WoBWorld

Jaha. Nu har jag varit duktig och deklarerat med. Det är ju nästan barnsligt enkelt nu för tiden. Bara att logga in på skatteverkets hemsida med bank-id och så är det hela fixat. Tyvärr får jag även detta år vänta på eventuella pengar till i december eftersom min och min gamla arbetskamrats handelsbolag var aktivt under 2007. Men nu har vi lagt ner det så nästa år så får jag tillbaka mina pengar som alla andra på sommaren. Fast mig spelar det ju ingen roll eftersom kronofogden tar allt ändå. Men i alla fall.

Åh vad jag känner mig duktig nu.

Jaha, då har man varit ett under av effektivitet igen då. Jag har i vederbörlig ordning plockat in alla kläder som ramlade in i plastsäckar, hittat min elektriska rakhyvel som varit mystiskt försvunnen i några veckor och renbäddat sängen. Allt detta på bara en timma elle så. Man slutar aldrig att förvånas över att man kan få sådana energiryck.

Men jag måste erkänna att en hel del saker åkte rakt in i lilla sovrummet tillsammans med en faslig massa andra saker som jag inte har orkat plocka upp än. Men på ytan är lägenheten så vacker som den bara kan vara.

Nu väntar lördagskvällen med dess blandning av nöje och avkoppling. Egentligen så känner jag för att göra något rikitgt roligt, men både kassa och min fortfarande lite vacklande hälsa sätter stopp för alla sådana planer. Så jag får nöja mig med lite tv och uppvärmda makaroner. Inte så illa om man tänker efter. Det kunde vara värre.

Nyss rökte jag den allra sista cigaretten, så nu får jag puffa godmodigt på min pipa istället. Så ser kvällen ut. Tv, makaroner och pip-puffande. Man ska inte klaga. Inte alls.

Då har man haft besök av moster och morbror som hade med sig alla saker som jag hade kvar hos tant mamma. Det är fasligt vad prylar jag äger, jag blir lika förvånad varje gång jag tittar mig omkring. Säck efter säck med kläder och pryttlar bar vi upp så nu har jag ännu mer att pyssla med. Jag får ta och börja titta lite i alla lådor och säckar som jag har stående i den stora garderoben och i det lilla sovrummet.

Vi satt även och drack en kopp kaffe och småpratade sådär som man gör när man är vuxen. Jag fick även bekräftat att visst är Chips gravid. Kattkännare som de är både moster och morbror kunde de se det direkt. Så här ska det bli smått om någon vecka. Kul men samtidigt lite jobbigt. Det gäller ju att skaffa hem till de små liven med. Men det får jag ta när det blir aktuellt.

Mot slutet av besöket började jag känna av ångesten igen så det var lite jobbigt en stund där när jag satt och försökte hålla masken så gott jag kunde. Men jag tror det gick vägen. De vet ju att jag har de problem som jag har, men man vill ju inte oroa folk i onödan.

Nu ska jag plocka upp alla kläder ur påsarna och försöka passa in dem någonstans i mina redan proppfulla garderober. Men jag får väl knö in sakerna så gott det går. När väl det är klart ska jag sätta mig och bara koppla av en stund. Sen har jag en massa papper som ska in i pärmar men det tar jag nog i morgon tror jag. Sen i nästa vecka ska jag börja plocka i alla kartonger. Kort och gott så har man att göra.

Sådär ja. Då har jag moppat alla golv med. Det gick fort och lätt eftersom det helt enkelt inte fanns någon smuts att moppa upp. Men nu luktar det gott av rengöringsmedel i hela lägenheten. Men som jag sitter här så upptäcker jag att jag totalt glömt att dammtorka bordet i vardagsrummet där datorn står. Det är ett glasbord så vartenda dammkorn elller fingeravtryck syns med obehaglig skärpa. Det får jag göra nått åt känner jag. Det är bara att ta fram mirakeltrasan och damma, damma, damma bort det fula. Sen är jag klar.

Efter det finns det inte så mycket att göra förutom att sätta sig i lugn och ro och invänta besöket. Kanske skulle man hälla i sig en kopp kaffe till? Fast jag har en känsla av att då blir jag som en Duracellkanin, jag är redan hyperaktiv. Man vill ju inte möta släkten med rullande ögon och spasmer i hela kroppen.

Nä, det får bli en stund i sängen med Sherlock Holmes i stället. Det var fasligt vad det tar tid att läsa ut den där boken, fast jag har läst mer eller mindre hela tiden sedan jag slog upp den tycker jag. Men nu börjar jag närma mig slutet så snart är det dags att botanisera i bokhyllan efter nästa bok. Jag har ett gäng olästa så det fattas inte material i alla fall.

Nä, dammtorka bordet var det.

Sådär ja. Då har jag dammsugit hela lägenheten och dammtorkat lite nödtorftigt eftersom min moster och morbror från Trollhättan kommer på besök. De skulle ta med sig de saker som jag hade kvar hos tant mamma med så nu är snart hemmet komplett. Mitt enda moln på bostadshimlen är alla dessa ouppackade lådor som jag har i källarförråd och i det ena "lilla sovrummet". Den dörren vågar jag knappt öppna för där har jag slängt in alla tomkartonger blandat med en hel hög med oöppnade lådor. Tanken är ju att det "rummet", som egentligen är en megastor garderob, ska bli gästrum för mina barn när de väl behagar dyka upp.

Det enda jag behöver göra är att köpa ett elelement att sätta in där, men de är ju inte så dyra och det goa i kråksången är ju att elen ingår i hyran så kostnaden för det behöver jag inte tänka på. Det är lite lågt i tak i rummet, men fönster finns det och el och taklampa så det blir utmärkt för barnen att sova i. Men först får jag som sagt packa upp lådorna som står därinne. Det mesta är böcker så jag får väl investera i en bokhylla till med, men jag får ta en sak i taget.

I den andra jättegarderoben som jag har tänkte jag ha min stationära dator och ha rummet som kombinerad garedob och arbetsrum. Det finns inget fönster därinne men det lyser ju så hemtrevligt från skärmen så det behövs ju inte. Det är fördelen med snedtak. Jag betalar bara för 2 rum och kök men har egentligen en 4:a. Inte illa, inte illa alls. kunde bara lägenheten ligga på min gamla stadsdel Sjöbo så vore allt perfekt.

Men jag klagar inte. Utsikten över Viskan är värd hyran bara den. i dagarna har ett svanpar bosatt sig i krokarna och guppar hemtrevligt utanför mitt fönster på den gröna Viskan. Bättre kan man inte ha det.

Nä, nu ska jag nog moppa golven med, när jag ändå är i farten. Så luktar det gott när moster och morbror anländer.

Så får det bli.

Herregud vad saker jag fått gjort idag. Alltså om man jämför med hur jag tillbringat mina dagar den sista veckan. Jag har varit i stora staden och gått på min terapi, nått som kändes så bra så. Sen lade jag mig att sova några timmar för att efter det bege mig ut i regnet för en promenad till apoteket och affären. Så nu har jag äntligen kunnat plocka i mig min ack så viktiga medicin.

Kort sagt, det kan bara bli bättre. Hoppas jag i alla fall. Det enda molnet på min annars så blå himmel är att jag handlade upp mina allra sista pengar på kaffe, mjölk och tobak fast jag fortfarande har en räkning kvar obetald. Känns inget vidare alls. Men jag var smart och köpte piptobak i alla fall istället för cigaretter. Blir betydligt billigare och så känner man sig så ofantligt manlig när man sitter och puffar på en pipa. Lite gentleman sådär.

Nu ska jag värma upp lunchens överblivna makaroner och sedan ta en kopp välförtjänt kaffe.

Men på det hela stora så känns det helt ok igen.

Sådär ja. Då var lägenheten dammsugen och moppad, jag själv har tillbringat en liten stund i duschen så nu är allt tiptopp. Förutom då att jag är nervös som en iller förstås. Men vad tusan. Det ska gå.

Nu står det lite matlagning på schemat och sedan ska jag lägga mig för att läsa lite innan det är dags att ta det där klivet ut i världen. Egentligen känner jag inte det allra minsta för att äta något, men jag vet att jag mår lite bättre om jag fått lite i magen så att jag slipper ett blodsockerfall tillråga på allt. Det är lätt när man är nervös och när skakningarna sätter igång blir jag ännu mer nervös.

Så. Inte mycket att orda om. Bara att sätta igång. Pyttipanna står på matsedeln för den här dagen. Inte så illa.

Sådär ja. Då har jag avbeställt dagens läkartid. Jag fixar helt enkelt inte att åka dit. Nyss ringde ett skyddat nummer på telefonen men jag pallade inte att svara. Men någon har talat in nått på mobilsvaret så jag får väl ta och kolla vad det kan vara som någon vill mig.

Men strax ska jag sova lite tänkte jag. Har bara sovit 10 timmar på 2 dygn nu så jag börjar känna mig lite sliten, men samtidigt så går jag på övervarv hela tiden. Måste komma ner i varv lite så kanske jag kan samla ihop mig tillräckligt för att ta promenaden till apoteket för att hämta ut mina mediciner.

Man måste ju börja med nått liksom.

Det är mycket nu som man sade för några år sedan. Flytt, före detta fruns avståndstagande, kravet på att åka in till stan 3 gånger i veckan. Allt har blivit lite för mycket, eller, alldeles för mycket. Konstigt, jag som i höstas när jag mådde som bäst trodde att jag snart skulle vara redo att börja med någon form av jobb igen har blivit sittande och mår sämre än jag gjort på flera år.

Livet går upp och det går ner. Men jag är lite trött på att det bara syns mig gå neråt nu för tiden. Jag måste få styrka någonstans ifrån, för jag kan inte hitta någon i mig själv.

Jag somnade så gott efter maten och sömntabletterna och trodde väl att jag skulle fixa att sova hela natten. Men se det gick inte. Jag vaknade vid 24-tiden av en ångestattack. Jag lovar att det finns bättre sätt att vakna på. Vad skulle jag inte gett för att då i det läget ha någon att krypa upp till. Men, det är bara att inse att någon sådan inte finns så jag får försöka trösta mig själv så gott det går.

Så, jag läser. Sherlock Holmes samlade äventyr. Än en gång. Jag vet inte hur många gånger jag har läst dem. Men det funkar som tidsfördriv.

Nä, nu får jag lägga mig igen för nu känner jag ännu en ågestattack på väg.

Hej var jag pinnade på med mina små taxaben. Jodå. Jag gav mig ut i livet och fann mildväder, sjungande fåglar och en relativt trevlig promenad till affären och tillbaka.

Så nu har jag vad som behövs för en trevlig lördagskväll ensam i Viskafors. Det där med städningen tar jag i morgon känner jag bestämt. Inte vill man störa grannarna så här på lördagskvällen. De kanske har laddat upp med cognac och vitt vin, räkor och Viagra. Det före ju otrevligt att störa en sån fin uppladdning. Nä, jag brötar igång dammsugaren klockan 09.00 i morgon istället.

Men en dusch ska jag ta, en kopp kaffe och sen ska jag laga lite att äta. När man är så fet som jag är så krävs det mcket mat för att upprätthålla matchvikten.

Nä. Dags att sätta lite jäkla fart så nått blir gjort här :-)

Det börjar mörkna nu och samtidigt dyker de första fjärilarna upp i magen inför bussresan i morgon. Jag går här och knatar i lägenheten, fram och tillbaka. In i köket, röka en cigg, in till datorn i vardagsrummet, mellanlandar i sängen. Pratar med Chips, katten. Hon svarar inte men jag tror att hon fattar budskapet. Husse är nervös. Snornervös. Det ska bli intressant att se om det blir någon sömn överhuvudtaget i natt. Jag kan berätta i all förtrolighet att jag inte räknar med många minuters sömn. Men vem vet, det kanske funkar. Man ska aldrig säga aldirg.

Kanske sitter jag i morgon och undrar vad fan jag var så upprörd över. Nu är jag ju ingen nybörjare på detta här med min panikångest, åren har lärt mig lite vart mina gränser går och vad jag klarar trots att jag går över gränserna. Min erfarenhet pekar på en mardrömsresa till La Stada och en lika mardrömslik resa hem igen.

Men som sagt. Varför sitta och noja sig över det nu, ett halvt dygn innan det är dags att slukas av bussen.

När jag ändå är i stan ska jag ta vägen förbi tant mamma. Om jag orkar det vill säga. Men tanken är så ialla fall.

Men det är i alla fall fredag i morgon. Inte så illa. Konstigt nog så sitter det där i, att helgen är lite speciell, trots att jag inte jobbat på 3 år. Men vardag är vardag och helg är helg fortfarande. Märkligt egenligen. Man kan tycka att det borde flyta ihop till ett enda minuttickande.

Nä. Nu är det dags att knata till köket för att röka ännu en av mängder av cigg. Lite närmare döden för varje bloss.

"Kom karln någonsin ut tro eller lade han sig att sova igen". Svaret på den frågan är att visst kom jag ut. Och lika tradigt som det är att sätta igång påkarna lika frigörande för tankarna är det att promenera.

Så nu är jag en röd lök, två paket cigaretter och en liter mjölk rikare. Jag kan inte påstå att maten direkt trängs i kylskåpet.

Nu ska det fifflas och donas i väntan på mörkret. In i duchen, byta kläder. Göra mat. Klappa katten. Pyssla och fixa kort sagt. Sen väntar en kväll i lugnets tecken. Hade jag tänkt mig i alla fall. Men det klart skulle det ramla in någon vacker mörkhårig dam i passande ålder genom dörren så skulle jag kunna tänka mig att omvärdera min ståndpunkt.

Men, risken är nog liten så jag fortsätter väl att planera för en lugn kväll. I morgon har jag ju den där bussresan att tänka på. Yippe. Lilla jag får åka buss. Kul.

Jajamen. Nu har gubben fått på sig byxor och allt som därtill krävs. Så nu väntar jag bara på den slutliga inspirationen att påbörja traskande till affären. Men ciggpaketet talar sitt tydlig språk. Inte mycket annat än att lyda det mäktiga nikotinsuget. Lök var det med jag skulle köpa. Och mjölk. Och.... Vi får se :-)

Tja, här blir inga barn gjorda. Gudslekov.

Nope. Jag har inte kommit iväg än. Fan, jag har inte ens kommit i kläder än. Sitter i min älskade morgonrock och dricker kaffe och lurar på hur jag ska kunna gömma mig från världen. Det måste finnas en utväg. Nej inte den, nej nej. Nä, en annan. Kanske skulle man bara dra. Sticka från landet. Bosätta sig i nått fjärran landskap i ett varmt land. Sa han som inte ens pallar att ta bussen in till stan.

Nä, nått annat. Kanske ska jag knata till affären, köpa upp hela kontot på cigg och lasagne och bara låsa dörren och barrikadera allt med bräder och vägra öppna. Tja, en tanke så god som en ann, men jag känner att det inte rikigt håller hela vägen.

Tja, då återstår väl bara att se livet i vitögat och göra det bästa av det som är. Gå till affären och köpa de där ciggen som jag tjattrat om halva dagen, sätta mig och äta nått framför tvn och sedan somna i trygg förvissning om att i morgon sitter jag på bussen till Borås för att ta prover som visar att jag "lever ett nyktert och friskt liv". Hahaha, de kommer att fräta upp provrören är jag rädd för. Men det blir väl bättre med det alltsom våren kommer.

Det synes mig som om valen är skarp begränsade. JAg har liksom inte så mycket att välja på utom att tugga i mig det som serveras mig för att någon gång i framtiden kunna räcka lång näsa åt alla.

Så, jag tar väl på mig mina kläder, går promenaden till affären. Försöker tänka på precis ingeting hela tiden och blundar och hoppas att det håller.

I kväll ska jag sitta och minnas bättre dagar tillsammans med katten. Vi ska småprata och skratta åt minnet av hur före detta frun skuttade av livsglädje bara av att träffa mig. Nu är det andra tider, men det sägs ju att tiden inte är linjär så kanske kan jag frammana lite av den lycka jag kände då. Kanske kan jag få en skymt av nästa livsvän. Kanske är hon vacker som en sommardag, doftar av vanilj och gräddkola och blir än vackrare när hon ler? Jag vet inte. Allt det där ligger framför mig.

Sådär jag. Då har man piggnat till lite. Snön fortsätter att bara falla och falla som om ingen makt i världen kan stoppa den och alla tankar på att ta sig en promenad är bara dumma och fel en dag som denna. Så fast det spritter lite i kroppen så får jag knata omkring här hemma. Det är nog dags att dra fram lite städatiraljer igen eftersom det börjar gor igen här och var. Sedär, då har man lite att pyssla med.

Sen blir det väl som vanligt en sån här dag. Lite tv, lite läsa, lite slappa. Lite av allt. Inget av nått. Dessutom har jag några lådor med böcker som behöver komma upp i bohyllan. Inte för att alla mina böcker kommer plats i bara en bokhylla men jag kan ju i alla fall fylla den jag har.

Jag är rätt så rejält sällskapssjuk måste jag erkänna. För tusan, jag har ju knappt sett en människa på flera dagar. Katten är snäll på alla sätt men våra diskussioner blir tänligen enehanda.

Men, det är som det är med det där. Skulle någon verkligen ringa på dörren vette tusan om jag skulle orka med sällskap. Jag känner mig fortfarande lite sliten efter helgen execcer. Man är ju inte 20 längre, då när man skakade av sig en baksmälla ungeför som en hund skakar sig torr och sedan var man redo för livet igen. Nu för tiden tar det banne mig en vecka att bli som folk igen. Helt otroligt.

Men magen är bättre idag i alla fall. Jag var smart och åt lite redan på morgonen för en gång skull. Ok, kall lasagne kanske inte är det bästa i frukostväg men det är bättre än att gå med tom mage hela dagen och bara hälla i sig kaffe under tiden.

Tja. Det kan bli lite vad som helst av den här dagen märker jag så det är bara att hänga med liksom.

I väntan på min Ryska mailorderbride så funderar jag på något ohyggligt. Jag går och tänker på att köpa en pizza. idag igen. Tredje dagen i rad i så fall. Kan det vara bra tro? Så undrar jag varför jag är fet. Och pank.

Nä, det blir nog ingen pizza idag. Det blir nog den där Lasagnen istället. Visst jag vet, skillnaden är minimal egenligen, men det känns lite bättre att ha värmt en Lasagne i ugnen istället för att ha köpt en fördig pizza för 60 spänn. Nästan som att göra mat själv liksom.

Det här med att vara ungkarl är inte så illa. Förutom att det blir så förbannat tråkigt att äta och ännu tråkigare att göra mat. Det blir liksom ett nödvändigt ont. Bara för att magen säger att den är tom. Så, man måste ju fylla den med nått. Ju lättare hela processen är ju bättre. Ställa sig att göra mat från grunden finns inte på kartan. Förresten har jag inga kastruller eller grytor.

Jaja, allt det där bli bättre när Zvetlana flyttar in.

Sådär jag, då vara man renskrubbad och fräsch igen. Bort med gammalt fyllesvett och ångesttårar. Ren, hel och pigg.

Nu ska jag bara sitta en stund med en cigarett och eftersvettas sen är det dags att dra på sig lite rena kläder och ge sig ut i snön och solen för den där promenaden till affären jag muttrat om hela morgonen.

Det känns lite bättre nu måste jag erkänna. Det är då märkligt vad livet går upp och ner utan att man kan göra så mycket åt det. Men det mesta överhettningen i systemet är över, tacka läkemedelsindustrin för det. Tur man lever i den tid man gör så att det går att göra nått åt sånt där innan det går överstyr.

Fasen, man skulle haft tops hemma. Jag riktigt känner hur öronen skriker efter ett tops eller tolv. Men, vissa saker kan man inte göra så mycket åt. Just nu så finns det inget tops i det Carlzonska hemmet och så får det vara. Jag menar, det skulle ju kunna vara värre. Sitta och gnälla efter tops på påskdagen. Hrmph.

Nä, nu var det kläder, cigg och lite vatten innan jag knatar ut i minusgraderna och släpar mig till affären och tillbaka igen.

Det går lite tungt idag, minst sagt. Jag har av någon för mig helt outgrundlig anledning bestämt mig för att avstå mer alkohol idag. Vet inte om det håller hela vägen men affären stänger om två och en halv timma så kanske det funkar.

Men det gör även att hela kroppen strejkar på mig. Svettningar, hjärtklappning, djup evig ångest. Men vad fan. Man kan inte hålla på och dricka heller. Nån gång får man sätta lite stopp eller i alla fall fartdämpare på det hela, annars hamnar man på avgiftning på psyk. Det har jag gjort en gång och jag säger bara "aldrig mer". Nä, då är det bättre att sköta det själv medan man fortfarande kan. Annars blir det en evig nedåtågende spiral som bara går fortare och fortare.

Så jag knatar omkring här hemma och svettas. Det är väl ungefär det jag gör. Min ena toffla har helt plötsligt bara fösvunnit. Totalt väck, jag har letat överallt. Ok, ingen av livets större katastrofer, men ändå. Det vore gott med två fleecetofflor känner jag.

Jag sitter och funderar på om jag ska leta upp hur man stämmer en balalajka och en mandolin på nätet och ägna en stund åt att göra det. Just mandolinen är jag lite sugen på att lära mig att behärska i alla fall lite. Det är ett sånt undebart vackert instrument. Balalajkan lockar med, men det är nog mina Ryska rötter som ropar på mig.

Eller så får jag släpa ut Esko en dag så får han hjälpa mig. Han är ju en fena på allt som har strängar.

Nä, nu kryper det i hela kroppen. Så nu får jag hitta på nått vettigt att göra. Kanske ska jag avsluta den där pizzan jag köpte igår. Lite mat i magen kan ju knappast skada ett vrak som mig. Lite näring. Energi. Kan behövas när man ska avgifta sig själv på egen hand.

Äh, vem försöker jag lura. Jag kommer säkert att knata till affären innan klockan slår 18. Katten behöver ju mat menar jag.. eller nått.

Men kanske reder jag ut det hela. Det har ju funkat innan menar jag.

Rackarns. Jag har sovit några timmar och det gjorde susen vill jag mena. Nu mår jag bara skitkass istället för totalkass som var stadiet i morse. Jajamen, det går åt rätt håll. Hua, vinet, det vinet. En fördömmelse. Fattar inte varför Jesus hade fnatt på just vin, han verkar ju vara en hygglig prick förutom det eviga vinpimplandet. Men det är ju en tröst i bedrövelsen att även en storhet som Jesus måste ha vaknat med betonkeps en och annan morgon.

Nu tänkte jag få i mig någon form av föda sen är det dags att ställa i ordning allt som står huller om buller i lägenheten, dammsuga med min nya dammsugare och moppa med min nya mopp. Hej och hå. Även jag har en Golgatavandring att gå på långredagen.

Min tant mamma berättar ofta om hur längredagen såg ut när hon var ung. Då fick man inte ens knyta skosnörena för hennes mormor. I shit You not. På riktigt alltså. Nu är det ju lite annorlunda.

Själv tänker jag blankt förneka min Lutherska uppfostran och ta tag i saker och ting. Jajamen. Hej och hå.

Men först.... en pilsner.

Nu vart det kvällen igen. En dag går förvånansvärt snabbt om man sover bort 70 % av den. Vips säger det så är det kallt och svart ute igen.

Jag har ägnat en stund åt att aktivera katten. Kattivera kanske man kan kalla det. Vi har haft omåttligt skoj med en liten gul muskopia som jag slängt iväg och Chips sedan har jagat som om det vore en tunna med guld vid den lilla musen. Min stackars tjockis till katt blev alldeles slut av det hela och ligger nu på golvet och flämtar för glatta livet.

Tur att man själv är lite mindre lättlurad. Jag skulle minsann inte slita ut mig för att jaga en plastmus. Men så är jag fet med.

Jag träffade på grannen tvärs över trappan idag. En trevlig prick som dessutom bott i den här lägenheten. Tydligen var det inga störra skillnader på hans nya lgh och min förutom att hans har större sovrum. Så man får hoppas att det var det som lockade med den andra lägenheten så att jag inte har hamnat över nån terrorgranne som klagar så fort man fjärtar eller nått.

Jag sitter just och funderar på hur jag ska spendera kvällen. Kanske går det nått trevligt på tv, fast fan vet om jag orkar sitta och titta på tv ännu en kväll. Kanske skulle jag rota fram en bra bok och lägga mig att läsa i sovrummet nu när jag fått lite ljus där. Jag skruvade lite på glödlampan och vips varde ljus.

Eller så sätter jag mig i köket under spisfläkten med en cigarr och lurar på livet och alla dess mysterium. Som en man. Fan vet.

Det löser sig kan jag tro.