En liten figur med plyschhår

Jag börjar tro att ryktet om mitt hetsiga temperament börjar sprida sig. Jag var i stan i lördags bara för att känna den underbara vårsolen (lägger in kort sedan på allt det vackert som finns i Borås). Men när det väl började snurra ordentligt å så bestämmer jag mig för att ta bussen hem. Så klart.

Så jag hamnar på busstorget. Så klart, vart ska man annars hamna om man ska åka buss liksom? Så där stod jag, i vårsolen och NJÖT. Så blev jag medveten om en figur i min närhet som hela tiden, hur jag än stod, såg till att ha ryggen till. En liten finsk figur med såndär plyschfrissa som finnar får när de klipper sig kort. Han pratade i sin mobil och ju mer jag tittade ju mer besvärad verkade figuren vara.

Nå. Jag kände mycket väl igen den lilla figuren. Det var en gammal kombatant på kärleksfronten som helt plötsligt bestämt sig för att åka buss. Fan vet varför, karln har bil så vitt jag vet. Men han kanske skulle på utflykt?

Tja, jag tände en cigarett, troligen den millionte den dagen, öppnade en burk med Pepsi och bara hade det hur bra som helst. Solen sken. Bussen var på väg och jag skulle hem. Behöver man mer liksom? Jag hade totalt glömt bort den lilla figuren när man hör att han säger i telefonen, "nä, det ska inte bli något bråk", eller något liknande. Nu vaknade ju jag till. "Ska det bli bråk" tänkte jag? Så kul. Vem ska bråka med vem? Men sen slog det mig att det var mig karlslusken pratade om. Jag som bara stod och hade det gott mitt l livet. Jaha. Vad gör man i det läget? Visst, man kan gå fram till männskan och berätta att man inte har någon som helt lust att bråka alls, att man inte ens bryr sig om den lilla figuren lever eller är död och skulle det vara så att han trots det vill bråka så får han ställa sig i kö liksom.

Jag måste erkänna att jag blev en smula provocerad. Jo det blev jag. Att så uppenbart stå och vara så feg att man inte ens vågar visa ansiktet och sedan stå och kaxa i telefonen!!!. Men. Trots att jag hotar hela världen med verdergällning var femte minut är jag en fridens man så jag tänkte att han väl fick stå där och leka kuk för sig själv då. Inget jag tänkte lägga mig i.

Men så smiter, och ordet är väl valt, smiter den lilla figuren förbi strax framför mig. Denna gången hållandes krampaktigt i sin krage så att den täckte ansiktet. Ja jösses. Jag är rätt säker på att hade jag sagt bu där så hade han pinkat på sig. Sen smet han förbi igen, åt andra hållet, lika starkt tag i kragen fast andra sidan då så klart. Han såg ut lite som en sköldpadda där bara det blonda plyschhåret stack fram. Sen troppade han bara av. Bara vandrade iväg.

Nå. Vad vill jag berätta med detta nu då? Nja, precis ingenting. Men jag hade förbannat roligt åt det hela på vägen hem måste jag erkänna.

Vem ska betala? Father of the bride så klart

Vem ska betala bröllopet?  Hur i helvete kan frågan ens komma upp på bordet? Bröllpet är givetvis Vickan och han Daniels. Ska konungafamiljen stå för notan, ska Svenska folket göra det eller ska man dela upp det?


GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH

Brudens far så klart. Så ska det vara och så har det alltid varit. Är det inte just traditionen rojalisterna alltid tar upp som anledning till att behålla monarkin? Nå, gör så i detta fallet med. Kungen betalar. Klart slut.

Rojalistisk yra minsan

Rojalistisk yra i landet. Det ska ske bröllop minsan. Verkar klokt. Bröllop är kul. Det kan ingen säga annat. Att själv gifta sig var igen höjdare eftersom man var så nervös att håret nästan ramlade av, men att gå på bröllop är ju toppenskoj. Så nu väntar jag på inbjudan.

Men är det inte nått snett här? De där två, tösen från slotten och pojken från landet har varit ihop sedan 2002 om jag läste rätt. Under den tiden så har inte karlsloken ens fått fira jul med sin kvinna. För att??? Jag har en svag aning om att en massa folk bakom gardinerna på Stockholm slott har sagt ditten och datten om att en blivande drottning ska gifta sig med en bondslok. Mest verkar knugen ha haft att säga om det hela. Och är det så som jag tror så är det så förbannat sorgligt att man bara vill gråta när man tänker på att det finns människor som är så ofria i det här landet att de inte får gifta sig utan att pappsen och regeringen säger att det är ok.

Tänk, bara ponera, att Vickan sa till pappsen över en kopp kaffe, "du kära far, vi vill inte ha ett stå stort bröllop. Förresten vill vi gifta oss borgerligt". Men det är liksom inte på listan. Det finns inte. Det ska vara stort, tv-sänt och i en kyrka. Är medlemmarna i konungahuset något annat än moderna livegna? Bundna till tradition och tidens vingslag. Dom får inte ens yttra sig i eller om politiken. Jag får göra det. Du får göra det. Hassan i korvkiosken får göra det. Men inte kungen. Vad är det för mening med att vara kung om man inte får säga vad man tycker? Om man inte får betämma nåt.

Alltså. jag skulle vilja ha deras pengar, deras semestrar och deras förmåga att trassla sig igenom utbildningar som måna andra bara kan drömma om trots att de läser en bok om året. Men resten av de där liven som de lever verkar verkligen sorgliga.

Nä. Bort med eländet. Låt Vickan och Daniel köpa en våning på Östermalm och sedan leva lyckliga resten av sina liv utan att vara fjättrade. Som sagt. Ett konungahus på 2000-talet???

Här ser ni killen som fått pris minsan

Jag har gått och fått en utmärkelse. Jajamen. Givetvis blir jag stolt som en tupp som upptäckt att kammen växt tre centimeter. Den är den eminenta Missen som ännu en gång visat prov på utmärkt smak. Jag har faktiskt fått några innan med men har inte lagt ut dem. Fan vet varför. Man borde ju bli tacksam och stolt men eftersom jag alltid ska vara tvärtom så har jag bara konstaterat att så har varit fallet och inte gjort nått åt det hela. Men nu är det nya tag som gäller. Det är dags att kliva in i 2009 och lära sig att skryta lite.

Ja, alltså inte så att jag inte kan skryta. Jag ägnar eoner av tid åt att göra det. Finns inte ett tillfälle när jag efter många om och men har lyckats lägra en kvinna som jag inte ringt runt till mina fåtaliga vänner och berätta om det hela. Nä, jag är en gentleman så jag har aldirg avslöjat några namn eller detaljer men själva handligen måste ju fram.

Men nu har jag ju inte lägrat någon. På så länge. Så väldigt länge *snyft*. Men jag har fått pris och det smäller nästan lika högt i mitt torftiga liv. Men tydligen ska man utföra en mothandling för att kunna ta emot priset med hedern i behåll.

Jag ska tala om vilka fem saker jag inte kan vara utan, och sedan skicka utmärkelsen vidare till fem personer.

Så här kör vi.

  1. Min dator
  2. Min katt
  3. Mina barn
  4. Cigaretter, kaffe och böcker.
  5. Musik
Så. Det var inte så svårt.




Så vilka ska jag prisa då? Jo:

Linas Blogg

Jenny falukorv

Aurosia

Lejonhona

Sen kommer jag inte på någon annan. Skulle ju kunna skicka tillbaka till Missen men ärligt talat. Man vill ju inte få kvinnan att få storhetsvansinne :-) Troligen har jag missat nån bra blogg men för tusan. Jag är snål.


Fuck you


Så trött man kan vara

Det var då själva den vad trött jag är. Jag lade mig för att vila och somnade på stört och när man vaknar har det redan börjat mörkna ute och dagen är liksom över. Illa illa. Men det är inte mycket att göra åt det hela. Nu är det duschen som gäller och sedan ska jag troppa av till affären och handla lite och sedan så blir det väl tv innan man somnar igen.

Kul.

Helt otroligt

Det är banne mig heeeeeeeeeeeeeelt otroligt. Jag börjar känna mig, håll i er nu, förkyld. Ont i huvudet, täppt i näsan, ont i halsen när jag sväljer. Vad är detta? Hur är det ens möjligt? För sjutton. För tusan. För helvete. För.... kuken också. Jag har ju inte slutat hosta sedan lunginflammationen och så kommer detta. Man tar sig för den obehagligt varma pannan och funderar på att flytta till en stuga i skogen där jag inte kan nås av några som helst virus eller bakterier.

Så någon städning blir det inte idag heller. Visst skulle jag kunna städa, det är inte det. Men jag blir så förbannat sur att jag bara inte vill. Jag ger blanka den om det är dammigt i hörnen. Det får yra damm precis hur mycket det vill för min del. Skiter totalt i det.

Jag kan för mitt ynka liv inte förstå vad som har hänt med mitt immunförsvar. Alltså. Jag lever väl kanske inte helt nyttigt, men såhär jäkla illa ska det inte vara för det. Förkylning som avlöser förkylning som avlöser ännu en förkylning. Det är lika bra att jag trär över en kondom över näsan så kan den rinna bäst fan den vill. Jag är trött på att snyta mig. Jag behöver inte ens raka mig på överläppen längre, det slits bort av allt papper som jag gnider mig kring snoken med titt som tätt.

Men. Det kanske bara är en såndär endagarsförkylning som man råkar ut för då och då. Jag kan inte på något sätt säga att jag känner mig jättesjuk. Mest irriterande småkrasslig. Hoppas att det stannar därvid. Det värsta vore om det där onda i halsen blev värre. För när jag får ont i halsen så kommer en halsfluss som på beställning och då blir jag sådär jäkla dundersjuk. För några år sedan var jag så svullen i halsen att jag knappt kunde få ner vatten teskedsvis. När jag sökte läkare så fann de att det var viröst det hela och att antibiotika alltså inte skulle göra ett skvatt för det hela. Rådet jag fick av läkaren var att om jag skulle få svårt att andas skulle jag ta mig till sjukhuset så att de fick göra en trakeometi. Alltså ta upp ett hål i halsen så att jag kunde andas. Det gjorde ju inte alls att man blev orolig. Skit kul att försöka somna de närmaste nätterna efter den upplysningen.

Men, nu ska vi inte måla upp fan på väggen. Som sagt. Det går säkert över. Jag ska gurgla mig med saltavatten, ett gammalt hederligt knep för att ta död på lite bakterier så får vi se vart det leder.

Men jag blir så jäkla trött. Så trött så trött.

Yippe, mer kärnkraft. Äntligen.

Underbart. Mer kärnkraft. Lysande. Rent och bra. Maud gör det för barnens skull. Så klart vi ska ha mer kärnkraft. Istället för det dumma kolet och den dumma oljan och allt annat som skitar ner vår miljö och ställer till det för oss. Kärnkraften är ju svaret på alla frågor. Elen blir billigare och miljön renare.

Avfallet? Ja alltså, ok, det är ju lite knepigt det där med avfallet. Men det är ju egentligen inga problem med det. Det gräver vi ju ner. Det är inte alls farligt. För visst skulle du vilja bo bredvid en berggrund full med kärnavfall som kommer ligga där i tusentals, tiotusentals år? Det har du väl inga problem med eller? Äh, fan, vi skickar skiten till Norrland eller nått sånt. Polen kanske kan ta emot det? De har ju ändå så många problem så ett mer eller mindre liksom.

Säkert är det ju med. Jag menar. Det vet ju alla att teknik är idiotsäker och dessutom så övervakas det ju av människor och det vet vi ju ännu mer att människor inte någonsin gör fel. Det har ju inte hänt nått på jättelänge. Och när det hände så var det i Ryssland och det vet man ju hur ryssar är. Vodka och kalinka liksom.

Ok. Det hände i USA en gång med. En liten olycka bara. Men det var ju länge sedan nu. Ja, det var så länge sedan att det nästan inte har hänt.

Nä. Mer kärnkraft. Det är faktiskt vad folket vill så det är helt ok. Alltså, ok. Folket vill ha mer kärnkraft. Så länge de slipper bo bredvid kärnkraftverket eller avfallsdumpen. Men vi får väl bygga i Rosengård och sådana ställen. De röstar ju ändå inte så då spelar det ju ingen roll.

Som sagt. Vi gör det ju för barnens skull.

Fy fan vad här ser ut

Herregud när man börjar titta sig omkring hur det ser ut här. Jag tänkte först ta några bilder och lägga ut men sen kom jag på att, det kan jag fan inte med. Jösses. Köket är fullt med disk, spisen är så smutsig att jag knappt vågar närma mig den eftersom jag blir rädd att flottet ska hoppa upp och bita mig i näsan, sovrummet är överfullt med tidningar, smutskläder, dammtussar och sängen är troligen mycket farlig att ligga i med alla bacillusker. Jag struntar i om den där kvinnan som skulle städa hade stövlar eller inte. Jag bryr mig inte ens om det är en kvinna, det fick lika gärna vara en delfin. Men bara tanken på att själv ställa mig och ta tag i allt det här gör mig alldeles matt.

Att en enda person kan skita ner så på två veckor är banne mig helt otroligt. Måste vara någon form av rekord. På något sätt. Nästan imponerande. Nu skulle man vara snuskigt rik och kunna köpa en sån där städfirma som är så poplärt att göra nu för tiden. Två glada personer i t-shirts med tryck på som kunde komma och ta tag i det hela medan man själv tog en promenad eller nått liknande.

Men, eftersom jag inte är snuskigt rik. Inte ens rik utan snarare tämligen fattig så finns det nog inga skatteavdrag i hela världen som gör att jag har råd med det så det får bli till att börja plocka, dammsuga, damma och torka, torka, torka alldeles på egen hand. Nu orkar jag definitivt inte göra det så det får förfalla en dag till. Men sen ska det banne mig lukta rengöringsmedel och inte stekflott, rök och upphostningar här hemma. Tur man inte får besök mer än en gång i halvåret, för annars hade jag spikat igen dörren för säkerhetsskull innan jag fått ordning på det hela.

Nästa gång jag blir sjuk ska jag nog ta i på hotell tror jag. För detta är banne mig.. äckligt. Jag brukar vara rätt noga med städningen eftersom jag inte trivs när det är stökigt och dessutom så är lägenheten så liten så det tar i vanliga fall inte så långa tid att hålla ordning. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har haft det så här i mitt eget hem någonsin. Till och med kylskåpet är lortigt eftersom nått har läckt och skapat nån form av brun fläck på golvet. Bara en sån sak.

På toaletten är det med kattsand på golvet än i kattlådan, tandkrämsrester i hela handfatet och dessutom resterna av en ambitiös rakning för några dagar sedan.

Nä, fy fan, jag vill inte vara här. Men som sagt. I morgon så får det bli en storstädning av hela bygget.

Men nu måste jag vila lite igen eftersom jag gjort nått så jobbigt som att titta mig omkring lite.

Ett väldigt gott skratt satt bra

Ah. Äntligen fick skratta lite. Eller rätt mycket faktiskt.


Oj vad det brann

Så utomodentliget spännanden. Nä, inte Idrottsgalan även om det var nog så spännaden. Men just om jag tittat färdigt på Numbers på Tv4 så smäller det högt flera gånger utanför på gatan. Tja, man är ju van vid smällar så här efter nyår. Men det fortsatte och fortsatte. Höga jäkla smällar. Så jag slängde en blick ut på gatan. Inget ovanligt. Förutom att det var värst vad snön yrde, framför allt precis bakom huset bredvid. Men, inte var det snö som yrde? Nog var det väl rök? Nu smällde det igen och det blev sakta ljust precis runt knuten av kåken utanför. Där ligger tre garage. Så jag öppnade balkongdörren och nog brann det utav bara den i närheten av garagen.

Nå, som den rådiga person jag är så ringde jag 112 och förklarade läget. De hade visst redan fått in ett samtal om en bil som brann. Nu är jag ju outhärdligt nyfiken, så jag var ju bara tvungen att gå ut. Visst var det en bil som brann. Precis hur mycket som helst brann den. Precis utanför en garagedörr. Jag stod väl där och bligade i en 5 minuter innan brandkåren kom och började släcka. Det brann, och det smällde, det fräste och luktade brännt gummi över hela nejden.

Jösses vilken tid det tar att släcka en brinnande bil. Det sprutades vatten i oanande mängder men det brann likt förbannat. Men sen så fick de väl koll på det hela, jag slängde ett ord med en polis som kom fram och sedan droppade jag av hem igen. Så nu luktar allt bränd plast och gummi och jag har haft den mest spännande stunden sedan jag flyttade ut till Viskafors.

Så går det när man inte lägger sig i tid.

När helvetet fryser till is och Blondinbella faktiskt har rätt

Fasen. Nu har nog helvetet fryst till is. För jag håller med Blondinbella i en sak. Jo, det är sant. Hon bråkar med Katarina Zymer, Zympe,,, Zy... Äh, hon som ser ut som Björn Borg fast med brunt hår och som är hur otäck som helst eftersom hon har fått för sig att hon är smart och därför får säga precis vad hon vill till vem som helst, och Carolina Gynning som är otäck för att hon låter som en mistlur när hon pratar och dessutom har åsikter som är minst sagt... annorlunda. Inte bra annorlunda. Bara annorlunda.

De bråkar om vikthets. Döm då om min förvåning när jag plötsligt tycker att Blondinbella verkar riktigt vettig. Herreje.

Ok. Tösen är 18, född med silversked i mun men tror likt alla 18 åringar att allt hon åstadkommit har hon gjort på egen hand. Hon är ytlig, ignorant och dessutom en smula korkad. Men när det kommer till hennes åsikter kring vikt och unga tjejer så uppvisar hon att det bakom allt det där finns ett intellekt som bara väntar på att brissera bara hon får några år under vingarna.

Heja Blondinbella

Borås lever

Ok. Jag fattar. Ja har missat allt det där med The Smiths och sedan Morrissey. En posör. Pretantiös. Troligen smygbög. Inget fel på bögar. Jag känner fler..... hm.. tja, jag har läst om dem i alla fall. Men att smyga med det? Åh nej. Jävla intellektuella skitstövel som delar ut blommor till publiken. Inte för mig. Inte för mig. Inte för mig.

Ok. Så. Jag hade fel. Igen. Karln, Morrissey, är ett geni. Ett jävla geni. Det är mer svett, blod och tårar i 3 sekunder av hans låtar än det är i 20 år av Motörhead. Och han sjunger för fan till mig. Hela tiden. Precis hela tiden. Jag lyssnar störögt. Tårögt. Hulkar lite mellan varven. Av ren och skär lycka. För att jag äntligen hittat någn som kan sätta ord på all den där skiten som ramlar runt, tumlar i min själ. Knivskarpt, ibland inbäddat i varma vågor, men alltid blodfyllt. Alltid med en egg som skär upp din underarm, låter blodet droppa ner, sanningen, det som ingen annan vågar tänka.

Att som Morrissey.. nä jag vet faktist ingen annan artist med ett internationellt rykte som sjunger sånt. Det är självmord att sjunga sånt. Ändå.. funkar det.

I juni kommer han till Borås. Åhaga. fan, det är liksom lika stort som när Beatles spelade i Boråshallen 1963. Yeps, de spelade aldrig i Göteborg. Men väl så i lilla Borås. Sedan dess har fan ingen spelat här. Alls. Förutom trubadrurerna på Brasset.

Men de sista åren har nått hänt. Lundell. Hellström. För att bara tala om några. Morrissey. Nån jäkel, på nått kontor, har tryckt på rätt knapp. Borås är helt plötsligt hett i nöjessverige. Tack för det. Men jag säger som jag alltid gjort. Tack Gode Gud för att jag bor i Borås.

Så. Jag har nyss erbjudit en av mina vänner (min enda?) att gå på Morrisseykoncerten med mig i juni. Fan, han gillar inte Morrissey men jag erbjöd mig att betala biljetten. Fanskapet måste fundera.

Vad är det för fel på folk? :-)

Åkomma nummer tusen

Fasen. Om jag kunde förstå vad som händer i kroppen på mig. De sista månaderna har jag börjat bli alldeles yr och konstigt när jag vart vaken i några timmar. Det har blivit värre och värre för att de sista dagarna blivit sannerligen obehagligt. Jag blir så yr att jag måste lägga mig på sängen och även när jag ligger där så snurrar hela världen. När jag tittra känns det som att titta i en kikare bak och fram och jag får en väldigt obehaglig metallsmak i munnen. Som grädde på moset får jag en vansinnig hjärtklappning och dessutom en känsla av att inte kunna dra till mig andan riktigt utan att jag måste hosta hela tiden. Det hela går inte över med mindre än att jag somnar. När jag väl vaknar så har jag en dundrande huvudvärk men slipper yrseln i någon timma.

Just som jag idag skulle traska till affären så kom det där över mig och jag blev tvungen att lägga mig en stund. Nu har det hela lugnat ner sig lite, men det snurrar allt bra i skallen på mig. Fasen vet vad det är. Det är nått helt nytt som jag inte haft tidigare. Men så klart. Jag tyckte väl att det inte räckte med alla andra små åkommor som jag lider av utan att det var dags att plocka fram ett nytt problem ur hatten.

Jag menar. Man är ju inte proffessionell kverulant utan orsak. Jaja, det ger sig väl med tiden kan jag tro. Eller så får man knata till farbror doktorn och få nått pulver eller nått sånt. Men tills dess så ska jag först och främst försöka äta nått, sedan vila en stund och sen är det dags att ta sig till affären för att köpa det där rökverket som jag saknar så mycket.

Tänk, alltid är det nått :-)

Som svar på en kontaktannons

Banne mig har jag inte lite ont i skallen. Så skönt. Jag som trodde att jag inte skulle ha något att gnälla på under hela dagen. Nu kan jag mala om och om och om igen om att jag har gått och blivit med huvudvärk.

Förövrigt har jag fått ett mycket vackert brev på en av alla de där roliga datingsidorna jag är inne på. Nä, jag skulle aldrig få för mig att betala för slika nöjen, men det är kul att titta igenom folket och roas av alla de roliga poser som folk har på sina bilder. Nu var det en mycket vacker svart kvinna från... hm.. Afrika någonstans, som helt opåkallat skickade ett meddelande till mig om att hon såg bra ut, tyckte om att laga mat och ville ha det rent och snyggt omkring sig. Hon gillade att äta med vänner och bekanta eller på  restaurang och nu ville hon att jag skulle kontakta henne så att vi vidare kunde diskutera hur vi skulle kunna bli ett kärleksfullt och uthålligt par.

Va?

Tar det skojiga i livet aldrig slut? Är det verkligen en sån här fest hela tiden? Så som det ser ut just nu så kan jag strax kalla mig make och lära mig uppskatta Afrikans matkultur och dessutom ha någon som värmer mig om nätterna. Eller? Eh?

Som sagt, det är mycket roande att titta på alla badräksbilder på damer som mycket medvetet putar med läpparna. Men därifrån till att... nä... Aldrig.


Man undrar vart de där gubbarna kommer ifrån

El Divo? Vad tusan. Ena stunden finns de inte, sen helt plötsligt finns de överallt. Som vanligt är jag helt lost. Så det är 4 karlar som hojtar gamla dängor på nått språk som jag inte vet vilket det är och de är dessutom fulla av hörbarlig ångest och elände i allt de sjunger.

Man börjar ju undra en smula.

Ska de bugga mina stumpor med?

Regeringen förbereder en ny kontroversiell lag om lagring av trafikdata. Jo, jag trodde väl att det var en feberdröm i morse när jag läste om det här eländiga eländet. Men det verkar vara på allvar. Herreje. Det är som om världen vaknat upp och förstått att folk, skurkar, ringer till varandra. Så nu ska det banne mig övervakas, kontrolleras. Rättvisa skall skipas. Polisen gnuggar händerna för att de får leka filmpoliser på riktigt, precis som de gör i USA och vi andra ska bara svälja och ta emot.

Jag vet inte vad som hänt. För allt detta hade ju varit totalt omöjligt för 10 år sedan. Men nu kan visst vad som helst hända och det är liksom inte så att vi kan välja utan det är TVINGANDE EU-direktiv. Så det är inte tal om att vi ska ta ställning till det hela, utan det ska bara genomföras. Utan pardon, utan diskussion även om man nu låtsas diskutera det hela.

Nä fy fan.

Ny examina minsan

Nä nä. Får jag någon som helst fart på mig? Nä. Jag sitter i min morgonrock och stinker av svett, nikotin och en smula gammal rutten lök. Väl så, det får jag göra. Jag är sjuk. Har jag sagt det innan? Men jag måste ju ta mig till affären. Ju.

När jag knatade ut till hallen fann jag dagens brevskörd på golvet. Det var det gamla vanliga, reklam, räkningar för saker jag inte kan påminna mig om att jag någonsin använt och dessutom ett spännade A4 stort brev från Svenska sjuksköterskeföreningen. Jaha, tänkte jag. Jag som gick ur den föreningen för 3 år sedan eftersom jag inte ansåg mig ha råd med den lyxen. Trevligt att de kommer ihåg en gammal medlem såhär inför julen. Så, jag öppnar brevet och läser: Du som nyeximinerad sjuksköterksa bla bla bla. Ny? Jag? Jo, för 9 år sedan var jag ny. Men nu?

Så nån på den där föreningen har fått för sig att jag är ny som sjuksköterska. Jaha. Vadan detta tro? Kanske har jag bara drömt de sista 9 åren? Jag är ju rätt snurrig och oorginaserad av mig så det är inte helt otroligt. Alls.

Men ändå. Nä, det här får jag lura på. När jag blivit frisk.

Jag är så sjuk så sjuk så sjuk

Så här är det. Jag behöver en massage, en liten rackars wiskey, ett varmt bad och en rejäl avsugning av en 44 årig kvinna som heter Berit, jobbar som busschaufför och dricker lite för mycket medan hon längtar tillbaka till sin svunna ungdom. Det plus Alvedon.

Men, det blir intet av varken det ena eller det andra, så jag får nöja mig med att slörpa julmust, röka Camel trots att det är slemmigare i bröstet än på en övergivet fiskebåt och hoppas att jag blir nått som ens liknar frisk igen. Nångång.

Jag lurar på att ta mig i kragen och städa lite här hemma. Kanske kan jag vädra ut nån elak bacill när jag ändå håller på. Men mest så vill jag bara bli frisk igen. Eller full. Någotdera. Helst både ock.

Låter jag gnällig? Jo, men... det är ju synd om mig ju. Jättesynd. Förfärligt synd om mig. Ingen människa ska behöva vara så här embarmligt sjuk. Finanskris, barnasvält, krig och elände, allt detta bleknar i skuggan av min oerhörda sjukhet. Slemmet i mina luftvägar är mer sjukt än vad någon nu levande människa i konungariket Sverige kan föreställa sig. Sen har vi resten av mig som är ännu sjukare. Till och med fötterna är sjuka. Jag tror mig höra hur vänster stortå hostar om jag lyssnar riktigt noga. Då ska vi inte prata om håret. Ojojoj, vad det är sjukt. Det riktigt kvider av feberyra och värk i musklerna. Jag kommer säkert att bli gråhårig över dan på grund av allt detta.

Nä, nu måste jag hosta lite. Snyta mig. Svabba golvet efter att jag snytit mig. Jo, vi pratar om sådana mängder så ni tror inte det är sant. Femkilosladdningar i varje näsborre. Så nu hinner jag inte sitta och tycka såhär vansinningt synd om mig själv. Jag har en förkylning att ta hand om.

Att slakta en gris

Ojojojoj. Grisar som får vara för länge på slakterierna på grund av dålig planering kan börja bråka med varandra och ibland skada varandra så att de måste... lyssnar nu... avlivas. Ajajajaj. Men? Var det inte det som de var där för? Har jag missat nått?

De åker till slakteriet för att slaktas och sedan ska man bli upprörd för att de behöver slaktas??????

Visst är det hemskt att de ska behöva lida innan de slaktas och det borde väl ett modernt samhälle kunna lösa tycker man. Men att förfasa sig över att de avlivas???

Jösses för den moderne människans dubbelmoral!!!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg