WoBWorld

Vore det inte så uppenbart att jag inte riktigt frisk i kroppen så skulle jag ändå veta att nått är på gång för jag har märkt att jag fått en ökad ångest igen. Det är den där lilla motorn som surrar inom mig som har satt igång igen. Så samtidigt som jag är jättetrött så är jag även huperstressad. En märklig kombination kan man tycka och ja, det är väl det.

Men den där ångesten har klamrat sig fast i mig, inuti bröstet där den regerar helt ohotat. Tanken på att ta sig till affären blir avlägsen, färgad betonggrå och skrovlig som en gammal, gammal sten. För tänk om ångesten ökar, skenar där i affären. Det var ett tag sedan nu, jag har ju mått bättre med min nya dos av min medicin. Men är jag förkyld så sätter det sig även på nerverna så att säga.

Det konstiga är att blir man däremot riktigt sjuk, alltså med hög feber och annat elände, då håller sig ångesten långt bort. Precis som om den vet att det inte är någon idé att försöka konkurrera med bultande huvudvärk och galopperande febertoppar.

Jaja. Det blir väl bättre kan jag tro. Bara jag klarat av den där trippen till affären så är ju det avklarat.

Jaha. Nu har jag blivit en riktig mysgubbe minsan. Inte nog med att jag är fet, jag har fått ett envist eksem på handryggarna. Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg att jag hade ett eksem i handflatorna i vintras. Nå, efter ett besök hos farbor doktorn fick jag en salva som tog bort eländet.

Men nu har jag alltså fått det på andra sidan av händerna. Jag är inte heller helt säker på att det är eksem, det kan lika gärna vara utricaria, alltså nässelutslag. Men då kommer ju frågan vad det är som jag inte tål. Ingen ny tvål, ingen ovanlig mat. Det enda jag kan komma på är att jag höjde dosen av en av mina mediciner i samma sväng som kliet dök upp.

Tänk vad allt ska man inte råka ut för. Jag är snart ett vandrande medicinskt under. Inte nog med att jag är sne i skallen, min stackars kropp råkar ut för allt från eksem till sur mage. Men som tur är så har jag kvar lite av den där salvan och även den klådstillande medicinen så att jag slipper riva sönder händerna.

Herregud. Jag kommer att få vara singel i alla mina dar. För vem i hela fridens namn vill ha någon som går sönder titt som tätt? Jag får sikta in mig på att fånga en dam när jag sitter på hemmet om många år. För där är ju alla söndriga lite här och var så jag smälter in mer.

Jäklar vad jag ska ragga på ålderdomshemmet när jag fyllt 80+

Ok. Jag vet. En fluga gör ingen sommar och allt det där. Men nu är det en fluga likt förbaskat i mitt vardagsrum och fanskapet snurrar runt skallen på mig som en galen helikopter. Surr surr surr. Sen sätter den sig och killar mig skalpen så att jag är tvungen att schasa bort den. Gång på gång.

Snart är det jag som tar död på den där flugan vare sig den är en symbol för den sköna sommaren eller inte.

Jäkla kryp!!!!

Ack du veliga värld. Tre kronor storspelade mot den lede Ryssen (jo jag vet att jag är 50 % ryss men mitt hjärta är Svenskt) och förlorade på ett skitmål. Jaja, nästa match så vinner vi och sedan tar vi ryssen rakt upp i baken. Så det så.

Hua så pinsamt. Jag var på apoteket här i Viskafors för att hämta ut mediciner som jag hade beställt. Tabletterna fanns där men inget recept. De frågade om jag hade fått receptet när jag var på apoteket (de skriver ju ut dem elektroniskt nu för tiden så att de kan skriva ut det på receptblock på apoteket). Nope, svarade jag självsäkert.

Följden blev att den stackars apotekaren ringde runt halva stan på jakt efter mitt recept men inget fanns att finna och jag kunde inte få min medicin. Som tur är så är det inte en av de viktigare läkemedlen så det gör inte så mycket.

Men döm om min förvåning när jag kom hem och fann sagda recept bland alla andra som jag har. På måndag är det jag som lägger in mina recept elektronikst hos apoteket så slipper jag tänka på det där överhuvudtaget.

Men så pinsamt.

Äh du milde. Jag lade mig för att vila skallen lite och vips somnade jag. Så ovanligt. Så nu har jag mer eller mindre sovit bort hela jäkla dagen. Illa illa, jag skäms lite det måste jag erkänna. Man borde inte sova när dagen är så vacker som den är idag.

Så det får jag ta igen i morgon. Men då går det av sig självt eftersom jag då ska på ett möte klockan 10 i La Stada så det blir inget sovande då inte.

Men nu sitter jag ialla fall här där jag sitter med magen full av ris. Gudskelov fick jag låna lite pengar av mina stora barns moder härodmagen så då passade jag på att köpa en jättepåse med ris och mat till katten. Så nu har jag nått att fylla magen med i alla fall. Inte så illa.

Ikväll är det Elfsborg på webbradion som gäller. Ska bli spännande att se hur Elfsborg tar sig an Trelleborg. Det borde enligt alla konstens regler gå bra men man ska aldirg vara säker. Men i vilket fall som helst så ska jag krypa upp i fotäljen och sätta mig med en kopp kaffe och lyssna.

Guuud vilken tråkig dag. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Där ser man vad en kopp kaffe kan spela roll. Jag är säker på att om jag hade en kopp tillhands så skulle livet målas i grälla vackra färger och mitt hjärta skull slå små kullebyttor av ren och skär glädje.

Jag har legat och läst hela eftermiddagen med min trogna Chips bredvid mig. Inte illa egentligen, men för mitt inre har jag sett små kaffekoppar studsa omkring. Jag har druckit oräkneliga muggar med thé men det enda som händer är att jag blivit pinknödig titt som tätt. Nån koffeinkick kan jag inte tala om precis.

Men nu är det bara en dag kvar tills jag står i ett guldregn igen och då ska jag köpa kaffe i parti och minut så det står härliga till. Det där med att vara fattig är inte nått jag uppskattar. Alls. Fast jag måste erkänna att jag får skylla mig själv som spenderar först och sedan betalar mina räkningar. Hade jag bara gjort upp en hygglig budget, om så bara i skallen, så hade jag ju sett att det inte funkade utan hade köpt på mig lite mindre skräp när pensionen kom förra månaden.

Men ingen olycka om inte har något gott med sig. För det första så går jag ju nästan igenom en detox och det är ju populärt nu för tiden har jag sett på tv. Sen har jag lärt mig att först betala räkningarna sedan slösa. Jo, jag visste om det förut med, men jag trodde nog inte att pengarna skulle sprätta iväg på det här sättet när jag köpte dammsugare, hyrde släp och allt var det var som var sådana där kostnader som man inte brukar ha varje månad.

Jaja, som sagt. Mat har jag, tobak har jag, en faslig massa tid över har jag så ingen har egenltigen blivit lidande. Så på fredag är det jag som sätter mig med räkningarna det första jag gör, innan jag gör något annat. Precis som man ska.

Innan jag gick och lade mig för att läsa så var jag ju som jag tidigare sagt på ett strålande dåligt humör. Det var liksom inget som funkade hur jag än bar mig åt. Chips pinkade på Markbladet (en gratistidning) som jag hade lagt på vågen i badrummet eftersom hon inte förstod sig på den nya kattlådan som jag ställt dit. Den har en såndär praktisk lite svänglucka som katten ska ta sig igenom och som gör att det mesta av lukten stannar i lådan. Men detta fattade inte min lilla pälsboll utan hon bestämde sig för att "där kommer man ju för tusan inte in" och sedan satte sig hon att pinka på den där tidningen.

Jag svor och muttrade när jag städade upp på golvet och sedan tog jag bort luckfan, jag får väl introducera den en dag när jag orkar vara kattpedagogisk. Det var ungefär där jag bestämde mig för att detta fick bli en läsdag. Så jag kokade lite makaroner som jag lystet hällde ner i halsen på mig själv och sedan tog jag min bok och lade mig.

Men nu så är jag på lite bättre humör i alla fall så jag tänke låta kvällen förflyta framför tvn eller kanske ska jag kolla en bra film tro? Jag har några inköpta som jag inte sett än. Tja, det löser sig kan jag tro.

Det brukar alltid göra det. På ett eller annat sätt.

Det var då själva fan att jag inte får någon ordning på den här dagen. Allt känns bara småkass, lägg märke till att det inte ens känns helkass så att man kan lägga sig igen med gott samvete, jag är spänd som en fiolsträng och dessutom på ett riktigt otåligt och dåligt humör.

Nä. Lägg ner den här dagen och låt fredagen ta vid med sitt pengarregn så att jag kan köpa lite kaffe så kanske jag blir som folk igen för så här orkar jag inte vara. Tjurig och tvär. Inte ens jag själv orkar med mig när jag är på det humöret.

Givetvis har det strålande solskenet som dagen började med gömt sig bakom stålgrå, maffiga, moln. Så klart. Nä, jag ska smaska i mig en macka eller nått och gå och lägga mig och läsa.

Blääääää!!!!

Herregud. Jag har just suttit i ett telefonsamtal med tant mamma som ju fick två strokar i somras och inte är helt kontant alla gånger. Nu fick jag en utskällning för att jag inte hämtat alla mina saker. Men det har jag ju försökte jag förklara. Nej då, svarade hon då mycket irriterat. Inte dom gula höga som jag brukade ha på fötterna och nu står de i trappan och är i vägen.

Skor? Strumpor? Tofflor? Jag frågade vidare vad det kunde vara som hon pratade om. Hon var väldigt irriterad på att jag inte hämtat de där gula höga som jag brukade ha på mig när jag var ute och som jag sedan ställde i trappuppgången när jag gick in.

Till slut efter många om och men så kom det fram vad hon menade. Min moped som står utanför på gården. Den var det hon menade. Hur hon fått den till nått man har på fötterna och sedan ställer i trappuppgången vet inte jag alls.

Sen satte det sedvanliga tjattret om pengar igång igen. Ännu en gång så började hon prata om att jag bott där gratis hela tiden och att hon var trött på det. När jag sedan påpekade att jag betalat halva hyran, halva maten, min parkering och förrådet som jag hade mina saker plus halva elräkningen när den kom så skrattade hon bara och sade att så var det ju inte, det visste ju alla. Hon sade att jag ätit för 40000 i månaden. Herregud.

När jag sen påpekade för henne att hon hade fel och hon bara tjattrade emot tröttnade jag på det hela och belv väl lite skarp i tonen. Jag föklarade för henne att hon hade fel, att hon inte förstod att jag betalat och att hon borde fundera på sin egen mentala kapacitet när hon påstår att man har en moped på fötterna och ställer den i trappuppgången. Då lade hon på.

Visst det var elakt kan jag hålla med om. Men det där tjatet om pengar har jag lyssnat till i 15 månader nu och det har inte spelat någon roll att jag visat henne kvitton från både datorn och minuten eller henner egna kontoutdrag för då säger hon bara att "jaha, men det där kan du ju skriva själv på datorn, jag har inte sett några pengar i alla fall". Hennes väninna har även hon påpekat det hela men det bara går inte in.

Men jag orkar inte bry mig om det hela. Jag lovade att hämta mopeden på fredag när lönen kommer och jag kan åka buss in till stan.

Herregud. Nått man har på fötterna med höga skaft och som jag har haft på mig när jag gått ut och sedan ställt i trappupgången. Hur i hela fridens namn fungerar hjärnan när man beskriver en gul moped på det sättet?

Jag lider av håravfall. Inte så att jag har några kala fläckar. Med det plus en massa små grå hårstrån här och var berättar för mig att jag med full fart är på väg mot det som kallas den gyllene medelåldern. Nog så. Det kan jag fixa.

Men nu till ett värre problem. Min penis, manslem, pitt eller vad man nu väljer att kalla den, krymper. Jo, jag lovar, den krymper för varje dag. Snart får jag använda pincett för att kunna kissa rakt. Jag har hört någonstans att det beror på min övervikt, men det resomenanget fattar jag inte riktigt. Alls.

Nä, jag tror att jag helt enkelt slitit ut den i förtid. Så måste det bara vara. Tanken var från början att den skulle räcka till 80 årsåldern men jag har misskött mig så grovt att den är på väg att ta slut redan vid 40.

Kanske håller jag på att bli kvinna? Tänk om jag vaknar upp en morgon och den är helt borta. Hua!.

Inte för att jag verkar ha någon nytta av den förtilfället, men vi har haft många roliga stunder i hop min lilla stump och jag. Det är många morgnar när han väckt mig pigg och nyter och väntat på att även jag ska slå upp mina melerade ögon och tjuta av glädje för att dagen har börjat.

Kanske man skull köpa nån salva eller en penispump eller nått sånt. För tänk om jag nu skulle, mot alla förmodan, möta en kvinna igen. Inte vill hon att jag ska ligga där och gnida med en liten stackars stump som knappt tittar ut från sitt bo.

Detta mina vänner är allvarligt. Synnerligen allvarligt.

Det är fasligt synd att man ska tycka kaffe är så gott, för nu sitter jag i soffan och dansar rumba igen, hjärat slår som en stånghammare i bröstet på mig. Allt för att jag inte kunde ge fan i den där sista koppen med den svarta, varma, arommatiskt doftande drycken. För mycket skämmer allt som man säger.

Men jag ska väl passa på att använda alla den där energin till att ta mig till affären tänkte jag. Mjölken har tagit slut dessvärre och vad ska jag då ha i.... kaffet. Hm, det där lät knepigt. Först så gnäller jag över att jag druckit för mycket kaffe men sen så planerar jag att dricka ännu mer. Well, jag tänkte väl mest på morgondagen. Kanske smyger jag i mig en liten. pyttig kopp i kväll med. Men i vilket fall som helts så behövs det mjölk.

Tänkte festa till det riktigt ordentligen idag och köpa mig en flaska Fanta med, nu när det är lördag och allt. Sen ska det sörplas Fanta och smaskas den där pizzan som jag sagt jag ska köpa flera veckor nu.

Men som sagt. Först till affären.

Ajajaj. Jag är en stackars naiv dåre. Hela kvällen gick ju som sagt åt till att sova den oskyldiges vackra lugna sömn. Enda anledningen till att jag vaknade upp ur min slummer var att ljudet var på för högt på datorn. Jag är inte helt säker på att grannarna finner samma nöje i Pughs senaste skiva. Så jag stapplade upp ur min bädd och sänkte ljudet och återvände raskt till sovrummet där jag försökte finna tillbaka till sömnens paradis. Precis som jag redan berättat.

Icke sa nicke. Det gick ju inte alls. Fast jag vände mig åt vartenda väderstreck så kunde jag inte få någon ro. Det är inte så konstigt med tanke på hur mycket jag sovit det sista dygnet.

Så nu sitter jag här, strandad i Viskafors mitt i natten och lurar på hur jag ska kunna bli sömnig. Alkohol och onani brukar ju vara ett ofelbart sätt men någon dunderhonung har jag inte hemma och när det gäller det andra så orkar jag bara inte ens tänka tanken.

Resultatet blir att jag väl får vaka ännu en natt för att sedan sova bort stora delar av morgondagen. Så urbota dumt gjort. Men jag har i alla fall petat i mig en sömntablett så får vi se om den gör sitt jobb. Fast å andra sidan så tog jag en pipa rök och en kopp kaffe så det kanske blir plus minus noll av allt.

Inte för att det egentligen spelar någon roll. Mitt liv är så oordnat och bohemiskt att jag lika väl kan vara vaken på natten som på dagen. Men det är ju bra med solsken och ljus säger de som kan sin sak och det fattas helt klart sådant på natten.

Nä. Jag får lägga mig till ro i sängen igen och läsa lite så kanske jag blir trött. Det funkade ju alldeles utmärkt i eftermiddags så varför skulle det inte funka nu?

Man får göra så gott man kan.

Jaha. Så har smarta jag gjort bort mig igen. Eftersom jag mådde så trevligt när jag rullade ur sängen så har jag spenderat tidens sedan dess med att dricka kaffe. Mycket kaffe. Så nu är hela min kropp full med koffein och en hel del nikotin med som grädde på moset. Nå, det vore ju inget problem tycker de flesta. Men för mig blir det ett jätteproblem eftersom hela jag blir alldeles spänd och darrig av för mycket stimulantia. Spänd och darrig leder ofelbart till att jag får ångest. Ångest gör mig ännu mer spänd och darrig sen är hjulet igång.

Att jag aldrig ska lära mig att ta det lugnt med nått. Överhuvudtaget. Vad jag än gör ska jag alltid göra det för mycket, vare sig det handlar om kaffe, alkohol, mat eller tja, vad som helst egentligen. Måttlighet ligger liksom inte för mig. Snarare så verkar omättlighet och omåttlighet vara honnörsord för mitt leverne.

Men ibland kan jag skärpa mig och ta det lugnt med vissa saker. Men det tillhör undantagen. Då känner jag mig så förbannat duktigt att jag nästan spricker och så tänker jag att "äntligen har jag lärt mig att behärska mig". Fast det brukar bara sluta med att jag gör något annat för mycket.

Det finns kanske en anledning till att min ena medicin används mot manodeppresivitet. Inte för att jag har den diagnosen men man vet aldrig. Jag har helt klart sådana drag, om än i den lilla skalan.

Oj vad latmasken i mig protesterar mot tanken på att gå till apoteket. "Stackars, stackars mig" tänker jag. Det är då själva fan att jag ska vara så förbenat lat och motsträvig mot att röra det allra minsta på mig. Jag vet ju hur gott man mår när man väl startar upp maskineriet och börjat knata, för att inte tala om hur bra man mår när man väl kommer hem och kan vila med gott samvete.

Nä. Jag får allt tysta den där lilla rösten i mig som säger att jag kanske skulle strunta i sömnmedicinen eftersom jag sover så mycket ändå. Man vet aldrig. Helt plötsligt har det där svängt så att jag inte kan sova alls. Då är det gott att ha ett piller att ta till så man kommer till ro.

Sen är det ju i vilket fall som helst nödvändigt att jag tar mig ut eftersom jag behöver gå till affären för att köpa mjölk och nått att äta. Förråden är sorgligt tomma här i hemmet så mat är prio ett för tillfället.

Men först får jag masa mig in i duchen och tvaga mig och raka mig, borsta tänderna och kamma till mig lite. Det vore ju onödigt att skrämma någon stackare genom att ramla ut i världen som jag ser ut för tillfället. Så det är väl egentligen inte så mycket att snacka om. Nu är det dags att handla.

Oj då. Jag tog en närmare titt på min mobil och upptäckte att min kusin Esko hade ringt. Jag hoppas för allt i världen att det inte var något han behövde hjälp med för det vore bra pinigt att inte svara om han kallade så mycket som han slet när jag flyttade mina saker från förrådet hos tant mamma. Hua.

Det är nackedelen med att få telefonskräck. Telefonskräck upprepar den förvånade läsaren nu? Jo, det är när jag helt enkelt är för kass att till och med svara i telefonen. Då lägger jag den under madrassen och låtsas som om det regnar när det ringer. För jag vet ju att om det har hänt något allvarligt så ringer folk igen och igen och då får man väl kolla vem som ringer och svara om man tycker det verkar vettigt.

Men annars så får telefonen ligga där djupt under madrassen så att bara ett svagt ljud når mina öron och jag tittar inte ens på fanskapet. Ännu en fobi jag har, att lägga bredvid de andra. Så nu hoppas jag bara att det inte var något viktigt kusinen ville. Det är ju inte riktigt läge att ringa och fråga vad de var heller så här mitt i natten. Men jag får ringa i morgon och fråga vad det kan ha varit han hade på hjärtat.

Vem sa att det är lätt att vara neurotiker?

Fasen. Klockan halv 11 ska jag vara hos läkaren men det bara kommer inte att gå känner jag. Jag funderar lite på att ta taxi, men jag har inte många hundrappar kvar i kassan och behöver helt klart behålla dem så gott det går.

Nä fy fan vilken soppa.

Hua. Har lite panik om jag ska vara ärlig. Har ruggigt svårt att få ihop folk som kan hjälpa mig att flytta. Som jag tidigare sagt så är det bara min dotter och min kusin som är klara. Hur jag ska ordna fram en bil med krok har jag inten aning. Ringer runt lite smådesperat men ingen svarar. Hua. Har ingen lust att utsätta min stackars snälla kusin för en dag med ett evigt kånkande. Får inte ens tag i min son. Han känner doften av arbete och vägrar svara i mobilen.

Fan det såg ju så bra ut för nån vecka sedan det hela. Men en efter en har ballat ur och nu sitter jag och lurar på hur jag ska få ihop det. Jag får köpa nått riktigt dyrt till min kusin och min dotter. Jag ska kolla med min yngsta son med om han kan hjälpa till. Han och dottern kan ju alltid ta smågrejor, de lätta lådorna och så. Sen får väl jag och kusinen kånka de tunga sakerna.

Jag funderar på att ringa Polare J, men fan, jag har knappt hört av mig på 3 år, hur ska jag då kunna med att höra av mig med en förfrågan om han vill slösa bort en ledig lördag på att hjälpa mig att flytta?

Vore man några stycken skulle det hela gå på nån timma, är det bara jag och kusin E så kommer det ta hela jäkla dagen och frågan om det blir klart då ens.

Tänk att livet alltid ska vara krångligt. Kan det inte vara lätt nån gång? Bara flyta liksom. Men inte då.

Jaja, jag får jobba på och söka folk med sms, msn, telefonsamtal där man bara mäter mobilosvar och köra på och se glad ut. Fan det borde väl inte vara helt omöjligt att lösa denna uppgiften. Jag har löst värre soppor så vad tusan.

Dags att greppa luren igen :-)

Hemtjänsten var här och hämtade morsans tvätt. Det känns ruttet eftersom jag bor här och givetvis borde tvätta åt morsan. Men nu har hon fått för sig att jag inte vill göra det så nu har hon beställt den tjänsten från kommunen. Så jäklka onödigt eftersom jag sitter här än så länge.

Givetvis hittade hon inte myckln till tvättstugan och när jag plockade upp den ur fickan fick jag bara en utskällning om hur slarvig jag är med allt inför hemtjänstpersonalen. Men jag har ju den nyckel eftersom det går till ytterdörren och jag lämnade ifrån mig nyckel till morsan efter vårt bråk när jag flyttade ner till stugan i några veckor. Den går som sagt till ytterdörren sen får jag ringa på för att komma in. Hade jag vetat att det skulle tvättas idag hade jag givetvs hängt upp nyckel i nyckelskåpet före de kom.

Jag blir förbannad och besviken på min mor som kallar mig slarvig inför främmande männiksor. Jag är så trött på att hon bara klankar ner på allt, allt jag gör. Det har alltid varit så. Kom man hem med en 4 i betyg så sade hon bara att "varför kan inte du få 5or som alla andra kan"? Efter att jag läst till mitt drömyrke i 3 år och slitit som ett djur för att bli sjuksköterska sa hon att "du skulle ha blivit apotekare istället": Mina egna val duger aldrig.

Men denna gången tänker jag inte låta den här oförättet ligga och bubbla utan konfrontera henne med det direkt. SÅ vi slipper storbråk om några veckor istället.

Så får vi se vad det blir av. Men det vore roligt om tant mamma någon gång tänkte sig för innan hon pratar.

Jösses. Just som jag satt här och filosoferade så överfölls jag av en oerhörd lust att lägga mig i ett varmt bad och ligga där och flyta i badkaret. Men här finns inget badkar, vilket i sig gör det hela till blott en tanke.

Kan man har sån tur att den där lägenheten som jag (kanske) får har badkar tro? Det vore gott. Ett varmt bad löser upp de flesta spänningar man kan knata omkring och ha.

Men nu är det som det är med den saken, hör finns det inte nått badkar så kanske man skulle ta en lång och varm dusch för jag känner hur spänningarna byggs upp i mig allt eftersom. Jag har inga bra erfarenheter av att må som jag gör just nu, det brukar ofta sluta med en total panikattack om jag inte lyckas bryta utvecklingen på något sätt.

Fast det är ju just det som är problemet. Just det att man har en förväntning på vad som kommer hända gör ju det hela till en självuppfyllande profetia. Jag förväntar mig att få en ångestattack och då får jag givetvis en sådan.

Nä som sagt. Det gäller att bryta den där spiralen på något sätt. Jag tror jag ska lusläsa lokalblaskan så kanske jag glömmer bort att jag borde må dåligt :-)

Önskar man hade ett gäng starköl här nu så man kunde slita tanken från bojorna som tynger dem...