WoBWorld

Uscha vad allt gått fel idag. Det som började så bra det hela. Jag vaknade i god tid för att vara redo när öppna teamet ringde och berättade att de stod utanför dörren. Så jag hade redan satt i mig allt av lugnande jag har så färden ut till Viskafors var behaglig och avslappnad. Vi hittade adressen dit jag skall flytta och knatade runt kåken lite för att se hur det ser ut därute.

Det är en blå träkåk, tvåvåningshus med två trappuppgångar. Stora balkonger på baksidan med en vidunderlig utsikt över Viskan, bara det känns värt det att flytta så långt. Jag får ha kvar min älskade Viskan. När vi väl knatat färdigt åkte vi hem igen och allt var så bra som det bara kan,

Tills jag vaknade helt yr i bollen av alla lugnande och klockan redan var 19.15 och jag skulle hört av mig till min syster under eftermiddagen. Så nu sitter jag för att ladda upp för att ringa och be så mycket om ursäkt för att jag ballade ur. Hur förklarar man det då? "Jag var så stenad att jag somnade"? Låter inte så bra. Inte alls.

Men en tur till Netto har jag hunnit med under tiden jag laddat upp. Givetvis fick jag en flyflängande panikattack där i kön. Självfallet skulle kassösrkan springa iväg när det blev min tur så där stod jag och svettades strömmar medan hjärtat ringde i bröstet på mig. När jag väl, efter många om och men fick betala så sprang jag hela vägen hem med ångesten skrikande i öronen på mig. Det var som att springa i en svart tunnel med en massa otäcka varelser hela vägen. Uscha!

Men nu sitter jag väl installerad på soffan och laddar som sagt upp för att ringa min syster. JAg är inte avundsjuk på mig själv precis.

Ok. Det där med att hålla sig vaken gick ju inte något vidare. Alls. Kroppen tjöt av ångest så jag var tvungen att lägga mig för att lunga ner systemet lite och visst somnade jag som om vore jag en klubbad säl. Men nu känns det mycket bättre i alla fall. Men jag hoppas att jag kan sova i natt för i morgon klockan 11 kommer mobila teamet och hämtar mig så vi kan åka till Viskafors och titta på vart jag ska bo. Jag vet inte om vi kommer att titta på själva lägenheten men vi ska i alla fall kolla vart det hela ligger. Det ser jag så vansinnigt fram mot. Men det gäller att jag sovit i natt så att jag har goda förutsättningar för att ta mig ut i världen.

Det som är bra med mobila teamet är att de kommer att dra ut mig vare sig jag vill eller inte. Precis vad jag behöver i såna här tider när jag tenderar till att bara ligga på soffan och isolerar mig från allt och alla. Den där berömda sparken i baken liksom.

Så, nu tänker jag njuta av en kopp kaffe till sen ska jag bädda ner mig ordentligt och titta en stund på tv och sen hoppas jag att jag somnar gott.

Sådär ja. Då har jag fått ordningen på alla papper som bara låg i en hög. Nu är de snyggt inlagda i en dokumentmapp. Gott att ha ordning på det där. Sen är det väl dags att betala lite räkningar med. Det krånglade ihop sig lite eftersom jag hade en automatöverföring till morsan för halva hyran, parkeringsplatsen, mitt förråd och halva maten. Men det skulle jag ju inte betala för allt det där nu när jag flyttar. SÅ jag får försöka övertyga morsan att betala tillbaka det mesta förutom parkeringen och förrådet. Inte helt klart att hon kommer fatta sig på det där på grund av sin sjukdom.

Hua det verkar bli lite tomt i penga korgarna framåt. Hyran blir lite mer att betala eftersom jag nu ska betala en hyra ensam, men sen är det ju bra för nu kan jag själv styra mer vilken mat jag köper. Sen väljer jag att skicka in pengarna till Länsstyrelsen, de där 1700 så att jag får tillbaka mitt körkort. Sen får jag ta och ställa på bilen när jag har råd lite längre framåt våren. Det finns ju som sagt buss om jag skulle vilja in till La Stada och andas lite avgaser.

Så nu känner jag mig rätt så nyttig och nöjd med mig själv.

Ah. Så gott att sitta i soffan och bara finnas till, lyssna till Povel Ramel och låta goda känslor passera inuti skallen. Jag har genomgått ett reningsbad känns det som på något sätt. Jag kan ju inte förklara eftersom jag lovat att hålla tyst men det känns gott att veta att man inte är ensam om sina problem och jag har sett stort personligt mod i vitögat och känt igen mig i det.

Världen är full av elände och misserabelt lidande men varför i hela fridens namn ska jag sitta och fundera på det mest hela tiden? Det finns så mycket vackert att koncenterar sig på liksom. Det är bättre att skratta ut sorgen man bär i bröstet än att gråta bort den.

Nu retar det mig bara att jag fått brev från länsstyrelsen om att de vill ha 1700 för att pröva mitt körkort. Fan, det kunde man väl blivit informerad om på ansökan som jag skickade in för nån vecka sedan. Fan jag som har en hyra att betala denna månad för första gången behöver vartenda cent jag äger. Det skall hyras släp och köpas mat och allt vad det är. Inte den allra bästa början på det nya livet. Men det är bara att betala.

Sen måste jag på något sätt bli vän med före detta frun igen. Men jag har inte den allra minsta aning om hur. Mina ord var kärva och fula och skeva. Inget man bara slätar ut. Inte denna gången. Jag gick över gränsen och blev genuint elak. Fan vet hur jag ska reda ut det.

Men, jag får fundera över dessa farthinder i mitt liv och lyssna till Ramel medan jag tar en cigg. Det kunde vara värre kan jag tro...

Till min stora förvåning så vann rätt låtar i melodifestivalen. Så annorlunda. Och så skönt att Carola fick stå men kanske inte rumpan bar men med en förvåning över hela ansiktet som var värt att titta på.

Resten av kvällen har jag tillbringat framför ytterligare tv-program, bland annat Lynley. Nu är jag strax lagom trött på den här dagen så nu tor jag att jag ska göra ett försök att somna lite. Kanske blir det inte en lika intensiv sömtur i morgon. Fast det får vi se vad det blir av det hela. Tänker ta det lugnt.

Det är ju helg ju,

Nu har jag ätit sill och potatis. Jag vet, det är en helt uppfuckad tid att käka en måltid på men vad fan. Allt annat i mitt liv är upp och ner så varför inte mattiderna liksom?

Jag blev skönt trött av att äta. Planerar att röka en cigarett och sedan sova så länge jag absolut kan. Med lite tur så har lördagen redan gjort det mesta av resan på egen hand när jag vaknar. Nu vill jag bara att tiden går tills jag får nycklarna till min egen lägenhet. Fram tills dess så ska jag göra allt för att sova bort så mycket tid jag bara kan.

Jag är så in i döden trött. En trötthet som har sitt bo i mitt hjärta och innifrån min skalle. Två lägen. Sover eller hysterisk. Det är så det är. Inga mellanlägen alls.

Så, jag ska dra den där ciggen och sedan lägga mig mellan lakan och täcke och sova, sova, sova.

Tack för den fina texten Britt. Har missat Wimmebäck totalt men nu fattar jag att det är dags att ladda ner lite :-)

Oj vad mycket sömn det blev idag. Hela dagen har ägnats att att djupt nerbäddad ligga och sova så gott så gott. Det kostar på att roa sig och dessutom sen sitta uppe hela natten.

Fast det är ingen fara på taket inte. Jg kommer nog somna lika gott igen när jag väl lägger mig idag igen. För jag är så trött så trött så.

Så jag bjuder er godnatt.

Ännu en dag när jag vaknade och mådde toppen och kanon. Visserligen satte den lilla ångestmotorn igång relativt snabbt men det var bara ett svagt bakgrundssurr. Det passade bra för jag var tvungen att ta mig till apoteket för att hämta ut min sömnedicin bland annat.

Jag passade även på att köpa två pilsner på bolaget inför meodifestivalen och sen knatade jag över gatan till ICA Kvantum och köpte en limpa cigg och mjölk.

Så, nu är nästan alla ekonomiska resurser borta. Jag har väl någon vilsen hundralapp kvar och det är 10 dagar kvar tills jag får pengar igen.

Tanken var att jag skulle gått på fotboll idag, Elfsborg spelar träningsmatsch, men även de 50 kronorna hade blivit lite för mycket för plånboken kom jag på när jag summerat det hela.

Så, jag får sätta mig med en god bok i stället eller nått och låta eftermiddagen flyta på i stilla mak.

Ingen dålig lördag det inte :-)

Jaha, så var man mätt då. Tant mamma hade redan hunnit göra mat så det enda jag behövde göra för att bli mätt var att ta för mig och sluka lagom mängd föda. Så nu är det bara resten av kvällen som skall fördrivas på lämpligt sätt. Fan vet vad jag ska göra.

Den lilla motorn har startat i mig och murrar lite försiktigt i bröstet. Jag hoppas bara att det inte blir värre än det redan är. Jag tänker mig att jag ska lägga mig ner på soffan och titta på tv och göra så lite som möjligt för att inte i onödan väcka odjuret.

Väl så.

Fasen i min lilla sillåda vad trött jag blev efter mötet. Det tog nog mer på mig än jag trodde att sitta där och se fånig ut. Men då är det ju en faslig tur att jag inte har något inplanerat under 2 veckor utan har ställt in alla åtaganden fram tills det stora mötet 20/2.

Jag ska passa på att försöka stressa ner lite, kanske försöka åka och träna lite. Kanske kan det vara så att jag pallar det? Fan vet.

Åhhh, kom på att jag har sjukgymnastik i morgon. Självfallet tänker jag inte gå på den. Har fullt upp i skallen med socbesöket. Blotta tanken på att sätta sig på bussen och åka till sjukgymnasten är helt sjuk som jag ser det. Nä det får vara. Så jag tar telefonen och ställer in mötet redan nu. Synd för sjukgymnastiken ger mig en massa. Effekten av den avslappningen sitter ofta i flera dagar. Men en sak i taget. Liksom.

Terapin ger mig hur mycket som helst den med men med den är det lite knepigare. Den väcker en massa jobbiga saker i mig som tar ett tag att smälta. Man känner sig nästan lite hög när man går därifrån eftersom man kommit på en massa smarta saker men sen så smälter det hela ner till glödgande magma i hjärnan och bränner hål i alla skyddsvallar.

Men jag kan inte får bättre personer som hjälper mig. Alla, sjukgymnast (som förövrigt får agera terapeut med), terapeut, kontaktperson på psyk, läkare, alkoholhandläggare, soc.sekreterare, alla är toppen. Verkligen. Det är inte hos dem felet ligger utan hos mig. Fast, det är därför de är personal och jag patient förstås.
 
Så, jag har alla förutsättningar att bli om inte frisk så i alla fall stark nog att stå emot mina besvär. Gäller bara att jag gör mitt jobb med.

Jag får sluta upp med att lägga mig på sängen under dagen. Det räcker att jag blundar med ena ögat så sover jag så vackert sen. Medicinen gör mig trött, men så djäkla trött att man somnar vareviga eftermiddag kan jag väl inte bli. Det är jag och 90 åringarna som nanar eftermiddag. Inte konstigt att jag tycker dagarna går fort när jag sover bort 25% av dem.

Nä, i morgon skall jag vara produktiv hela långa dagen. Eller kanske en liten snabb tupplur bara. På en tre timmar kanske? Räcker det tro? Jo, det borde det göra. För det är ju så gott att sova på eftermiddagen. Men som sagt. I morgon, då minsan.

Det kliar i min näsa. Precis hela tiden. Jag gnuggar och gnugar men det enda som händer är att det kliar ännu mer. Ska jag behöva ha det så här? Finns det ingen rättvisa i världen? Kliande näsor är inget att leka med. jag är rädd att om jag gnuggar mer ramlar hela snoken ner på tangentbordet ochjag får klara mig utan näsa hädanefter. Och det vill jag ju inte.

Det kliar i halsen med. Fast den kan jag ju inte gnugga. Det blir till att harkla sig. Mycket harkel blir det. Kli, kli, kli. Lurar på om det inte är förkylning på gång. Inte vidare sugen på en sån. Kan jag gott klara mig utan.

Resten av tiden, när jag inte kliar mig eller harklar mig, spelar jag Age of empires III. Slöseri med tiden kanske vän av ordning tycker. Men något ska man ju göra. Fast jag får stryk hela tiden. Undrar om det inte är fel på datorn. Jag brukade ju vara en klippa på Age. Byggde farmer och hus med rasande fart. Nu hinner jag inte ens skapa en fiskmås innan fienden är på mig och djäklas. Den här dagen suger. Ont i skallen har jag med. *SUCK*. Och så mitt i allt kommer jag på att moppen är stulen. Som om det int eräckte med kli, harkel och virtuellt stryk. Nä, det får bli en kopp thé till och sedan ska jag sänka min lilla barnakropp i ett varmt bad.

Det verkar bli en bra dag än så länge. Jag är lite småspänd men det kan jag klara av. Oron har inte visat sig än i alla fall så jag hoppas påen bra dag. Igår var det lite si och så med ångesten. Tror att det där med mopenden gjorde sitt till. Det behövs intre så mycket för att jag ska snurra upp mig. I förggår hade jag en liten, mini panikattack, men den gick liksom bara över av sig själv efter ca 2 minuter så det var väl rätt ok. Medicinen verkar göra sitt jobb och jag hänger liksom bara med. Har ju inte så mycket val.

Ute lyser solen men det är rätt kallt. Själv lurar jag på att krype ner i sängen med en god bok och slå ihjäl några timmar. Eller kanske kolla på nån film. Eller bada kanske. Ja, friheten kan vara överväldigande ibland. Man lurar på att göra än det ena än det andra och så blir det inget av något. Får fundera på det där.

Tusan. Jag som skulle gå och lägga mig för att sova den oskyldiges sömn får stanna uppe en stund till. Jag var ute på balkongen för att ta ett snabbt bloss. Det är kallt kan jag berätta. Precis när jag skulle in smet Lancelot, vår hankatt, ut och hoppade elegant upp på fönsterbläcket precis balkongen. Där brukar våra stora katter ligga och spana titt som tätt. Men nu ville jag ju stänga balkongdörren och krypa till kojs. Nu får jag vackert sitta uppe och vänta på att höge herrn krafsar på dörren för att bli insläppt. Visserligen kunde jag ju föröka locka in honom med ljuva ord, men det brukar aldirg funka på honom. Han bara tittar på en som om man är dum i huvudet och ligga kvar. Lancie kommer när Lancie vill.

Så nu sitter jag här och är jätte trött och väntar på ett kattkräk som luftar sig lite. Hur kul är det? Man kanske borde passa på att få något gjort. Sortera filer eller nått, men jag bara orkar inte. Min stackars lilla barnakropp vill nana och jag får liksom bara hänga med. Ute är det kolsvart och fullmåne. Eller nästan fullmåne. Det är visst på lördag som månen är helt och hållet full. Men den är rätt stilig redan nu.

Så, nu bestämde sig katten för att knata in och då kan jag stövla iväg till sovrummet för lite skönhetssömn. Gud skall veta att jag behöver det. Man vinner inga skönhetspriser precis.

Tro det eller ej. Jag har varit ute idag. Och i och med det fick jag ju på mig kläder med, som omväxling till morgonrocken. Känner mig lite bättre. Tror jag. Det är väl som allt annat att det går upp och det går ner. Det är lätt att glömma hur gott livet det kan vara när man är nere. Bestämt mig för att ringa psyk i morgon för att se om det finns något jag kan göra redan nu. Jag har ju en tid hos sjuksköterskan nästa vecka men man kanske kan höja dosen på de antidepressiva redan nu. För detta går ju inte an. Knata omkring dom ett åkerspöke i lägenheten och ägna dagarna åt att göra precis ingenting. Lite jäkla ordning och reda får det väl vara, även på ett vrak som jag.

Såg på bloggen att ett gammalt ex slängt iväg en hälsning. Hon skall ha barn ser man på. Jag kan bara gratulera. En del ex önskar man ju rakt dit pepparn växer men hon är en av dem man önskar allt gott i livet. Och det verka ju funka.

Ute lyser solen och det är väl bra. Men jag lutar åt att dricka en kopp thé och läsa nån bok, kolla nån film eller helt enkelt göra vad som faller mig in. Jag kan ju det. Inte så illa.

Inte illa alls.

Ojojoj vad jag slet i går. Min gode väns syster kom och hämtade mig redan klockan 11 på förmiddagen. Rena natten för mig ju. I baksätet av bilen satt vad jag först trodde var en isbjörn men som vid närmare betraktelse visade sig vara en enorm vit hund. Sen åkte vi rakt ut i skogen kändes det som, alltmer vi körde avtog asfatlen och korna tilltog. Tillslut kom vi fram till en gård där Cecilia hälsade mig väklommen med en kram. Vi har väl inte setts på nått år är det väl nu. Det var säkerligen en tre år sedan hon drog ner till västindien och där har hon stannat tills hon träffade nuvarande kärleken och de flyttade ihop i Frankrike. Så nu var hon som sagt hemma på en blixtvisit för att tömma färäldrahuset och träffa lite kompisar. Mig själv utnyttjade hon å det grövsta. Hon harde ju fått mig att lova att jag skulle hjälpa till med att bära lite möbler. Och som jag slet. Två pyttesmå bokhyllor och tre lådor fick jag bära. Tydligen hade flickstackarn slitet hela morgonen så att det skulle vara så lit esom möjligt att bära när jag väl dök upp.

Sen åkte vi iväg med bråten till en loppis där de gladeligen tog emot allt. Själv lade jag beslag på två gitarrer och en balalajka. Jag blev hur glad som helst. Den ena gitarren vet jag då rakt int h ur den fungerar. Den har 8 strängar som sitter i par. Måste luska ut hur det där skall stämmas och spelas.Sedan var tanken att vi skulle äta en god lunch någonstans med eftersom jag knappt aldrig äter så tidigt på dagen så tog vi en tur, först till stugan som jag visade upp för den halvintresserade damen och sedan hem till min brötiga familj.

Väl sär så dök det ena barnet efter det andra upp, sedan kom svägerskan och lite senare svågern. Vi drack thé och pratade Saint Tropez, millionärsbåtar och allt annat som Cecilia kunde informera om. Sedan tackade hon för sig och puttrade iväg med sin lilla röda bil. Hon var här en pyttesväng idag med och lämnade gitarrsträngar som hon hittat i huset. Men nu lär hon väl inte synas på ett år minst. Tänk att en del vågar dra iväg sådär. Strongt. Det kräver en fri själ och en förmåga att anpassa sig vartefter.





Dagen gick även senare i samkvämets tecken. Hulda Hustrun, jag, äldsta dottern med pojkvän och av och till äldsta sonen förljde tillsammans Sveriges vedervärdiga match på tvn. Det som borde blvit en överköring, en mangling blev en rysare där Sverige halkade omkring som vilsna får på en åker och tjongade bollar nästan vilt omkring sig. Gudkslov så slutade eländet i alla fall 3 - 1  till Sverige. När allt detta var gjort stupade jag i säng. Det tar på den late att både arbeta och vara social.

Tusan vad duktigta vi var, jag och min äldsta son. Vi har tvätta och vaxat bilen. Moppen åkte med på ett hörn den med. Så nu är jag helt slut. Det tar på den late att arbeta om aldrig så lite. I morgon har jag lovat bort mig till en kompis som håller på att tömma sitt barndomshus på pryttlar. Hon bor i Frankrike men är i Sverige på en liten mellanlanndning. Hon är lite globetrotter. Så då passar hon på att dra in mig i kroppsarbetets hårda verklighet.  Så det är inte konsitgt att jag är trött. Jag blir gärna lite småtrött redan före ett arbete.  Så, det blir tidigt i säng. Men först måste jag kolla på Morden I Midsomer. Vore förargligt att missa ett avsnitt bara för att jag är trött av att arbeta.