WoBWorld

Det är alltid lika spännande att på kvällen läsa vad jag skrev på morgonen. De första inläggen brukar handla om vad jag hade tänkt att pyssla med under dagen. När jag sedan läser om det på kvällen, när jag som vanligt inte fått något gjort alls, så funderar jag på vad sjutton jag tänkte med på morgonkvisten. Hur kommer det sig att alla mina formidabla planer alltid faller platt till marken? Förutom då att jag är kroniskt lat förstås.

Det enda jag som jag brukar få gjort är städningen. Men det beror mest på att jag inte trivs när det är stökigt kring mig. Det räcker så bra med stöket jag har innanför pannbenet. Så jag försöker hålla hemmet, mig själv och katten hela och rena. Stackars Chips har blivt van vid att bli duschad lite då och då. Inte för att jag egentligen tror att hon är smutsig men det känns liksom bra att ägna en stund åt att tvåla in det stackars livet och sedan torka henne torr medan hon tittar förebrående på mig och tycks sägat att "även du min Brutus".

Det konstiga är att jag är sådan pedant när jag bor själv, men så snart jag flyttar ihop med en kvinna så blir jag en riktig snuskpelle. Då får kvinnan tjata och gnata på mig länge och väl innan jag masar mig iväg för att lite håglöst vifta med dammsugaren på golv och mattor. Märkligt. Har säkert nått med patriakatet att göra kan jag tro.

Men som sagt så har jag svårt för stökighet och smuts. Jag dammar, dammsuger och moppar för glatta livet mest hela tiden.

Men idag så får det vara. Här är redan så rent det bara kan bli så det finns liksom inget att leta upp. Så jag får se om mina planer på att ta mig till staden går i lås. Det ska bli intressant att se hur det går.

Hej och hå. Då har man varit i affären och köpt lite smått och gott. Cognacsmedvurst minsan. Inte illa. Jag passade på mellan regnskurarna och klarade mig faktist utan att bli våt överhuvudtaget. Inte illa det heller. På det hela en lyckad tur.

Nu ska jag bara ta det lugnt framför tvn och inte göra ett skvatt. (Som om jag brukar göra nått nån gång). Kanske skulle man koka en kanna kaffe och bara låta minuterna gå så länge så att det är dags att lägga sig för att sova.

Jo, jag tror jag gör så.

Jaha. Än så länge verkar dagen inte gå i mitt tecken. Alls. Den där känslan av att nått fattas är så stark som aldirg förr. Jag irrar omkring i lägenheten och letar efter vad det kan vara som fattas mig. Röker en cigarett, tar en snus, röker ännu en cigarett och tar ännu en snus, allt medan jag häller i mig kaffe i tröstlösa försök att chockstarta kroppen och mina sinnen.

Men inte kommer jag någonstans med det inte. Det enda som händer är att jag blivit kass i magen. Alltid nått. Jag försöker att inte tänka på det faktum att jag inte har några pengar. Alls. Jo, visst har jag några hundralappar kvar av de som jag fick på soc och av min mor. Men sen då? Inga räkningar är betalda och i skafferiet så lyser maten med sin frånvaro. Det blir att förlita sig på tant mamma för de viktigaste räkningarna och att ta en ny sväng förbi sockontoret när de två veckorna har gått som pengarna skulle räcka till mat. Men som sagt. Jag försöker låtsas som om allt det där inte finns. Fan vet när jag får ersättning från försäkringskassan igen. Om någonsin. Det känns... hm... inte bra? Kan det vara ordet tro? Det är sannerligen dags att skriva på de där böckerna jag har liggande och som ska ta mig från botten till toppen. Eller om det blir till tippen, vi får väl se.

Jag håller på att bekanta mig med Lars Winnerbäck. Inte illa. Inte illa alls. Musik som passar mitt omuntra sinne. Kalla vindar och kalla gator. Helt i min smak. Konstigt att det tagit mig så länge att lyssna till honom. Men jag var nog lite rädd att det skulle vara en misslyckad Sundström-kopia men den gode Lars står bra på egen hand.

Nä. Nu är det dags att röka igen tror jag. Det var ju flera minuter sedan sist.

Hm. Det är rätt så varmt här i min lilla lägenhet strax under taket. Alla fönster står på vädring men det gör inte saken mycket bättre då det helt enkelt inte blåser så mycket som det allra minsta. Dammtussarna på golvet ligger där de ligger och värmen är lite lagom klibbig sådär. Men men. Bättre det än att man sitter och fryser förstås.

Kaffet står på bryggning och jag har det tämligen bra. Ångesten som överföll mig i morse är som bortblåst, gudskelov. Jag funderar på att åka till affären och handla nått gott att äta. Eller i alla fall nått att äta. Men det kan vänta lite till. Den är ju öppen i två timmar till så.

Det verkar inte finnas nått bra på tv i kväll så kanske skulle man satsa på att leta genom dvd-samlingen efter en bra film och ta det lite lugnt framför datorn. I morgon hade jag tänkt mig att hälsa på tant mamma lite. Det var ett tag sedan jag var där nu. Allt ingår i min kampanj för att bli en bättre son och människa. Jag försöker ringa om inte varje dag så i alla fall varannan eller så. Det går sådär. Men jag har i alla fall ökat frekvensen på ringande ordentligt. Man vet ju inte hur länge man har sin gamla mamma i livet har jag kommit på.

Jag får nog gå över lägenheten med dammsugaren idag med. Det spelar ingen roll hur man städar när man har en liten pälsboll i hemmet som dessutom släpper ifrån sig ännu mindre pälsboller som ligger i hörnen i varje rum. Det går på ett kick det där har jag märkt.

Vad jag ska göra förutom dessa triviala sysslor? Tja, dricka kaffe, röka cigaretter. Lite som vanligt liksom. Kika runt på nätet. Inte värre än så.

Det verkar bli en bra dag.

Uscha. Jag känner mig inte det allra minsta i form. Nått är vajsing i kroppen. Trött som bara den, alltså tröttare än jag brukar vara och det är inte illa det. Känner mest för att dra det berömda täcket över skallen och fortsätta sova tills jag är pigg igen. När nu det blir av. Men bästa medicinen efter en sån här sovmataron brukar vara att sätta lite fart för att vänja kroppen vid att man faktiskt kan göra annat än bara sova i livet.

Så det får väl bli en tur in i duschen och sedan ska jag väl sätta mig på Gula faran för att åka till en noga utvald affär för att inhandla lite varor. Tant mamma hade ringt i går när jag sov så jag får väl kolla vad hon ville. Kanske var det nått ärende jag behöver åka på, så då har man det att göra med. Sen var det ju städning av lägenhet på schemat med. Inte för att det är så lortigt, men det känns gott att börja helgen med nystädat.

I helgen ska jag nog ligga lågt. Göra så lite som möjligt. På måndag ska jag ju ta prover i La stada, sen finns lite planer på att jag och Nelson ska sammanstråla. Men de är högst preliminära. Det är så mycket som ska funka för att vi ska träffas eftersom vi båda är som vi är med ångest och elände. Men man kan ju sikta på det i alla fall.

Så, lite har jag att göra i dagarna.

Ojdå. Det märktes att det var några veckor sedan jag drack en öl för det var värst vad det snurrade till i knoppen efter bara en. Det är nog tur att jag bara köpte två för det vet ingen hur detta skulle sluta annars.

Just nu lurar jag på att fixa till nått att äta. Men jag kan inte bestämma mig för om jag ska göra köttfärssås och pasta idag eller om jag ska äta upp resterna från igår. Beslut beslut beslut. Aldrig får man vara glad och nöjd. Men det blir nog till att steka upp resteran av gårdagens potatis och äta det med sillen som blev över. Jo, så får det nog bli kan jag tro. Jag orkar inte riktigt tänka på att ställa mig och sleva i varma grytor i värmen här hemma.

Men först ska jag nog sätta mig på balkongen lite för att koppla av med en god bok. Invänta den riktiga hungern. Man blir inte så hungrig i värmen har jag märkt. Stackars Chips ligger helt utslagen i sin fåtölj, djupt slummrande med tassarna i full fart för att i drömmen jaga nån mus eller fågel.

Men som sagt. Innan jag gjort nått så får det bli lite kaffe på balkongen. Gott så.

Jodå, jag somnade några timmar tills det var dags att möta upp boendestödet och vi satte oss i rastplatsen här ute på gården och snattrade bort några minuter. Det känns gott att veta att de kommer och drar ut mig vare sig jag vill eller inte. Då kommer jag utanför väggarna minst en gång i veckan i alla fall.

Nästa vecka, på måndag, är det dags att åka in till La Stada och ta de där blodproverna som jag måste visa upp för socialstyrelsen. Då kommer boerndestödet ut till Viskafors och hämtar mig. Annars vet ingen hur det skulle gå att ta mig till staden eftersom det hela är så beroende på dagsform.

Nu måste jag sätta mig på Gula faran för att åka in till Apoteket i stan så att jag får mina mediciner. Men det blir väl kanske en trevlig liten tur på mopeden. Vädret är ju bra så det finna inget som talar mot en skön tur.

Nä. Ut har jag inte kommit. Istället har jag sovit en del, läst lite och sovit lite till. Jag drömde min favoritdröm där jag kan flyga. Det är en härligt känsla att bara breda ut armarna och ge sig rakt upp i luften. Men säg den lycka som varar. Sen blev det mardröm av allt, som vanligt så då tyckte jag att det var dags att vakna.

Mitt hälsotillstånd skulle jag vilja beskriva som svängande. Ena stunden så mår jag helt ok för att nästa minut vara svag som en rutten persika. Det svänger helt klart. Men det är bara bra. För det är en förbättring från de senaste veckornas totala mörker och elände som jag jobbat mig igenom. Nu är jag i alla fall bra lite mellan varven.

I morgon måste jag in till La Stada för att hämta mediciner. Jag har en som är ovanlig så den brukar inte finnas på Apoteket här i Viskafors och jag har som vanligt glömt att gå in några dagar innan de tar slut och bett dem beställa dem. Så turen till staden är oundviklig. Men det kan bara vara bra att komma iväg lite. Sen kommer ju mobila teamet i morgon och drar ut mig med. Så det är väl lika bra att jag tar det lugnt i dag. För många låter det otroligt men det räcker med såna småsaker framför mig för att göra mig stressad och ostabil. Otroligt men sant.

Men idag är det fotboll som gäller. Äntligne drar Allsvenskan igång igen och Elfsborg spelar sin första match. Det blir till att sätta sig framför webbsändningen och njuta av att laget spelar igen. 20.00 smäller det och innan dess måste jag ha tagit mig till affären. Jag har lite kvar av pengarna jag lånade av tant mamma så jag kan köpa nått att äta.

Så jag har lite att pyssla med. Precis lagom för mig.

Idag har jag banne mig varit rikigt duktig. Jag har städat och dessutom ringt runt till olika ställen för att få lite stadga åt min vardag, trots min telefonfobi. Jag vet att det låter snurrigt, men jag har ruggigt svårt för att ringa upp olika myndigheter och vårdinrättningar. Jag brukar få ladda upp i flera dagar eller i alla fall en hel massa timmar innan jag fattar mod för att ringa det där samtalet.

Men idag har jag ringt till provtagningen för att ta reda på vilka dagar man kan ta prov, sökt min socialsekreterare för att ta upp problemet med att betala hyran nu när jag inte har någon ersättning och när jag inte fick tag på henne så ringde jag mobila teamet för att ta reda på hur jag skulle få tag på henne.

Så helt passiv har jag inte varit idag inte. Rena yrvädret. För att vara mig då.

Inte illa. Inte illa alls.

Sådär ja.Nu var det nystädat i hela lägenheten och doftar gott av citron i varje hörn. Så nu kan jag lugnt sätta mig och koppla av en sekund med gott samvete. Nu är det handling som ligger famför mig. Bröd, mjölk och lite annat som kan vara bra att ha hemma.

På datorn vrålar Nirvana om hjärtformade lådor och lukten av tonårskänslor. Katten ligger på balkongräcket och leker med med döden medan husse sitter vid datorn. Ett stilla hem alltså.

Vi hoppas att det håller i sig!

Så slog jag knut på mina planer och tänkte om allt en gång till och tog slutligen Gula faran till La Stada och tant mamma där jag hälsade på en stund. Solen sken och det var sparsamt med trafik på vägen mellan Viskafors och Borås så jag hade det rätt så bra där jag puttrade fram.

På vägen hem blev det lite kallare men inte värre än att jag klarade mig med att dra upp dragkedjan i jackan. När jag väl kommit hem igen så satte jag mig och tittade på tv lite lagom slött, smsade med lite folk och hade det rätt så bra. Men det är fortfarande något som jagar mig på nått sätt. En känsla av att det fattas nått som jag inte kan sätta fingret på. Lite som att vara hungrig eller röksugen eller nått sånt. Men jag har ingen aning om vad det är jag saknar.

Jaja, det ger sig väl kan jag tro. Nu ska jag titta runt lite på nätet och sedan ska jag lägga mig och läsa lite tänkte jag. Förhoppningsvis somnar jag tidigt idag med så att jag kommer upp i rimlig tid i morgon. Då ska här städas. Det är inte det att det är så vansinnigt smutsigt eller rörigt här hemma, för det är det inte. Men det känns så bra i själen när man har städat färdigt och vet att det inte finns något damm eller några katthår eller dammtussar någonstans, inte ens under chifonjen eller under skänken. Det handlar liksom mer om känslan av renhet är av reell renhet.

Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra i morgon. Men det löser sig väl kan jag tro. Det brukar ju göra det. Handla ska jag göra förresten kom jag på. För i morgon kommer socpengarna så då får jag passa på. Jag fick även låna lite pengar av tant mamma så att jag kunde köpa kattmat, cigg och en Fanta. Lilla Chips blev som tokigt när hon fick syn på burken när jag packade upp ur väskan. Hon är väl rejält trött på torrfoder kan jag tro, även fast det egentligen täcker alla näringsbehov hos katten. Men det måste bli träligt att bara äta torrfoder kan jag tro. Så hon mumsade i sig en hel skål på stört.

Så medan katten äter så dricker jag Fanta och röker. Vi har det rätt så bra vi två.

Nä. I morgon får det vara nog men slapperiet här i mitt lilla hem. Upp tidigt och städa lägenheten, åka in till tant mamma och låna pengar, fixa och dona. Nu har jag suttit på arslet allt för länge allt för mycket. Det straffar sig minann. Så nu sitter jag i min stol och retar mig på smutsen och katthåren och dammtussarna på golvet, fingeravtrycken på mitt glasbord, dammet på skänken och den allmäna smutsen här hemma.

Så i morgon blir det fram med skurtrasa, dammsugare och divierse attiraljer som behövs för att städa upp. Jajamen.

Men idag är det fotboll som gäller. EM-final minsan. Nu skulle man haft lite chips och dipp, en stor Fanta eller Cola och kunna sitta och smaska medan bollen rullar fram på tvn. Men, jag får nöja mig med en kopp värmande thé och en snus. Drt går det med.

Nu handlar det bara om att vänta in matchen.

Ser man på. Jag har äntligne fått tummemen ur och sorterat mina bokmärken i webbläsaren. Tio års samlande av diverse bokmärken har gjort att det vara totalt omöjligt att hitta vad man letade efter ändå. Så jag deletade skoningslöst allt som jag inte använder. Vilket visade sig vara det mesta. Nu har jag en handfull bokmärken som jag hittar lätt bland.

Jag har lurat på det där ett bra tag men det har liksom inte blivit av. Men nu är det gjort. I ett anfall av energi. På något märkligt sätt känns det kanon att äntligen ha sorterat och slängt det som inte ska vara kvar. Eftersom jag är som en hamster när det gäller att spara på saker så hann det bli en del under tio-tolv år.

Men nu är det rent och prydligt. En del bokmärken visste jag inte ens att jag hade och en farlig massa var onödig då sidorna de pekade på var borta sedan länge.

Ah, detta kräver en kopp thé som belöning.

Det regnar ute. Men det gör inte så mycket för att:

• Det är söndag
• Det ska bli varmt i veckan har SMHI lovat
• Jag är trött

Så lite regn skadar inte. Bra för skog och åkrar och sånt. Har jag hört.

Egentligen skulle jag behöva åka in till La Stada i dag men jag orkar knappt tänka så långt. Latmasken i mig är inte bara fet, han är vaksam med. Om det verkar som om jag ska gör något som anstänger mig det allra minsta så slår han till och gör mig passiv och trött. Men jag borde verkligen hälsa på tant mamma. Nja, jag får fundera på det där. Man vill ju inte förkyla sig genom att åka med Gula faran i regnet. Hälsan är viktig.

Nä, det lutar åt att jag ligger i sängen hela dagen och läser boken jag håller på med. Kanske kokar jag lite makaroner och festar i mig. Det är ju som sagt söndag så man vill ju lyxa till det lite. Jag tror att jag i sådana fall tokar till det lite och tar lite ketchup till med. Helt vild och galen är jag.

Nä. Först så ska jag dricka upp mitt kaffe, gå in i duschen och ställa mig för att bli ren och sen får vi se vad jag bestämmer mig för att göra med den här dagen.

Så får det bli.

Värmen kommer tillbaka nästa vecka kan man läsa i de stora kvällstidningarna. Så gott så gott. Jag längtar efter sol och värme. Då ska jag försöka ta mig ut lite mer än jag gjorde när det var varmt och gott senast här i början på månaden. Förhopningsvis så mår jag såpass bra att jag kan vara utomhus lite. Det gäller att passa på att lapa sol eftersom oktober kommer fortare än man tror.

Men just nu så känner jag mig fortfarande lite ostabil, minst sagt. Ibland mår jag helt ok, inget att klaga på. Sen kan det svänga och jag får djup och obehaglig ångest. Det pendlar fram och tillbaka hela tiden så att jag inte kan planera nått överhuvudtaget för jag vet inte hur jag kommer må nästkommande timma. Men det gör ju faktiskt inte så mycket eftersom jag kan styra helt över min egen dag. Inga möten eller liknande att tänka på.

I skafferiet har jag makaroner, katten har mat och det är sand i hennes låda. Snus har jag med så jag har inget behov av att åka iväg till affären. Givetvis så köpte jag ett paket cigg igår för pengarna jag fick låna av K. Så gick det med den idén om att sluta röka. Men nu är de snart slut och jag lurar på att strunta i att köpa några mer. Det vore på tiden att jag slutar.

Nä, nu får jag ta en värktablett så att dunkandet i den där bulan på skallen ger sig lite. Sen en kopp kaffe, en dusch och sedan ska jag ta tag i att städa lägenheten.

Kanske.

Jajamensan vad duktig jag har varit. Jag har äntligen tagit upp de tvättade plaggen ur tvättkorgen, de som legat där sedan jag tvättade för några veckor sedan. Men det var inte tomt många sekunder för jag hällde över den smutstvätt som legat i en påse på golvet och nu är det nog dags att skaffa en tvättid tror jag. Renbädda sängen måste jag mer för det är en massa äckelpäckelsnusfläckar på lakanet. Jag sover ju ibland med portionssnuset i munnen men har inte vett nog att stänga käften så det blir sådana där bruna fula fläckar på lakanen. Men det går bort så lätt i 90 grader så problemet är lätt löst.

Men först ska jag ta den där duschen som jag yrat om hela dagen, sen ska jag in till La Stada och efter det så kan jag sätta igång med att titta på fotbollen i kväll. Så det ser ut som om dagen är fulltecknad.

Jag har pippi på att att hålla datorn i trim. Jag uppgraderar, uppdaterar, rensar och pysslar med registret som om det vore ett nyfött barn. Allt i syfte att ha en dator som rinner på likt en klar fjällbäck. Givetvis blir det problem när man håller på på det sättet.

Min stackars lilla notebook fungerar ena dagen lysande för att dagen efter braka ihop totalt. Men jag har lärt mig av mina misstag och ser till att backa up alla viktiga data regelbundet. Just nu sitter jag och funderar på att uppgradera mitt virusprogram. Det är absolut inget fel på det jag har men det är inte det senaste i serien. Jag har Norton 360 v1.0 och nu har de ju sedan ett bra tag släppt v.2.0. Den vill jag ha såklart. Men jag tror jag ska nöja mig med Norton Internet Security 2008, för de andra funktionerna i Norton 360 har jag redan andra program som är bättre.

Men men. Men men. Jag hittar ingen bra crack till programmet så det får väl vänta då kan jag tro, allt medan jag är irriterad.

Nu får jag nog defragmentera ena hårddisken kom jag på. Det har jag inte gjort på flera timmar ju. Fullt upp. Säger fullt upp har jag.

Nope. Jag kommer inte iväg till apoteket idag inte. Nja, då får jag väl skylla mig själv kan jag tro att jag inte har alla mina mediciner. Men det får vänta till morgondagen då kanske jag mår lite bättre med så att jag känner mig i form. Jag får helt enkelt improvisera mig fram på livets väg när jag mår såhär. Ta var dag för sig liksom.

Men lite thé kan jag nog få i mig i alla fall. Den uppmärksamme läsaren har kanske märkt att jag gått över från kaffe till thé på sista tiden. Det är helt enkelt så att koffein triggar min ångest och jag behöver ju inte själv göra det värre än det är liksom. Så jag sörplar thé och tar det så lugnt jag bara kan. Jag har ju en utmärkt thébryggare till min hjälp för att koka den ljuvliga dekokten.

Så. En kopp thé till sen ska jag fortsätta att läsa om kommisarie Wallander. Så det så.

Ok. Nu börjar det krypa i kroppen. Igen. Jag gick ut i köket för att se om det fanns något vettigt att äta och så var det dags igen. Kanske spänningen från fotbollen på tv spelar roll med. Inte vet jag. Men vad jag vet är att nu mår jag allt sämre och sämre för varje minut så nu tror jag att det är dags att lägga sig på sängen lite och försöka slappna av innan det går för långt.

Nja. Helt och hållet ok är jag tydligen inte. Allt går bra förutom att äta eller sitta och koncentrera mig på fotbollen. Då börjar det med en gång krypa i ångesttarmen. Men jag har hållit det mesta stången genom att bland annat städa badrummet och köket. Just som jag stod och slabbade med vatten på badrummet så gick strömmen. Det var ett väldans muller från åska strax före det så helt förvånad blev jag inte. Men som tur var så kom strömmen tillbaka rätt fort, det tog nog bara 15 minuter eller nått.

Men det är roligt hur man tänker. När strömmen väl gick så kunde jag inte fortsätta städa på toaletten så jag tänkte: "hm, man kanske skulle passa på att titta lite på tv tills strömmen kommer tillbaka". Smart? Inte så.

Men nu sitter jag här framför tvn och datorn och röker en cigarr (jo jag vet, jag får ju inte det för jag jobbar ju inte, men likt förbannat så röker jag en). Fotbollen, Spanien-Italien slänger jag ett getöga på då och då när nerverna håller. Med lite tur så tar Italien hem matchen.

Nä, nu ska jag försöka titta lite närmare på matchen. Ett gott försök kan man ju alltid göra.