rastlös del II
Ännu mera rastlös. Myrkryp i benen och ingen energi. Sparka mig till sömns?
Allt på en gång men aldrig samtidigt
Nu börjar det lossna här hemma. Min yngste son är här och de två små är avlämnade av sin ärade fader. Tyvärr så har yngsta dottern hojtrat hela natten över värk i öronen. Hon skulle kunna vara ett ansikte för "öronbarnskampanjen", om någon sådan fanns. Hon får öroninflammation bara hon går för bi en buss där en passagerare tidigare på förmiddagen råkade nysa rakt ut. Nu är det dags igen. Det stackars barnet somnade sittande i soffan. Så fort hon försökte lägga sig ner vaknade hon och jämrade sig. Nu har Hulda Hustrun suttit i telefonkö till sjukvårdsupplysningen i säkert en timma. Man undrar, är det bara en som jobbar där på helgerna eller? För fort och smidigt är det ju inte.
Tja, vi får hoppas att allt löser sig. De bägge pojkarna verkar må finemang i alla fall. De sitter och spelar Sims 2 och verkar ha det rätt ok.
Precis i detta nu kom Hustrun fram på telefonlinjen till sjukvårdsupplysningen. Trägen vinner eller vad säger man? Allt var frid och fröjd. Då bryts telefonsamtalet brutalt. Vi har telefon genom Com hem men det krånglar allt för mycket för att man skall vara nöjd. Tyvärr har vi bundit upp oss på ett år, så vi får vara nöjda med den crappy nät och telefonuppkopplingen. Det bryts lite när det vill under vissa perioder.
Så när Hulda Hustrun äntligen kom fram igen fick hon rådet att komma in till akuten med barnet. Kul på en söndag. Så nu vet jag inte när jag får träffa min älskade Hustru igen. Väntetiderna på en söndag till akuten, tja det brukar inte gå för fort om man inte har en livshotande sjukdom. Kanske träffar de på min yngsta sons ömma moder eftersom hon jobbar där och är i tjänst idag. Vem vet.
Tja, själv håller jag ställningarna här hemma tillsammans med grabbarna. Jag tänkte som så att de spelar, jag halvsover. En fin och jämn uppdelning av söndagssysslorna.
Läckage del II
Vår honkatt löper. Jag vet, jag har nämnt detta ett antal gånger. Man blir lätt tjatig när allt som ens liknar tyg och ligger på golvet blir nerpinkat. Nu har min Hulda hustru kommit med en ny teori. Nämnligen att kattkräket stöter på mig av alla varelser. Det är på mina kläder hon pinkar, det är på min sida av sängen, det är på mina kuddar hon stryker sig. Och kattern är synbarligen förtjust i mig, som husse
Hjälp. Jag är alltså som kattgodis. Att jag atraherar damer över 90 vet jag redan, me natt jag är som Brad Pitt för katter var nytt. Men förutom dessa två grupper är det väl bara min stackars Hulda Hustru som funnit mig trevligt av någon andledning. Jag vågar inte forska får djupt i frågan för då kanske min hustru kommer på andra tankar.
Man får vara nöjd med det man har.
Hjälp. Jag är alltså som kattgodis. Att jag atraherar damer över 90 vet jag redan, me natt jag är som Brad Pitt för katter var nytt. Men förutom dessa två grupper är det väl bara min stackars Hulda Hustru som funnit mig trevligt av någon andledning. Jag vågar inte forska får djupt i frågan för då kanske min hustru kommer på andra tankar.
Man får vara nöjd med det man har.
Löpa linan ut
Lite trött, lite seg. Kaffet verkar ha gått sönder idag eftersom jag inte får nån koffeinkick. Till råga på allt har kattskrället börjat löpa igen. Hon stryker runt i lägenheten medan den andra (kasterade) katten gör tappra förök att göra sitt jobb som hankatt i hemmet. Det går givetvis inte utan han blir bara stående över henne med en förvånad blick. Ungefär som om han vill säga "ok, jag fattar, först ska jag göra såhär, men sen då, vad gör jag sen?"
Stackarna, det kan inte vara lätt att vara katt. Heller.
Stackarna, det kan inte vara lätt att vara katt. Heller.
Dumma dom
Sådär, då var stödbesöket över. I dag fick jag mina fiskar varma av sjuksköterskan. Hon påpekade med emfas alla de där grejorna jag redan vet om tanke, känsla handling, att den enda som kan ändra ett beteende är jag själv och att jag skall sluta skylla ifrån mig. Jag vet, jag vet. Men det är så svårt att komma från en tankens förståelse till att känna det. Samtidigt blev jag lite arg på henne, för det kändes som om hon inte trodde på mig. Även fast jag djupt inne i mig visste att hon hade rätt blev jag lite gramse.
Fast när hon frågade vad jag kände sa jag att jag inte tänkte eller kände något speciellt. Då sade hon att det trodde hon inte ett dugg på, utan att jag nog var förbannade på henne som sa emot mig. Då nekade jag ännu mer samtidigt som jag blev ännu mer sur. Konstig att det ska vara så förbannat svårt att vara ärlig i sina ord.
Men nu, efter en kopp kaffe och en stilla snus är jag som vanligt igen. Alltså lite lagom spänd, orolig och alldeles, alldeles underbar :-)
Fast när hon frågade vad jag kände sa jag att jag inte tänkte eller kände något speciellt. Då sade hon att det trodde hon inte ett dugg på, utan att jag nog var förbannade på henne som sa emot mig. Då nekade jag ännu mer samtidigt som jag blev ännu mer sur. Konstig att det ska vara så förbannat svårt att vara ärlig i sina ord.
Men nu, efter en kopp kaffe och en stilla snus är jag som vanligt igen. Alltså lite lagom spänd, orolig och alldeles, alldeles underbar :-)
Kalla kårar
Hua. Varför måste det vara så förbaskat kallt på morgonen? Är det nödvändigt? Skulle man inte kunna tänka sig att man skulle vara varm och god efter att ha legat under ett gosigt täcke under hela natten.
Tur kaffet är varmt.
Tur kaffet är varmt.
Perkulator och espresso
En polare har köpt sig en perkulator. Enligt min enkla bedömning den av kaffe kokare som brygger det godaste kaffet. Fasen vad avundsjuk jag blev. I vårt hem finns det inte plats ens för en liten miniperkulator eftersom min Hulda HUstru tycker att kaffet blir för varm när man kokar med en sådan.
Men jag får väl våldgästa min polares hem och tilltvinga mig perkulatorkaffe. Jag köpte en espressobryggare för ett år sedan eller nått sånt. Men den har min vackra Kvinna ställt uppe i ett köksskåp, så den orkar ingen ta ner om man bara är sådär lite småsugen på en espresso. Man måste vara jättesugen på kaffe för att orka. Så, det blir oftast vanligt bryggkaffe.
Jaja, man kan inte altid får som man vill. Fan, oftast får man ju aldrig som man vill överhuvudtaget..
Men jag får väl våldgästa min polares hem och tilltvinga mig perkulatorkaffe. Jag köpte en espressobryggare för ett år sedan eller nått sånt. Men den har min vackra Kvinna ställt uppe i ett köksskåp, så den orkar ingen ta ner om man bara är sådär lite småsugen på en espresso. Man måste vara jättesugen på kaffe för att orka. Så, det blir oftast vanligt bryggkaffe.
Jaja, man kan inte altid får som man vill. Fan, oftast får man ju aldrig som man vill överhuvudtaget..
Köttiga sår och annat gott.
Katten rev mig när vi lekte lite tidigare i dag. Inget mer med det. Men jag är fascinerad av hur ont ett litet, litet sår bredvid nageln på ett finger kan göra. Känns som ett stort köttigt, varigt sår på fingret när jag skriver på datorn. Att nått så litet kan göra så ont. Eller är det jag som är klen?
Idioti
Ok jag ger mig. Det blev för mycket kaffe idag igen. Hela kroppen går p 5000 varv. Så, det enda att göra är att lägga sig och försöka slappna av lite. Att man aldirg lär sig.
Vet ni vad det jäkligaste är? Jo, jag är ruggigt sugen på en kopp kaffe
Vet ni vad det jäkligaste är? Jo, jag är ruggigt sugen på en kopp kaffe
Pass me a fag will You
Klurigt. helt plötsligt när jag satt och tittade på tv, nån dagserie där alla går omkring och pratar ut i tomma luften, blev jag röksugen. Jag slutade röka för snart 10 år sedan. Visserligen har jag snusat mestadelen av de tio åren, och några små återfall har jag haft med. Men att helt plötsligt bli toksugen på en cigarett? Knepigt.
Tut i luren
Är det inte typiskt. Jag hade lagt mig lite på sängen för att läsa och vila lite. Eller mest vila kanske. Ok, jag skulle nog somnat om jag fått ligga kvar. Men det fick jag inte. Jag väntar ett viktigt telefonsamtal idag. Så, jag har suttit med telefonen bredvid mig hela morgonen och förmiddagen.
Såklart hade jag inte med mig telefonen till sängen. Såklart ringde det precis när jag började glida in i sömnens rike. Jag skuttade upp ur sängen, skrämde slag på katten som låg och sov jämte mig, sprang in i vardagsrummet och...
Såklart hade den som ringde lagt på när jag väl svarade. Och på nummerpresentatören fann jag bara "Info 01" vilket betyder att den inte visste vilket nummer som ringt. Tack för det. Jag har lärt mig läxan. Nu skall jag börja om igen, gå o lägga mig. Men denna gången skall jag inte glömma att ta med mig telefonen.
Så det så.
Såklart hade jag inte med mig telefonen till sängen. Såklart ringde det precis när jag började glida in i sömnens rike. Jag skuttade upp ur sängen, skrämde slag på katten som låg och sov jämte mig, sprang in i vardagsrummet och...
Såklart hade den som ringde lagt på när jag väl svarade. Och på nummerpresentatören fann jag bara "Info 01" vilket betyder att den inte visste vilket nummer som ringt. Tack för det. Jag har lärt mig läxan. Nu skall jag börja om igen, gå o lägga mig. Men denna gången skall jag inte glömma att ta med mig telefonen.
Så det så.
Torrfoder
Är det bara som jag inbillar mig eller äter katterna mer ju sämre vår ekonomi är. Tycker vi köper kattmat stup i kvarten och lika ofta är maten slut. Då får vi två katter som stryker runt benen och blänger mycket effektfullt på oss, som för att påpeka att man är dålig husse eller matte. Nu är det dags igen. Finns bara några ynka smulor kvar av kattmaten. Så det får bli en sväng förbi affären någon gång i dag. Så får man ett problem ur världen i alla fall.
Peppar o salt
Tusan. I dag var det min tur att laga mat. Det är det då o då när Hulda Hustrn frigör sig från patriakatet och helt enkelt säger åt mig. Idag tänkte jag göra en av mina specialiteter, kokt fisk och potatis.Det låter inte mycket för världen, men när jag fått råda i köket med lite creme fraich och lite annat blir det faktiskt rätt smaskigt. Så, tänk er idyllen. Hulda Hustrun står o skalar potatis medan jag avsmakar maten. "Ah, lite peppar behövs" tänker jag. Sagt och gjort. Pepparburken tas fram och jag strör försiktigt i lite peppar. Eller, skulle strö försiktigt.
Nu var det så att jag tog fram en helt nu burk med citronpeppar, gjorde som vanlig att jag skruvade av locket och hällde. Ner faller peppar. Peppar "in mass", ett pepparfall, peppar i alla hörn, alla denna peppar, denna oerhörda mängd med peppar, rakt ner maten. Jag hade missat att denna burken hade två flärpar på locken. Flärpar dom man skulle öppna för att försiktigt administrera pepparn på vald maträtt. Skruvade man av locket var det inga hinder för att fullständigt tömma pepparburken.
Kul!
Så, det vara bara att börja försöka rädda vad som räddas kan, sleva upp peppar ur kastrullen och fram för allt, inte bli förbannat förbannad. Ett raserianfall låg helt klart på lut under min till synes lugna varelse.
Så nu har jag lärt mig. Skruva kolla hälla. Aldrig glömma kolla. Aldrig.
Nu var det så att jag tog fram en helt nu burk med citronpeppar, gjorde som vanlig att jag skruvade av locket och hällde. Ner faller peppar. Peppar "in mass", ett pepparfall, peppar i alla hörn, alla denna peppar, denna oerhörda mängd med peppar, rakt ner maten. Jag hade missat att denna burken hade två flärpar på locken. Flärpar dom man skulle öppna för att försiktigt administrera pepparn på vald maträtt. Skruvade man av locket var det inga hinder för att fullständigt tömma pepparburken.
Kul!
Så, det vara bara att börja försöka rädda vad som räddas kan, sleva upp peppar ur kastrullen och fram för allt, inte bli förbannat förbannad. Ett raserianfall låg helt klart på lut under min till synes lugna varelse.
Så nu har jag lärt mig. Skruva kolla hälla. Aldrig glömma kolla. Aldrig.
Koffein i blodet
Hm. Mår litre skönt uppskruvat sådär. Lite... dizzy liksom. Lurar påo m det beror på att jag inte gjort ett vettigt jota idag. Eller om det kan finnas något som helst samband med de 800 muggar kaffe jag stjälpt i mig. Måste köpa koffeinfritt kaffe. Men tills dess får jag sitta här o darra lite skönt sexigt. Tur det finns mediciner att ta till när manskruvat upp farnet för mycket. Fast man kan tycka att en karl på snart 36 borde lärt sig allt det där. Men jag är stolt över att kunna presentera "WoB, den olärbara".
Ricki Lake
Jag börjar bli bra p ådetta med att var hemma och inte jobba. Börjar kunna 3.ans morgon och förmiddags schema utantill. Märkte det när jag inte ens behövde kolla i tidningen för att veta att Ricki Lake skulle vara nästa program på tur. Hua!
Eftertankens kranka blekhet
Ok, som vanligt är det lätt att vara efterklok. Det är faktiskt något jag är riktigt duktig på. Jag tycks alltid bli lite klokare efter saker har hänt än under tiden de händer. Flera gånger har jag tagit otroligt korkade beslut som jag såklart har ångrat bittert. Men jag brukar alltid veta hur jag skulle gjort istället. Efter. Före. Typ.
Det jag idag ångrar (bland mycket annat) är att jag gav upp igår kväll och gick och lade mig att sova när resten av familjen satt uppe och spelade kort. De hade så trevligt så och saknade inte mig det minsta. Nu på morgonen hejjar alla så glatt påvarandra och det enda de kan prata om är hur förbannat trevligt det var i går kväll. Allt medan jag låg och susade i sängen satt de uppe och umgicks så trevligt över generationsgränserna. Ja ja. Nästa gång skall jag hålla mig vaken och uppe.
Det jag idag ångrar (bland mycket annat) är att jag gav upp igår kväll och gick och lade mig att sova när resten av familjen satt uppe och spelade kort. De hade så trevligt så och saknade inte mig det minsta. Nu på morgonen hejjar alla så glatt påvarandra och det enda de kan prata om är hur förbannat trevligt det var i går kväll. Allt medan jag låg och susade i sängen satt de uppe och umgicks så trevligt över generationsgränserna. Ja ja. Nästa gång skall jag hålla mig vaken och uppe.
11 pers i en 5:a!
Ok. Vi är 11 personer här hemma nu. Förutom de 2 vuxna och 6 barn som vår familj består av är det en kusin till Hulda Hustruns barn, äldsta dotterns pojkvän och min äldsta sons kompis. Det låter från varje hörn. Barnskrik, tv appareter, ljudet av en elgitarr och en bas från äldsta sonens rum. Att det sedan bli ett allt högre brus i skallen på mig hjälper inte till.
Så, jag följer recept 1; en sobril och så går jag o lägger mig. För detta är lite mer än jag pallar. Jag älskar mina barn, jag dyrkar min fru. Men mina stackars nerver. Inte undra p å att man blir nervklen. Som vanligt är det min Hulda Hustru som får styra upp det hela. Tack till den gode och vänliga gud som gav mig henne.
11 pers ien 5:a, säger bara 11 pers i en 5:a!
Så, jag följer recept 1; en sobril och så går jag o lägger mig. För detta är lite mer än jag pallar. Jag älskar mina barn, jag dyrkar min fru. Men mina stackars nerver. Inte undra p å att man blir nervklen. Som vanligt är det min Hulda Hustru som får styra upp det hela. Tack till den gode och vänliga gud som gav mig henne.
11 pers ien 5:a, säger bara 11 pers i en 5:a!
Minneslucka
Haha, så klart glömde jag av att jag försöker byta webbläsare. Nu sitter jag med Exploren likt förbannat. Blir nog inte så att detta går av sig självt.
Hitsprungna barn och Gustav II Adolf fälttåg i Polen
Jag fick gå upp litet tidigare än planerat idag. Jag fick nämligen besök. Äldste sonen hade ju knatat iväg till skolan i morse. När han gick låste han inte dörren efter sig. Väl så. Sånt brukar ju inte ställa till det så mycket. Vi har grannar. Så klart. Grannarna har barn. Inte lika självklart men ändock ett faktum. Och nu vet jag om jag någon gång skulle undrat.
För helt plötsligt, medan jag låg o gonade mig i sängen kastades ytterdörren upp och in sprang ett barn. Modern skrek, jag vet inte om det var otidligheterr eller glada hejaramsor eftersom granfamiljen relativt nyligen kom från Polen så är det lite si och så med språket.
Så nu hade jag en hysterisk mor som ropade på vad jag förmodar var polska i hallen och ett barn, fullt påklätt med stövlar och overall, i mitt vardagsrum. Barnet stod och tittade storögt på mig och jag ögade tillbaka. Modern stod kvar i hallen och hojtade.
Jag lurade på att strunta i alltihopa, bestämma mig för att det var en dröm och gå o lägga mig. Men efter några sekunder tog jag resolut upp barnet i min famn, knatade iväg med det knäpptysta barnet och överlämnade henne till den hojtande modern. De gick utan att säga ett ord och jag kände att nu har nog dagen börjat vare sig jag ville det eller ej. Lika bra att attackera kaffekokaren.
För helt plötsligt, medan jag låg o gonade mig i sängen kastades ytterdörren upp och in sprang ett barn. Modern skrek, jag vet inte om det var otidligheterr eller glada hejaramsor eftersom granfamiljen relativt nyligen kom från Polen så är det lite si och så med språket.
Så nu hade jag en hysterisk mor som ropade på vad jag förmodar var polska i hallen och ett barn, fullt påklätt med stövlar och overall, i mitt vardagsrum. Barnet stod och tittade storögt på mig och jag ögade tillbaka. Modern stod kvar i hallen och hojtade.
Jag lurade på att strunta i alltihopa, bestämma mig för att det var en dröm och gå o lägga mig. Men efter några sekunder tog jag resolut upp barnet i min famn, knatade iväg med det knäpptysta barnet och överlämnade henne till den hojtande modern. De gick utan att säga ett ord och jag kände att nu har nog dagen börjat vare sig jag ville det eller ej. Lika bra att attackera kaffekokaren.
Fulla diskar
Fattar inte hur det går till. Finns det små tomtar i lägenheten som nattetid fyller våra hårddiskar med filer upp över öronen. För det spelar ingen roll hur många extra diskar vi köper, de blir fulla på ett kick. Jag umgås ibland med tanken på att bränna över lite på dvd-skivor, men det är ju ett så evigt uppdrag. Så ofantligt dundertråkigt. Så otroligt trist att jag ryser vid blotta tanken. Så jag går igenom saker på hårddiskarna fil för fil. Och jag kommer fram till att det inte finns ens en liten kb att slänga. Allt är superduper viktigt.
Jag ber min äldsta son kolla igenom en av våra externa hårddiskar för att se om det finns något att frigöra där. Men enligt honom så behövs varenda mg av de sammanlagt 250 G som disken består av. Själv har jag fyllt en disk på 160 G med välbehövliga saker som alla våra fotografier, inget att slänga där alltså, våra hemvideos. Inget att slänga. Brev och övrig korrespondens. Inget att slänga. Allt är viktigt.
Fasen jag kommer ihåg när jag köpte en hårddisk för en tusenlapp. Disken var på ofantliga 250 mb. Så otroligt mycket plats. Men det var då det. Nu är 250 mb ingenting alls. Som en piss i Mississippi ungefär.
Ja, jag får fortsätta leta plats. Fil efter fil.
Jag ber min äldsta son kolla igenom en av våra externa hårddiskar för att se om det finns något att frigöra där. Men enligt honom så behövs varenda mg av de sammanlagt 250 G som disken består av. Själv har jag fyllt en disk på 160 G med välbehövliga saker som alla våra fotografier, inget att slänga där alltså, våra hemvideos. Inget att slänga. Brev och övrig korrespondens. Inget att slänga. Allt är viktigt.
Fasen jag kommer ihåg när jag köpte en hårddisk för en tusenlapp. Disken var på ofantliga 250 mb. Så otroligt mycket plats. Men det var då det. Nu är 250 mb ingenting alls. Som en piss i Mississippi ungefär.
Ja, jag får fortsätta leta plats. Fil efter fil.