag fått min nya medicin. Den verkar funka hyggligt. Jag har fortfarande inte vant mig vid att ha helt torra händer men det är ju bara bra för det betyder att jag gått ner i varv lite. Kanske, kanske klarar jag bussen. Eller bättre att ta tåget kanske. Det är något mer meditativt med att åka tåg och det går ju precis utanför dörren så varför inte. Kostar lika mycket som bussen gör det med. Nja, vi får se vad det blir av det hela.

Kanske håller regnet upp så pass länge att man kan sätta sig på mopeden utan att vara rädd för lunginflammation. Jag kan ju alltid hoppas i alla fall.

Så där ja. Då har jag varit på Apoteket och hämtat mina nya tabletter plus lite mer av mina andra lugnande. Sen var jag en snabb sväng i affären och köpte mjölk, filmjölk, juice (fått pippi på tropisk juice) kattmat och cigg och snus. Så nu har jag så jag kan grotta ner mig i hemmet utan att behöva fundera på sådana saker.

Jag måste erkänna att jag kände för att köpa tre öl med, men jag lyckades stå emot min impuls för en gångs skull. Gott så. När jag kom hem så tog jag en av de där Lergiganen med en gång, tänkte att det är inget att spara på, speciellt som jag är rejält uppsnurrad efter min lilla utflykt och dessutom nyfiken på hur de fungerar.

Just nu mår jag inte bra alls. Det var nog tur jag inte tog mig till stan idag för det hade nog slutat i en brakattack misstänker jag. Ångesten ligger precis under ytan hela tiden och lurar, trots alla medicinen jag stoppat i mig och hur jag än försöker använda mig av avslappningsövningar, andningstekniker och strategier för att hålla ångestmolnen borta från min himmel.

Men det var gott att komma utanför lägenheten i alla fall. Behöver göra det minst en gång per dag för att inte tappa bort verkligheten totalt. Fast det regnade så var det skönt med frisk luft.

Nu ska jag servera Chips lite kattmat tänkte jag. Jag har skämt bort henne den sista tiden genom att köpa såna dör små Shebaförpackningar. Det är rätt dyrt, 8 spänn för en burk, men det är så roligt att se hur hon äter av den. Glupskt och fort. Inte alls som när man köper vanlig "blötmat" åt henne då hon tuggar lite då och då. Men nu står hon fast kvar vid skålen tills det är slut. Sen har hon ju sitt torrfoder med så det går ingen nöd på den katten inte.

Nu ska jag sätta på en stor kanna koffeinfritt kaffe (mer vanligt kaffe hade varit en katastrof när jag redan är så stressad inombords som jag är) och bara koppla av och ta det lugnt och vänta på att medicinen verkar och se hur den funkar. Det enda som retar mig med det är att den sorten inte ingår i förmånspriset så även fast jag har frikort så får jag betala. Nu kostade visserligen 30 tabletter bara 56 kronor men säg att jag tar 4 om dagen så blir det en del pengar om året. Men det kan det väl vara värt.

Som sagt. Nu väntar en god kopp kaffe, en cigg och sedan ska jag lägga mig i sängen och läsa dagens avis som jag inte hunnit gå igenom än.

Fan, nu har jag blivit sittande här framför datorn hela dagen förutom när jag la mig och vila lite innan. Inget får jag gjort. MEn nu ska jag i alla fall slänga på mig lite kläder och åka till apoteket. Sen får jag se vad jag gör. Borde äta något men känner att jag inte pallar att äta som det är just nu, alldeles för spänd för det.

Så var man alldeles nyduschad och ren. Skulle egentligen rakat mig med men den gobiten spar jag till i morgon. Man måste ju ha lite att göra då och då. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska tillbringa resten av kvällen, men allra troligast blir det att jag lägger mig och läser. Eller så tittar jag lite på tv. Vilket som.

I morgon har jag tre projekt. Eller egentligen fyra.

• Sätta upp en tvättid eller om det är ledigt tvätta
• Åka och hämta min nya medicin
• Åka in till La stada för att hälsa på tant mamma
• Köpa den där hårddisken (jag har nästan bestämt mig för det i alla fall)

Så för att vara mig så blir det en stressig dag. Jag hoppas bara att det inte regnar för det är inte kul att köra moped när det spöar ner. Men förhoppningsvis så får jag ju snart tillbaka mitt körkort (snälla snälla Gud låt det inte krångla till sig) och då ska jag ställa på bilen igen så har jag blivit av med ett jätteproblem i livet, nämligen isoleringen här ute i Viskafors. Jag undrar hur lång tid det tar att handlägga ett sånt där ärende tro? Kanske handlar om veckor, kan tro det i alla fall. Men så länge har jag ju Gula faran.

Men nu ska jag dricka lite mer kaffe, röka en cigarett och borsta tänderna innan jag bestämmer mig för vad jag gör sen. Kanske blir jag sittande här framför datorn hur länge som helst, fan vet, men det spelar ju mindre roll faktiskt. Jag har inga tider att passa i morgon och vaknar jag lika tidigt i morgon som idag (05.25) så är det ju av föga intresse om jag sitter någon timma till framför datorn.

Oj så gott jag somnade. Men det var inte helt fel med tanke på att jag var uppe vid halv 6 i morse och rumpade, så en smula sömn till gjorde gott. Chips har fortfarande inte gett upp sitt sovande. Hon ligger i "sin" fåtölj och det rycker i benen på henne så hon drömmer väl om någon trevlig musjakt eller nått sånt.

Själv sitter jag och lyssnar till Petters nya singel och ser fram mot "best of" skivan som släpps snart. Jag funderar på att masa mig in i duschen men det får nog vänta ett litet tag till tror jag. Lika bra att ligga lågt när man ändå har fullt upp med det liksom.

TYPISKT säger jag bara. Typiskt. Jag somnade så gott efter mitt panikångestanfall (det tar på krafterna och man är oftast helt slut efteråt) och när jag vaknade åkte jag till Apoteket här i Viskafors för att hämta min nya medicin, men så klart hade de inte den hemma. Så jag hade att välja på att ta mig till La stada för att hämta ut pillren på ett apotek där eller beställa medicinen och vänta tills på torsdag innan jag får den.

Men jag känner att jag inte pallar en tripp till Borås så det fick bli att beställa och vänta till på torsdag. Det är ju faktiskt bara en dag emellan så jag klarar mig kan jag tro.

Sen var jag i affären och handlade lite. Bland annat glödlampor eftersom vartenda glödlampa i hemmet har gått sönder förutom en 25 wattare som jag försökt läsa vid i sängen. Men nu blir det fullt ljus i hemmet i kväll.

Smart som jag är köpte jag koffeinfritt kaffe med. Jag vet ju att koffein triggar min ångest, ändå dricker jag upp mot 12-15 stora muggar om dagen. Så nu kanske jag kan både njuta av kaffet och slippa en massa hjärtklappning och ångest. Får bli vanligt kaffe på morgonen och sedan blir det koffeinfritt resten av dagen.

Så, istället för att sitta här och ödsla både min och er tid ska jag dricka en kopp gott kaffe.

Det ser ut att bli en fin dag idag. Solen skiner från en mer eller mindre molnfri himmel. En vacker höstdag helt enkelt. Klockan 10 kommer boendestödet och drar ut mig i världen så att jag kommer ifrån lägenheten lite. Det är nog bra kan jag tro. Jag ska fjäska lite med dem så kanske de kan skjutsa mig till Apoteket med, inte för att det är säkert att de hinner med det men en fråga kan man ju alltid ställa.

Så idag ska jag börja med min nya medicin. Lite nervös är jag. Det är jag alltid när jag ska börja med en ny medicin. Lite rädd för biverkningar, men det jag sett på Fass om medicinen så verkar det inte finnas så många biverkningar på den sortens, Lergigan förutom trötthet och det gör mig inte ett skvatt bara jag blir ångestfri. Hellre sova en massa än att vara så uppsnurrad att man inte vet vad man heter.

Sen måste jag städa lite här hemma. Inte för att det är speciellt skitigt, det hinner det inte bli eftersom jag har som hobby att städa, men för att jag känner att det känns bra att ha det nystädat omkring mig. Sätta upp en tvättid måste jag göra med. Bäst att ta det innan tvätthögen växer sig för stor så att det bara blir jobbigt att tvätta.

Så, idag har jag lite att göra och det känns än så länge helt ok.

Jag måste skaffa mig nått vettigt att göra. Det enda jag gör nu för tiden är bloggar helt meningslösa inlägg, läser andras bloggar, dricker kaffe och skrotar omkring. Så i morgon ska jag börja med att avsätta en timma, minst, om dagen med att skriva på mina böcker som jag har börjat på men som fastnat i det mentala maskineriet. Det är som om jag tror att det ska skriva sig själva.

Inte för att jag har några stora förhoppningar att de ska bli utgivna, men det vore trevligt att uppnå något av de mål jag har i livet, där skriva minst en bok är ett av dem. Skriver jag en sida om dagen så är det 365 sidor på ett år och det borde ju inte vara omöjligt. Jag behöver mental stimulans känner jag. Och eftersom jag har en viss förmåga att isolera mig så får jag väl ge mig den på egen hand. En sorts mental onani.

Nu är det bestämt att jag ska gå hemma i tre år till innan ett nytt beslut om min framtid ska tas och jag kan inte städa mig igenom tre år. Nått annat måste jag göra.

Så nu har jag några mål jag ska uppfylla. Få tillbaka körkortet är ett. Brevet om ansökan ligger i väskan och ska läggas på lådan nästa gång jag går ut. De där förbannade böckerna ska bli skrivna. Jag ska bygga en ram till min säng. Jag ska lära mig den akustiska versionen av Claptons Layla på gitarren. Det borde väl räcka som mål för tillfället tycker jag.

Jag skulle vilja göra något med mina händer (nej inte det även om det är nog så trevligt). Förut, i ett avlägset liv för långe sedan, så höll jag på att renoverar gamla möbler, lagade och målade om dem så att det blev nytt och frächt. Kanske skulle jag börja med det igen. Mina köksstolar skulle behöva renoveras med ny färg och nya dynor. Det kanske vore nått att satsa på. Så att hjärnan fick vila lite och händerna arbeta med annat än att knappa på datorn hela dagen i ända.

Nått jag tänkt på att bygga är en ram till min säng. Som det är nu så ligger en madrass från bäddsoffan på två vanliga madrasser och de där madrasserna håller på att glida omkring på golvet hela tiden. En liten sockel och en ram vore nog ingen dum ide att skruva ihop. Så svårt skulle det ju inte vara heller. Men hur i hela fridens namn skulle jag få hem virket tro? Blir svårt att ta 2 metersbrädor på Gula faran. Tja, det där får jag lösa.

Men idag ska jag nog städa tror jag. Det börjar bli dammigt på skänken och på chiffonjen så det är dags att ta tag i det där. Men först var det affären ju.

Det blev en sovardag idag. Jag lade mig i sängen för att läsa lokalblaskan, katten hoppade upp bredvid mig och låg och spann och vips så sov jag som en klubbad säl. Men lika bra det. Vädret är kass och min stacksars mage proterserar över den omilda behandling den varit med om under helgen. Så nu ska jag ramla in i duschen för att värma mig lite sen så återgår jag nog till sängen igen.

I morgon har jag lite att pyssla med, bland annat måste jag få in alla papper till AFA och allt vad det är så att man får sin ersättning från dem. Det är viktiga hundralappar de där. Men det är i morgon det. Idag så blir det som sagt lugna gatan tänkte jag mig.

Nu minsan. Nu ska jag sätta mig på min gula springare och åka in till Borås för att fixa och dona. Full fart minsan. Jajamen.

Sådär ja. Då har jag varit på apoteket och en snabb sväng förbi affären. På Apoteket så köpte jag Voltaren T som borde ta bort eller i alla fall lindra det onda i ryggen. I affären köpte jag lite småsaker, sånt som man behöver. Finns det något tråkigare att lägga ut pengar på än toalettpapper? Det är ju inget roligt alls att köpa. Men nu har jag det ialla fall för även jag går på toaletten även om jag vet att den trogne läsaren tror att jag står över sådana triviala saker.

Tabletten har redan börjat fungera så nu kan jag slappna av lite och kanske komma ur fåtöljen utan att kvida av smärta. Men det blir då inga större åthävor idag inte. Tror jag nöjer mig med att sitta här framför datorn och dona. Men när det onda gått över borde jag verkligen börja träna. Fast det är mycket jag borde när jag tänker efter. Hua vad mycket jag borde som jag inte gör. Jag blir matt bara jag tänker på det hela.

Ja, jag blir så trött att jag nog får ta en kopp kaffe till tror jag.

Så där ja. Det gäller att inte ge upp bara för att det tar emot lite. Lade mig en stund på golvet (ja det var en vacker syn när jag krälade ner dit), lade upp fötterna på elementet för att sträcka ut ryggen och böjde och vred på ryggen en stund. Sen var jag redo att bädda rent sängen. Ok, det var inte så smidigt gjort men det gick i alla fall. Kanske ska jag tacka Alvedonen för det. Men nu molar det och hugger som före mitt bäddäventyr. Men nu spelar det ju liksom ingen roll längre. Låt det värka bara, lilla jag ska ner i sängen och gosa med kuddarna.

Jag håller på att läsa Ernst Brunners bok om Bellman men det går trögt. Orden trillar runt, tumlar om varandra så det är svårt att hänga med. Men samtidgt kan jag inte sluta läsa för det är en bra bok, bara svår. Så jag ska snart lägga mig och läsa lite tänkte jag. Sen kanske sömnen kommer och har jag tur slipper jag mardrömmar idag igen. Fan vet om det inte kan vara så.