tvehågsen

Kan inte hjälpa det men det känns lite som att komma hem till blogg.se Äntligen kan man få kommentarerna redovisade för sig så man slipper leta efter dem, äntligen kan man lägga in HTML-kod som man vill.

Visserligen, det var Expressen som kontaktade mig för att blogga hos dem men jag är osäker om min bloggstil funkar där. Den är ohämmad, otämjd och vild. Rak lina från skallen. På Borås sidan så står nån som kallar sig "Lic" över mig i lilla puffen fast hon aldirg skriver nått.

Är osäker på om jag överhuvudtaget ska fortsätta på expressen. Fast det klart, en massa plattetyder kan man ju skriva. Roliga figurer man ser på bussen och så vidare. Men jag vill ju att folk ska läsa det jag skriver, det är därför jag bloggar och inte skriver worddokument för mig själv.

Äh, fan det löser sig kan jag tro. Får väl finna former för mina båda bloggar kan jag tro. Kan vara intressant att lura på vart saker och ting hör hemma. Man lär så länge man lever liksom.

Stark är jag!!!!

Klockan är sent och jag borde sova. Men jag har lite till att göra. Lite småpyssel som jag äntligen kan få gjort nu när det är varmt och gott och skönt och jag har ätit två gånger och druckit kaffe och en satans massa vatten bara för att jag kan.

I morgon kommer tre personer från soc "hem" hit för att ta tag i mitt liv. Den 20/2 är det stormöte med min psykkontakt, terapeut och alkohlhandläggare. Jag lovar att jag inte ser fram mot något av mötena. För man är aldrig så ensam som när man sitter mitt emot en massa männiksor som har en farlig massa makt över ens liv.

Men, ännu en prövning att ta sig igenom. Det har blivit väl många de sista 4 åren men vad fan, en till eller två, vad spelar det för roll? Jag vet vem jag är och vad jag pallar och i sista änden så pallar jag fan så mycket mer än vad jag tror själv tror ens vore möjligt.

Jag månde ha psykiska problem, vara alkis och jag månde vara svag många gånger. Men när det stormar så nog fan står jag kvar när allt blåst över. Gång på gång på gång.

Så jag sitter här med varma fötter för första gången på en evighet ochhar det bra och vägrar lägga mig. Tänker sitta och pillra med datorn och dona med mitt liv tills jag fått allt som jag vill ha det tills i morgon.

Jag må vara enbarmligt ensam, oändligt sorgsen men jag är fan, fan, fan inte svag!!!!

Precis som du

Vad är det som får mig att tro att jag är annorlunda från dig? Inget. Precis inget alls. Förutom att jag skriver om det. Men jag är säker på att du kan känna igen mycket av ditt eget liv i det jag skriver. Kanske bara en del, kanske allt, kanske, för en del inte alls. Men i så fall lovar jag att du har någon nära dig som går igenom samma maror som jag gör.

Kanske tar de sig annorlunda uttryck, kanske har de annan karaktär. Men botten är botten vare sig du ramlar från höger eller vänster kant. Det enda man kan göra är att borsta av sig den värsta skiten man fått på sig, och börja klättra upp. Ramlar du ner igen? Tja, börja om. Man kan inte annat för så är livet gjort. Så är det skapat. Vi är alla utrustade med en livslust som allt som oftast tar över allt annat.

Ibland sviktar den, det har den gjort för mig, som den trogne läsaren vet. För inte alls länge sedan. Men det var väl mest ett rop på hjälp och ingen hjälp fanns att få lärde jag mig genom den läxan. Det finns bara en person som förstår just det av mina problem och det är Chrille. Han vet vad det handlar om. Hur liten man ibland blir när ångest och oro och livsleda tar tag i en.

Sorry mina andra nära och kära. De flesta sket i vad som hände och det ska jag komma ihåg. Kan inte vara annat än att vara bitter. För nu vet jag att om jag ramlar genom isen spelar det igen roll om jag ropar på hjälp, det enda jag får höra är att jag ska ta mig i kragen och lyfta mig ur vraken om jag överhuvudtaget hör något alls.

Resten spelade döva. Kul. tack. Ingen idé att be er om hjälp alltså.

Jag kan förstå de som inte förstår utan säger åt mig att ta tag i saker och ting men jag kan inte förstå de som inte låtsas om att de förstår. Folk jag litat på. Grymt mina vänner. Grymt.

Tiden rusar

Vilken skillnad på hur tiden går här i vardagsrummet och nere i det lilla träslottet. Här, med all värme och allt det goda har tiden ikväll bara sprungit iväg. Nere i stugan sniglade sig kvällarna fram. Här har jag fulltsändigt glömt att titta på klockan. Alls.

Knepigt.

Visst har jag nått dig?

Hihihi, det är rätt kul. Jag har en ännu hemligare blogg som ingen utom jag får läsa. Jag har nämligen räknat ut att där kan jag skriva alla mina inntersta mörkaste (jajamen, det kan bli svartare än ni bara kan föreställa er) tankar för bara mig själv. Om jag skulle kola, inte för att jag har den allra minsta lust till det alls, men om det skulle ske, så får ingen läsa det. Där finns det nog med elände för en människa att läsa. Säkrare än att skriva dagbok eller skriva på datorn. För skriva måste jag annars går jag under.

Men den där bloggen har funnits där hela tiden. Där samlas allt skrot som ramlar upp i hjärnan när man inte sovit mer än 28 timmar på två veckor. Alla märkliga syner man får se då. Alla konstiga tanker och idéer som ramlar upp i sinnet.

Här kommer då en mitt emellan variant. Ni som läser detta är en noga utvald skara. Er litar jag på och skulle nån jävlas med mig eller min familj mer vet jag vart jag ska leta.

Det var aldrig min mening att mina kära och nära skulle lida men jag tänker väl sällan så långt fast jag tänker längre än ni ens vågar tänka på att göra. Men gränsen går vid mina barn. De är inte behövda att lida av att deras far mår kass. Det är inte deras fel.

Jag är som jag är. Full av fel och brister men med ett hjärta som är större än de flestas. Jag är så ego man kan vara men samtidigt så jävla full av empati. Det var det som gjorde att jag alltid nådde fram till de svåra patienterna, de som ingen annan orkade med. Jag har bara misslyckats med att nå en patient i hela mina nästan 17 år inom vården. Men då blev det visserligen totalfiasko. Patienten avskydde mig, anhöriga avskydde mig. Men en gång av alla dessa hundra under åren...

Jag har varit med så många gånger när ett liv har slocknat, torkat spya, skit, piss och samveten. Nu är jag själv lite på fallrepet men vad fan. Har jag stått upp i alla dessa situatiner så nog fan borde jag kunna stå upp i mitt eget liv.

Jag är uppväxt inom vården. Följde med min mamma på jobbet redan som en liten parvel. En chef jag hade kallade mig en "naturlig talang" för patientarbete. Och jag vet att jag är förbannat duktig på två saker. Att nå folk, männiksor genom blotta min närvaro och genom att skriva. För nog har jag nått dig?

Välkommen

Ok. Det var länge sedan jag skrev på denna bloggen. Men det visade sig att folk, nån, ville mig, mina barns mor och mina barn illa på grund av det jag skrev. Måhända har jag varit för ärlig, det kan jag ta på mig. Men jag ville bara sluta ljuga för alla om hur jag mår. Ibland mår jag toppen och ibland mår jag botten. Precis som du gör kan jag tro. Fast mina känslokast är lite yvigare.

Men jag välkomnar dig till den här bloggen eftersom jag släppt in dig och det skulle jag inte göra om jag inte litade på dig.

Håll käften på dig!

EXPRESSEN.SE/Fotboll: Elfsborgs sportchef till TV4:s Ekwall: "HÅLL KÄFTEN PÅ DIG..."

Så... onödigt. Jag har alltid varit lite tveksam till Herr Andreassons storhet. På den gamla goda tiden när Elfsborg var ett mediokert småstadslag och Stefan spelade kunde jag tycka att han var klart överskattad. Men övriga spelare och ledare tyckte om karln så jag kanske hade fel om det. När han sedan blev sportchef så gjorde han väl några tabbar, mest på grund av bristande erfarenhet kan jag tro. Men nu är den tiden över och Andreasson ligger personligen bakom mycket av de senaste framgångarna. Det är ialla fall vad som sägs av de som borde veta så jag får väl tro på det.

Visst kan man tycka att karln borde få ta sig en rejäl bläcka, fasen hela världen borde få ta och skapa sig en riktig fylleskandal en dag som igår. Men därifrån till att som en av de viktigaste Elfsborgsprofilerna, faktiskt genom tiderna, stå och fyllegapa, vråla och vara oförskämd i tv... nej, jag vet inte. Här hemma är det bara jag som tyckte att det tydde på bristande omdöme, resten av familjen tycker det är en struntsak.

I vilket fall som helst så är det hela bara en fotnot. ELFSBORG TOG GULD! Så om sportchefen ber hela världen hålla käft så får han väl göra det då. Vi kan väl hoppas att han vrider sig lite av obehag när han äter sin frukostgröt idag.

Ensam

Här var det folktomt. Hulda Hustrun är på fest, de stroa barnen är ute på äventyr och de små hos sin fader. Så här sitter man som en riktig gräsänkling. Visserligen bara under några timmar men ändå. Ute är det svart som det svartaste sot. Nu skulle jag ju kunna hitta på precis vad som helst. Dansa naken i lägenheten, spela musik jättehögt, titta på porr eller titta på en Jim Carrey film. Min Vackra Kvinna avskyr Jim.

Men, det blir som vanligt. Jag sitter och slötittar på en film på tv, vandrar omkring lite i vardagsrummet och fundera på att äta något. Så förefaller kvällen att gå i det vilosamma tecknet.

Herr Svenssons korståg mot fildelning

Alf Svensson på korståg mot pirater - IDG.se

Hur tänker karln? Att fri fildelning skulle vara ett hot mot kvalitetskulturen? För är det inte precis tvärtom? Man gör den "goda" kulturen tillgänglig till en massa människor som annars inte skulle ge sig ut i världen för att leta upp den. Porren och våldet finns ju redan överallt omkring oss och det beror väl inte på fildelningen bara? För är det inte då dags att förbjuda dvd-spelare och tv-apparater, apparater som gör det möjligt att se på och uppleva både våld och porr. Och biografer. Och radio. Och allt som möjliggör att konsumenten får tillgång till eländet.



Min skolkande son

Min ärade äldsta son har lite svårt för det där med att gå till skolan. Som tur är så har man nu från skolan reagerat på detta och sagt till på skarpen. I går ringde hans ömma moder och berättade att grabben inte varit i skolan på hela dagen. Jag vet intehur många gånger som jag och hans moder pratat med honom om det här med skolan. Det har varit en jäkla följetong ända sedan mellanstadiet. Men idag fick jag tag på grabben på telefon och han berättade om gårdagens diskussion med skolan där hans mentor och rektorn var med. Jag kan bara hoppas att han har fattat allvaret. Han lät lite skakad när han berättade om samtalet.

Man kan inte göra så mycket än att föra en ständig dialog och hoppas, hoppas, hoppas att allt går bra.

Sänkt a-kassa gav inte fler tyska jobb

Sänkt a-kassa gav inte fler tyska jobb - sr.se

Inte blir jag förvånad inte. För hela idén med att sänkta ersättningar skulle ge mera jobb bottnar ju i tanken att människor inte vill jobba. Att de är lata och bekväma. Med sänkt ersättning skall man få människor att bli mer aktiva på arbetsmarknande. Men problemet är ju att snarare att arbetsgivarna söker männniskor som inte finns. Det krävs utbildning för att sköta den allra enklaste syssla samtiidigt som man vill ha unga friska anställda med lång arbetsvana. Vart hittar du en 28 åring med en 50 årings kunskaper?

Jag vet många som gått utan arbete i många år. När jag var yngre jobbade jag på en däckfabrik. Ett rikitgt jäkla skitarbete men lönen var ok. 1990 lade man ner fabriken. Själv var jag då 20 år och skulle göra lumpen på hösten så det var inte tal om att söka jobb. Vem anställer någon som kommer försvinna ett år? För mig gick det ju bra. Jag fick jobb som vårdbiträde nästan direkt efter att jag muckade. Problemen var ju värre för de som var lite äldre. De som arbetat på fabriken kanske i 20 - 30 år. De hade ingen utbildning att tala om och var lite slitna både här och där. En del av dessa stackare har gått arbetslösa sedan dess. För ingen vill ha dem. Tror någon på fullt allvar att de kommer bli mer attraktiva på arbetsmarknaden på grund av att man sänker A-kassan?





Höststormar och den svarta sörjan som täcker mig.

SMHI lovar storm. Tja, eftersom jag bor i lägenhet så så blir jag inte så upprörd. Man är ju inte så utsatt som de som bor i hus på landsbygden. Kan nästa bli lite mysigt. Fast när Gudrun hälsade på så fick vi faktiskt en buckla på bilen dä en gren ramlade ner på bilen där den stod på parkeringen.

Själv har jag sovit länge idag. Hade sådana myrkrypningar i benen i går så jag nästan sparkade benen av mig. Men så fort jag bytt säng så somnade jag som en tröttkörd iller och sov i många, många timmar. Knepigt det där. Känner mig relativt avlappnad. Igår fick jag en såndär dunderpanikattack. Hoppades ju att de skulle vara ett minne blott men inte då. Börjar tro att det inte finns några piller som biter på mig. Det kanske är såhär jag ska ha det i mitt liv? Inlåst i lägenheten, livrädd för att släppa taget om sängen. Det känns lite som att det är lika bra att sluta hoppas. Långt inne i mig, precis där anden i mig bor, viskar en liten röst till mig att jag skall acceptera att mitt liv ser ut såhär. Att det bara är en tidsfråga innan Min Vackra Kvinnas kärlek tar slut och jag blir lämnad ensam i livet. För hur ska jag kunna begär att hon ska ha tålamod att vänta på mig när jag knappt orkar själ.

Dagarna går in i varandra, smälter ihop till en enda stor klump av ingenting. Ljus byts mot mörker och tillbaka till ljus igen. Allt medan jag sitter i min lilla bubbla byts sommarens värme ut mot vinterns knarrade fotsteg. Så jag vaknar varje morgon med nya idéer om hur jag ska leva mitt liv, hur jag ska smita undan från mig själv. Misslyckande läggs till misslyckande till en enda gråsvart sörja som täcker allt det vackra i livet.

Men, sluta hoppas tänker jag inte. Det vågar jag inte.

Ännu en måndag, ännu en vecka

I dag är en sån där dag när jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till livet. Spänd och eländig redan när jag knatade upp ur sängen. Och så regnar det ute. Och inget kul på tv. Hulda Hustrun har åkt till badhuset för att simma lite. Jag valde att stanna hemma denna gången eftersom jag inte riktigt har koll på hur jag mår. Ångesten lurar strax under ytan och jag bara orkar inte konfrontera den idag.

Fast det kunde ju vara värre. Man kunde vara brevbärare till exempel. När jag tittar ut genom de regnvåta fönstren ser jag vår stackars brevbärare åka omkring på sin moped. Port efter port. Dörr efter dörr. I spöregnet. Det ser för ledsamt ut. Nä, då har jag det bättre framför datorn med en kopp rykande thé. Lite mysigt med regnet är det. Om man sitter inomhus och tittar ut det vill säga. Ett stilla smatter på fönstret, Sinatra i högtalarna och en katt som slingrar sig runt mina fötter. Kanske är det en rätt ok dag i alla fall. I vilket fall som helst så får jag försöka göra mitt bästa för att den skall vara bra.



Julen kommer strax

Aftonbladet: Nu är det jul igen!

Oj. Jag som inte ens har vaknat ordentligt. Hur ska jag hinna med att förbereda julen alla redan? För sjutton gubbar, det är ju bara oktober än. Och vart ska vi hitta pengarna till alla julklappar? Hur ska detta gå? Nu blev jag stressad. Fast å andra sidan är jag ju stressad den mesta tiden i alla fall så varför inte fokusera på något riktigt att bli stressad över?

Sen är det ju midsommar att tänka på med. Och alla födelsedagar. Och namnsdagar. Hua, hur ska detta gå?

Facken rasar mot regeringens förslag

Aftonbladet: Facken rasar mot regeringens förslag

Folk, väljare sägs var upprörda. För vad undrar jag då? Det enda Alliansen gör är ju att infria sina vallöften. För det kan väl inte ha undgått någon att de aktuella förändringarna var en av många som utlovades om/när Alliansen vann valet?

Eller har folk varit så koncentrerade på hårdare tag och minskad skatt att de alldeles glömt bort att det även berör dem själva? Vart kommer förvåningen i från?

Piller, piller , piller

Uscha vad jag känner mig som en usling. En som inte klarar av att ta med min kvinna på en underhållningkväll. Fan, jag är glad om jag lyckas göra något överhuvud taget. Visserligen mår jag jättemycket bättre sedan läkaren höjde min Effexor till 300mg/dygn och dessutom satte in Zyprexa. Det har gjort susen kan jag säga. Men jag möter ångest flera gånger om dagen fortfarande. Men det hoppas jag blir bättre med tiden.

Jag har ju ett och annat piller:
  • Effexor         300mg * 1
  • Theralene  40mg      *3
  • Imovane     7,5mg     1-2 Till natten
  • Propavan    25mg        2 till natten
  • Zyprexa                          1 Till natten
  • Ranitidin vid behov
Så det blir lite piller att ta. 32 stycken allt som allt. Men som jag sagt tidigare så mår jag betydligt bättre nu än jag gjort på många, många år. Visserligen så blev jag vettskrämd när jag läste på om det. Det är ett läkemedel som fungera mot schizofreni och mot manodrepresivitet. Är jag schizo nu med, tänkte jag. Eller är jag manoddebressiv? Det skrattade Hulda Hustrun både glatt och länge åt. Hon påstod ett hon då rakt inte sett det allra minsta tecken på några maniska perioder hos mig. Mer omanisk än mig blir man nog inte. Läkemedlet skulle även ta bort humörsvängningar. Sen pratade min Hulda Hustru, som har jobbat/jobbar på psyk att man kan visst lida av en manoderpresig sjukdom utan att vara manisk.Och det kan ju bli bra. Så nu när jag märker att medicine gör nytta kan jag väl bara fundera över hur det hänger ihop. Måste komma ihåg att fråga doktorn när jag får träffa denna i början på nästa år. I vilket fall som helst så får vi se om det funkar i det långa loppet.





Förvantan och ångest. Samtidigt

Så har uppvarvandet börjat. Försöker slappna av men det går sådär. Oroligt för att det ska bli för mycket i kväll. Att ångesten ska hoppa upp lika överraskande som en kanin ur en trollkarls hatt och förstöra hela kvällen för både mig och min Hulda Hustru. Önskar att man hade haft någon livlina. Typ kunna teletrasportera mig hem till lägenheten om det blir för jobbigt. Bara en liten stund. Men sådana livlinor tillhandahåller inte livet. Man kunde ju önskat sig att man hade några piller att ta till. Men några vidbehovs mediciner har jag inte. Bara de gamla hederliga som förresten är många nog som de är.

Äh, jag får väl blunda och låtsas att jag är hemma framför tvn. Det kanske funkar. Ungefär som en del flygrädda gör när de leker att de sitter på ett tåg istället för en milllion meter upp i luften. Tror det börjar bli dags för det där varma badet. Så kanske jag kan slappna av lite. Det blir såhär de dagar jag skall ta mig ut i verkligheten. Hela dagen går åt till att förbereda mig. Man kan tro att jag ska klättra upp på ett berg eller åka raket ut till rymden. Men jag ska bara på cabaret. Och i vilket fall som helst så går det ju över. Som sagt, jag måste erbjuda min Vackra Kvinna ett liv utanför hemmet med. Tja. Vi får se vart det landar.

Det är ju liksom bara att hänga med.

Allas vår gubbsjuka Lundell

Aftonbladet: Exfrun rasar mot Ulf Lundell

Är det inte lite synd om Lundell trots allt? Att ha så svårt för att acceptera att åren går liksom. För det kan väl, trots att kärleken ibland tar sig märkliga uttryck, inte vara en slump att karlsloken ständigt omger sig med kvinnor som är hälften så gamla som han själv? Är han verkligen så kissnödig? Tänk att vara de gubbsjuka männens omslagspojke. Det kan inte vara lätt. Jag inser ju att en vacker kvinna är en vacker kvinna oavsett vad min egna ålder är. Damerna blir ju inte fula bara för att jag själv är äldre. Men till att därifrån ha ett förhållande med dem är ju steget rätt stort. Jag växte upp med en äldre far och jag kan då säga att det sällan var kul att farsan ibland var lika gammal som mina kompisars farfäder.

Undrar vad han är rädd för? Sitt egna åldrande och förfall eller att kvinnorna skall vara honom jämlik? Stackars, stackars Lundell. En pojke i en mans kropp.



Kapten morgonrock

Det verkar hetl omöjligt att komma ur morgonrocken och in i lite riktiga kläder. Jag sitter framför datorn, går ut på balkongen och rökar elelr bara knatar omkring lite allmänt i lägenheten. Hela tiden i min morgonrock. Lite som Hugh Heffner fast utan pengarna eller brudarna. Eller som Falköga i M*A*S*H. Fast det blir liksom inte lika häftigt när jag glider omkring i min rock. Mest bara märkligt. Och så luktar den gammal rök och nått annat som jag inte riktigt kan identifiera.

Nä, detta måste få ett slut. Jag skall hädanefter hoppa i kläderna direkt på morgonen eller efter duchen. Inget mer slackande, inget mer slöande. Ingen mer morgonrock.

I alla fall inte hela tiden.

Våra sjuka ministrar

EXPRESSEN.SE/Första sidan: Tobias Billström sjukskriven

Tredje man till rakning. Men ska verkligen en minister sjukskriva sig för att det är jobbigt på jobbet? Speciellt som de inte har någon karensdag: " Migrationsministern blir dock inte sjukskriven. Även om statsråd blir för sjuka för att jobba så kan de inte sjukskrivas. Han slipper därmed lönebortfall på grund av karensdag"

Vilken härlig dubbelmoral. Jag förutsätter att han inte är sjuk utan bara är lat. För det förutsätts ju mot oss som av en eller annan anledning är arbetsoförmögna. I viket fall som helst så får vi väl hoppas att han är rejält sjuk. Så att ha inte fuskar liksom. Kanske är han ledesn för att de andra barnen i sandlådan inte gillar honom? Som när Billström fick urinvägsinfektion. Skulle alla kvinnor stanna hemma från jobbet för en urinvägsinfektion blev det inte många kvar. Jag säger inte att det inte är förenat med ett visst lidande vid en UVI, men det finns gott om kvinnor som lider av det men som minsann inte kan stanna hemma.

Så, nu vill vi ha ministrar som tål en snuva. Och det är även önskvärt att de följer lagar och regelverk i landet.



Tidigare inlägg Nyare inlägg