WoBWorld

Ok. Det har åskat. Så inihelve*e. Man hörde hur blixten frasade till samtidigt som det smällde värre än den allra värsta filmeffekten. Min stackars Hulda Hustru hade gett sig ut på en promenad men blev sittande under partytältet i stugan eftersom hon inte hade med sig nycklarna till stugan. Jag är inte det minsta avundsjuk. Till slut vågade jag mig ut och kunde hämta henne med bilen. Hua vilket åskväder. Men nu är luften klar och sval så det var ju inte helt fel.

Jag kan tänka mig att åskan har ställt till en hel i "skog och mark" som det heter. I lokalblaskan kan man läsa att vädret i Borås mitt på dagen skulle vara "klart till halvklart med goda solchanser". Bara en sån sak. Nä, det luktar eftermiddag i soffan med en god bok. Till kvällen kanske det bli rminigolf med familjen. Under förutsättning att det inte regnar så klart.

Jaha där fick man. Regnet kom. Mycket regn blev det en stund. Fast det gav sig rätt snabbt. Vi låg i gräset i trädgården i stugan när droppar började falla. Först blev vi förbluffade. För regnet föll mitt i solskenet. När vi blickade uppåt mot himlen fann vi inte ett regnmoln så längt ögat såg. Likt förbaskat regnade det. Jag har aldrig varit med om någon liknande. Som om vädret fått fnatt och inte hade en aning om hur det skulle uppträda. Efter ett tag slutade det regna. Måste vara ett av Guds små hyss. Men lite senare rullade tunga, blygrå, regnmoln fram över himlavalvet och åskan mullrade hotfullt nånstans åt söder. Vi tog våra filtar och våra böcker och kastade oss in i stugans skydd. Mycket riktigt började det regna kraftigt alltmedan åskan slogs och bråkade nära oss. Men det var ingen fara med oss precis. Vi låg på sängen och läste våra böcker och mös rätt bra i ovädret. Efter ca en timma sken solen igen som om inget hänt. Det enda man märkte var att temperaturen hade fallit några grader och att luften var klar och krispig att andas.

Tyvärr så var himlen återigen grå när jag vaknade i morse, vi får hoppas att det har gett sig lite när vi skall på utomhus teater i kväll. Kan bli lite småtråkigt att sitta i strilande regn och föröka koncentrera sig på intrigen i ett teaterspektakel. Men SMHI har lovat uppehåll i kväll så man får väl tro på dem. Det står tydligen regn på menyerna för de närmsta dagarna med. Tja, vad ska man göra åt det? Naturen sköter det där helt utan att ta råd från oss ynkliga små människor så det är bara att finna sig. Man kan ju läsa i soffan också. Det blir som det blir.

Ok, jag ger upp. På denna sommaren finns inget jag kan klaga på. En värmebölja som bara fortsätter. Dag efter dag. Iband blir det ilite avbrott i forma av svalkande regn men de flesta dagarna är fyllda av sol, bad och grillkvällar. Jag kan inte påminna mig om att jag varit med en liknande sommar. Det har jag säkert men i vilket fall som helst så kommer jag inte ihåg det och det är ju det som räknas. De enda som kan klaga är bönderna, men de klagar ju i viket fall som helst, och folk med egen brunn. Grundvattnet sinar, skogen är knastertorr och köpmännen i staden letar febrilt efter sina kunder. Och mitt i allt så sitter jag på en stol under parasollen i stugan och läser en god bok. Jag har till och med tagit av mig tröjan några gånger. Och då är det varmt. Meteriilogerna har lovat sämre väder (läs:regn) sedan i maj med det blir liksom inget av det. Solen steker på, timma ut och timma in.



Vi har fördelen av att ha en sval lägenhet. Det har ju inte alla. En del blir sittande i sina rum och svettas desperat för att föröka hålla sig svala. Vi däremot har en maffig 5:a där man alltid kan finna ett svalt rum. Det är endast på nätterna som det kör i hop sig lite. Vi har inte sovit i stugan på några veckor nu eftersom den lilla kuben värms upp till säkert 800 grader under dagen och nätterna bli ohyggliga prövningar där man ligger som i en egen liten pöl av svett och roterar som en propeller i desperata fösrök att finna en stunds sömn. Nä, då är det bättre hemma. Öppnar man bara balkongerna, några fönster och inte tänker dystra tankar somnar man som det lilla oskyldiga barn man inte är.

Nä, som sagt. Jag har inget att klaga på. Och bara det är ju ovanligt.

Det är varmt idag. Jättevarmt. 32 grader i skuggan. Det är varmt det. Vi har tillbringat den mesta tiden på stranden och i trädgården i stugan. Jag som en strandad val på ett täcke på gräset med katten bredvid mig och en god bok att läsa. Precis sådär som man drömmer om att sommaren skall vara när man sitter och huttrar i november. I skuggan fann jag en mild bris och där låg jag så bra man bara kan. Väl hemma så åt vi chokladpudding i sådana mängder att jag nu brottas med ett lätt illamående. Vi passade också på att beställa biljetterna till Torpaspelen som jag, Hulda Hustrun, min yngsta son och min dotter skall gå på på fredag. Nu väntar snart Miss Marple på tv, en äkta, Engelsk deckare.

Fan trot om inte detta är en av de där perfekta dagarna som bara inträffar då och då.

Jag är rädd att jag har vänt på dygnet lite medan jag var sjuk. Eller lite och lite, rätt mycket faktiskt. Idag gick jag upp vid 16 tiden. Dramck mitt morgon kaffe vid halv 5 på eftermiddagen. Det känns ju; sådär. Det bli rliksom som om hela dagen bara försvinner liksom. Man äter lite, går på dass, läser dagens tidning, så vips så är det dags att sova igen. Sen ligger man och roterar som en propeller i sängen och föröker somna innan man slutligen faller i drömlös dvala frammåt 05.30 tiden. Helt uppåt väggarna. Så, nu gäller det att vända tillbaka det där. Som tur är så är det rätt ruggigt väder ute med stengrå skyar och "endast" en 20-25 grader så det käönns inte fullt så hopplöst att ha  sovit bort hela dagen. Men i morgon skall det visst vara fint väder igen så där ska jag försöka knata upp på morgonen.

För nån djäkla ordning skall det väl vara?

Sådär ja. Då var man frisk igen då. Upp och iväg bara. Full fart. Fast jag har sovit otroligt mycket de sista dygnen. Men det kanske var vad som behövdes. I torsdags var vi på Alidebergsbadet med barnen. Där låg jag och skvalpade en stund bland barn, föräldrar, kolapapper och bananskal. Det var minst sagt fullsatt eftersom det var en varm och solig dag. Efter det äventryret så begav vi oss till stan för att avnjuta ännu en torsdagskväll, denna gång var det Linda Bengtzing som stod för underhållningen.  Så efter allt detta sov jag som en stock ända till 17.00 igår eftermiddag. Till min förvåning så sov jag gott även senare på kvällen ändå till nyss. Så sömnproblem har jag inte ialla fall.

Nu är det kaffe och cigg som gäller. För nu vill jag vara med i livet jag med.

Idag har jag gjort något otroligt infantilt. Jag har beställt en löpsedel från GT med texten "jag var där" och en bild på herr Williams. 20 spän. Jag vet, det är något för tonåringar, men va fan. En liten ram, lite glas så ser det så vuxet ut som man kan begära. Eller?

Har jag sagt att vi var och tittade på Robbie Williams på Ullevi? :-)

Men vi passade också på att bese lite av Göteborg. Vi stannade några dagar och strövade omkring lite i stan. Vi hann med att besöka Universeun, Älfsborgs fästning (vilket var en höjdare för en historie nerd som jag) sen avslutade vi det hela med att åka lite attraktioner på Liseberg. Däremellan hann vi med en och annan öl på uteserveringarna,åka lite spårvagn (vilket är klart överskattat kan jag tycka), käka gott och allmänt njuta av livet. Vi åkte tåg både dit och hem. På vägen ner var det trångt, men å andra sidan verkade det ju som om hela världen skulle till Ullevi den kvällen. Hem vet jag inte så noga för då nanade jag den oskyldiges sömn hela vägen :-)

Vi har redan planerat nästa tripp till Göteborg. Det blir nästa veckohelg, fast då har vi med oss två barn, 4 & 6 år gamla. Blir nog toppen det med.

Vilken dag. Vilken värme. Vilken otrolig värme. I dag har jag faktiskt spenderat den mesta sidan i skuggan där jag suttit och flämtat efter luft. Fast hellre för varmt än för kallt. Mer sol, ös på bara, bränn upp gräsmattorna, torrlägg grundvatten och bäckar. Kör på bara. Man kan ju alltid köpa en fläkt till.

Kvällen har tillbringats framför tvn där Portugal spöade England i fotboll efter en fantasktisks spännande match. Synd på Svennis. Nu väntar Brasilien mot Frankrike. Det gottiga bara fortsätter. Och i morgon skall vi ta tåget till Göteborg där en härlig tredagars minisemester väntar och där vi inviger kalaset på Ullevi tillsammans med 60000 peroner till som skall titta på Robbie Williams.

Det är gott att leva.

Vart nere i stugan med äldsta sonen. Han skötte gräsklippandet medan jag pulade runt med kantklipparen. En riktig, nästan amerikansk, far-son stund. Kan nämna att det är rätt varmt ute. Eller så har jag riktigt riktigt dålig kondition. För jag svettades som en, tja som nån som svettas jättemycket. Det rann små rännilar över mitt ack så vackra anlete och en distinkt doft av mänsklig svettutsöndring spred sig runt mig som en osynlig dimridå. Lurar på om jag inte ska duscha idag ;-)

Helst ville jag stanna kvar i stugan över natten, nu när värmen kommit tillbaka. Men hemma väntade Min Vackra Kvinna och hennes ättelägg på att männen skulle komma hem från arbetet. Lite början på 19-hundratalet liksom. Så det var bara att vandra uppför vår stadsdels kullar och söka sig hemmåt igen.

Solen är tillbaka. Stor, gul och varm. Det skall visst bli varmt de närmaste dagarna. Så passande eftersom jag och Hulda Hustrun åker till Göteborg på söndag på en liten minisemester. Vi skall titta på Robbie Williams på söndagen, sen bor vi på hotell fram till på tisdag då vi åker hem igen. Så varmt väder är inte ivägen precis.

Nyss väckte jag äldsta sonen. Han låg i den djupa dvala som endast en 16 åring kan befinna sig i. Vi skall ner till stugan där han skall klippa gräset. Det är det enda sommarjobb karln orkat skaffa sig. Men jag är så glad för det lilla så. Fast det gäller ju som sagt att han gör det han lovat. Än så länge har han varit märkligt upptagen när gräset kommit på tal. Men idag kommer han inte undan. Här skall tvingas och härskas.

Det är gott att vara kung.

Det där med att vara sjuk är inget vidare. När man dessutom fått nån sommarförkylningsvarian som inte kan bestämma sig bli man ännu mer irriterad. Ena stunden tror man att man är på g att friskna till, nästa stund så mår man skit och pannkaka. Både jag och Hulda Hustrun ligger mestadels utslagna framför tvn eller på sängen, flämtandes efter luft och hukandes i skallebanksstormarna. Och ute faller regnet. Tätt och vått. I går var jag tvungen att ta mig ut för att åka ner till stugan för att titta till katterna. Vår ena katt, Lancelot kom fram direkt. Han låg på en stol i stugan och myste. Den andra katten, Chips var puts väck. När jag ropade på henne iträdgården sprang Lancie ut och rusade omkring i trädgården som om han letade han också. Tillslut kom Chips knatande in genom grinden. Våt och lite ynklig med på ett rätt bra humör. Vart hon vart vet ingen. Jag fyllde på i deras skålar och åkte hem igen. Under den tiden jag var i stugan föll det mer regn än vad Moses skådade på en vecka. Det var inte helt fel att komma hem till den varma goa lägenheten. Fast jag hade nog helst stannat kvar i stugan, liggandes nerbäddad på sängen och med katterna spinnandes bredvid mig. Fast eftersom Hulda Hustrun var hemma så gick ju inte detta då jag skulle drabbats av akut längtan efter ett litet tag. Jaja, vi hinner väl vara mer istugan. Sommaren har ju bara börjat :-)

Jag har fått dille på släktforskning. Jag har fått tag på lite bra program med personuppgifter, en dödsbok från 1950-1998 och Sveriges befolkning 1890. Såhär långt har jag lyckats hitta min farfars far. Tydligen var bodde familjen, som då hette Andersson i Kinnarumma. Min farfars far arbetade på ett textilföretag. Nu bara måste jag fortsätta gräva bland rötterna ju. Det kan nog lätt bli som ett gift detta. Ja menar, nånstans måste jag ju vara hemligt släkt med kungahuset, Paris Hilton. Napoleon eller nån annan "viktig" person. Jag bara måste vara det.

Eller?.

Så har slutligen solen förlorat. Lite ialla fall. Det är fortfarande varmt och gott men molnen har ockuperat himlavalvet. I morse vaknade vi i stugan, jag Hulda Hustrun och min yngste son. Katterna kom in ungeför när vi vaknat, lite som att passa på att få lite kel innan dagen börjat ordentligt. När vi väl samlat ihop oss och vaknat till åkte vi resolut hem. Jag och hulda Hustrun lurar på att åka viäg och campa nån stans i natt. Likkom bara för att komma bort lite tillsammans. Fast regnet hänger visst i luften så vi får se hur det blir med det. Vi har två tält. Ett litet tvåmanna och ett större för 9 personer. Det lilla tälte är tänkt att användas till just sådana här stollaryck. Det ligger i bilen och bara väntar på att vi skall åka iväg. Stormköket får vi plocka upp på vägen. Det ligger i stugan. Men som sagt. Det hela beror lite på vädret. Att vakna i ett dyngsurt tält hör ju inte till livets glädjeämnen precis.

Me en sak i taget. Först skall det ätas lite mat. Vi slår till med korv stroganoff idag. En del lever ju lyxliv varje dag i veckan. Och är det måndag så är det.

Lite mulet idag. Så... ovanligt liksom. Man har vant sig vid den där jättesolen på en molnfri himmel. Fast detta går också bra. Det är fortfarande vamt och gott ute så det är inte direkt någon ko på isen. (Äntligen fick jag använda det utrycket, väntat länge på det). Sitter fortfarande och är lite yr i bollen och föröker vakna med en kopp kaffe eller två. Det verkar som om det bara tar längre och längre tid för mig att vakna. Snart är jag väl inte vaken förrän jag somnat.

Enligt Hulda Hustruns planer skall vi till stranden idag. Bra för mig att veta, så jag inte får för mig att göra något annat. Under dagen skall jag hjälpa svågern att skriva ett CV. Så, man har fullt upp som synes. Bara jäkt och ingen ro. Sen har jag tvn att koppla in. Medan vi bodde hos svågern, under tiden de byggde om våra toaletter, så hade vi med oss kabelboxen. Nu när vi är hemma igen skall ju den kopplas in igen. Det är bara det att det är 118sladdar, kontakter, scartsladdar och grejos som skall kopplas hit och det skall kopplas dit. Fast det tar jag senare. Känner redan nu att jag blir irriterad. Jag avskyr att pyssla med kabelhärvor. Speciellt eftersom jag inte märkt upp kablarna förra gången jag lyckades få allt rätt. Det handlar ju mest om ren och skär tur. Man får prova sig fram. Blir det bild så blir det.

Äldsta dotterns pojkvän kom tillbaka från Tyskland i natt. Han är hes och trött efter att hejat fram Sverige till fotbollssegern häromdagen. Ja se dessa ungdomar. Själv höll jag bara på med sprit och sex i den åldern. Idrott var för mesar. Där ser man hur fel man kan ha när man är 20.

Nä, lite kaffe till. Sen får dagen börja.

Vi lever ju vårt liv i stugan såhär på sommaren. Man vänjer sig rätt fort att leva 4-5 personer på ca 35 kvm. Allt blir kaos bara man ställer sin kaffekopp på fel ställe. En liten, behändig middagsdisk ser monstruöst stor ut i vårt lilla pyttekök. Sovrummet (eller snarare rummet där sängarna står) är överhopat av täcken, kuddar, böcker, sällskapsspel, tvn, flugsmällare, dricksglas, en tom ölburk och lite dammtussar under sängarna. Det är ingen som orkar bädda de där sängarna på dagen så de står obäddade hela tiden. Det löser vi genom att dra för drapperiet så syns det inte. Om man inte vill se det förstås. Man plockar upp, städar till, fixar och donar. Men 10 minuter senare så är kaoset tillbaka. fast nu när det är så gott väder spelar det inte så stor roll. Vi sitter ju mest i trädgården eller vid stranden så man ser ju inte eländet.

En morgon låg det en död mus på golvet. Det var vår ena katt som stolt hade burit in sitt offer. Resten av den dagen låg hon i buskarna och lekte livsfarlig mördare. Hon såg ut att vara mycket inponerad av sig själv. Vissa stunder tröttnar Hulda HUstrun på mitt gnäll över att det ser fördjävligt ut och far igenom stugan som en virvelvind medan hon muttrar nått om att jag borde göra det eftersom det är jag som gnäller. Hon putsar och fejar. Så i flera minuter är det riktigt snyggt och prydligt. Tills nått av barnen går in i stugan för då brakar allt loss igen.

Men, som sagt. Man vänjer sig.