Passus
Djäkla myrkrypningar. Jag är så trött att ja skulle kunna somna stående, men med det häringa krypet i benen så går det bara inte att somna. Skall föröka lägga mig igen så får vis hur det går. Sova som är så gott.
Var tredje läkare har självmordstankar
EXPRESSEN.SE/Första sidan: Var tredje läkare har självmordstankar
Blir jag förvånad? Nä. Att vara läkare idag verkar vara ett slitjobb där endast de allra starkaste orkar stå emot stressen, de helt horribla arbetstiderna och fram för allt ett ansvar som sträcker sig i oändligheten. Alla som arbetar i vården, oavsett vilken nivå man befinner sig på, kan vittna om att det är ett oerhört slitigt arbete. Man talar ofta om tunga lyft och liknande men fram för allt är det ett arbete som tömmer själen på kraft. Man vill hela, läka, ge tröst och ro åt sina patienter. Man vill göra ett bra jobb. Men det är så hopplöst i dessa dagar när allt handlar om pengar, pengar och återigen pengar.
Jag vet att som sjuksköterska så var jag ständigt upptagen i tanken på arbetet. Vad jag skulle kunna göra för den och den människan. Vad jag skulle kunna gjort bättre. Vad jag absolut inte skulle gjort. Att vara läkare måste var hundra gånger värre. För läkaren förväntas ju kunna utföra mirakel. Lösa alla patientens problem. Och i ett samhälle där allt fler mår allt sämre måste det kännas hopplöst att föröka vada i den flod av problem som skall lösas när man är läkare. Att sedan ta hand om sig själv, hinna samla kraft och ork till att fortsätta är inte lätt.
Själv pallade jag inte stressen till slut. Jag tog slut i knoppen. För läkarna som har ännu mer ansvar, ja, till slut allt ansvar, måste det vara fruktansvärt att försöka hålla uppe sig själv. Visserligen har de en högre lön än många andra, men de har också betydligt mindre fritid. Ett ständigt krav på sig att hänga med i forskningen, att vara pålästa, kunniga. Det finns inte plats för en dålig dag eller ens en dålig timme. Nä, det är tur att jag slösade bort min tid i grundkolan på öl och cigaretter, flickor och dumheter så att mina betyg på ett effektivt sätt hindrar ens ett endaste försök att bli doktor. Annars hade jag väl varit ännu sjukare nu.
Blir jag förvånad? Nä. Att vara läkare idag verkar vara ett slitjobb där endast de allra starkaste orkar stå emot stressen, de helt horribla arbetstiderna och fram för allt ett ansvar som sträcker sig i oändligheten. Alla som arbetar i vården, oavsett vilken nivå man befinner sig på, kan vittna om att det är ett oerhört slitigt arbete. Man talar ofta om tunga lyft och liknande men fram för allt är det ett arbete som tömmer själen på kraft. Man vill hela, läka, ge tröst och ro åt sina patienter. Man vill göra ett bra jobb. Men det är så hopplöst i dessa dagar när allt handlar om pengar, pengar och återigen pengar.
Jag vet att som sjuksköterska så var jag ständigt upptagen i tanken på arbetet. Vad jag skulle kunna göra för den och den människan. Vad jag skulle kunna gjort bättre. Vad jag absolut inte skulle gjort. Att vara läkare måste var hundra gånger värre. För läkaren förväntas ju kunna utföra mirakel. Lösa alla patientens problem. Och i ett samhälle där allt fler mår allt sämre måste det kännas hopplöst att föröka vada i den flod av problem som skall lösas när man är läkare. Att sedan ta hand om sig själv, hinna samla kraft och ork till att fortsätta är inte lätt.
Själv pallade jag inte stressen till slut. Jag tog slut i knoppen. För läkarna som har ännu mer ansvar, ja, till slut allt ansvar, måste det vara fruktansvärt att försöka hålla uppe sig själv. Visserligen har de en högre lön än många andra, men de har också betydligt mindre fritid. Ett ständigt krav på sig att hänga med i forskningen, att vara pålästa, kunniga. Det finns inte plats för en dålig dag eller ens en dålig timme. Nä, det är tur att jag slösade bort min tid i grundkolan på öl och cigaretter, flickor och dumheter så att mina betyg på ett effektivt sätt hindrar ens ett endaste försök att bli doktor. Annars hade jag väl varit ännu sjukare nu.
Konsten att vara ledig
Anna undrade i en kommentar om jag inte blir helnipprig av att gå hemma. Och det blir jag. Men det beror nog mest på att min sjukdom hindrar mig från att göra något vettigt med all tid jag fått till skänks. Det går ju i vågor det där. Vissa perioder mår jag ju mycket bättre och då kan jag ju göra mer med min tid. Läsa, pyssla, vara ute, gå på fotbollsmatcher, se på teater och allt det där som man kan göra när man inte har något jobb att anspassa sig till. Men i de perioder som jag mår sämre så blir det förbaskat grått att leva. Om jag mår riktigt dåligt så har jag liksom fullt upp med det. Men när jag mår "smådåligt" så blir det svårt eftersom man vill göra saker men hindras på grund av något så menlöst som oron. Nu menar jag inte att jag inte kan försöka. Men det blir oftast helt meningslöst att försöka göra något eftersom det hela förstörs av ångesten.
Tyvärr har jag väl inte heller hittat mig själv i denna nya situation. Jag har svårt att orientera mig i livet. Det är väldigt lätt att dagarna bara går, utan att jag får något som helst gjort. Men det är säkert samma problem som många får när de går i ålderspension. Jag kan tänka mig att det är jättesvårt att hitta en anledning till att gå upp ur sängen när man jobbat i 40 år och helt plötsligt står utan tider att passa och saker att göra. Jag vet att jag har svårt att motivera mig i alla fall. Det är så lätt att man skjuter upp allt tills man helt plötsligt inte får något gjort alls. Men tanken är väl att jag förhoppningsvis hittar en bra behandling mot min sjukdom och kan återkomma på arbetsmarknaden så småning om. Aldrig mer vården. Men det finns ju så mycket annat att göra.
Tyvärr har jag väl inte heller hittat mig själv i denna nya situation. Jag har svårt att orientera mig i livet. Det är väldigt lätt att dagarna bara går, utan att jag får något som helst gjort. Men det är säkert samma problem som många får när de går i ålderspension. Jag kan tänka mig att det är jättesvårt att hitta en anledning till att gå upp ur sängen när man jobbat i 40 år och helt plötsligt står utan tider att passa och saker att göra. Jag vet att jag har svårt att motivera mig i alla fall. Det är så lätt att man skjuter upp allt tills man helt plötsligt inte får något gjort alls. Men tanken är väl att jag förhoppningsvis hittar en bra behandling mot min sjukdom och kan återkomma på arbetsmarknaden så småning om. Aldrig mer vården. Men det finns ju så mycket annat att göra.
Mitt hjärnspökiga jag
Jaha. Idag är det lördag. Bara en sån sak. Jag kunde för mitt liv inte somna i går kväll, fast jag var trött som en, ja nån väldigt trött. Jag fick de förbaskade myrkrypningarna i benen igen. Det är så det liksom pillrar i hela benen, sannrligen obehagligt. Jag tror det beror på medicinerna. I vilket fall som helst så somnade jag till slut och sov väl rätt gott sen. Vaknade vid halv 9 tiden i morse och knatade upp på rätt glatt humör. Äldsta dottern med vidhängande pojkvän stormade in vid 9 tiden. De skall till Norrköping idag för at titta på fotboll så de bara mellanlandade hos oss.
Hulda Hustrun har redan hunnti ge sig ut på sin dagliga promenad. Själv har jag tillbringat morgonen med att läsa lokalblaskan, titta på Mythbusters på tv och snurra upp mig. Har inte den blekast aning vad det är som fått mig att må dåligt men hela kroppen signalerar ångest lång väg. Så onödigt. Här har man fått en alldeles ny, skinande ren, lördag till förfogande, så skall man tillbringa början med att ha ångest. Får hoppas att det lugnar ner sig framåt dagen. Tanken är att vi skall ner till stan i dag för att kolla runt på höstmarknaden som är denna helgen. Just nu känner jag inte för att göra något annat än att sitta i ett hörn och skaka, men jag får väl försöka samla mig. Det är ju bara hjärnspöken det hela.
Vädret är lite lagom höstigt, inte varken det ena eller det andra. Våra stackars katter smyger omkring och blänger anklagande på mig eftersom deras matskålar är tomma och vi har ingen kattmat hemma. Vår stora hane, Lancelot, har öppnat skåpet där vi förvarar kattmaten och tittat in ett otal gånger. Men hur han än letar så finns det inte ens ett spår av något ätligt. Jag har en svag aning om att han är mycket besviken på sina ägare.
Nä, nu får jag sitta här och vänta på att mina morgonmediciner kanske gör lite nytta. Har ingen lust att må dåligt idag. Det brukar jag väl visserligen inte ha någon dag, men nu har jag varit i en svacka såpass länge att jag börjar surna ihop på mitt eget psyke ordentligt. Det är som att ha en imaginär fotboja på sig som hindrar mig från att göra ens något som ens liknar skoj.
Well, den som väntar på något gott och det enda med det andra.
Hulda Hustrun har redan hunnti ge sig ut på sin dagliga promenad. Själv har jag tillbringat morgonen med att läsa lokalblaskan, titta på Mythbusters på tv och snurra upp mig. Har inte den blekast aning vad det är som fått mig att må dåligt men hela kroppen signalerar ångest lång väg. Så onödigt. Här har man fått en alldeles ny, skinande ren, lördag till förfogande, så skall man tillbringa början med att ha ångest. Får hoppas att det lugnar ner sig framåt dagen. Tanken är att vi skall ner till stan i dag för att kolla runt på höstmarknaden som är denna helgen. Just nu känner jag inte för att göra något annat än att sitta i ett hörn och skaka, men jag får väl försöka samla mig. Det är ju bara hjärnspöken det hela.
Vädret är lite lagom höstigt, inte varken det ena eller det andra. Våra stackars katter smyger omkring och blänger anklagande på mig eftersom deras matskålar är tomma och vi har ingen kattmat hemma. Vår stora hane, Lancelot, har öppnat skåpet där vi förvarar kattmaten och tittat in ett otal gånger. Men hur han än letar så finns det inte ens ett spår av något ätligt. Jag har en svag aning om att han är mycket besviken på sina ägare.
Nä, nu får jag sitta här och vänta på att mina morgonmediciner kanske gör lite nytta. Har ingen lust att må dåligt idag. Det brukar jag väl visserligen inte ha någon dag, men nu har jag varit i en svacka såpass länge att jag börjar surna ihop på mitt eget psyke ordentligt. Det är som att ha en imaginär fotboja på sig som hindrar mig från att göra ens något som ens liknar skoj.
Well, den som väntar på något gott och det enda med det andra.
Döende man svårt vanvårdad
Aftonbladet: Döende man svårt vanvårdad
Jag tänkte först att jag inte skulle kommenterad detta. Mest för att jag blir så förbannad att det är svårt att utrycka sin vrede verbalt på ett sansat sätt. Men jag kan inte hålla mig. Jag har jobbat huvudelen av mitt arbetsliv inom vården, främst då äldreomsorgen. Jag har arbetat som vårdbiträde, undersköterska, sjuksköterska och enhetschef, både på boenden och inom hemsjukvård. Jag vet hur svårt det är att ge en god omsorg inom den kommunala vården. Nu pratar jag om den privata såväl som den offentliga omsorgen eftersom det ändå är kommunerna som har huvdmannansvaret. Det är för lite folk, för mycket vårdtagare och fram för allt, det är allt för sjuka vårdtagare. Kommunens äldreomsorg vilar främst på Socialtjänstlagen för det är den som politiker, tjänstemän och biståndsbedömare känner sig hemma i. Men den senaste 10-15 åren, sedan skatteväxlingen och kommunerna fick ansvaret har man konstant nonchalerat HSL, alltså Hälso - Och sjukvårdslagen. Man har fortfarande inte efter 15 år fått tillräcklig kompetens i vård av somatiskt sjuka.
Till viss del handlar det hela om resurser, alltså mer händer. Men det spelar ingen som helst roll hur många händer man har när man inte vet hur man skall prioritera, när man inte kännser sig trygg i sina arbertsuppgifter och när de olika yrkesgrupperna inte samarbetar gentemot ett gemensamt mål. Det hela handlar om att bemöta sina vårdtagare såsom man själv vill bli bemött. Det är i vissa fall så djäkla enkelt. Men jag har genom hört argument från peronal som att "detta är inget hotell", "hon/han gör sig bara till" och annat som vittnar om en djup okunskap om de egna arbetsuppgifterna och den egna funktionen.
De svårt sjuka kan många gånger komma ikläm helt enkelt eftersom den närmaste personalen inte känner sig trygg i vården. De kan vara rent av livrädda för att gå in i det där rummet. De kan inte prioritera, de vet inte när de skall slå larm. Och de vågar inte heller för sina liv uttrycka detta eftersom det betyder att man int ekan sitt jobb och man får så svårt att hävda sig i arbetsgruppen och gentemot chefen när löneförhandlingarna kommer.
Den kommunala omsorgen som jag har sett balanserar på en kant av okunnighet. Personalen är antingen många gånger gamla rävar som arbetat i 20-30 år. Detta gör dem ytterst kunniga i många saker. Men även ytterst motvilliga att lära nytt. Sen har vi den stora personalkategorin, yngre tjejer och killar som arbetar i vården i väntan på något nytt, något annat. Vi känner nog alla någon som jobbat i vården en sommar eller två. Många gånger utan någon som helst utbildning eller erfarenhet. Man har ett tänk som att "vårda är lätt, det räcker att ha två händer". De senaste åren har detta förbättrats väldigt mycket när man börjat ställa krav på utbildning, men det spelar ju ingen roll när två 18-19 åriga tjejer som aldrig sett en död människa arbetar tillsammans under kvällar/helger på avdelningar där man har svårt multipelsjuka. Jag har hört historier där man försökt mata en avliden person i matsalen, helt enkelt för att man inte forstod att vårdtagaren var död. Det låter skrattretande, men så vitt jag vet så är det sant.
Sen har vi ju en mycket märklig syn på våra gamla i landet. Ibland bullrar det i pressen om vanvård men oftast är det tyst. För vilka är det som egentligen borde reagera om inte de annhöriga. Men de närmsta anhöriga, barnen är ofta i 50-70 års åldern och har sina egna problem. Så därför besöker man morfar en gång till jul och en gång på sommaren på väg till sommarstugan. Jag har sett otaliga fall där man inte sett till några anhöriga överhuvudtaget förrän vårdtagaren har dött och arvegodset skall delas upp. Om du har ett hål i vägen så tar det bara några dagar innan detta hål är lagat eftersom trafikanterna reagerar kraftigt. Men den egna mamman kanske kommer ut en gång per år, resten av tiden sitter hon vänd mot en tv där MTV är på. Och ingen skriker, ingen reagerar.
Så, kort ovh gott, jag blir inte förvånad över de aktuella rubrikerna. Tyvärr. Nu har jag ju inte arbetat på snart 2 år eftersom jag blev sjukskriven, men jag har svårt att tro att så mycket kan ha hänt på 2 år när det inte hänt speciellt mycket på 15 år tidigare. Mycket inom äldreomsorgen fungerar utmärkt. Det arbetar så många goda, kunniga människor som sliter livet ur sig för att hålla en hygglig nivå. Och givetvis är det olika kvalitet på olika ställen och inom olika arbetsgrupper. Men någonstans har det gått snett. Nånstans har själva grundbulten ramlat ur och det hela hotar att rasa vilken dag som helst. Allt fler skall vårdas av allt färre. Vi lever längre och längre, men livskvaliteten de sista åren kan diskuteras. Man talar om kvarboendeprincipen men vårdtagarna är helt utlämnade åt tjänstemännen. Du får inte välja själv om du vill bo hemma eller på ett boende. Är du någorlunda frisk, alltså inte dödsjuk får du vackert bo kvar hemma. Blir du sedan svårt sjuk får du lika vackert flytta in på hemmet. Valfriheten är blott ett ord.
Men som sagt. Vad vet jag. Jag är ju sjuk.
Jag tänkte först att jag inte skulle kommenterad detta. Mest för att jag blir så förbannad att det är svårt att utrycka sin vrede verbalt på ett sansat sätt. Men jag kan inte hålla mig. Jag har jobbat huvudelen av mitt arbetsliv inom vården, främst då äldreomsorgen. Jag har arbetat som vårdbiträde, undersköterska, sjuksköterska och enhetschef, både på boenden och inom hemsjukvård. Jag vet hur svårt det är att ge en god omsorg inom den kommunala vården. Nu pratar jag om den privata såväl som den offentliga omsorgen eftersom det ändå är kommunerna som har huvdmannansvaret. Det är för lite folk, för mycket vårdtagare och fram för allt, det är allt för sjuka vårdtagare. Kommunens äldreomsorg vilar främst på Socialtjänstlagen för det är den som politiker, tjänstemän och biståndsbedömare känner sig hemma i. Men den senaste 10-15 åren, sedan skatteväxlingen och kommunerna fick ansvaret har man konstant nonchalerat HSL, alltså Hälso - Och sjukvårdslagen. Man har fortfarande inte efter 15 år fått tillräcklig kompetens i vård av somatiskt sjuka.
Till viss del handlar det hela om resurser, alltså mer händer. Men det spelar ingen som helst roll hur många händer man har när man inte vet hur man skall prioritera, när man inte kännser sig trygg i sina arbertsuppgifter och när de olika yrkesgrupperna inte samarbetar gentemot ett gemensamt mål. Det hela handlar om att bemöta sina vårdtagare såsom man själv vill bli bemött. Det är i vissa fall så djäkla enkelt. Men jag har genom hört argument från peronal som att "detta är inget hotell", "hon/han gör sig bara till" och annat som vittnar om en djup okunskap om de egna arbetsuppgifterna och den egna funktionen.
De svårt sjuka kan många gånger komma ikläm helt enkelt eftersom den närmaste personalen inte känner sig trygg i vården. De kan vara rent av livrädda för att gå in i det där rummet. De kan inte prioritera, de vet inte när de skall slå larm. Och de vågar inte heller för sina liv uttrycka detta eftersom det betyder att man int ekan sitt jobb och man får så svårt att hävda sig i arbetsgruppen och gentemot chefen när löneförhandlingarna kommer.
Den kommunala omsorgen som jag har sett balanserar på en kant av okunnighet. Personalen är antingen många gånger gamla rävar som arbetat i 20-30 år. Detta gör dem ytterst kunniga i många saker. Men även ytterst motvilliga att lära nytt. Sen har vi den stora personalkategorin, yngre tjejer och killar som arbetar i vården i väntan på något nytt, något annat. Vi känner nog alla någon som jobbat i vården en sommar eller två. Många gånger utan någon som helst utbildning eller erfarenhet. Man har ett tänk som att "vårda är lätt, det räcker att ha två händer". De senaste åren har detta förbättrats väldigt mycket när man börjat ställa krav på utbildning, men det spelar ju ingen roll när två 18-19 åriga tjejer som aldrig sett en död människa arbetar tillsammans under kvällar/helger på avdelningar där man har svårt multipelsjuka. Jag har hört historier där man försökt mata en avliden person i matsalen, helt enkelt för att man inte forstod att vårdtagaren var död. Det låter skrattretande, men så vitt jag vet så är det sant.
Sen har vi ju en mycket märklig syn på våra gamla i landet. Ibland bullrar det i pressen om vanvård men oftast är det tyst. För vilka är det som egentligen borde reagera om inte de annhöriga. Men de närmsta anhöriga, barnen är ofta i 50-70 års åldern och har sina egna problem. Så därför besöker man morfar en gång till jul och en gång på sommaren på väg till sommarstugan. Jag har sett otaliga fall där man inte sett till några anhöriga överhuvudtaget förrän vårdtagaren har dött och arvegodset skall delas upp. Om du har ett hål i vägen så tar det bara några dagar innan detta hål är lagat eftersom trafikanterna reagerar kraftigt. Men den egna mamman kanske kommer ut en gång per år, resten av tiden sitter hon vänd mot en tv där MTV är på. Och ingen skriker, ingen reagerar.
Så, kort ovh gott, jag blir inte förvånad över de aktuella rubrikerna. Tyvärr. Nu har jag ju inte arbetat på snart 2 år eftersom jag blev sjukskriven, men jag har svårt att tro att så mycket kan ha hänt på 2 år när det inte hänt speciellt mycket på 15 år tidigare. Mycket inom äldreomsorgen fungerar utmärkt. Det arbetar så många goda, kunniga människor som sliter livet ur sig för att hålla en hygglig nivå. Och givetvis är det olika kvalitet på olika ställen och inom olika arbetsgrupper. Men någonstans har det gått snett. Nånstans har själva grundbulten ramlat ur och det hela hotar att rasa vilken dag som helst. Allt fler skall vårdas av allt färre. Vi lever längre och längre, men livskvaliteten de sista åren kan diskuteras. Man talar om kvarboendeprincipen men vårdtagarna är helt utlämnade åt tjänstemännen. Du får inte välja själv om du vill bo hemma eller på ett boende. Är du någorlunda frisk, alltså inte dödsjuk får du vackert bo kvar hemma. Blir du sedan svårt sjuk får du lika vackert flytta in på hemmet. Valfriheten är blott ett ord.
Men som sagt. Vad vet jag. Jag är ju sjuk.
Mitt provtagande jag
Så har jag då varit uppe på lasarettet för att ta de där blodproverna. Hulda Hustrun fick följa med som stöd och det var nog tur det. För när man väl anmält sig i en kassa, lämnat sin bricka och betalat skulle man anmäla sig i en annan kassa. Igen liksom. Men det var ju bara ett smärre irritationsmoment. Sedan var det meningen att man skulle sitta och vänta en kvart, för att vila kroppen liksom. En kvart. I ett väntrum. När man har panikångest kan en kvart bli väldigt, väldigt lång. Jag satt där och svettades, darrade och mådde allmänt skit. Hade inte Min Vackra Kvinna varit med hade jag nog ställt mig upp och gått kan jag tro.
Nu satt jag den där kvarten och några långa minuter till. Sen var ju själva provtagningen i sig en ren njutning eftersom jag visste att jag snart kunde gå ut till bilen. Men nu är det gjort för denna gången. Det enda var att de inte tog ett utav proven där på labb utan jag hänvisades till kliniken som beställde provet. Och när jag nu ringde dit så var alla på lunch. Så klart. Men det är ett värdsligt problem. Nu är jag fri och ledig att göra vad jag vill i alla fall. För som sagt, jag hatar väntrum. Nu kan jag lätt säga att den nya medicinen int ehjälper något vidare i sådana situationer. Men det blir väl bättre kan jag tro.
Nu satt jag den där kvarten och några långa minuter till. Sen var ju själva provtagningen i sig en ren njutning eftersom jag visste att jag snart kunde gå ut till bilen. Men nu är det gjort för denna gången. Det enda var att de inte tog ett utav proven där på labb utan jag hänvisades till kliniken som beställde provet. Och när jag nu ringde dit så var alla på lunch. Så klart. Men det är ett värdsligt problem. Nu är jag fri och ledig att göra vad jag vill i alla fall. För som sagt, jag hatar väntrum. Nu kan jag lätt säga att den nya medicinen int ehjälper något vidare i sådana situationer. Men det blir väl bättre kan jag tro.
Mitt väntande jag
Tanken är ju att jag skall ta mig till sjukhuset för att ta blodprover. Men jag vet inte riktigt hur jag skall palla det. Får ångest bara jag tänker på att sitta i ett väntrum. Om man kom upp och visste att de tog mig först vore det lite lättare. Men att sitta och vänta gud vet hur länge får hela mitt inre att börja dansa mazurka. Men på något sätt måste jag ju fixa det hela. Det ställer till det, det här med panikångest. Det gör det. Jag har skjutit upp det hela under veckan men nu är det fredag och det är dags att ta sig i kragen. Men jag har ju ingen krage. Det är ju det som är problemet. Den lilla krage jag har räcker då rakti inte för att lyfta min tunga kropp och ta den till bilen för att åka till lasarettet. Min lilla krage har fullt upp med att hålla uppe mig lagom mycket för att komma ur sängen.
Om om inte funnits. Då vore det ju inget problem. Men som det är nu så sätter blotta tanken på att sitta där i väntrummet igång ett helt maskineri i mitt inre. Och det enda syftet den maskinen har är att skrämma upp mig. Och det gör den mycket föredömligt. Som det är ju st nu så skulle jag hellre lägga mig i en myrstack än åka iväg för att sätta mig med en massa okända människor i ett litet rum och sedan sitta där medan klockan tickar på och svetten bryter fram.
Jag är inte så modig av mig. Jag är rätt rädd för det mesta. För höjder, hissar, åskan och att mina kära skall försvinna. Men de sakerna är ju inte helt fel att vara rädd för. Men så kommer det till de där konstiga sakerna jag är rädd för. Som att sitta stilla i ett rum fullt med människor. Eller överhuvudtaget vänta på något. Att sitta stilla medan tiden går. Det är därför jag alltid kommer sent till vad det nu än kan vara. Så jag slipper vänta. Då tar jag hellre skället för att jag kommit försent. När jag gör något vill jag det skall sätta igång med en gång. Jag är otålig. Men det vore ju ok om jag inte blev så förbannat stressad av att vänta.
Med det har ju med min sjukdom att göra. Att jag inte tål stress längre. Inte ens tanken på stress tål jag. Stå i kö? Outhärdligt! Det är som att kroppen har två lägen. Antingen sover jag eller så är jag uppe i tiotusen varv. Just nu så känner jag hur hela kroppen börjar stegra sig inför tanken på det där väntrummet. Men, jag får väl försöka få ett grepp om den där pyttelilla kragen och lyfta iväg mig. När det väl ä'r klart så kommer jag ju känna mig lättad. Hoppas jag.
Om om inte funnits. Då vore det ju inget problem. Men som det är nu så sätter blotta tanken på att sitta där i väntrummet igång ett helt maskineri i mitt inre. Och det enda syftet den maskinen har är att skrämma upp mig. Och det gör den mycket föredömligt. Som det är ju st nu så skulle jag hellre lägga mig i en myrstack än åka iväg för att sätta mig med en massa okända människor i ett litet rum och sedan sitta där medan klockan tickar på och svetten bryter fram.
Jag är inte så modig av mig. Jag är rätt rädd för det mesta. För höjder, hissar, åskan och att mina kära skall försvinna. Men de sakerna är ju inte helt fel att vara rädd för. Men så kommer det till de där konstiga sakerna jag är rädd för. Som att sitta stilla i ett rum fullt med människor. Eller överhuvudtaget vänta på något. Att sitta stilla medan tiden går. Det är därför jag alltid kommer sent till vad det nu än kan vara. Så jag slipper vänta. Då tar jag hellre skället för att jag kommit försent. När jag gör något vill jag det skall sätta igång med en gång. Jag är otålig. Men det vore ju ok om jag inte blev så förbannat stressad av att vänta.
Med det har ju med min sjukdom att göra. Att jag inte tål stress längre. Inte ens tanken på stress tål jag. Stå i kö? Outhärdligt! Det är som att kroppen har två lägen. Antingen sover jag eller så är jag uppe i tiotusen varv. Just nu så känner jag hur hela kroppen börjar stegra sig inför tanken på det där väntrummet. Men, jag får väl försöka få ett grepp om den där pyttelilla kragen och lyfta iväg mig. När det väl ä'r klart så kommer jag ju känna mig lättad. Hoppas jag.
Filmade brand- attack mot skola
Aftonbladet: Filmade brand- attack mot skola
Hm. De där grabbarna kan inte vara så smarta precis. Men ett gott skratt får man ju när man läser om deras dumhet. Alltid nått.
Hm. De där grabbarna kan inte vara så smarta precis. Men ett gott skratt får man ju när man läser om deras dumhet. Alltid nått.
Weekend
Då kör vi igång då. Ny dag, ny tid. Fredag. Inte så illa. Visserligen sitter jag och lurar lite på vart resten av veckan tog vägen men det är ett smärre problem. Idg skall jag upp till lab för att ta de där proverna som jag inte tog i går. Nått skall man ju ha att göra så varför inte tappa sig själv på några milliliter blod. Det gäller bara att piggna till. Det är där problemen börjar. Har redan laddat med två koppar kaffe och två cigg. Men det losssnar inte riktigt. Får nog fylla på med lite mer för att komma i form. Det är som om sömnen inte riktigt släpper greppet.
Ute är vädret sådär tråkigt septembergrått. Skulle inte vara helt fel med lite sol men vad tusan. Man kan inte begära allt. Sägs det. Så, nu gäller det att ta sig ut ur lägenheten. Men först, mer kaffe, mer nikotin.
Ute är vädret sådär tråkigt septembergrått. Skulle inte vara helt fel med lite sol men vad tusan. Man kan inte begära allt. Sägs det. Så, nu gäller det att ta sig ut ur lägenheten. Men först, mer kaffe, mer nikotin.
Mitt slackande jag
Så var det kväll igen, helt plötsligt utan att jag fått vara med och bestämma något om det. Hrmph. Dags för kvällmedicinerna, tv-tittande och sedan sänggående. Som om jag inte har annat att göra. Viktiga saker. Betydande saker. Förändra världen. Utvidga universum. Ta reda på meningen med livet och styra livet med fast och varsam hand. Inte sitta här och glo.
Fast nån ska ju göra det med. Så att andra, viktigare människor kan känna sig lite bättre. För om inte sådana som jag fanns så skulle ju kanske folk börja undra varför de finns, vad de är bra till. Så att de känner sig som att de spelar någon roll i stora vida världen. Utans slackers som jag skulle det ju inte vara något beundransvärt med att knata upp klockan 05.00 för att åka iväg till jobbet där man sedan står en hel dag och gör saker som andra säger åt en att göra. För om alla gjorde det så vore det ju inget speciellt med det. Och då vore ju ingen viktig.
Så, tv-tittande var det. man vill ju inte frångå sitt schema.
Fast nån ska ju göra det med. Så att andra, viktigare människor kan känna sig lite bättre. För om inte sådana som jag fanns så skulle ju kanske folk börja undra varför de finns, vad de är bra till. Så att de känner sig som att de spelar någon roll i stora vida världen. Utans slackers som jag skulle det ju inte vara något beundransvärt med att knata upp klockan 05.00 för att åka iväg till jobbet där man sedan står en hel dag och gör saker som andra säger åt en att göra. För om alla gjorde det så vore det ju inget speciellt med det. Och då vore ju ingen viktig.
Så, tv-tittande var det. man vill ju inte frångå sitt schema.
Mitt komplexa jag
Nu vet jag varken ut eller in. Mår jag bra idag eller inte? Man kan ju tycka att jag borde veta det. Men jag får inget grepp om denna dagen. Hyperspänd i kroppen men mår rätt ok trots det. Det stämmer liksom inte. Hela vänstersidan är dunderspänd, så att det domnar sådär obehagligt i ansiktet. Trots det så är själen inte i gungning. Inte mycket i alla fall. Mycket märkligt. Jag borde åka upp till lasarettet för att ta mina prover men jag orkar bara inte. Det räcker med att jag ska tänka tanken så blir jag helt slut. Fast jag är rätt pigg.
Allt blir liksom lite komplicerat när man för sitt liv inte kan bestämma sig för hur man mår. Lite som när man hör en dansbandslåt på radion. Hela mitt inre krullar ihop sig vid de tillfällena och jag fylls av avsky. Likt förbaskat får man låten på huvudet och går och nynnar fanskapet hela dagen.
Jaja, det är bättre må så här än att må helkass i alla fall.
Allt blir liksom lite komplicerat när man för sitt liv inte kan bestämma sig för hur man mår. Lite som när man hör en dansbandslåt på radion. Hela mitt inre krullar ihop sig vid de tillfällena och jag fylls av avsky. Likt förbaskat får man låten på huvudet och går och nynnar fanskapet hela dagen.
Jaja, det är bättre må så här än att må helkass i alla fall.
Att skämmas...
Hua, nu fick jag dåligt samvete. Min ömma moder ringde. Hon hade redan ordnat med räkningen som vi skulle betala. Och hon har faktskt väntat på att jag skulle komma förbi i nån vecka nu. Så nu sitter jag här och skäms. Att jag aldirg kan ta tag i något med en gång. Speciellt om min mor är inblandad. Ska man aldrig växa upp tro?
Torsdag
Så var det torsdag igen då. Vem fasen har snott måndag, tisdag och onsdag då? Ska veckan gå så här fort eller har det blivit något fel på tidsinställningen i universum? I vilket fall som helst så är det bara att tugga i sig. Ute är det grått och vått. Så tråkigt att man smäller av. I dag måste jag ut i världen. Jag skall åka till sjukhuset för att ta prover på lab och så måste jag till min ömma moder för att hämta en räkning på elen i stugan. Så helt öppen är inte denna dagen. Men hyggligt glest mellan uppdragen är det ju ändå. Bara att köra igång då.
Hur dum får man bli?
Sällan har jag sett ett så typiskt exempel på dum blondin. Som tur är. Så kul så kul :-)
Porr i mobilen
Aftonbladet: Min nya mobil var full av porr
Jag skulle också klaga. Om jag får porr i mobilen vill jag ju ha människoporr. Inga åsnor eller annat elände. Men annars skulle jag inte klaga. Gratis porr är sällan helt fel.
Jag skulle också klaga. Om jag får porr i mobilen vill jag ju ha människoporr. Inga åsnor eller annat elände. Men annars skulle jag inte klaga. Gratis porr är sällan helt fel.
Ångestfri?
Hej och hopp och ma kan knappt tro att det är sant. Men än så länge har jag inte känt av någon ångest att tala om idag. Nu kommer väl säkerligen världsaltet att ge mig en käftsmäll för att jag säger så men ändå. Faktum kvarstår. Jag har varit uppe i flera timmar nu och ändå så har jag inte fått en endaste liten panikkänsla. Kan det vara så att medicinen funkar? Har jag äntligen hittat rätt? Jag vågar inte hoppas på det. Men det vore så... underbart om jag fick något som liknar ett normatl liv. Ett där jag inte måste gå och lägga mig efter att ha varit uppe några timmar. Ett liv där inte ångesten hindrar mig från de allra enklaste göromål vissa dagar.
Men men. Det är ju lite tidigt att dra några långtgående slutsatser efter några timmars tillvaro utan någon kraftig ångest. Men det känns bra. Det gör det. Lite knepigt, men bra. Det är som om det fattas en bit av mig. En känsla som inte är där. Jag har vant mig vid en ständig närvaro av ångest, oro, obehag i mig. Sedan har detta varvats med återkommande panikångestattacker. Men nu kan jag nästa inte känna av något alls. Men det är som att gå på knakande is. Man bara väntar på att det skall spricka.
Hoppas kan man ju.
Men men. Det är ju lite tidigt att dra några långtgående slutsatser efter några timmars tillvaro utan någon kraftig ångest. Men det känns bra. Det gör det. Lite knepigt, men bra. Det är som om det fattas en bit av mig. En känsla som inte är där. Jag har vant mig vid en ständig närvaro av ångest, oro, obehag i mig. Sedan har detta varvats med återkommande panikångestattacker. Men nu kan jag nästa inte känna av något alls. Men det är som att gå på knakande is. Man bara väntar på att det skall spricka.
Hoppas kan man ju.
Feministiskt våld
EXPRESSEN.SE/Första sidan: Tiina om Ebba: "Hon ska ha en fet smäll"
Först skulel jag inte säga något om detta. Men jag kan inte hålla mig. Var det inte män och män alléna som är våldsamma? Män som startar krig och som står bakom allt elände i världen. Eller är det ok när kvinnor slår någon på käften men inte när män gör det? Den där Tiinamännskan hittar då på den ena dråpligheten efter den andra.
Först skulel jag inte säga något om detta. Men jag kan inte hålla mig. Var det inte män och män alléna som är våldsamma? Män som startar krig och som står bakom allt elände i världen. Eller är det ok när kvinnor slår någon på käften men inte när män gör det? Den där Tiinamännskan hittar då på den ena dråpligheten efter den andra.
Löv, piller och mitt oordnade hår
Det regnar ute. Kallt, vått regn blandat med våta löv som singlar ner från björkarna ute på gården. Kallt är det med. Alltså inget väder för mig. Lika bra att sitta inne, lyssna på lite musik (Elton Johns senaste skiva, låter ok än så länge) dricka thé och vänta på att Hulda Hustrun kommer hem. Hon och äldsta dottern är på vårdcentralen för att försöka utröna varför dottern hostar och snörvlar så förbaskat. När väl Min Själs Räddning kommer hem skall jag försöka övertala henne att klippa mig. Håret står åt alla håll och kanter och jag kan omöjligen få någon som helst fason på det. Visserligen brukar jag klippa mig själv (det är inte så svårt som det låter. Blir lite si och så kanske, men det duger) men denna gången så kan allt Hulda Hustrun få passa på. Det bästa vore såklart att gå till en frisör men det pallar jag inte på grund av panikångesten. Har inte satt min fot i en salong sedan 1998 eller om det var 1999.
Själv känner jag mig rätt ok. Stabilt ostabil. Kanske, kanske var medicinhöjningen och de nya tabletterna rätt melodi. Jag kan inte annat än hoppas. Men jag har provat så många piller och terapimetoder så jag vågar inte hoppas på för mycket. Men det vore trevligt med ett liv där man kan gå till frisören, tandläkaren, bio utan att få spatt och spader. Det har ju visserligen gått lite i perioder det där. Ibland är det bättre och ibland sämre. Så ibland har jag ju kunnat komma ut i livet. Men som det känns nu så känns det riktigt hoppfullt. Ångesten finns där, på lur, men den bryter inte fram lika lätt. Men som sagt. Jag har bara tagit de nya medicinerna några dagar. Allt för tidigt att börja hoppas.
Nä, en kopp varm thé så skall jag kolla runt om det finns något bra på tv. Nått skall man ju fylla livet med.
Själv känner jag mig rätt ok. Stabilt ostabil. Kanske, kanske var medicinhöjningen och de nya tabletterna rätt melodi. Jag kan inte annat än hoppas. Men jag har provat så många piller och terapimetoder så jag vågar inte hoppas på för mycket. Men det vore trevligt med ett liv där man kan gå till frisören, tandläkaren, bio utan att få spatt och spader. Det har ju visserligen gått lite i perioder det där. Ibland är det bättre och ibland sämre. Så ibland har jag ju kunnat komma ut i livet. Men som det känns nu så känns det riktigt hoppfullt. Ångesten finns där, på lur, men den bryter inte fram lika lätt. Men som sagt. Jag har bara tagit de nya medicinerna några dagar. Allt för tidigt att börja hoppas.
Nä, en kopp varm thé så skall jag kolla runt om det finns något bra på tv. Nått skall man ju fylla livet med.
Bäste Oasis
Bäst idag. Bara för att det känns så, Oasis, ciggaretts and alcohol:
Nikotin i mängder. Och lite utan
Det är så konstigt. Jag slutade ju röka för ungefär tio år sedan efter att ha rökt sedan jag var fjorton, femton år. Det var i samband med att gjorde min sjuksköterskepraktik på lungavdelningen. Samtidigt så dog min far av munbottencancer så det hela var lätt gjort. Jag bara slutade sådär. Men sen började jag snusa och har gjort så sedan dess. I bland emellanåt har jag väl rökt en och annan ciggarett, mest vid tillfällen när jag druckit.
Men nu har jag börjat röka igen. Så dumt, jag vet. Jag ahr visserligen även rökt ciggarr då och då och även ett bloss eller två på min pipa men det har mer varit undantag. Men nu blossar jag ett paket cigg om dagen ungefär. Som sagt, så dumt. Men nu kommer det konstiga. För jag snusar fortfaraden. Också. Men det jag snusar är nikotinfritt snus, Onico. Man kan tycka att det är fullständigt meningslös med snus utan nikotin. Likt förbaskat blir jag småretlig och irriterad om jag inte har den där prillan under läppen. Där ser man hur mycket som är vana och hur mycket som är rent nikotinberoende.
Men det där med rökningen måste jag sluta med. Jag har ingen som helst lust att möta döden på det sätt som patienterna på lung gör. Det är en mycket, mycket plågsam och utdragen död förknippat med mycket, mycket lidande. Och skulle det inte räcka så kan ja galltid tänka på salig far som även han dog långsamt och plågsamt. Ciggaretter är inte bra.
Som tur är så blrjar det bli kallt och mörkt ute så det är sannerligen inget nöje att sitta på balkongen och blossa. Hoppas det gör det hela lite lättare att sluta röka. För det måste jag. Snart.
Men nu har jag börjat röka igen. Så dumt, jag vet. Jag ahr visserligen även rökt ciggarr då och då och även ett bloss eller två på min pipa men det har mer varit undantag. Men nu blossar jag ett paket cigg om dagen ungefär. Som sagt, så dumt. Men nu kommer det konstiga. För jag snusar fortfaraden. Också. Men det jag snusar är nikotinfritt snus, Onico. Man kan tycka att det är fullständigt meningslös med snus utan nikotin. Likt förbaskat blir jag småretlig och irriterad om jag inte har den där prillan under läppen. Där ser man hur mycket som är vana och hur mycket som är rent nikotinberoende.
Men det där med rökningen måste jag sluta med. Jag har ingen som helst lust att möta döden på det sätt som patienterna på lung gör. Det är en mycket, mycket plågsam och utdragen död förknippat med mycket, mycket lidande. Och skulle det inte räcka så kan ja galltid tänka på salig far som även han dog långsamt och plågsamt. Ciggaretter är inte bra.
Som tur är så blrjar det bli kallt och mörkt ute så det är sannerligen inget nöje att sitta på balkongen och blossa. Hoppas det gör det hela lite lättare att sluta röka. För det måste jag. Snart.
En början så god som en annan
Dags att köra igång då. Ute är det höstruggigt och dant. Men jag sitter härinne i tryggheten och har det rätt hyggligt. Sovit halvokej. Så nu gäller det bara att ta reda på vad som händer i världen. Lokalblaskan skall gås igenom från första sidan till den sista sedan är det nätet som gäller och de stora kvällstidningarna. När väl det är gjort så vette tusan vad jag skall pyssla med. Kanske hjula, stå på händer, gå en kurs i strupsång eller sy ett par byxor. Eller så blir det som vanligt att jag går här och lurar till det plötsligt blir kväll och det är dags att gå och lägga sig igen.
Det blor som det blir. Först kaffe och nikotin i lagoma mängder.
Det blor som det blir. Först kaffe och nikotin i lagoma mängder.
Elfsborg mot Guld!
Aftonbladet: 45 års guldväntan kan snart vara över för Elfsborg
Vi vann, vi vann, vi vann. Det luktar guld i Borås. En sån underbar tanke. Så fantastiskt det vore. Just nu ligger vi i topp i tabellen. I alla fall så länge Hammarby leder mot AIK.
GULD!
Vi vann, vi vann, vi vann. Det luktar guld i Borås. En sån underbar tanke. Så fantastiskt det vore. Just nu ligger vi i topp i tabellen. I alla fall så länge Hammarby leder mot AIK.
GULD!
Det måste bli mål snart
Helt otorligt att inte Elfsborg kan få in bollen i mål. De fullkomligt äger hela matchen ändå så har det inte blivt mål före paus. Har ÖIS monterat upp ett plexiglas framför mål? Och får vi behålla det i andra halvlek?
Jag är så nervös så jag kan knappt kolla på. Jag går mellan köket och soffan och datorn. Snart måste det bli ett mål. Det bara måste. Lika klart som att solen skiner, björnen skiter i skogen och att åpplen faller neråt om man släpper dem. Det bara måste bli så. Annars vet jag inte vad jag gör.
Jag är så nervös så jag kan knappt kolla på. Jag går mellan köket och soffan och datorn. Snart måste det bli ett mål. Det bara måste. Lika klart som att solen skiner, björnen skiter i skogen och att åpplen faller neråt om man släpper dem. Det bara måste bli så. Annars vet jag inte vad jag gör.
Nervös
Äntligen börjar sändningen av matchen. Fasen, nu blev jag nervös istället för uttråkad. Vet inte vad som är bäst. Det gäller att Elfsborg orkar med att hänga med där uppe i toppen av tabellen. Hua.
Tråkigt!
Fan vad tråkigt det var här då. Alldeles enammen är jag. Tyst och tomt i lägenheten. Så djäkla... tråkigt. Förökte kolla lite på en film i väntan på att matchen sätter igång men det gick inte. För tråkig. Lyssna på musik? Nä, de går inte. Jag kollar ju på film. Liksom. Lite hungrig är jag med. Men inte tillräckligt för att fixa något att äta. Borde duscha. Orkar inte. Läsa lite? Fixar int eatt koncentrera mig på något så komplicerat. Kort sagt så har jag otroligt tråkigt just nu. Får hoppas att det ordnar upp sig när fotbollen börjar. Fast egentligen är jag väl bara avundsjuk på de, bland annat Hulda Hustrun, som är nere på Arenan just nu. Jag vill också stå där nere och vänta med spänning. Fan ta denna panikångest.
Tråkigt!
Tråkigt!
Match dax
Så var det match i kväll igen då. Elfsborg - Örgryte hemma på Borås Arena. Denna gånge väljer jag att hoppa över att kolla på matchen live utan det får bli tv i stället. Känner mig absolut inte i balans för att våga mig på att göra ett försök ens. Det är ju inte ens i närhten att se på tv men det får duga för mig. Skulle jag få en panikattack nere på arenan så vore det ju bara bortkastade pengar. Men Hulda Hustrun åkte alldeles nyss ner. Så 50% av oss ser ju det hela direkt.
Att sitta och pinka.
EXPRESSEN.SE/Första sidan: Deras söner måste sitta ner och kissa
Föräldrar "rasar" mot att deras söner skall behöva sitta ner och pinka på toaletten i skolan. Hjälp. Har de inget annat att rasa mot? Vad är problemet? Tror dessa föräldrar att deras små änglasöner skall bli homofiler om de sitter ner och pinkar? Varje man med den allra minsta självuppfattning vet hur lätt det är att munstycket är felinställt och man pinkar rakt åt helskotta. Så varför inte prova att sätta sig. Blir ju vilsamt samtidigt.
Sånt kan väl bara hända i Norge eller?
Föräldrar "rasar" mot att deras söner skall behöva sitta ner och pinka på toaletten i skolan. Hjälp. Har de inget annat att rasa mot? Vad är problemet? Tror dessa föräldrar att deras små änglasöner skall bli homofiler om de sitter ner och pinkar? Varje man med den allra minsta självuppfattning vet hur lätt det är att munstycket är felinställt och man pinkar rakt åt helskotta. Så varför inte prova att sätta sig. Blir ju vilsamt samtidigt.
Sånt kan väl bara hända i Norge eller?
Fusk med VAB
Aftonbladet: Föräldrafusket värre än väntat
Man blir så trött så trött. Inte för att det på något sätt förvånar mig. Med tanke på hur mycket vab som tas ut så borde landets barn vara otroligt sjuka otroligt ofta. Man kan nästan undra hur dagisen kan ha några barn överhuvudtaget. På den tiden jag var frisk och lekte chef blev man sällan förvånad när medarbetares barn blev sjuka, fram för allt på helger. Min efarenhet är tyvärr att det ofta är de som ryar om hårdare tag, att de minsann är trötta på att försörja invandrare, arbetslösa och så sådana som mig, sjuka som vabbar. Men att ta ut lite VAB är ju inte fusk. Det är ju bara att sköta sina kort väl. Tycker man. Man jobbar ju så mycket så dte kan man vara värd. För visst var barnet lite sjukt. Näsan rann om man kisar och tittar lite i ögonvrån.
Fusk är fusk. Inget annat. Det är inte bara Görans fel att statskassan blir skral.
Man blir så trött så trött. Inte för att det på något sätt förvånar mig. Med tanke på hur mycket vab som tas ut så borde landets barn vara otroligt sjuka otroligt ofta. Man kan nästan undra hur dagisen kan ha några barn överhuvudtaget. På den tiden jag var frisk och lekte chef blev man sällan förvånad när medarbetares barn blev sjuka, fram för allt på helger. Min efarenhet är tyvärr att det ofta är de som ryar om hårdare tag, att de minsann är trötta på att försörja invandrare, arbetslösa och så sådana som mig, sjuka som vabbar. Men att ta ut lite VAB är ju inte fusk. Det är ju bara att sköta sina kort väl. Tycker man. Man jobbar ju så mycket så dte kan man vara värd. För visst var barnet lite sjukt. Näsan rann om man kisar och tittar lite i ögonvrån.
Fusk är fusk. Inget annat. Det är inte bara Görans fel att statskassan blir skral.
Att ändra åsikt
DN - Debatt - "Göran Hägglund har avskaffat den svenska kristdemokratin"
Så praktiskt. Moderaterna har snott sossarnas politik och blivt Nya moderaterna. Hägglund har avskaffat KD. Om detta fortsätter så har vi ju snart ingen högerpolitik att tala om i landet. Heja Fredda och Göran. Gott att någon gör Görans jobb.
Så praktiskt. Moderaterna har snott sossarnas politik och blivt Nya moderaterna. Hägglund har avskaffat KD. Om detta fortsätter så har vi ju snart ingen högerpolitik att tala om i landet. Heja Fredda och Göran. Gott att någon gör Görans jobb.
Musen som smet
Vi har en såndär trådlös optisk mus till datorn i vadragsrummet. Kanongrej, man slipper rengöra museländet och så lyser det ju lite spejsigt också. Men ibland får eländet fnatt. Mitt som man sitter framför skämen och gör något otroligt viktigt (för jag gör ju bara otroligt viktiga saker framför datorn. Hmm) så flyttar markören sig. Sådär bara. Första gången trodde jag att jag blivt skvatt galen. Hade vansinnet slutligen brutit ut? Markören bara gled lite lojt över skärmen. Inte mycket. Bara några centimeter. Men ändå. Eländet puttrade iväg utan att jag ens rört musen. Det tog några gånger innan jag fattade vad som hände. Så otroligt irriterande.
Vissa saker bör ju vara still ändå tills man bestämt sig för att de skall röra sig. Typ datamusar, bilar och maten på tallriken. Men här hade jag ett uppenbart myteri. Det finns få saker som retar upp mig lika mycket som saker som teknik som inte lyder. Eller, egentligen finns det jättemånga saker som retar upp mig mer, men just när det händer blir man rätt upprörd. Man ställer markören på en bestämd plats och så smiter den bara iväg.
Nu har jag förstått att det oftast händer när batterierna tar slut i musen. Och de gör de ju titt som tätt. Mest hela tiden tycker jag. Man kan ju tycka att batterisvaghet borde förorsaka brist på rörelse först och främst. Men det kanske handlar om dödsryckningar, inte vet jag? Kanske finns det någon käck drivrutin man borde uppdatera, men vem orkar med sånt. Nä, jag låter den smita då och då. Lite frihet kan väl även en datamus ha.
Vissa saker bör ju vara still ändå tills man bestämt sig för att de skall röra sig. Typ datamusar, bilar och maten på tallriken. Men här hade jag ett uppenbart myteri. Det finns få saker som retar upp mig lika mycket som saker som teknik som inte lyder. Eller, egentligen finns det jättemånga saker som retar upp mig mer, men just när det händer blir man rätt upprörd. Man ställer markören på en bestämd plats och så smiter den bara iväg.
Nu har jag förstått att det oftast händer när batterierna tar slut i musen. Och de gör de ju titt som tätt. Mest hela tiden tycker jag. Man kan ju tycka att batterisvaghet borde förorsaka brist på rörelse först och främst. Men det kanske handlar om dödsryckningar, inte vet jag? Kanske finns det någon käck drivrutin man borde uppdatera, men vem orkar med sånt. Nä, jag låter den smita då och då. Lite frihet kan väl även en datamus ha.
Ångest av röra
EXPRESSEN.SE/Heminredning: Du kan få ångest av ditt stökiga hem
Hm. Om detta stämmer så ligger jag risigt till. Inte undra på att man mår kass. För i vårt hem råder ständig röra. Det blir så när man har en familj som räknar in hela åtta personer plus tre katter. Nu är vi ju inte hela familjen samlad så ofta, men var och en står för sitt egna stök. De två små har ju hela lägenheten som ansvarsområde. De stökar ner från hall till toalett och allt däremellan. Men det är väl så det skall vara när man är fyra och sex år.
Själv stökar jag ner både här och där. Ett par skor som man sparkar av sig i hallen. En osalig klädröra på min sida av sängen. Eller snarare en röra av snusburkar, kläder, böcker, magasin, klockor, tomma vattenflaskor, mobiltelefon och allt annat som man kan plocka upp ur fickorna när man byter byxor. Äldsta sonen står för kaoset i sitt rum. Vissa dager vågar jag inte gå in i rummet eftersom luften är tjock av tonårsdofter som smutsiga strumpor, disk (jo han äter på sitt rum allt som oftast) damm och katthår.
Äldsta dottern och min dotters rum är flickstökigt. Därinne vågar jag int ekolla vad som ligger i högarna eftersom det är just ett flickrum. Man vet aldrig vad man kan finna. Min yngsta son dräller Kalle Anka pocketar omkring sig, tillsammans med allt som överhuvudtaget går att tappa bort, förlägga eller helt enkelt bara lägga ifrån sig.
Katterna, tja, de sprider katthår, kattsand och spybollar omkring sig. Den lilla katten, Smulan, välter dessutom ljus, blommor och annat i farten. Lecakulor har vi över hela lägenheten då hon bestämt sig för att dessa är utmärkta leksaker. Hulda Hustrun då? Nä, det vågar jag inte prata om. Då får jag nog utegångsförbud. Inte för att ett sådant skulle göra mig något så jag mycket sällan går ut men ändå. Men jag kan säga som så att Min Vackra Kvinna har en vana att lägga första bästa sak på första bästa plats. Men eftersom hon är den som står för merparten av städningen så är det liksom inte schysst att klaga.
Men i övrigt mår vi bra.
Hm. Om detta stämmer så ligger jag risigt till. Inte undra på att man mår kass. För i vårt hem råder ständig röra. Det blir så när man har en familj som räknar in hela åtta personer plus tre katter. Nu är vi ju inte hela familjen samlad så ofta, men var och en står för sitt egna stök. De två små har ju hela lägenheten som ansvarsområde. De stökar ner från hall till toalett och allt däremellan. Men det är väl så det skall vara när man är fyra och sex år.
Själv stökar jag ner både här och där. Ett par skor som man sparkar av sig i hallen. En osalig klädröra på min sida av sängen. Eller snarare en röra av snusburkar, kläder, böcker, magasin, klockor, tomma vattenflaskor, mobiltelefon och allt annat som man kan plocka upp ur fickorna när man byter byxor. Äldsta sonen står för kaoset i sitt rum. Vissa dager vågar jag inte gå in i rummet eftersom luften är tjock av tonårsdofter som smutsiga strumpor, disk (jo han äter på sitt rum allt som oftast) damm och katthår.
Äldsta dottern och min dotters rum är flickstökigt. Därinne vågar jag int ekolla vad som ligger i högarna eftersom det är just ett flickrum. Man vet aldrig vad man kan finna. Min yngsta son dräller Kalle Anka pocketar omkring sig, tillsammans med allt som överhuvudtaget går att tappa bort, förlägga eller helt enkelt bara lägga ifrån sig.
Katterna, tja, de sprider katthår, kattsand och spybollar omkring sig. Den lilla katten, Smulan, välter dessutom ljus, blommor och annat i farten. Lecakulor har vi över hela lägenheten då hon bestämt sig för att dessa är utmärkta leksaker. Hulda Hustrun då? Nä, det vågar jag inte prata om. Då får jag nog utegångsförbud. Inte för att ett sådant skulle göra mig något så jag mycket sällan går ut men ändå. Men jag kan säga som så att Min Vackra Kvinna har en vana att lägga första bästa sak på första bästa plats. Men eftersom hon är den som står för merparten av städningen så är det liksom inte schysst att klaga.
Men i övrigt mår vi bra.
Maj får bo kvar
Maj får bo kvar. Det finns någon ordning i vår virriga värld trots allt. Skönt att veta.
Mordiska siffror
En av mina absoluta favoritserier är Morden i Midomer. Nu har något ljushuvud räknat ut att det allt som allt har mördats 166 peroner i det lilla grevskapet under de 50 avsnitt som spelats in. Betyder detta att jag är speciellt mordiskt? I vilket fall som helst så tänker jag snart plöja igen om de dvd-filmer vi har med serien. Kanske skall jag passa på att räkna morden med så att jag vet att siffran stämmer. Nått måste man ju har att göra.
Uppe med muppen
Uppe igen då. Sista solskensdagen säger SMHI. Hulda Hustrun sover den oskyldiges sömn och jag knatar omkring här hemma med katterna och dricker kaffe. Sovit hyggligt har jag med. Så än så länge ser det ljust ut. Konstigt nog så hr jag börjat tycka att morgonen är den bästa stunden på dagen. Jag som alltid hatat morgonar tidigare. Kanske har det med det faktum att ångstens inte hunnit rota sig i kroppen riktigt ännu så här på morgonkvisten. I vilket fall som helst så är det bara att passa på att njuta lite.
Nytt var det här
Ny vecka. Tycker det var bara häromdagen jag skrev det sist. Dagarna bara flyger iväg. I dag skall jag hämta min yngsta son efter att han slutat skolan. Det skall bli trevligt att få umgås lite med den unge mannen. Han har varit i huvudstaden i helgen och sett på Robert Gustavsson så han har säker en hel del att berätta. I övrigt så har jag som vanligt inga planer för dagen. Solen lyser starkt på hinlem så kanske borde man bege sig ut en stund under dagen. Jag har ju knappt varit utanför dörren på ett bra tag nu, förutom besöket på psyk och nån kort sväng. Man borde passa på medan solen fortfarande har lite makt över mörkret.
Tja, lite thé ocg nån cigg till så är jag kanske beredd. Jag är helt susig i skallen och jag tror det beror på den nya medicinen. Fast jag har å andra sidna knappt någon ångest värd att tala om så det kan det väl vara värt. Men först, Sherlock Holmes på Hallmark. Det måste jag kolla på.
Tja, lite thé ocg nån cigg till så är jag kanske beredd. Jag är helt susig i skallen och jag tror det beror på den nya medicinen. Fast jag har å andra sidna knappt någon ångest värd att tala om så det kan det väl vara värt. Men först, Sherlock Holmes på Hallmark. Det måste jag kolla på.
Vilodagen del II
Oj vad jag somnade. Som en sten faller i vatten. Skulle bra lägga mig för att kolla lite på tv. Sen vaknade jag många timmar senare. Kunde för mitt liv inte förstå om det var morgon eller kväll. Fick fråga ungarna. Liksom pinsamt. En hel dag som bara försvann. Man kan inte säga annat än att jag troligen har fått "dåsighet" som biverkan på min nya medicin :-) Sen satt jag på MSN och snackade lite med Chrille. Trevligt. Nu vet jag då rakt inte vad jag skall pyssla med. Förbereda mig för natten? Ujujuj vad upp och ner det blev. Jaja, nu borde jag väl vara utsövd om inte annat. Man får se det positivt. Det är ju söndag i vilket fall som helst. Vilodag serru.
Tandvärk, snömodd och riktigt bra dagar
Tror ni inte hatt jag har fått tandvärk också. Som om jag int ehade annat att bekymra mig för. Det är en såndär malande typ av tandvärk. Precis lagom besvärlig för att man skall bli på saggigt humör. Är det inte det ena så är det det andra. Risken att man skulle råka må bra nån dag verkar vara lika liten som att en extra penis skulle växa upp på ryggen. Jag må låta pessimistisk och gnällig men livet verkar vara en enda lång raksträcka med otaliga hinder. Det går fort men man krocka ständigt. Är det inte kass ekonomi så är det magkattar och är det inte det så är det nageltrång, söndriga biler eller snömodd på vägen.
Vissa dagar skuttar man upp ur sängen och känner att ingenting i världen skulle kunna få en på dåligt humör. Det är sådana dagar brevet från fogden ramlar ner i brevlådan, katten har pinkat på de nytvättade kläderna, man får fortkörningsböter. Efter ett tag så slutar man bli förvånad och känner endast en nattsvart förtvivlan över livets orättvisa. Skulle man mot all färmodan få en rikitgt bra dag nån gång emellan blir man så förvånad att någon skulle kunna putta omkulle en med en smörgås. För sådana dagar finns knappt. Och när de dyker upp är det otvivelaktligen så att de finns bara för resterande dagar skall kännas ännu mer motiga.
Men jag skall inte klaga. Idag är det bara lite tandvärk. En Alvedon så fixar det sig kan jag tro. För att ge upp hoppet, det gör man ju aldirg. Som tur är.
Vissa dagar skuttar man upp ur sängen och känner att ingenting i världen skulle kunna få en på dåligt humör. Det är sådana dagar brevet från fogden ramlar ner i brevlådan, katten har pinkat på de nytvättade kläderna, man får fortkörningsböter. Efter ett tag så slutar man bli förvånad och känner endast en nattsvart förtvivlan över livets orättvisa. Skulle man mot all färmodan få en rikitgt bra dag nån gång emellan blir man så förvånad att någon skulle kunna putta omkulle en med en smörgås. För sådana dagar finns knappt. Och när de dyker upp är det otvivelaktligen så att de finns bara för resterande dagar skall kännas ännu mer motiga.
Men jag skall inte klaga. Idag är det bara lite tandvärk. En Alvedon så fixar det sig kan jag tro. För att ge upp hoppet, det gör man ju aldirg. Som tur är.
Att ljuga sanolikt är viktigt sa jönsen
DN - Nyheter - "Man ska ljuga så att det låter sannolikt"
Hade det inte varit för att de trots allt har ettt väljarstöd i landet vore ju det endast komiskt med ett sådant uttalande. Nu blir det ytterst skrämmande.
Hade det inte varit för att de trots allt har ettt väljarstöd i landet vore ju det endast komiskt med ett sådant uttalande. Nu blir det ytterst skrämmande.
Att vräka en tant
Aftonbladet: Styrelsen vägrar backa
Att vräka en gammal människa. Så lätt det är. Styrelsen är enig. Så otroligt sorgligt att det finns människor med ens ett uns av makt som tänker som denna eniga styrelse. Damen har ju betalat in avgiften. Sent förvisso men ändock. Att lägenheten inte är i nyskick kan väl knappast vara något problem så länge det inte stör grannarna. Själv blir jag så förbannad så jag knappt vet vad jag skall göra. Hur tänker dessa figurer som sitter i den där styrelsen? Tänker de alls? Vilken form av grupptryck kan leda fram till ett sådant här huvudlöst beslut? Är det människor som drog vingarna av flugor när de var små? Har de ingen form av medmänsklighet i kroppen?
Skriv på listan. Skriv på säger jag.
Att vräka en gammal människa. Så lätt det är. Styrelsen är enig. Så otroligt sorgligt att det finns människor med ens ett uns av makt som tänker som denna eniga styrelse. Damen har ju betalat in avgiften. Sent förvisso men ändock. Att lägenheten inte är i nyskick kan väl knappast vara något problem så länge det inte stör grannarna. Själv blir jag så förbannad så jag knappt vet vad jag skall göra. Hur tänker dessa figurer som sitter i den där styrelsen? Tänker de alls? Vilken form av grupptryck kan leda fram till ett sådant här huvudlöst beslut? Är det människor som drog vingarna av flugor när de var små? Har de ingen form av medmänsklighet i kroppen?
Skriv på listan. Skriv på säger jag.
Vilodagen
Solen skiner och allt är ljust igen. Som om natten inte finns. Så gott. I natt har jag sovit hyggligt för första gången på en evighet. Bara en sån sak. Känner mig märkligt avslappnad. Jag vet ju att det där kan ändra sig på en sekund så det är bara att vara tacksam. Kanske de nya medicinerna har något med saken att göra? Inte vet jag.
Jag har fullt upp. Det är en massa tidningar som skall läsas, kaffe som skall dricka s och ciggaretter som skall rökas. Det är söndag. Då får man vara lat, helt utan att någon kan säga att man inte får var det. Passar mig som handen i handsken. Bara låta dagen komma som den gör, utan att hålla på att mixtra med den. Tiden får rinna iväg på en söndag.
Hulda Hustrun är med yngsta sonen och yngsta dottern på badhuset eftersom den lille mannen går på simskola på söndagarna. Så här är det lugnt eftersom min äldsta son och min yngsta dotter sover tonåringens djupa sömn. Äldsta sonen råkade ut för något opbehagligt igår. Det var två packade, lite äldre ungdomar, som gick på sonen och hans polare vid en busshållplats. Som tur blev det inget värre än att grabbarna blev rejält uppskrämda, men det kunde ha slutat hur som helst. Sonen ringde till mig när det hela hade lugnat ner sig så jag hämtade upp sonen kompis och körde hem honom. Min käre son vände hemmåt med mopeden. Det är en farlig värld vi lever i om man befinner sig på fel plats. Det kunde nog ha slutat hur som helst om min son med kompis hade varit berusade de med. Nu var de spiknyktra och hade vett nog att inte bjäbba emot för mycket.
Nä, nu pockar mitt nikotinberoende på mig så nu skall det rökas.
Jag har fullt upp. Det är en massa tidningar som skall läsas, kaffe som skall dricka s och ciggaretter som skall rökas. Det är söndag. Då får man vara lat, helt utan att någon kan säga att man inte får var det. Passar mig som handen i handsken. Bara låta dagen komma som den gör, utan att hålla på att mixtra med den. Tiden får rinna iväg på en söndag.
Hulda Hustrun är med yngsta sonen och yngsta dottern på badhuset eftersom den lille mannen går på simskola på söndagarna. Så här är det lugnt eftersom min äldsta son och min yngsta dotter sover tonåringens djupa sömn. Äldsta sonen råkade ut för något opbehagligt igår. Det var två packade, lite äldre ungdomar, som gick på sonen och hans polare vid en busshållplats. Som tur blev det inget värre än att grabbarna blev rejält uppskrämda, men det kunde ha slutat hur som helst. Sonen ringde till mig när det hela hade lugnat ner sig så jag hämtade upp sonen kompis och körde hem honom. Min käre son vände hemmåt med mopeden. Det är en farlig värld vi lever i om man befinner sig på fel plats. Det kunde nog ha slutat hur som helst om min son med kompis hade varit berusade de med. Nu var de spiknyktra och hade vett nog att inte bjäbba emot för mycket.
Nä, nu pockar mitt nikotinberoende på mig så nu skall det rökas.
Att uthärda en höst och vinter.
Det var tusan vad mörkt det blev ute. Så tidigt. Skulle ut på balkongen för att ta mig ett välförtjänt bloss men fann mig själv innesluten av det mörkaste av mörkt. Värmen som vi hade under dagen har flytt någonstans där vi int ekomemr åt den och det är höst på riktigt. Det är märkligt att jag blir förvånad. Hösten brukar komma, regelbundet som en klocka, vid denna tiden på året. Men jag brukar bli lika förvånad varje gång.
Samma sak med vintern. När de första snöflingorna faller brukar jag klia mig i skallen och fundera på vart sommaren tog vägen. Jag är väl inte så intelligent trots allt. Jag har inget principiellt emot höst och vinter. Bara de lämnar mig ifred. Men de gör ju det så ytterst sällan. Faktiskt aldrig. De knackar på vareviga vår, sätter foten innanför dörren som en envis dammsugarförsäljare och klampar in i mitt liv med hänsynslös brutalitet. Snöhögar, sliriga vägar, modd, kallt, mörkt, isfläckar under den naiva foten och grus i hallen.
Nä, tacka vet jag mina polare våren och sommaren. Förutom alla dessa förbaskade småkryp så är de varmt välkomna. Men, det är som det är. Bara att härda ut. Och snart, alldeles snart kära barn, är det jul och nyår och sen rusar tiden fram mot våren. Som sagt. Bara att härda ut.
Samma sak med vintern. När de första snöflingorna faller brukar jag klia mig i skallen och fundera på vart sommaren tog vägen. Jag är väl inte så intelligent trots allt. Jag har inget principiellt emot höst och vinter. Bara de lämnar mig ifred. Men de gör ju det så ytterst sällan. Faktiskt aldrig. De knackar på vareviga vår, sätter foten innanför dörren som en envis dammsugarförsäljare och klampar in i mitt liv med hänsynslös brutalitet. Snöhögar, sliriga vägar, modd, kallt, mörkt, isfläckar under den naiva foten och grus i hallen.
Nä, tacka vet jag mina polare våren och sommaren. Förutom alla dessa förbaskade småkryp så är de varmt välkomna. Men, det är som det är. Bara att härda ut. Och snart, alldeles snart kära barn, är det jul och nyår och sen rusar tiden fram mot våren. Som sagt. Bara att härda ut.
Mitt kemiska jag
Jag delade mina mediciner i dag i min dosett. Vilken vacker syn det blev. Det riktigt sprakar av färger i den där lådan. Mängden piller överskrider vida mina fromma drömmar om att bliva en tablettknaprande vuxen. Jag äter säkerligen mer medicin än en vanlig hederlig 90-åring. Med tanke på alla dessa kemikalier som far omkring i mitt blodomlopp borde jag vi de detta laget vara frisk som en nötkärna. Men jag som känner mig så krasslig som man bara kan. Märkligt det där. För varje läkarbesök får jag ett nytt piller. Ännu en låda som ställer sig bredvid de övriga i köksskåpet. Jag har en tjock lunta med gula recept och det råder en strikt tidsdiciplin över dygnet för det är ett helt projekt bara att komma ihåg att ta rätt tablett på rätt tid.
Vissa stunder funderar jag på att revoltera. Att helt enkelt sluta ta alla de där medicinerna. Fan vet om jag int eskulle bli frisk då. Fast när jag tänker så så blir jag så upprörd och agitterad att jag måste ta ett piller för att lugna ner mig. Man vill ju inte vara upprörd, då kan man ju få både hjärtklappning och högt blodtryck. Så jag fortsätter pilla i mig piller dagarna i ända. Kanske kan jag till slut slå något sorts rekord typ "yngste medtävlare med mest mediciner" i SM i pillerknaprande.
Nä, nu var det dags för ett rosa och två vita. Piller alltså.
Vissa stunder funderar jag på att revoltera. Att helt enkelt sluta ta alla de där medicinerna. Fan vet om jag int eskulle bli frisk då. Fast när jag tänker så så blir jag så upprörd och agitterad att jag måste ta ett piller för att lugna ner mig. Man vill ju inte vara upprörd, då kan man ju få både hjärtklappning och högt blodtryck. Så jag fortsätter pilla i mig piller dagarna i ända. Kanske kan jag till slut slå något sorts rekord typ "yngste medtävlare med mest mediciner" i SM i pillerknaprande.
Nä, nu var det dags för ett rosa och två vita. Piller alltså.
DN - Nyheter - Alliansen vill stoppa nya las-regler
DN - Nyheter - Alliansen vill stoppa nya las-regler
Hur var det nu? Ville Alliansen inte att så många som möjligt skulle få jobba så mycket som möjligt? Har de ändrat sig nu? Eller är det helt enkelt så att saker och ting börjar synas nu när valröken blåst bort? Man vill alltså avskaffa en av de vägar som finns in på arbetsmarknaden osm finns. Skulle det inte löna sig att arbeta? Eller är det så att det är bättre att ha en stor del av befolkningen i kö i väntan på att första bästa arbete kommer upp? Så slipper man krångliga semesterperioder, krångliga avgifter, krångliga anställda och kan fokusera på det som ett företag har som första mål, nämligen att maximera vinsten.
Är det bara jag som börjar undra?
Hur var det nu? Ville Alliansen inte att så många som möjligt skulle få jobba så mycket som möjligt? Har de ändrat sig nu? Eller är det helt enkelt så att saker och ting börjar synas nu när valröken blåst bort? Man vill alltså avskaffa en av de vägar som finns in på arbetsmarknaden osm finns. Skulle det inte löna sig att arbeta? Eller är det så att det är bättre att ha en stor del av befolkningen i kö i väntan på att första bästa arbete kommer upp? Så slipper man krångliga semesterperioder, krångliga avgifter, krångliga anställda och kan fokusera på det som ett företag har som första mål, nämligen att maximera vinsten.
Är det bara jag som börjar undra?
Apatiska barn
Dom pratar om apatiska barn på tv. Hulda Hustruns ömma moder var med i sin egenskap av polis där hon arbetar med att avvisa människor. Det var intressant hur man smular sönder talet om att apatiska barn bara finns i Sverige och bara sedan början av 200-talet. Det finns god dokumentation om tillståndet enda sedan 1950-talet och fall finns i stor mängd beskrivna internationellt.
Medmänskligheten har gått vårt samhälle förlorat har jag förstått. Ver och en för sig själva och de som inte pallar trycket simulerar bara tycks var devisen för dagen. Vart skall det ta vägen?
Medmänskligheten har gått vårt samhälle förlorat har jag förstått. Ver och en för sig själva och de som inte pallar trycket simulerar bara tycks var devisen för dagen. Vart skall det ta vägen?
Jag kan inte dansa men jag har bil
Jag kände en gång en gammal man som förklarade sina framgångar hos kvinnorna i yngre dagar genom att berätta att "jag kunde inte dansa men jag hade bil". Egentligen är det ett rent under att jag har familj och barn. För jag har absolut inget som skulle kunna locka en kvinna. En fet liten man med falnanden lockar och dålig hy. En typ som ju inte direkt står som etta på kvinnors önskelista. Dessutom är jag osocial, nervös, otålig och självupptagen. Ni ser själva. Jag borde egentligen bo i en etta med kokvrå, jag och mina katter. Men här sitter jag, mitt i den varma famnen av min stora familj. Det är märkligt vilken tur jag haft i livet. Egentligen.
När jag var yngre drömde jag om rikedom, långa rader av vackra kvinnor vid mina fötter, ära och framgång. Det blev varken det ena eller det andra. Men istället fick jag tre underbara barn, en vacker kvinna vid min sida och dessutom tre barn på köpet. Så bra det blev. Så perfekt. Konstigt.
Som tioåring så suktade jag efter att bli som Elvis Presley. Jag stod i mitt pojkrum i min pyjamas och mimade till Elvislåtar. En gång dränkte jag in håret i margarin för att det skulle bli sådär glansigt och snyggt. Det var ett helvete att få bort eländet. Jag ville verkligen bli sådär snygg och framgångsrik. Jag fantiserade om vad jag skulel säga på intervjuverna, vilka bilar jag skulle köpa. Jag satt och plinkade på min gitarr i min ensamhet. Sen var det John Lennon jag ville bli. Lika dödscool. Jag ville så innerligt bli något annat än det jag var. Jag hoppades att tiden skulle skänka mig längd, ren hy, sångröst och pernagr i massor.
Vilken tur att det inte blev så. Vilken oändlig tur att det blev såhär istället. För risken att jag skulle träffa Min Vackra Kvinna om jag vore sådär rik och berömd vore väl näst intill omöjlig. Och det hade ju varit en katastrof om jag inte träffat henne.
Så nog har jag haft tur alltid. Och jag har bil.
När jag var yngre drömde jag om rikedom, långa rader av vackra kvinnor vid mina fötter, ära och framgång. Det blev varken det ena eller det andra. Men istället fick jag tre underbara barn, en vacker kvinna vid min sida och dessutom tre barn på köpet. Så bra det blev. Så perfekt. Konstigt.
Som tioåring så suktade jag efter att bli som Elvis Presley. Jag stod i mitt pojkrum i min pyjamas och mimade till Elvislåtar. En gång dränkte jag in håret i margarin för att det skulle bli sådär glansigt och snyggt. Det var ett helvete att få bort eländet. Jag ville verkligen bli sådär snygg och framgångsrik. Jag fantiserade om vad jag skulel säga på intervjuverna, vilka bilar jag skulle köpa. Jag satt och plinkade på min gitarr i min ensamhet. Sen var det John Lennon jag ville bli. Lika dödscool. Jag ville så innerligt bli något annat än det jag var. Jag hoppades att tiden skulle skänka mig längd, ren hy, sångröst och pernagr i massor.
Vilken tur att det inte blev så. Vilken oändlig tur att det blev såhär istället. För risken att jag skulle träffa Min Vackra Kvinna om jag vore sådär rik och berömd vore väl näst intill omöjlig. Och det hade ju varit en katastrof om jag inte träffat henne.
Så nog har jag haft tur alltid. Och jag har bil.
Mitt originella jag
Det står om ett så kallat original i lokalblaskan idag. Jag kan tänka mig att det skulle kunna vara jag om jag vore född i en annan tid. Eller vem vet. Kanske är det så jag kommer framleva min ålderdom. Jag är ju inte direkt social av mig nu för tiden. Kanske skulle jag passa bäst i en stuga i skogen. Gå och lura lite sådär och inte göra något alls med min tid. Det är obehagligt lockande. Tur jag har min familj, annars vet ingen hur det skulle sluta.
Och så var det lördag
Dag läggs till dag och nu är det lördag igen. Märkligt hur fort tiden flyr. Ena stunden är det måndag i juni och helt plötsligt, som om ingen tid har gått, så är det lördag i september. En dundrande huvudvärk har jag. Sovit uselt, som vanligt nu för tiden. Märkte då ingen som helst skillnad på sömnen med de nya tabletteran. Fast det kanske tar en tid innan de kicka in. Sen var jag ju hyperspänd hela dagen i går så det kanske spelar in det med. I vilket fall som helst så är det ny dag, nya tag som gäller.
Ute skiner solen från en klar himmel så det kan man inte klaga på i alla fall. Får väl se vart denna dagen för mig. Bara att hänga med liksom.
Ute skiner solen från en klar himmel så det kan man inte klaga på i alla fall. Får väl se vart denna dagen för mig. Bara att hänga med liksom.
Våra flyende barn
Det märks att våra barn börjar växa upp. Våra mysiga fredagskvällar där huset var fullt av barn och ungdomar är ett minne blott. Äldsta sonen repar med bandet, äldsta dottern sover över hos pojkvännen, min äldsta dotter är på ungdomsgården och min yngsta son är ute hos sin mamma. Kvar blir bara Hulda Hustrun och jag och de två yngsta barnen. Och katterna. Det är lite sorgligt när ens barn börjar fly hemmet. Men det är ju så det skall vara. Det vore nog värre om våra 16 åringar satt hemma på fredagskvällarna. Då hade man nog blivit orolig.
Men speciellt kul är det inte.
Men speciellt kul är det inte.
Mitt oroande jag
Att jag skall vara en sån djäkla fegis när det gäller, tja, allt egentligen. Jag är banne mig rädd för precis allt. Hela tiden dessutom. Världens räddaste man. Idag är jag rädd för att börja med mina nya mediciner. Det är jagh alltid när jag skall börja med nya läkemedel. Jag är fullt och fast koncentrerad på biverkningarna och inget annat. I mitt inre så ser jag framför mig hur jag dramatiskt kommer få nån av alla de biverkningar som preparatet kan ha. Allihopa får jag och på en gång.
Vanligtvis får jag inte en enda biverkning. Inte på riktigt.
Det är nästan konstigt att tänka sig att jag är utbildad sjuksköterska, så pillerrädd som jag är. Jag brukar mycket sällan ta värktabletter även fast jag kan ha en dundrande huvudvärk till exempel. Då går jag hellre och har den där skallebanken.
Ja, nått skall man ju ha att oroa sig för. Så nu är det detta. Jag slutar aldrig förvånas över min egen förmåga att oroa mig. Alltid är det nått. Så egentlgien borde jag inte vara orolig. För allt är ju som det skall när jag är orolig. Det är liksom det vanliga grundläget. Jag borde nog vara med orolig om jag inte hade något att oroa mig för. Det vore riktigt skrämmande det.
Vanligtvis får jag inte en enda biverkning. Inte på riktigt.
Det är nästan konstigt att tänka sig att jag är utbildad sjuksköterska, så pillerrädd som jag är. Jag brukar mycket sällan ta värktabletter även fast jag kan ha en dundrande huvudvärk till exempel. Då går jag hellre och har den där skallebanken.
Ja, nått skall man ju ha att oroa sig för. Så nu är det detta. Jag slutar aldrig förvånas över min egen förmåga att oroa mig. Alltid är det nått. Så egentlgien borde jag inte vara orolig. För allt är ju som det skall när jag är orolig. Det är liksom det vanliga grundläget. Jag borde nog vara med orolig om jag inte hade något att oroa mig för. Det vore riktigt skrämmande det.
Panikattack igen.
Nä, denna dagen visade sig vara inte så bra. Vi skulle på familjeterapi idag. Vi går på sådan, inte så mycket för att vi har problem men för att undvika framtida problem. Som ett säkerhetsbälte liksom. Vi lever ju ändå under en någorlunda press med min sjukdom och vår ständigt kassa ekonomi. I vanliga fall så sitter vi där i en timma eller vad det är och lär oss viktiga saker om varandra. Men idag var jag tvungen att abryta efter bara några minuter. Jag började få en panikattack mitt i allt i hopa. Trots att jag tagit lugnande före besöket. "Nu börjar han må dåligt" sade min Vackra Kvinna som har lärt sig att se tecknen. Kort sagt så troppade vi av i förtid. Men vi slapp att betala den där 100 lappen som det kostar per gång i alla fall.
Den vanliga ångesten parat med oron inför medicinändringarna blev lite för mycket för mig idag. Så nu har jag fått i mig lite mat sen ska jag lägga mig och försöka sova en stund. Det brukar lugna ner det mesta för en stund i alla fall.
Det är ännu värre att må dåligt när det är så vackert väder ute. Man skulle vilja göra så mycket men kan inget. Jaja, var och en har sin lott i livet. Denna tycks vara min.
Den vanliga ångesten parat med oron inför medicinändringarna blev lite för mycket för mig idag. Så nu har jag fått i mig lite mat sen ska jag lägga mig och försöka sova en stund. Det brukar lugna ner det mesta för en stund i alla fall.
Det är ännu värre att må dåligt när det är så vackert väder ute. Man skulle vilja göra så mycket men kan inget. Jaja, var och en har sin lott i livet. Denna tycks vara min.
Pappa Zlatan
Aftonbladet: Zlatan: Jag är mycket mycket mycket lycklig
GRATTIS Zlatan. Nu får vi bara hoppas att han blir lite mer ödmjuk på köpet. För han tänker väl inte tjura och vägra prata med sonen om den unge inte gör som han pappa säger eller tycker annorlunda? Så som han brukar handla i motgång hitintills menar jag..
GRATTIS Zlatan. Nu får vi bara hoppas att han blir lite mer ödmjuk på köpet. För han tänker väl inte tjura och vägra prata med sonen om den unge inte gör som han pappa säger eller tycker annorlunda? Så som han brukar handla i motgång hitintills menar jag..
Mitt pillriga jag.
Så, nu har sjuksköterskan på psyk ringt. Jag skall öka min antidepressiva medicinering och så fick jag ett nytt läkemedel att ta till natten. Jag är lite småskraj eftersom den nya medicinen är ett kraftfullt neuroleptika men jag får väl försöka med det. Så kanske jag inte vaknar helt utmattad på morgonen efter att ha slagits mot väderkvarnar hela natten. Man får väl hoppas att doktorn vet vad han pysslar med. En vanlig bieffekt var viktuppgång och diabetes. Tackar för det, jag som redan gått upp 25 kilo på ett år. Kanske får vi se en rullande variant av mig nästa år lagom till jul. Bara att vänta och se. Nu har jag snart så mycket mediciner att jag får köpa ett helt skåp till mina burkar, lådor och flaskor. Snart börjar jag tror att jag är sjuk på riktigt.
Och jag som hatar att få nya mediciner. Det första jag gör är att studera fass pärm från pärm med allt som det står om det aktuella läkemedlet. Sen söker jag på nätet. Vid det laget har jag redan skrämt upp mig själv så mycket att jag lurar på att strunta i att ta medicinen. Bara vägra. Fast jag vill ju må bättre, det vill jag ju, så jag provar och sedan brukar det inte vara några större problem. Jag brukar inte få så många biverkningar. Absolut inte så många som jag tror jag skall få. I börjar brukar jag vara rädd för att falla död ner tio sekunder efter att jag tagit tabletten. Har jag nämnt att jag är hypokondriker ut i fingerspetsarna.
Jaja, det löser sig. Jag har ju int eens hämtat ut pillren på apoteket än. Sen får vi se vad som händer.
Och jag som hatar att få nya mediciner. Det första jag gör är att studera fass pärm från pärm med allt som det står om det aktuella läkemedlet. Sen söker jag på nätet. Vid det laget har jag redan skrämt upp mig själv så mycket att jag lurar på att strunta i att ta medicinen. Bara vägra. Fast jag vill ju må bättre, det vill jag ju, så jag provar och sedan brukar det inte vara några större problem. Jag brukar inte få så många biverkningar. Absolut inte så många som jag tror jag skall få. I börjar brukar jag vara rädd för att falla död ner tio sekunder efter att jag tagit tabletten. Har jag nämnt att jag är hypokondriker ut i fingerspetsarna.
Jaja, det löser sig. Jag har ju int eens hämtat ut pillren på apoteket än. Sen får vi se vad som händer.
Avloppsproblem
Vi har vakmästaren här. De bytter ju stamar och renoverade badrummen här i åras. Nu så står det vatten över hela golvet när man tömmer badkaret. Så lagom kul. Förrutom att det är irriteraden så blir man ju lite orolig för golven i längden. Så därfär har vi kallat in stormtrupperna för att dona med det där.
När man har en hantverkare o huset vet man aldirg riktigt hur man skall förhålla sig. Ska man stå med och titta under tiden de arbetar för att kunna svara på frågor? Eller ska man försvinna in i den trygga lägenheten medan det pyslas i bakgrunden så att säga? Efter att några gånger ha stått bredvid å har jag nu valt flyktstrategin. Man känner sig bara otorligt ivägen när man står bredvid. Jag kan själv tänka mig att det skulle vara förbaskat irriteraden att ha någon som står över ryggen på en när man arbetar.
Men nu var det tydligen klart. Det var stopp längre ner i avloppet, trots att jag förökt rensa så gott jag kunnat. Man får tydligen lyfta på badkaret eftersom avloppet sitter en bit in under badkaret. Så det känns ju som om det blir lite besvärligt. Badkarsavlopp brukar ju gärna sitta en bit ut, strax bakom badkarlskanten. Jaja, nu var det rensat så nu funkar det. Men de har fortfarande inte kommit för att fixa de fel som besiktningen tog upp i juli eller var det juni? Det där byggföretaget litar jag inge vidare på. Annat är det med våra egna vaktmästare. De ä rsnabba som vinden så där har vi inget att klaga på.
När man har en hantverkare o huset vet man aldirg riktigt hur man skall förhålla sig. Ska man stå med och titta under tiden de arbetar för att kunna svara på frågor? Eller ska man försvinna in i den trygga lägenheten medan det pyslas i bakgrunden så att säga? Efter att några gånger ha stått bredvid å har jag nu valt flyktstrategin. Man känner sig bara otorligt ivägen när man står bredvid. Jag kan själv tänka mig att det skulle vara förbaskat irriteraden att ha någon som står över ryggen på en när man arbetar.
Men nu var det tydligen klart. Det var stopp längre ner i avloppet, trots att jag förökt rensa så gott jag kunnat. Man får tydligen lyfta på badkaret eftersom avloppet sitter en bit in under badkaret. Så det känns ju som om det blir lite besvärligt. Badkarsavlopp brukar ju gärna sitta en bit ut, strax bakom badkarlskanten. Jaja, nu var det rensat så nu funkar det. Men de har fortfarande inte kommit för att fixa de fel som besiktningen tog upp i juli eller var det juni? Det där byggföretaget litar jag inge vidare på. Annat är det med våra egna vaktmästare. De ä rsnabba som vinden så där har vi inget att klaga på.
Reinfeldt i hemlig elitklubb
Aftonbladet: Reinfeldt i hemlig elitklubb
Ojdå. Vår alldeles vanliga och folkliga blivande statsminister har små hemligheter för sig. Någon som blir förvånad? Själv är jag medlem i den superhemliga Kalle Anka klubben. Jag kan int enärmare gå in på vad vi sysslar med men det ger en god insikt i mellanmänskliga relationer. Men som sagt. Mer kan jag inte säga.
Ojdå. Vår alldeles vanliga och folkliga blivande statsminister har små hemligheter för sig. Någon som blir förvånad? Själv är jag medlem i den superhemliga Kalle Anka klubben. Jag kan int enärmare gå in på vad vi sysslar med men det ger en god insikt i mellanmänskliga relationer. Men som sagt. Mer kan jag inte säga.
Vann sossarna helt plötsligt?
DN - Debatt - "Valet en triumf för socialdemokraterna"
Tja det var ju en tanke så god som en annan. Det ser ju rätt logiskt ut när man läser det. Fast det ligger nog mer bakom valresultatet. Missnöje med Herr Persson som person bland annat. Det har ju retat upp en hel del folk det där med att karln har byggt sig ett hus. Vad nu det har med politiken att göra. Jag har svårt att tro att Reinfeldt kommer ge bort sin lön som statsminister. Men nu kom jag ifrån ämnet. I vilket fall som helst så blri det intressant att se vad Alliansen kommer att utföra i realiteten de kommande fyra åren. Blir det något som liknar Socialdemokratisk politik så blir ingen mer nöjd än mig. MEn jag tvivlar. Skarpt.
Tja det var ju en tanke så god som en annan. Det ser ju rätt logiskt ut när man läser det. Fast det ligger nog mer bakom valresultatet. Missnöje med Herr Persson som person bland annat. Det har ju retat upp en hel del folk det där med att karln har byggt sig ett hus. Vad nu det har med politiken att göra. Jag har svårt att tro att Reinfeldt kommer ge bort sin lön som statsminister. Men nu kom jag ifrån ämnet. I vilket fall som helst så blri det intressant att se vad Alliansen kommer att utföra i realiteten de kommande fyra åren. Blir det något som liknar Socialdemokratisk politik så blir ingen mer nöjd än mig. MEn jag tvivlar. Skarpt.
Solsken, barn och min oöppnade dag.
Fredag. Värme utlovad till helgen. Kanske sista chansen att få uppleva lite minisommar så här på hösten. Ute ser det lovande ut med en höstblek sol, blå himmel och fåglar som kvittrar. Fast det är kallt kan jag konstatera som varit ute på balkongen för att röka. Här har det varit full fart sedan tidiga morgonen med barn som sprungit omkring, hojtat och burit sig allmänt barnsligt åt. Nu har de alla droppat av till skolor och dagis. Kvar är jag och katterna plus äldsta dotterns pojkvän fast han ligger och sover. Denna dagen skall jag ägna mig åt, tja, jag vet inte riktigt. Nått blir det väl. Det är skönt när dagen ligger alldeles tom framför en. Färdig att fyllas med innehåll som man själv kan välja. Det blir nog lite läsande. Kanske en promenad (aj då, nu ägnar jag mig visst åt självbedrägeri) eller så kanske jag väljer att titta på träden idag. Vi får se. En sak i taget och var sak har sin tid och allt det där.
Kicki vs. Paris
Jag har kommit på vem som är Sveriges svar på Paris Hilton. Kicki Danielson. Båda dyker upp i media titt som tätt helt utan uppenbar mening. Denna gången har Kicki matpanik i tv. Givetsvis måste det basuneras ut på förstasidan i A-bladet. Båda två uppvisar klara tecken på dålig smak. Paris gör hemmaporr, Kicki äter falukorv. Båda trallar mellan varven. Båda två åker fast för rattylla. Det finns en rad skrämmande likheter mellan de bägge ländernas superstars. Troligen säger det lite om vårt land när vi har Kicki som förstasida på våra tidningar. En blekfet trallande tant som ständigt gråter ut i media. Så långt ifrån Paris Hilton man kan komma, ändå så lika.
Hua.
Hua.
Linda Rosing nöjd med väljarstödet
SvD: Linda Rosing nöjd med väljarstödet
Vad säger man? Kanske skulle de först ta reda på sina kärnfrågot, sin idiologi och vad de vill. Vem vet. Om fyra år kanske det är 300 som röstar på dem. Fast jag betvivlar skarpt att partiet finns kvar en som ett halvår.
Vad säger man? Kanske skulle de först ta reda på sina kärnfrågot, sin idiologi och vad de vill. Vem vet. Om fyra år kanske det är 300 som röstar på dem. Fast jag betvivlar skarpt att partiet finns kvar en som ett halvår.
Jag vill inte heller bli s-ledare. Men Margot kansek ändrar sig?
JUST NU: Margot Wallström vill inte bli s-ledare
Tja. Vad betyder då detta. Jag kommer väl ihåg hur Göran Persson sa nej, nej och åter förbannat nej när han blev tillfrågad. Vi vet ju hur det gick.
Jag håller på Margot. Dags för lite friska fläktar i SAP.
Tja. Vad betyder då detta. Jag kommer väl ihåg hur Göran Persson sa nej, nej och åter förbannat nej när han blev tillfrågad. Vi vet ju hur det gick.
Jag håller på Margot. Dags för lite friska fläktar i SAP.
Ångest på semester
Tja, man donar och fixar. I övrigt förutom donandet och fixandet får jag inte mycket gjort. Har en blixtrande huvudvärk som inga Alvedon i världen verkar råda bot på. Solen skiner så man borde ju vara ute och dansa ystert på grönskande ängar, naken och lycklig. Men jag sitter där jag sitter. I min morgonrock. Jag har en svag misstanke om att mitt liv har gått i stå. Jag får liksom inget utfört. Lite städning då och då, ett antal toalettbesök, lite dataklotter. I övrigt så äter jag och sover. Och emellan allt detta fyller jag upp tiden med att finnas till. Fan katterna får mer gjort än jag. De håller sig ju i fysisk form i alla fall. Min fysiska form är rund. Som en 172 cm boll. Vissa dagar kammar jag håret men oftast får det bara sitta där det sitter. Som en brilloboll på skallen. Fast brun då. Ibland rakar jag mig. Det brukar jag göra först när Hulda Hustrun har sagt till mig att det banne mig är dags.
Nä, nu ska jag göra något handlingskraftigt. Jag skall gå och lägga mig för att vilabort den där envisa huvudvärken. Jag vet ju att den finns där som vikarie till ångesten. Ibland, men bara ibland får ångsten ressjuka och kallar in nått kroppsligt som magvärk, magkattar eller huvudvärk. Kanske behöver även ångest semester? Men lika spänd som vanligt är jag. Som den där nu så berömda fiolsträngen.
Nä, vila var det.
Nä, nu ska jag göra något handlingskraftigt. Jag skall gå och lägga mig för att vilabort den där envisa huvudvärken. Jag vet ju att den finns där som vikarie till ångesten. Ibland, men bara ibland får ångsten ressjuka och kallar in nått kroppsligt som magvärk, magkattar eller huvudvärk. Kanske behöver även ångest semester? Men lika spänd som vanligt är jag. Som den där nu så berömda fiolsträngen.
Nä, vila var det.
Den helande sömnen
Dags att vakna till. Kunde för mitt liv inte somna i går kväll fast jag var helt slut. Tillslut så gick jag och lade mig i en av barnens, lediga, säng. Då somnade jag av någon märklig anledning. Sen har jag sovit hyggligt hela natten och kom inte upp ur sängen förrän vid 11 tiden. Så nu är jag om inte på g så i alla fall vederkvickad av sömnen. Idag är en mellandag. I morgon skulle ju min kontaktperson ringa efter att hon pratat med läkaren. Kanske har denne någon fiffig idé om nya doser på läkemedlen eller rent av andra mediciner. Inte vet jag. Inte idag i alla fall så det är lika bra att bara låta dagen gå.
Hulda Hustrun är ute på sin dagliga promenad i det soliga höstvädret. Jag önksar att jag kan bli tillräckligt bra för att gå med henne. Som det är just nu så klarar jag knappt att sticka näsan utanför dörren, än mindre gå ut på en lång promenad i skogen. Det vore att riktigt bjuda in panikattacken. Så medan Min Vackra Kvinna motionerar så håller jag och katterna ställningen här hemma så att inga tjyvar kommer och tar vår tv. Till exempel.
Nu ska jag nog fortsätta att installera alla program som kan behövas på datorn. Formatterade hela hårddisken i går kväll när jag inte kunde sova. Så nu är det lite pill med att få burken som jag vill ha den. Något skall man ju ha att göra.
Hulda Hustrun är ute på sin dagliga promenad i det soliga höstvädret. Jag önksar att jag kan bli tillräckligt bra för att gå med henne. Som det är just nu så klarar jag knappt att sticka näsan utanför dörren, än mindre gå ut på en lång promenad i skogen. Det vore att riktigt bjuda in panikattacken. Så medan Min Vackra Kvinna motionerar så håller jag och katterna ställningen här hemma så att inga tjyvar kommer och tar vår tv. Till exempel.
Nu ska jag nog fortsätta att installera alla program som kan behövas på datorn. Formatterade hela hårddisken i går kväll när jag inte kunde sova. Så nu är det lite pill med att få burken som jag vill ha den. Något skall man ju ha att göra.
Jävla skitdag.
Jaha så gick denna dagen med. Varit uppe på psyk och talat med min kontaktperon. Givetvis fick jag en dunderångetattack när jag satt i väntrummet där uppe. Fast det kanske var bra så att de fick se hur jag kan må. Jag hade hela spektrat av darrningar, lufthunger och allmänt märkligt beteende. Tur man var på psyk annars kunde ju folk trott att man var knäp där jag satt och hyperventilerade. Min kontaktperon skulle prata med läkaren och sedan höra av sig på fredag, så får vi se vad det blir av det. Resten av dagen har jag ägnat åt att försöka sova, nojjat upp mig nått otroligt, tittat på Häcken - Elfsborg på tv och formatterat om datorn eftersom den helt plötsligt blev mega seeeg. Men jag skall nog göra en ordentlig formattering i morgon, den jag gjorde i kväll var bara en sån där återställning där alla mappar är kvar men registret är rent. Lika bra att rensa skiten ordentligt. Nu under kvällen har jag säkerhetskopierat det mesta jag kan behöva. Hoppas jag. Men man brukar alltid missa nått viktigt.
Nä, nu ska jag ta en cigg och sedan gå och lägga mig. Det har varit en bedrövlig dag ångestmässigt, med krafitg ångest hela dagen. Så det skall bli gott att sova så kanske morgondagen blri bättre. Man kan ju alltid hoppas.
Nä, nu ska jag ta en cigg och sedan gå och lägga mig. Det har varit en bedrövlig dag ångestmässigt, med krafitg ångest hela dagen. Så det skall bli gott att sova så kanske morgondagen blri bättre. Man kan ju alltid hoppas.
Spännande
Ojdå. Idag var det spännt. Jättespännt. Jag skall ju träffa min kontaktperson i dag klockan 13 så det är nog därför jag är spänd som en fiolsträng. Jag måste ju ut i stora världen gubevars. Har sovit helt uruselt i natt. Vaknat gång på gång och däremellan har jag drömt hemska mardrömmar. Funderar på att dra täcket över huvudet och föröka sova fram till 12 eller nått. Men det kan jag nog inte. Hua. Känns som om jag skulle avrättas eller nått. Knepigt att nervsystemet kan skrika alarm för något så enkelt som ett litet besök hos en sjuksköterska. Svettig i händerna, darrig, helspänd. Får nog bli ett varmt bad. Eller en klubba i huvudet.
Hoppas verkligen att jag får någon hjälp med detta eländet innan det går för långt igen. För jag mår inge vidare. Alls. Nä, det får bli ett besök i bädden igen. Kanske kan jag sova nån stund till. Bättre än att gå här och darra runt som en vibrator.
Hoppas verkligen att jag får någon hjälp med detta eländet innan det går för långt igen. För jag mår inge vidare. Alls. Nä, det får bli ett besök i bädden igen. Kanske kan jag sova nån stund till. Bättre än att gå här och darra runt som en vibrator.
Världens fetaste
Aftonbladet: Uppdrag: Rädda världens fetaste
En sak jag inte fattar när jag läser om sådär feta människor som inte kommer ur sängen är: vem fan köper mat åt dem? Vore det inte lättare att bara säga "det blir inget käk förrän du kan knata ur sängen och gå till affären själv". Eller?
En sak jag inte fattar när jag läser om sådär feta människor som inte kommer ur sängen är: vem fan köper mat åt dem? Vore det inte lättare att bara säga "det blir inget käk förrän du kan knata ur sängen och gå till affären själv". Eller?
Limbo
Hamnat i något sorts mellanläge. Orkar inget, ingen initiativkraft överhuvudtaget, samtidigt är jag missnöjd med att göra ingenting. Får dåligt samvete när minuterna bara tickar på utan att jag gör något vettigt. Har inte nes kommit in i badrummet för det där badet jag skulle ta. Sitter bara och glro på dataskärmen. Det enda vettiga jag gjort är väl att jag slängde ihop en fiskgryta. I övrigt har jag bara druckt the, rökt ciggaretter och susat omkring på nätet. Luktar lite mysko gör jag med. Lite gammal gubbe över det hela. Fimp och otvättade armhålor liksom. Jag behöver verkligen det där badet. Om jag bara kunde lyfta på arslet så att jag kom in i badrummet. Men först ska jag nog ta en cigg till. Hulda Hustrun passade på att köpa en limpa när hon var och handlade tidigare. Så nu kan jag röka så att ögonen går i kors. Det är viktigt att ha en hobbie.
Nä, cigg var det.
Nä, cigg var det.
Ohlys finger
EXPRESSEN.SE/Valet 2006: Expressens krönikör fick fingret - av Ohly
JAg tycker inge vidare om Herr Ohly. Han verkar hal och "låtsasfolklig". Men det vette fan om inte jag hade gjort detsamma efter att behövt höra på krönikörens hätska utfall. När sedan kvinnan börjar jiddra om manliga härskartekniker så blir det bara ännu mer förvirrat eftersom hon själv precis sekunderna hade ägnat sig åt påhopp som mest passar i sandlådan. Så hon fick ju ett svar som låg på samma nivå.
Fast jag kan hålla med om att det var lite vulgärt av den röde baronen. Det går inte att komma från. Framför allt var det inte värdigt en partiledare. Det hade varit mer passande med ett verbalt påhopp i samma anda som den dyre krönikören ägnade sig åt.
JAg tycker inge vidare om Herr Ohly. Han verkar hal och "låtsasfolklig". Men det vette fan om inte jag hade gjort detsamma efter att behövt höra på krönikörens hätska utfall. När sedan kvinnan börjar jiddra om manliga härskartekniker så blir det bara ännu mer förvirrat eftersom hon själv precis sekunderna hade ägnat sig åt påhopp som mest passar i sandlådan. Så hon fick ju ett svar som låg på samma nivå.
Fast jag kan hålla med om att det var lite vulgärt av den röde baronen. Det går inte att komma från. Framför allt var det inte värdigt en partiledare. Det hade varit mer passande med ett verbalt påhopp i samma anda som den dyre krönikören ägnade sig åt.
Höst, bad och annat smått och gott.
Gick ut på baklongen för att ta ett bloss men det var då ingen njutning. Kallt och blåsigt. Blött var det med. Björkarna på gården har börjat tappa löv och trädkronorna skiftar i höstens färger. Mörkt är det med. Sådär höstmörkt. Så jag smet in fort som katten in i värmen i lägenheten. Blir nog till att ta ett vamt bad. Det är den årstiden nu när varma bad är den enda trösten man har. En god bok. lite musik och skvalpande rykande hett vatten som mjukar upp spända muskler och gör att tanken kan varva ner lite. Att inte ha badkar kan jag aldrig tänka mig. Det är så gottigt att bada så jag vet inte hur det skulle gå med bara dusch.
Lite hungrig är jag med. Men det vette tusan vad jag skulel kunna tänkas äta. Det är rätt tomt i skåpen här. Hulda Hustrun är som vanligt ute och snurrar och hon skall visst handla med. Gott så. Själv så sitter jag som en fågelunge med gapet öppet och väntar på att Min Vackra Kvinna skall komma hem och släppa läckerheter i munnen på mig. Min funktion i hemmet är osäker när jag mår så här. Jag kanske duger som bokställ eller sängvärmare. I övrigt är det nog ingen som riktigt räknar med att jag skall utföra något vettigt. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får öka medicineringen eller vad de nu kan tänkas göra i morgon. För ska det vara såhär så vet jag inte hur länge Hulda Hustrun står ut. Och leva utan henne vågar jag inte ens tänka på. Men det kan inte vara roligt att leva med någon som går och är spänd som om det vore världskrig utanför fönstret, nån som på nätterna sparkar omkring i sängen som om den slogs för sitt liv och på dagarna bara kantar omkring som en orolig ande. En som knappt vågar ta sig ut genom dörren. Som sagt, med lite får jag hjälp i morgon. Annars vet jag inte vad jag skall göra.
Lite hungrig är jag med. Men det vette tusan vad jag skulel kunna tänkas äta. Det är rätt tomt i skåpen här. Hulda Hustrun är som vanligt ute och snurrar och hon skall visst handla med. Gott så. Själv så sitter jag som en fågelunge med gapet öppet och väntar på att Min Vackra Kvinna skall komma hem och släppa läckerheter i munnen på mig. Min funktion i hemmet är osäker när jag mår så här. Jag kanske duger som bokställ eller sängvärmare. I övrigt är det nog ingen som riktigt räknar med att jag skall utföra något vettigt. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får öka medicineringen eller vad de nu kan tänkas göra i morgon. För ska det vara såhär så vet jag inte hur länge Hulda Hustrun står ut. Och leva utan henne vågar jag inte ens tänka på. Men det kan inte vara roligt att leva med någon som går och är spänd som om det vore världskrig utanför fönstret, nån som på nätterna sparkar omkring i sängen som om den slogs för sitt liv och på dagarna bara kantar omkring som en orolig ande. En som knappt vågar ta sig ut genom dörren. Som sagt, med lite får jag hjälp i morgon. Annars vet jag inte vad jag skall göra.
Mitt sovande jag
Vilken sovdag det blev. Jag har som vanligt sovit uruselt i natt så jag tänkte jag skulle ta en liten sovmorgon. Så det gjorde jag. Sov ända till 11 men jag drömde så konstigt hela morgonen att jag vaknade då och då. Sen satt jag uppe ett tag för att vakna till lite. Efter det var tanken att jag skulle komma igång med dagen. Carpe diem och allt det där fast jag skulle bara klappa lite på katterna som låg i sängen först. Sen vaknade jag nyssens. Så var det med denna dagen. Snart är den ju slut ju. Och jag som inte ens har hunnit äta frukost.
Troligen är det morgondagens besök på psyk som ligger bakom all denna trötthet. Jag brukar bli trött och spänd och sova oroligt inför sådana där grejor. Och speciellt nu när jag redan är lite risig i själen så blir det hela värre. Fick jag bestämma skulle jag sova hela vägen till Mars när våren knackar på. Men nu är det som det är så jag får väl försöka fånga de där dagarna till dess så gott jag kan.
Troligen är det morgondagens besök på psyk som ligger bakom all denna trötthet. Jag brukar bli trött och spänd och sova oroligt inför sådana där grejor. Och speciellt nu när jag redan är lite risig i själen så blir det hela värre. Fick jag bestämma skulle jag sova hela vägen till Mars när våren knackar på. Men nu är det som det är så jag får väl försöka fånga de där dagarna till dess så gott jag kan.
SD. Hua
Aftonbladet: Sd:s rekordval - en besvikelse
Det är populärt att segla under falsk flagg nu för tiden. Moderaterna har lagt till ett "nya" framför sitt namn och påstår sig vara ett arbetarparti. Men den smällen kan jag ta, det går att smälta. De menar kanske väl i alla fall. Det är värre med de maskerade nationalsocialisterna som kallar sig Sverigedemokrater. I min stad, här precis där jag bor har de tagit ett mandat i fullmäktige. Det betyder att det kommer sitta en liten nazist i vårt kommunfullmäktige och bestämma över stadens väl och ve. De har inte presenterat något om vad de vill eller hur det fram för allt skall genomföras, inte vad jag sett i alla fall. De är däremot duktiga på floskler. Förutom det där med att alla problem som finns i vårt land beror på den eländiga invandringen. De är fullständigt immuna mot argument som att vi kommer behöva en ökad invandring i framtiden när allt färre skall förörja allt fler. Allt, allt, allt som inte funkar, som är fel eller behöver förbättras beror på invandringen. Dessa araber som hotar ta över vårt land med kniv och bomb.
De läser statistik som djävulen läser bibeln och de hotar i förlängningen vår demokrati där tanken är att alla har lika värde. Det finns inga genvägar över att vissa är värda mer för att de är födda på en viss plats. Antingen är alla lika värda eller så tycker man att det inte är så. Men SD försöker få oss att tro att de tror på det ena samtidigt som man propagerar för det andra. Det blir lätt snurrigt.
Bara för att man lagt uniformen i en låda och dragit på sig en kostym betyder det inte att man tänker rena tankar. Fan, Boråsdelen av organisationen har inte ens en fungerande hemsida, likt förbannat skall en av dem sitta i kommunfullmäktige.
Man undrar när folk skall börja lära av historien.
Det är populärt att segla under falsk flagg nu för tiden. Moderaterna har lagt till ett "nya" framför sitt namn och påstår sig vara ett arbetarparti. Men den smällen kan jag ta, det går att smälta. De menar kanske väl i alla fall. Det är värre med de maskerade nationalsocialisterna som kallar sig Sverigedemokrater. I min stad, här precis där jag bor har de tagit ett mandat i fullmäktige. Det betyder att det kommer sitta en liten nazist i vårt kommunfullmäktige och bestämma över stadens väl och ve. De har inte presenterat något om vad de vill eller hur det fram för allt skall genomföras, inte vad jag sett i alla fall. De är däremot duktiga på floskler. Förutom det där med att alla problem som finns i vårt land beror på den eländiga invandringen. De är fullständigt immuna mot argument som att vi kommer behöva en ökad invandring i framtiden när allt färre skall förörja allt fler. Allt, allt, allt som inte funkar, som är fel eller behöver förbättras beror på invandringen. Dessa araber som hotar ta över vårt land med kniv och bomb.
De läser statistik som djävulen läser bibeln och de hotar i förlängningen vår demokrati där tanken är att alla har lika värde. Det finns inga genvägar över att vissa är värda mer för att de är födda på en viss plats. Antingen är alla lika värda eller så tycker man att det inte är så. Men SD försöker få oss att tro att de tror på det ena samtidigt som man propagerar för det andra. Det blir lätt snurrigt.
Bara för att man lagt uniformen i en låda och dragit på sig en kostym betyder det inte att man tänker rena tankar. Fan, Boråsdelen av organisationen har inte ens en fungerande hemsida, likt förbannat skall en av dem sitta i kommunfullmäktige.
Man undrar när folk skall börja lära av historien.
En ny underbar värld
Vi ska bygga en ny värld. En där alla har jobb. En där alla är friska och där allas plånböcker växer konstant. Förmögenhetsskatten skall bort så att de som har över en mille på kontot slipper betala den där 1,5% i skatt. Om du nu av någon anledning inte är frisk så skall du svältas så länge att du kommer på att du inte var sjuk alls utan bara lat. Om du inte får jobb så beror det på att du inte försöker, inte på att arbetsgivarna av idag ställer orimliga krav på sina arbetare. En bättre värld. En där vi alla lever tillsammans i frid och harmoni. För det är väl ungeför det som är lovat eller. Låter lite som en av de där bilderna på människor som Jehovas Vittnen har på sina tidskrifter.
Och jag, tja, jag får inte vara med. För jag är ju en av de där blodiglarna som suger ut systemet. En av de inbillningsjuka. Jo, jag har hört och sett argumenten bland annat på aftonbladets forum där det finns människor som på riktigt tycker att det är väl bara att rycka upp sig. Det skall löna sig att jobba. Klart som tusan det skall det. Men nu blir det ju inga stora pengar över för Janne Banan om han nu trodde det. Ungefär en 500 spänn mer i fickan per månad. Fast då skall det betalas högre trafiksförsökringsavgift. Vi får hoppas att det var värt det.
Och jag, tja, jag får inte vara med. För jag är ju en av de där blodiglarna som suger ut systemet. En av de inbillningsjuka. Jo, jag har hört och sett argumenten bland annat på aftonbladets forum där det finns människor som på riktigt tycker att det är väl bara att rycka upp sig. Det skall löna sig att jobba. Klart som tusan det skall det. Men nu blir det ju inga stora pengar över för Janne Banan om han nu trodde det. Ungefär en 500 spänn mer i fickan per månad. Fast då skall det betalas högre trafiksförsökringsavgift. Vi får hoppas att det var värt det.
Mitt morgonrockiga jag
Det är jag som är morgonrocksmannen. Eller, jag misstänker att det är så jag kallas på gården. Det skulle i alla fall inte förvåna mig eftersom jag vissa dager knatar omkring i morgonrock hela dagen och ibland tittar ut på balkongen för att röka. Sådär sitter jag på balkongen och blossar då och då under hela dagen. Folk som ser mig måste ju börja undra.
Det brukar alltid finnas sån där figurer som man kan döpa efter hur de ser ut, bär eller pysslar med. Här på min stadsdel finns det beige mannen, efter den beiga överrock han alltid bär. I huset jag bodde i förut fanns rockmannen aka putsmannen. Han bar även han en överrock i alla lägen och sen hade han en vana att alltid stå och putsa på sin bil, trappräcket eller vad som fanns omkring honom som kunde behöva putsas. Sen har vi baskermannen, ögonbrynstanten och peruktanten. Hakfamiljen, på grund av att hela familjen uppvisar Daltonliknande hakpartier. Tutte Kjell är legendarisk här i Borås. Han faller i ett lite eget fack. Det är hans moppe vi köpt. Bara en sådan sak. Vi har även haft damen som kallades för "katt****" alltså att man lade till katt före hennes namn eftersom hon hade så många katter.
Jag är alltså morgonrocksmannen. Inte så illa. Det finns säker nyfikna på gården som undrar nyfiket på vad tusan jag pysslar med som kan gå i morgonrock från tidiga morgon till sena kvällen. Tja, jag leker Hugh Heffner kanske. Eller så är det helt enkelt så enketl så att jag är så förbannat lat att jag inte kommer för mig att byta om. Döm själva. Men morgonrocksmannen. Det är jag det.
Det brukar alltid finnas sån där figurer som man kan döpa efter hur de ser ut, bär eller pysslar med. Här på min stadsdel finns det beige mannen, efter den beiga överrock han alltid bär. I huset jag bodde i förut fanns rockmannen aka putsmannen. Han bar även han en överrock i alla lägen och sen hade han en vana att alltid stå och putsa på sin bil, trappräcket eller vad som fanns omkring honom som kunde behöva putsas. Sen har vi baskermannen, ögonbrynstanten och peruktanten. Hakfamiljen, på grund av att hela familjen uppvisar Daltonliknande hakpartier. Tutte Kjell är legendarisk här i Borås. Han faller i ett lite eget fack. Det är hans moppe vi köpt. Bara en sådan sak. Vi har även haft damen som kallades för "katt****" alltså att man lade till katt före hennes namn eftersom hon hade så många katter.
Jag är alltså morgonrocksmannen. Inte så illa. Det finns säker nyfikna på gården som undrar nyfiket på vad tusan jag pysslar med som kan gå i morgonrock från tidiga morgon till sena kvällen. Tja, jag leker Hugh Heffner kanske. Eller så är det helt enkelt så enketl så att jag är så förbannat lat att jag inte kommer för mig att byta om. Döm själva. Men morgonrocksmannen. Det är jag det.
Valet, ideologi och mitt egna utsatta läge.
Jag är orolig. För egen skull och för alla de andra i vårt land som inte kan arbeta på grund av sjukdom. Vi går hårda tider tillmötes. Och jag kan lova att jag inte kommer bli friskare för att min ekonomi försämras. Möjligen tvärtom. Men vi får väl först vänta och se vad som händer. Men det känns inget vidare med ett Moderaterna förklätt till lamm i ledning för landet. För bakom det "nya" i namnet finn det fortfarande moderater. Och ärligt talat, är det någon som på riktigt tror att de bryr sig mer om de svaga i samhället än de starka, de som redan har, de som kan själva? Snarare så genomsyrar de borgerligas människosyn av tanken på att alla kan och de som inte hänger med har sig själva att skylla, att de bara är lata. Problemet är väl att vi har det rätt bra i vårt land. De allra flesta har jobb, jo, det är ju faktiskt så. Det finns gott om folk som inbillar sig att de skulle få det så mycket bättre om det bara vore andra krafter som styrde deras liv. Det finns nog gott om företagare som vägrar inse att det är fel på deras egna affärsidé utan de skyller på regeringen för att deras företag går dåligt. Och de fiska som arbetar vill givetvis få mer på bankkontot. Och det är ju en tanke jag kan sympatisera med. Men de glömmer väl att om du tar bort en inkomst från staten så tar de med den andra handen. Fast då kallas det avgift.
Jag talade med en god vän om det där med skatten häromdagen. Hon bor förnärvarande i Frankrike. Hon berättade att hon hade en väninna från USA. Denna väninna berättade att hon betalade en skatt på runt 30%. Jo, det är sant. Sen betalade hon även pengar för de sociala försäkringar som behövs "omifall att" eftersom det är något som staten int estår för. Så snacket om våra skatter är väl minst sagt överdrivna. Folk ser inte vart de går till.
De får hänga på hur många nya på sitt namn som helst. Men deras ideér stammar från samma gamla ideologi som tidigare. För det är ju det politik ytterst handlar om. Sakfrågorna stammar ju alltid från den grundläggande ideologin. Vilken männsikosyn som råder. Vilka paradigm man har i ett parti.
Så, jag ligger nog rätt pyrt till. Tja, man kan ställa till med mycket på fyra år. Men å andra sidan så går de där fyra åren rätt fort och sedan kanske allt ordnar sig på det bästa sätt. Hoppas kan man ju.
Jag talade med en god vän om det där med skatten häromdagen. Hon bor förnärvarande i Frankrike. Hon berättade att hon hade en väninna från USA. Denna väninna berättade att hon betalade en skatt på runt 30%. Jo, det är sant. Sen betalade hon även pengar för de sociala försäkringar som behövs "omifall att" eftersom det är något som staten int estår för. Så snacket om våra skatter är väl minst sagt överdrivna. Folk ser inte vart de går till.
De får hänga på hur många nya på sitt namn som helst. Men deras ideér stammar från samma gamla ideologi som tidigare. För det är ju det politik ytterst handlar om. Sakfrågorna stammar ju alltid från den grundläggande ideologin. Vilken männsikosyn som råder. Vilka paradigm man har i ett parti.
Så, jag ligger nog rätt pyrt till. Tja, man kan ställa till med mycket på fyra år. Men å andra sidan så går de där fyra åren rätt fort och sedan kanske allt ordnar sig på det bästa sätt. Hoppas kan man ju.
Passus
Sådär ja. En liten tupplur gjorde susen. Nu lyser solen ute och jag är i lite bättre form. Nu är det badet som gäller. Sen så är det bara bara att köra kan jag tro.
Början på det mesta
Ny dag, ny vecka. Ny regering. Mycket nytt idag. Moderaterna har blivit nya och slagit rekord. Det känns sådär. Nu ska vi se om de är sådär arbetarpartiiga som de påstår. I vilket fall som helst så är det som det är. Vädret är lite lagom höstgrått och jag är lite lagom hösttrött. Fan vet om jag inte går och lägger mig och drar täcket långt upp över öronen.
Valet
Jaha. Alliansen vann. Finns väl inte så mycket jag kan säga om det just nu. Men i dessa dagar så önskar jag av hela mitt hjärta att jag vore frisk så att jag kunde arbete. Vi som är sjukskrivna eller till och med som jag förtidspensionerade är ju inte så mycket värda i borgerliga ögon. Man vill ju leva också.
Mammor slår tillbaka mot Jamie Oliver
Aftonbladet: Mammor slår tillbaka mot Jamie Oliver
Vad gör inte en mamma för sitt barn. Vilken omktanke. Vilken kärlek. Vilken otrolig dumhet. Undrar om de där mödrarna kan tänka en enda tanke utan att det bli kaos i skallen? Har de int ehört nått överhuvudtaget om närlngslära. Alltså, man kräver ju inte att de skall ha samma kunskaper som en dietist. Men lite vanligt hederligt förnuft blandat med pytte pytte små kunskaper om näringslära borde räcka för att de skulle förstå att de har halka in på en helt idiotisk linje. Eller är det helt enkelt så att de är irriterade över att en snorrik ung slyngel påstår att deras barn inte äter bra. Protest för protestens skull liksom. Fan vet.
Du arma värld.
Vad gör inte en mamma för sitt barn. Vilken omktanke. Vilken kärlek. Vilken otrolig dumhet. Undrar om de där mödrarna kan tänka en enda tanke utan att det bli kaos i skallen? Har de int ehört nått överhuvudtaget om närlngslära. Alltså, man kräver ju inte att de skall ha samma kunskaper som en dietist. Men lite vanligt hederligt förnuft blandat med pytte pytte små kunskaper om näringslära borde räcka för att de skulle förstå att de har halka in på en helt idiotisk linje. Eller är det helt enkelt så att de är irriterade över att en snorrik ung slyngel påstår att deras barn inte äter bra. Protest för protestens skull liksom. Fan vet.
Du arma värld.
Mitt röstande jag
Så har man varit duktig nu då. Jag har varit och gjort min medborgerliga plikt genom att ta mig till vallokalen och röstat. Nu är det bara timmar tills vi får se hur det blir i vårt land de närmaste fyra åren. Spännande värr. Fan, man kan ju alltid emigrera om det skulle bli för eländigt.
Igelkottesex
EXPRESSEN.SE/Frsta sidan: Han hade sex med en igelkott
Och så säger kvinnor att vi inte göra allt för dem. Stackars karl. Och framförallt, stackars igelkotte.
Och så säger kvinnor att vi inte göra allt för dem. Stackars karl. Och framförallt, stackars igelkotte.
Polisradio
Nån på gården har en polisradio som driver mig till vansinne. Den står och piper på högsta volym dygnet runt. Det låter precis som om det stod en polisbil med öppen dörr på gården. Ibland pratas det på den där radion. *Sprak sprak*"mummel mummel" *sprak sprak*. Det är värst på kvällarna när det där sprakande pratet och apparetens pipande ljuder över hela nejden i den annars så tysta höstkvällen. Och det värsta är ja att jag blir så förbaskat nyfiken. Man vill ju veta vad som sägs på den där radion. Nyfikenheten blir nästan outhärdlig. Man vill veta allt om vad som händer förtillfället i Sandared men det enda man hör är ett raspigt tal nåstans långt ifrån. Det är taskigt, det är vad det är. Antingen får de höja radion ännu mer så att även jag kan ta del av smaskigheterna elelr så får de sänka så jag slipper höra på det där pipandet. Nån ordning vill man ju ha. Annars ringer jag polisen
Mask under huden
EXPRESSEN.SE/Utrikes: Rune: "Den lever på köttet"
Ok, det är trevligt med husdjur, det kan jag hålla med om. Men för fan. Ta bort, ta bort, ta bort. Skulle jag ha en såndär figur i min fot skulle jag skrika och gapa tills doktorn tog fram skalpellen och snittade ut eländet. "Den lever på köttet". Urk. Ta bort. Ta bort säger jag. NU!
Ok, det är trevligt med husdjur, det kan jag hålla med om. Men för fan. Ta bort, ta bort, ta bort. Skulle jag ha en såndär figur i min fot skulle jag skrika och gapa tills doktorn tog fram skalpellen och snittade ut eländet. "Den lever på köttet". Urk. Ta bort. Ta bort säger jag. NU!
Endast tomten är vaken
Hua vad ont i magen jag har. Känns precis som om det vore en magsjuka på gång. Men troligen är det bara mitt nattamål i natt som är boven bakom magknipet. Hulda Hustrun sover gott så det är bara jag uppe i hemmet. Till och med katterna ligger och sover djupt. Lurar på att gå och lägga mig bredvid Min Vackra Kvinna och föröka sova bort det magonda. Äldsta dottern med vidhängande pojkvän åkte till Gävle nu på morgonen för att titta på Gefle - Elfsborg. Själv skall jag titta på matchen på tv. Så lite har jag allt på schemat för idag. I övrigt är det tomt och det är lika bra det när jag är nere i en depperiod som nu. Räcker så bra med en sak i taget liksom.
Smala modeller bannlysta på modevisning
DN - Nyheter - Smala modeller bannlysta på modevisning
Det var banne mig på tiden. Ibland blir man ju alldeles rädd att de där töserna ska gå av på mitten eller att armarna ska ramla av. Det kan inte gå åt mer tyg till deras kläder än vad som ryms i en ordinär gråsparvs skalle. Vem har inbillat modevärlden att det är snyggt att se ut som om man int ens fått lukta på mat på flera år? Titts and ass mannen. Det har väl aldrig varit fel eller?
Det var banne mig på tiden. Ibland blir man ju alldeles rädd att de där töserna ska gå av på mitten eller att armarna ska ramla av. Det kan inte gå åt mer tyg till deras kläder än vad som ryms i en ordinär gråsparvs skalle. Vem har inbillat modevärlden att det är snyggt att se ut som om man int ens fått lukta på mat på flera år? Titts and ass mannen. Det har väl aldrig varit fel eller?
Snurriga elektriker, jordfelsbrytare och ekonomi
Här var det snurrigt. Minst sagt. Vi har ju fått nyrenoverade badrum och det är så fint så man blir tårögd. Men det ena badrummet valde vi ett litet dyrare badrumsskåp. Lite för att det var snyggare än standardmodellen och lite för att det fanns ett strömuttag på det. Praktiskt när rakhyveln är urladdad och så. Men det är ingen ström i uttaget. Självfallet klagade vi på detta till vicevärden. Vi pratade även med byggledaren som sade att man inte får koppla på strömmen till uttaget om det inte finns jordfelsbrytare i elsystemet och nån sådan har vi inte. Vi har knappt något elsystem alls ibland. För om man har på diskmaskinen, kaffebryggaren och sedan sätter på dammsugaren så går proppen snabbt som ögat. Lite irriterande minst sagt.
Men nu tillbaka till problemet med eluttaget. Dagarna har gått och inget har hänt, för inget skulle ju hända. Vi har ju ingen jordfelsbrytare. Men så igår ringde vicevärden upp oss och förklarade att en elektriker skulle komma hem till oss som idag och kolla vad det var för fel på det där uttaget. Så nu på förmiddagen ringde det på dörren och in klevade vicevärd och elektriker in. Elgubben slängde ett getöga på kontakten, kollade med lite olika instrument och konstaterade samma som vi hade gjort att uttaget var ellöst. Han kopplade in elen i ett nafs och försvann sedan ut genom dörren. Efter ett tag ringde han på igen eftersom han glömt ett av sina instrument.
Nä, allt väl i världen och elen strömmade nu på toaletten precis som vi önskat. Döm då om min förvåning när det ringde på dörren och utanför stod elektriker nummer två. Han harklade sig lite, släpade med foten mot golvet och såg allmänt besvärade ut när han förklarade att han kommit för att koppla ur elen igen. För vi hade ju ingen jordfelsbrytare. Han skuttade upp på sin lilla stege och kopplade ur elen som hans kollega nyssens kopplat in.
Så nu återstår väl bara att vända sig till byggledaren och fråga varför i all världen det inte fanns någon information om att man var tvungen att ha jordfelsbrytare om man skulle få ström i det lilla uttaget. Vi tog ju delvis det skåpet för att få elen.
Nu är jag riktigt rädd att det skall komma en arbetare och börja slita ner kaklet från väggarna eftersom, tja vad som helst egentligen. För här är det ju varken ordning eller reda på saker.
Men nu tillbaka till problemet med eluttaget. Dagarna har gått och inget har hänt, för inget skulle ju hända. Vi har ju ingen jordfelsbrytare. Men så igår ringde vicevärden upp oss och förklarade att en elektriker skulle komma hem till oss som idag och kolla vad det var för fel på det där uttaget. Så nu på förmiddagen ringde det på dörren och in klevade vicevärd och elektriker in. Elgubben slängde ett getöga på kontakten, kollade med lite olika instrument och konstaterade samma som vi hade gjort att uttaget var ellöst. Han kopplade in elen i ett nafs och försvann sedan ut genom dörren. Efter ett tag ringde han på igen eftersom han glömt ett av sina instrument.
Nä, allt väl i världen och elen strömmade nu på toaletten precis som vi önskat. Döm då om min förvåning när det ringde på dörren och utanför stod elektriker nummer två. Han harklade sig lite, släpade med foten mot golvet och såg allmänt besvärade ut när han förklarade att han kommit för att koppla ur elen igen. För vi hade ju ingen jordfelsbrytare. Han skuttade upp på sin lilla stege och kopplade ur elen som hans kollega nyssens kopplat in.
Så nu återstår väl bara att vända sig till byggledaren och fråga varför i all världen det inte fanns någon information om att man var tvungen att ha jordfelsbrytare om man skulle få ström i det lilla uttaget. Vi tog ju delvis det skåpet för att få elen.
Nu är jag riktigt rädd att det skall komma en arbetare och börja slita ner kaklet från väggarna eftersom, tja vad som helst egentligen. För här är det ju varken ordning eller reda på saker.
Mitt kattiga jag
Det här med att ha katt är ju sött och så. Vi har tre. Det är ibland inte lika sött. Bland annat får man snabbt vänja sig med att golvet är fullt av kattsand. Vi har två lådor, en i vardera toalett. Väl så. Om bara sanden kunde stanna kvar i lådorna så skulle det nästan inte vara något problem alls förutom den ständiga lukten av kattbajs eftersom tre katter bestämt skiter lika mycket som en ordinär häst. Men denna förbannade sand. Den är överallt. Precis överallt. Vi har ju en kattunge. Smulan heter hon och hon är söt som socker. Men det där med att skvätta sand på golvet tycks hon se som sin egna speciella uppgift. De två stora katterna drar ju med sig lite sand från lådorna när de knatar ut på golvet men det kan man ju leva med. Men Smulan krafsar ut sanden, ut ur lådan och ut på golvet. Mängder med sand. När man sedan duschar så blir golvet blött. Blöt kattsand torkar till stora kletiga kokor kan jag berätta. Så man sopar. En gång. Två gånger. Kanske även en tredje gång. Efter tio minuter är det likt förbannat lika mycket sand på golvet. Sanden migrerar sedan till resten av lägenheten med hjälp av såväl människo som katt fötter.
Sen är det ju det där med mat. Ibland misstänker jag att vi har någon osynlig varelse som tömmer kattmatsskålen på pin kiv. För man häller upp maten och tänker att "det där räcker bra länge". Sen när man vänder ryggen till så töms skålen på mat och vi har tre oroliga katter i köket som desperat försöker öppna skåpet där kattmaten finns.
Smulan är ju som sagt en kattunge. Oc hsom sådan så har hon två lägen. Antingen far hon omkring i lägenheten som en yr poltergeist, krafsar upp jord ur blomkrukorna, studsar omkring som en galning, anfaller fötter, retar upp de stora katterna och är allmänt störig, eller så sover hon. Då ligger hon helt omedveten om världen. Men sen vaknar hon och så är dansen igång igen. De äldre katterna föröker nog fostra den lilla rackaren för när hon är som värst så fräser speciellt Chips, honan, på Smulan så att till och med jag blir lite rädd.
Katthår har vi överallt. De flesta av oss 8 i familjen har slutat förvånas över att det rullar runt katthårsbollar stora som fotbollar på golvet. Om man möter en sån där boll så hälsar man artigt sen är det inte mer med det. Hulda Hustrun är egentligen allergisk mot katt men hon hankar sig fram med Clarityn och inbyggd envishet.
Vi hade ju vattensäng förut. Det har vi inte längre. Katterna tycktes anse att det var en utmärkt klösyta så en dag stod vi med vatten till anklarna i sovrummet. Nu sover vi i en gammal bäddsoffa. Både jag och Min Vackra Kvinna går ständigt med krökta ryggar och lever på Alvedon. Gamla bäddsoffor sove man inte bekvämt i. Skinnsoffor har vi med. De är vackert fransiga längs med armstöden. Vem behöver klösbräda när det står en maffig soffa att klösa mot?
Men de är söta de där tre. Och på kvällen när man går och lägger sig skuttar en eller två katter upp i sängen, spinner och lägger sig tillrätta på ens mage. Då är det lätt att glömma sand, matkonton, rackartyg och fransiga soffor. I alla fall för ett tag.
Sen är det ju det där med mat. Ibland misstänker jag att vi har någon osynlig varelse som tömmer kattmatsskålen på pin kiv. För man häller upp maten och tänker att "det där räcker bra länge". Sen när man vänder ryggen till så töms skålen på mat och vi har tre oroliga katter i köket som desperat försöker öppna skåpet där kattmaten finns.
Smulan är ju som sagt en kattunge. Oc hsom sådan så har hon två lägen. Antingen far hon omkring i lägenheten som en yr poltergeist, krafsar upp jord ur blomkrukorna, studsar omkring som en galning, anfaller fötter, retar upp de stora katterna och är allmänt störig, eller så sover hon. Då ligger hon helt omedveten om världen. Men sen vaknar hon och så är dansen igång igen. De äldre katterna föröker nog fostra den lilla rackaren för när hon är som värst så fräser speciellt Chips, honan, på Smulan så att till och med jag blir lite rädd.
Katthår har vi överallt. De flesta av oss 8 i familjen har slutat förvånas över att det rullar runt katthårsbollar stora som fotbollar på golvet. Om man möter en sån där boll så hälsar man artigt sen är det inte mer med det. Hulda Hustrun är egentligen allergisk mot katt men hon hankar sig fram med Clarityn och inbyggd envishet.
Vi hade ju vattensäng förut. Det har vi inte längre. Katterna tycktes anse att det var en utmärkt klösyta så en dag stod vi med vatten till anklarna i sovrummet. Nu sover vi i en gammal bäddsoffa. Både jag och Min Vackra Kvinna går ständigt med krökta ryggar och lever på Alvedon. Gamla bäddsoffor sove man inte bekvämt i. Skinnsoffor har vi med. De är vackert fransiga längs med armstöden. Vem behöver klösbräda när det står en maffig soffa att klösa mot?
Men de är söta de där tre. Och på kvällen när man går och lägger sig skuttar en eller två katter upp i sängen, spinner och lägger sig tillrätta på ens mage. Då är det lätt att glömma sand, matkonton, rackartyg och fransiga soffor. I alla fall för ett tag.
Så var det fredag igen då.
Så var man uppe igen då. Ny dag nya tag. Typ. Är väl inte i totalform men det duger. Det hela är en fråga om koffein och nikotin. Bara jag får i mig rätt mängder av sagda ämnen så skall jag nog kunna vakna till i dag med. Vad jag skall pyssla med idag? Tja, inte vet jag, men nått blir det väl. Känns som om jag inte är fullt så risig i själen idag som jag vart i dagarna. Kan ju bara hoppas att det håller i sig. Kanske skulle jag chocka min omgivning med att städa upp lite i lägenheten för det ligger (som vanligt) pryttlar precis överallt. Na, vi får se. En sak i taget.
Sömnlös
Arrrrgh. Att det skall vara så svårt att somna. Ändå har jag proppat i mig flera sorters sömntabletter. Men dert är likt förbaskat hopplöst att somna. Och jag som är så trött. Ser nästan i kors av trötthet men sova, nä, det går bara inte. Och så är ciggen slut. Tur jag har tobak och min kära pipa att ta till. Ett par snabba bloss på balkongen sen till sängen med språng. Jag måste väl somna nån gång kan man tycka.
Facket betalade spritfest
DN - Ekonomi - Facket betalade spritfest
Jojomen. Jag har alltid tyckt att det är viktigt att vara med i facket. Jojemen.
Jojomen. Jag har alltid tyckt att det är viktigt att vara med i facket. Jojemen.
Rullande seriefigurer
EXPRESSEN.SE/Nöjesnyheter: Mick blir tecknad
Hm. Har inte gubbarna i Stones liksom varit seriefigurer i många år nu? Liksom inte på riktigt. Som karikatyrer av rockstjärnor. Ärligt talat så vet jag inte längre om Keifan lever längre. Han kan lika väl har dött redan 1975 och ersatts av en robot. Men att de en gång var det bästa rockbandet i världen kan ingen ta ifrån dem. Man bara önskar att de kunde åldrar med ialla fall ett uns av värdighet.
Hm. Har inte gubbarna i Stones liksom varit seriefigurer i många år nu? Liksom inte på riktigt. Som karikatyrer av rockstjärnor. Ärligt talat så vet jag inte längre om Keifan lever längre. Han kan lika väl har dött redan 1975 och ersatts av en robot. Men att de en gång var det bästa rockbandet i världen kan ingen ta ifrån dem. Man bara önskar att de kunde åldrar med ialla fall ett uns av värdighet.
Studspop
Bäst idag. Bara för att man blir glad liksom. Och det behöver jag bli.
Mitt nervklena jag
Undrar hur mycket thé man kan dricka? Jag bälgar i mig mängder av drycken men man undrar ju vad som händer om man dricker för mycket av det. Ett problem är ju att den mängd dryck som intages även behöver uttömmas. Och sen är ju thé vätskedrivande med så det blir ett fasligt rännaden på toaletten för att pinka. Sen blir man ju törstig igen. Då dricker jag en mugg eller två till. Sen börjar det om. En del sorters thé skall ju vara så vansinnigt hälsosamt. Så jag borde vara frisk som en, ja jag vet banne mig inte vad. Men jag är ju krassligt ju. I nerverna. Förresten är det inte så illa att vara det heller. Man kan ju göra lite som man vill. Man kan till exempel röka jättemånga ciggaretter även fast man vet att det är farligt. För man är ju psyksjuk ju. Man kan dissa folk. Vem förväntar sig gott uppförande av en nervklen. Om jag vill sova en dag så gör jag det. Bara för att jag vill. Jag behöver int eduscha varje dag. Om någon undrar över det kan jag alltid säga: "jag är ju sjuk ju". Praktiskt värre.
En gång när jag var på besök på min gamla arbetsplats stoppade jag in en cigg i munnen. Tanken var ju att jag skulle gå ut på balkongen för att tända taggen. Men i och med att jag petade in pinnen mellan läpparna blev min chef alldeles vettskrämd. "Du skall väl inte tända den där här inne?" Som om jag vore heltokig. Men jag måste erkänna att jag blev jättesugen på att tända rökverket, dra ett djupt bloss och sedan fimpa den på golvet. För att jag är ju lite tokig så då får man göra sånt. Men självfallet knallade jag lydigt ut på balkongen allt medan jag skrockade lite för mig själv.
Så slutsatsen måste bli att man kan dricka så mycket thé sopm man orkar pinka ut och att det är praktiskt att vara nervklen. Så har jag fattat det i alla fall.
En gång när jag var på besök på min gamla arbetsplats stoppade jag in en cigg i munnen. Tanken var ju att jag skulle gå ut på balkongen för att tända taggen. Men i och med att jag petade in pinnen mellan läpparna blev min chef alldeles vettskrämd. "Du skall väl inte tända den där här inne?" Som om jag vore heltokig. Men jag måste erkänna att jag blev jättesugen på att tända rökverket, dra ett djupt bloss och sedan fimpa den på golvet. För att jag är ju lite tokig så då får man göra sånt. Men självfallet knallade jag lydigt ut på balkongen allt medan jag skrockade lite för mig själv.
Så slutsatsen måste bli att man kan dricka så mycket thé sopm man orkar pinka ut och att det är praktiskt att vara nervklen. Så har jag fattat det i alla fall.
Utomhus, ex och solen som lyser
Tro det eller ej. Jag har varit ute idag. Och i och med det fick jag ju på mig kläder med, som omväxling till morgonrocken. Känner mig lite bättre. Tror jag. Det är väl som allt annat att det går upp och det går ner. Det är lätt att glömma hur gott livet det kan vara när man är nere. Bestämt mig för att ringa psyk i morgon för att se om det finns något jag kan göra redan nu. Jag har ju en tid hos sjuksköterskan nästa vecka men man kanske kan höja dosen på de antidepressiva redan nu. För detta går ju inte an. Knata omkring dom ett åkerspöke i lägenheten och ägna dagarna åt att göra precis ingenting. Lite jäkla ordning och reda får det väl vara, även på ett vrak som jag.
Såg på bloggen att ett gammalt ex slängt iväg en hälsning. Hon skall ha barn ser man på. Jag kan bara gratulera. En del ex önskar man ju rakt dit pepparn växer men hon är en av dem man önskar allt gott i livet. Och det verka ju funka.
Ute lyser solen och det är väl bra. Men jag lutar åt att dricka en kopp thé och läsa nån bok, kolla nån film eller helt enkelt göra vad som faller mig in. Jag kan ju det. Inte så illa.
Inte illa alls.
Såg på bloggen att ett gammalt ex slängt iväg en hälsning. Hon skall ha barn ser man på. Jag kan bara gratulera. En del ex önskar man ju rakt dit pepparn växer men hon är en av dem man önskar allt gott i livet. Och det verka ju funka.
Ute lyser solen och det är väl bra. Men jag lutar åt att dricka en kopp thé och läsa nån bok, kolla nån film eller helt enkelt göra vad som faller mig in. Jag kan ju det. Inte så illa.
Inte illa alls.
Mår kass
Orkar inte. Vaknade i morse tidigt med samma förbannade ångest som de senaste dagarna. Försökte sova några timmar till och det gick väl sådär. Orkar inget. Vill inget. Kan inget. Bara gå fram och tillbaka i lägenheten. Datorn, toaletten, köket, balkongen för att röka tillbaka till datorn. Kan inte koncentrera mig på ens den allra enklaste sak. Jag kan inte finna någon glädje över något. Allt är bara grått, grått , grått. Varenda muckel i kroppen värker av spänningen. Huvudet dunkar. Pulsen skenar. Händerna är plaskblöta. Ändå gör jag inte ett endaste jota. Inte ett skapandes grand.
Vill egentligen bara dra täcket över huvudet och sova bort allt men jag och Min Vackra Kvinna har lite ärenden vi måste iväg på idag så jag får väl peta i mig lite tabletter så att jag åtminstone kommer utanför dörren. Ska det vara såhär? Ska jag leva såhär? Hur länge pallar man det? Livskvalitet my arse.
Vill egentligen bara dra täcket över huvudet och sova bort allt men jag och Min Vackra Kvinna har lite ärenden vi måste iväg på idag så jag får väl peta i mig lite tabletter så att jag åtminstone kommer utanför dörren. Ska det vara såhär? Ska jag leva såhär? Hur länge pallar man det? Livskvalitet my arse.
Passus
Om någon undrar; nä det blev inte bättre i dag heller. Ännu en dag till soporna. Men jag hoppas att morgondagen blir bättre.
Botten när allt är botten.
Förrgårdagen och gårdagen var riktiga pinor. Och idag är det väl inte så mycket bättre fast jag känner mig lite stabilare i dag. Tar det lugnt med koffein och nikotin, i alla fall så gott jag kan. Men ändå är oron där och sliter i mig. Hulda Hustrun far omkring och gör sitt och jag sitter här och andas i fyrkant. Jag är så evigt tacksam att Min Vackra KVinna står ut med att leva med mig. Det blir lätt ett ensamt och instängt liv.
Idag tänkte jag ialla fall föröka rycka upp mig lite. Typ raka mig, duscha och ta på mig kläder. Jag har hasat omkring i morgonrock sedan i måndags, lite som en gammal änkling ungefär. Nått som fick mig att glömma mina bekymmer för en stund igår var filmen "Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv". En helt märklig film där man hade skapat hen hel värld fylld av underfundigheter. Kanske passade filmen min grundstämning men jag tyckte mycket om den. Sen gillar jag ju det mesta Jim Carrey gör. Det var sannerligen ingen komedi utan en mörk och dov film, men den vittnade om att hoppet alltid finns där bra man ser sig om.
Nä, nu får jag som sagt rycka upp mig. Jag har en dag att fylla med liv.
Idag tänkte jag ialla fall föröka rycka upp mig lite. Typ raka mig, duscha och ta på mig kläder. Jag har hasat omkring i morgonrock sedan i måndags, lite som en gammal änkling ungefär. Nått som fick mig att glömma mina bekymmer för en stund igår var filmen "Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv". En helt märklig film där man hade skapat hen hel värld fylld av underfundigheter. Kanske passade filmen min grundstämning men jag tyckte mycket om den. Sen gillar jag ju det mesta Jim Carrey gör. Det var sannerligen ingen komedi utan en mörk och dov film, men den vittnade om att hoppet alltid finns där bra man ser sig om.
Nä, nu får jag som sagt rycka upp mig. Jag har en dag att fylla med liv.
Guillou och pladdriga bloggar
Aftonbladet: Guillou: Bloggar består av pladder?
Så nu har nyheten nått även A-bladet. Såg samma uttalande i någon annan tidning nyssens. Det verkar oneklinge som om Herr Guillou har lite svårt att orientera sig i nutiden. Ett ålderstecken måhända? Det verkar som om mannen tillhör dem som har svårt att tro på det som inte är tryckt på papper. Well, välkommen till den nya världen där var och en som är skrivkunnig får och kan utrycka sina tankar, ideer och åsikter på det puplika torg som vi kallar internet. Ideén är gammal. Redan de gamla Grekerna närde tanken på att var och en skulle kunna utycka sig. Visst varierar kvalitén. Jag skulle ju inte kalla mina egna taffliga försök för läsvärda. Men som dagbok för mig och mina vänner duger det. Och visst är det många som har svårt att verbalisera sina åsikter. Men det gör ju det hela ännu mer fantastiskt. Man behöver inte vara stadgad skribent med oändligt antal böcker bakom sig för att få chansen att säga vad man tycker.
Är det kanske privatskolebakgrunden med sina elitistiska normer som spökar hos författaren? Det låter onekligen lite som om Herrn har svårt att hänga med i sin tid.
Så nu har nyheten nått även A-bladet. Såg samma uttalande i någon annan tidning nyssens. Det verkar oneklinge som om Herr Guillou har lite svårt att orientera sig i nutiden. Ett ålderstecken måhända? Det verkar som om mannen tillhör dem som har svårt att tro på det som inte är tryckt på papper. Well, välkommen till den nya världen där var och en som är skrivkunnig får och kan utrycka sina tankar, ideer och åsikter på det puplika torg som vi kallar internet. Ideén är gammal. Redan de gamla Grekerna närde tanken på att var och en skulle kunna utycka sig. Visst varierar kvalitén. Jag skulle ju inte kalla mina egna taffliga försök för läsvärda. Men som dagbok för mig och mina vänner duger det. Och visst är det många som har svårt att verbalisera sina åsikter. Men det gör ju det hela ännu mer fantastiskt. Man behöver inte vara stadgad skribent med oändligt antal böcker bakom sig för att få chansen att säga vad man tycker.
Är det kanske privatskolebakgrunden med sina elitistiska normer som spökar hos författaren? Det låter onekligen lite som om Herrn har svårt att hänga med i sin tid.
Bad, bad days
Så har det börjat igen. Depression, oändlig oro, ångestattacker. Jag kan för mitt liv inte förstå vad det är som oroar mig. Jag har det ju så bra. Min Älskade kvinna tar hand om allt otrevligt, jag har inga tider att passa. Fri som fågeln omgärdad av mängder med kärlek. Så vad är det som är fel? Om jag bara visste. Det är om om medicinen inte hjälper ett dugg. Kanske skulle det vara värre utan den. Men ändå. Dagarna börjar försvinna för mig igen. Upp, röka, dricka kaffe eller thé. Oron finns där redan innan jag vaknat. Drömmer fruktansvärda mardrömmar varje natt så att jag är utmattad redan när jag vaknar. Spänd, spänd, spänd in till förbannelse. Ont överallt. Under dagen går jag bara och längtar efter att det skall bli kväll så att jag får gå och lägga mig igen. Ingen ro till nått. Lättirriterad. En total brist på förmåga att koncentrera mig.
Jag letar och letar efter vad det är som felar mig. Är det hösten? Är det något obehagligt jag behöver göra? jag vet inte. Jag vet bara att hjärnan går på overdrive och att det känns som om hela maskineriet skall skära snart. Försöker slappna av med Mozart, avslappningsövningar och positivt tänkande. Funkar inget vidare. Jag klarar inte att slappna av, det sliter i hela kroppen hela tiden.
Ska det vara så här vill jag inte vara med. Så det så.
Jag letar och letar efter vad det är som felar mig. Är det hösten? Är det något obehagligt jag behöver göra? jag vet inte. Jag vet bara att hjärnan går på overdrive och att det känns som om hela maskineriet skall skära snart. Försöker slappna av med Mozart, avslappningsövningar och positivt tänkande. Funkar inget vidare. Jag klarar inte att slappna av, det sliter i hela kroppen hela tiden.
Ska det vara så här vill jag inte vara med. Så det så.
Offside för tusan
Aftonbladet: Elfsborg rasar mot AIK:s mål
Vi var ju på fotboll i går. Det var en lysande folkfest med molnfri himmel, fullsatta läktare och kunde har blivit precis hur bra som helst. Tyvärr så var matchen en seg historia där AIK ständigt spelade hem, gång på gång. Feglir på högsta nivå. Att sedan deras mål var en solklar offside gjorde ju inte det hela bättre. Men men, ett likaresultat är inte så illa det heller. Elfsborg hänger kvar i toppen, tätt, tätt.
Vi var ju på fotboll i går. Det var en lysande folkfest med molnfri himmel, fullsatta läktare och kunde har blivit precis hur bra som helst. Tyvärr så var matchen en seg historia där AIK ständigt spelade hem, gång på gång. Feglir på högsta nivå. Att sedan deras mål var en solklar offside gjorde ju inte det hela bättre. Men men, ett likaresultat är inte så illa det heller. Elfsborg hänger kvar i toppen, tätt, tätt.
Tom är inte pappa till Suri?
Aftonbladet: Tom är inte pappa till Suri?
Konspirationsteorierna är många nu såhär på höstkanten. Tom är inte pappa till Suri, Sossarna står själva bakom IT-skandalen eller rysaren, Bushadministrationen låg själva bakom 9/11 och jag undrar om det inte är dags att kalla in Fox Moulder. Troligen står CIA bakom alltihopa.
Konspirationsteorierna är många nu såhär på höstkanten. Tom är inte pappa till Suri, Sossarna står själva bakom IT-skandalen eller rysaren, Bushadministrationen låg själva bakom 9/11 och jag undrar om det inte är dags att kalla in Fox Moulder. Troligen står CIA bakom alltihopa.
Kaffe, mitt kungarike för en kaffe.
Barn är mystiska varelser. De måste av någon anledning knata upp tidigt, tidigt på morgonen. När de väl är uppe måste de leva omkring som om det vore den sista dagen i livet. De hoppar,skuttar, sätter på tvn på hög volum och så tjattrar de. Tjattrar, pratar och snattrar. Även om vi vuxna fortfarande sover. Som om de, barnen, inte märker att man försöker sova en liten, liten, stund till. Själv gav jag upp för en stund sedan så nu sitter jag här. Sömnen har knappt lämnat min kripp. Ögonen rinner och jag ser nästan dubbelt. Huvudet känns som om det vore inlindat i huvudet och jag har problem med att få två tankar att passa ihop. Men uppe är jag.
Nu gäller det att fylla på nikotin och koffeinförråden så att jag kanske kan funka som männiksa igen. Ute är det höstvackert. Kallt som tusan men solen lyser med varma men svaga strålar och månen syns fortfarande mot den blå himlen. Så då kör vi då.
Nu gäller det att fylla på nikotin och koffeinförråden så att jag kanske kan funka som männiksa igen. Ute är det höstvackert. Kallt som tusan men solen lyser med varma men svaga strålar och månen syns fortfarande mot den blå himlen. Så då kör vi då.
Morgon igen då.
Det är kallt ute. Vackert som en målning med blå himmel men kallt som attan. Morgonciggen på balkongen blev en sanbb historia då jag frös ända in i själen där jag stod med bara fötter och endast en morgonrock mellan mig och höstluften. Idag är det fotboll som gäller. Elfsborg - AIK på Borås Arena. 15477 biljetter sålda i förköp. Inte så illa alls. Men det är på eftermiddagen det. Nu gäller det att vakna till, orientera sig lite i världen och hitta mitt intellekt som jag visst har tappat nånstans här i lägenheten. Det borde ligga någonstans, kanske under en soffa eller bakom nån bokhylla. För just nu har jag svårt att få ihop två tankar i skallen till något annat än ett enda blurr. Så, mer koffein, nikotin och så är jag nog på gång.
Casual friday
Oj vad man var trött igår kväll visade det sig. Somnade som en drogad val och vaknade inte tiktigt till färrän vid 13 tiden idag. Drömde en massa konstig på morgonkvisten. Jag köpte vad som tidigare varit ett torp i skogen där jag tillbringade måna somrar när jag var liten. Köpte visade sig vara en riktigt bra afär så hela kåken rustats upp med allra de senaste tekniksa prylarna. Och så var det lite utbyggt med. Det var en massa knappar i hela kåken som man kunde trycka på för att det skulle hända något spännande som att persienneran skulel öppna sig, "mood" regulatorer så att ma kunde välja hur rumemt skullese ut allt eftersom den enga sinestämningen. Sen fanns det tt snicker i ochså. Och mitt ibland allt hightec så var jag tvungen att lära mig att rida på en häst. Jovars, det var en snurrig dröm.
Men nu sår det fredag och bara jag har vaknat ordentlgt så skall det städas och göras fin här i lägenheten. Alla skall hjälpas åt. Vi återinför det som jag kallade fredagsstäd när jag bodde ensam. OM alla hjälps åt så går det så fort. Det var det första vi gjorde när barnen kom hem till mig på fredagarna. Traditionen har legat i träda i några år nu, men nu är det dags igen.
Men först var det där med att röka, duscha, dricka lite kaffe till och allt sånt.
Men nu sår det fredag och bara jag har vaknat ordentlgt så skall det städas och göras fin här i lägenheten. Alla skall hjälpas åt. Vi återinför det som jag kallade fredagsstäd när jag bodde ensam. OM alla hjälps åt så går det så fort. Det var det första vi gjorde när barnen kom hem till mig på fredagarna. Traditionen har legat i träda i några år nu, men nu är det dags igen.
Men först var det där med att röka, duscha, dricka lite kaffe till och allt sånt.
En intet dag
Nä, vad har hänt idag då, när gårdagen var så hektisk? Absolut så lite som möjligt. Ensnabb tur till stan för mig och Min Vackra Kvinna, lite matlagning. I övrigt inte.
Men i morgon är det dags igen. Då minsan.
Men i morgon är det dags igen. Då minsan.
Fint besök. En fransyska i vårt hem
Ojojoj vad jag slet i går. Min gode väns syster kom och hämtade mig redan klockan 11 på förmiddagen. Rena natten för mig ju. I baksätet av bilen satt vad jag först trodde var en isbjörn men som vid närmare betraktelse visade sig vara en enorm vit hund. Sen åkte vi rakt ut i skogen kändes det som, alltmer vi körde avtog asfatlen och korna tilltog. Tillslut kom vi fram till en gård där Cecilia hälsade mig väklommen med en kram. Vi har väl inte setts på nått år är det väl nu. Det var säkerligen en tre år sedan hon drog ner till västindien och där har hon stannat tills hon träffade nuvarande kärleken och de flyttade ihop i Frankrike. Så nu var hon som sagt hemma på en blixtvisit för att tömma färäldrahuset och träffa lite kompisar. Mig själv utnyttjade hon å det grövsta. Hon harde ju fått mig att lova att jag skulle hjälpa till med att bära lite möbler. Och som jag slet. Två pyttesmå bokhyllor och tre lådor fick jag bära. Tydligen hade flickstackarn slitet hela morgonen så att det skulle vara så lit esom möjligt att bära när jag väl dök upp.
Sen åkte vi iväg med bråten till en loppis där de gladeligen tog emot allt. Själv lade jag beslag på två gitarrer och en balalajka. Jag blev hur glad som helst. Den ena gitarren vet jag då rakt int h ur den fungerar. Den har 8 strängar som sitter i par. Måste luska ut hur det där skall stämmas och spelas.Sedan var tanken att vi skulle äta en god lunch någonstans med eftersom jag knappt aldrig äter så tidigt på dagen så tog vi en tur, först till stugan som jag visade upp för den halvintresserade damen och sedan hem till min brötiga familj.
Väl sär så dök det ena barnet efter det andra upp, sedan kom svägerskan och lite senare svågern. Vi drack thé och pratade Saint Tropez, millionärsbåtar och allt annat som Cecilia kunde informera om. Sedan tackade hon för sig och puttrade iväg med sin lilla röda bil. Hon var här en pyttesväng idag med och lämnade gitarrsträngar som hon hittat i huset. Men nu lär hon väl inte synas på ett år minst. Tänk att en del vågar dra iväg sådär. Strongt. Det kräver en fri själ och en förmåga att anpassa sig vartefter.
Dagen gick även senare i samkvämets tecken. Hulda Hustrun, jag, äldsta dottern med pojkvän och av och till äldsta sonen förljde tillsammans Sveriges vedervärdiga match på tvn. Det som borde blvit en överköring, en mangling blev en rysare där Sverige halkade omkring som vilsna får på en åker och tjongade bollar nästan vilt omkring sig. Gudkslov så slutade eländet i alla fall 3 - 1 till Sverige. När allt detta var gjort stupade jag i säng. Det tar på den late att både arbeta och vara social.
Sen åkte vi iväg med bråten till en loppis där de gladeligen tog emot allt. Själv lade jag beslag på två gitarrer och en balalajka. Jag blev hur glad som helst. Den ena gitarren vet jag då rakt int h ur den fungerar. Den har 8 strängar som sitter i par. Måste luska ut hur det där skall stämmas och spelas.Sedan var tanken att vi skulle äta en god lunch någonstans med eftersom jag knappt aldrig äter så tidigt på dagen så tog vi en tur, först till stugan som jag visade upp för den halvintresserade damen och sedan hem till min brötiga familj.
Väl sär så dök det ena barnet efter det andra upp, sedan kom svägerskan och lite senare svågern. Vi drack thé och pratade Saint Tropez, millionärsbåtar och allt annat som Cecilia kunde informera om. Sedan tackade hon för sig och puttrade iväg med sin lilla röda bil. Hon var här en pyttesväng idag med och lämnade gitarrsträngar som hon hittat i huset. Men nu lär hon väl inte synas på ett år minst. Tänk att en del vågar dra iväg sådär. Strongt. Det kräver en fri själ och en förmåga att anpassa sig vartefter.
En glad figur. Enna som ekorrpigg i vissa stunder.
Jojo, det franska har redan färgat av sig lite.
Dagen gick även senare i samkvämets tecken. Hulda Hustrun, jag, äldsta dottern med pojkvän och av och till äldsta sonen förljde tillsammans Sveriges vedervärdiga match på tvn. Det som borde blvit en överköring, en mangling blev en rysare där Sverige halkade omkring som vilsna får på en åker och tjongade bollar nästan vilt omkring sig. Gudkslov så slutade eländet i alla fall 3 - 1 till Sverige. När allt detta var gjort stupade jag i säng. Det tar på den late att både arbeta och vara social.
Mr Zlatan ber om ursäkt, bara en sån sak
Förövrigt visade sig Zlatan vara en enormt mycket större männsika än ryktet förtäljer om när han i dag bad om ursäkt för sitt misstag. Det kunde jag aldrig tro om honom. Jag trodde han skulle tjura sig igenom hela historien som han brukar göra. Där ser man vad fel man kan ha.
IT-lögner och Mäster Persson
Förövrigt var det lite pinsamt att se Mäster Persson på tv4 nyheterna i kväll, så Socialdemokrat jag är, när han lade pannan i bekymrade veck och gjorde sitt bästa för att klistra på Leijonborg så mycket av it-skandalen som han bara kunde. Visst är det inte bara bedrövligt att många av Fp-folket verkar har både bristande etik och moral och att vissa bevisligen är anklagade för brott. Men det känns lite konstigt att höra Persson orera om att den och den personen har ljugit si och så mycket när vi alla har Herr Danielsson i färskt minne.
Om Fp-ledaren vetat om något vet vi inte. Inte än i alla fall, så att dra växlar på det redan nu känns liksom lite... kletigt enna som.
Om Fp-ledaren vetat om något vet vi inte. Inte än i alla fall, så att dra växlar på det redan nu känns liksom lite... kletigt enna som.
Vox on vax off
Tusan vad duktigta vi var, jag och min äldsta son. Vi har tvätta och vaxat bilen. Moppen åkte med på ett hörn den med. Så nu är jag helt slut. Det tar på den late att arbeta om aldrig så lite. I morgon har jag lovat bort mig till en kompis som håller på att tömma sitt barndomshus på pryttlar. Hon bor i Frankrike men är i Sverige på en liten mellanlanndning. Hon är lite globetrotter. Så då passar hon på att dra in mig i kroppsarbetets hårda verklighet. Så det är inte konsitgt att jag är trött. Jag blir gärna lite småtrött redan före ett arbete. Så, det blir tidigt i säng. Men först måste jag kolla på Morden I Midsomer. Vore förargligt att missa ett avsnitt bara för att jag är trött av att arbeta.
Våra barnsliga fotbollshjältar
Aftonbladet: Sparkades när de bröt mot de nya reglerna: Kan inte varit ett missförstånd
Tänka sig. Att rika, vuxna karlar inte kan hålla sig till i grunden mycket enkla regler. Visst kan man tycka att det är väl hårt att skicka iväg dem med svansen mellan benen. Men när ska ledningen reagera? Spelarna är på jobbet, de får betalt, de får äran som medföljer av att spela för sitt land. Och så kan de inte klockan. Jag misstänker väl som många med mig att det ligger andra, tidigare saker bakom det hela. Men oavsett så borde dessa tre män klara av att sköta samma regler som resten av landslaget. Annars kan man ju betvivla deras intellektuella kapacitet. För om de inte fattat vad ledningen sagt så måste det ju råda en enorm språkförbistring. Och att de sedan reagerar som Karlsson på taket med att säga : om det skall vara såhär så vill inte jag vara med!" gör ju inte det hela bättre.
Visst kan man tycka att reglerna är lite löjliga. Men de är ju som sagt på jobbet och då gäller väl samma regler för alla, oavsett om regeln kan tyckas lite onödig. I vilket fall som helst så är det väl bara Zlatan som på riktigt behövs av de där tre och då bara om han börjar leverera igen. Så om de vill tjura så får de väl göra det då.
Tänka sig. Att rika, vuxna karlar inte kan hålla sig till i grunden mycket enkla regler. Visst kan man tycka att det är väl hårt att skicka iväg dem med svansen mellan benen. Men när ska ledningen reagera? Spelarna är på jobbet, de får betalt, de får äran som medföljer av att spela för sitt land. Och så kan de inte klockan. Jag misstänker väl som många med mig att det ligger andra, tidigare saker bakom det hela. Men oavsett så borde dessa tre män klara av att sköta samma regler som resten av landslaget. Annars kan man ju betvivla deras intellektuella kapacitet. För om de inte fattat vad ledningen sagt så måste det ju råda en enorm språkförbistring. Och att de sedan reagerar som Karlsson på taket med att säga : om det skall vara såhär så vill inte jag vara med!" gör ju inte det hela bättre.
Visst kan man tycka att reglerna är lite löjliga. Men de är ju som sagt på jobbet och då gäller väl samma regler för alla, oavsett om regeln kan tyckas lite onödig. I vilket fall som helst så är det väl bara Zlatan som på riktigt behövs av de där tre och då bara om han börjar leverera igen. Så om de vill tjura så får de väl göra det då.
Solsken
Världen visar sig från sin bästa sida idag. Solen skiner, himlen är blå och själv är jag väl inte helt grå heller. Lite yrvaken är jag väl fortfarande, men det brukar ju ta mig några timmar att vakna upp ordentligt. Drömde konsitgt nu igen på morgonkvisten. Det var stölder, krig och ormar huller om buller så jag fick tillbringa en stund med att skaka av mig det där. Hulda Hustrun har som vanligt redan varit i farten i flera timmar. Hon liksom hoppar upp ur sängen och sedan är hon i gång. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det där funkar. Hon är som ett barn när det kommer till det där med att vakna. Ena stunden sover hon, nästa bakar hon bullar.
Idag står biltvätt på schemat. Vi har ett stort garage med varmvatten och högtryckstvätt på gården så jag tänkte att vi hyr det för en två, tre timmar idag så kan man passa på att spola av moppen med. Jag har redan beordrat äldsta sonen att vara med, han är ledig från skolan idag.
Så, livet leker och jag leker med. Väl så.
Idag står biltvätt på schemat. Vi har ett stort garage med varmvatten och högtryckstvätt på gården så jag tänkte att vi hyr det för en två, tre timmar idag så kan man passa på att spola av moppen med. Jag har redan beordrat äldsta sonen att vara med, han är ledig från skolan idag.
Så, livet leker och jag leker med. Väl så.
Mitt tyckande jag
Jag har tandvärk. Vill inte på något sätt beklaga mig, bara upplysa. Så har jag ont i ryggen med. Samma där. Bara ren upplysning. Och så är jag lite trött och hungrig. Så har jag det just nu. Suttit allt för många timmar framför a-bladets valforum. Fan vad jag tycker mycket. Jag blir både förvånad och trött på mig själv. Ska man tycka så mycket eller tycker jag ovanligt mycket? Men jag blir så, upprörd kanske ordet är, när människor bara vräker ut sig saker utan att tänka ens det allra minsta före de trycker på skickatangenten. Man använder ord som parasiter om sjuka människor och arbetslösa, en person påstod att utbrändhet och en mängd andra sjukdomar var ren inbillning eller ännu värre, ren bluff. Männskan pratade om vetenskapliga bevis, så jag var tvungen att tycka till lite. Känns lite som om jag snäppte denne misserable människa på näsan rätt ordentligt. Men det kasnke vore bättre för den egna hälsan om jag bara orkade hålla tyst.
Men jag bara kan inte. Jag lider av kraftig tankediarée. JAg bara måste gå och lura på saker och sedan måste jag informera min helt ointresserade omvärld om mina upptäckter. Men nu ska ja ginte tycka nått alls på en stund. För nu skall jag bada.
Men jag bara kan inte. Jag lider av kraftig tankediarée. JAg bara måste gå och lura på saker och sedan måste jag informera min helt ointresserade omvärld om mina upptäckter. Men nu ska ja ginte tycka nått alls på en stund. För nu skall jag bada.
Valtider, forum och underhållning på hög nivå.
Hjälp. Jag har varit inne en hel del på a-bladets valforum. Man blir nästan mörkrädd över vilka argument och resonemang en del för. Det gäller förövrigt båda sidor. Att sossarnas interna nät har blivit hackat eller vad man skall kalla eländet är tydligen sossarnas eget fel. För de har inte tillräcklig säkerhet på sitt nät. Jovisst verkar säkerheten ha en del brister. Men blir intrånget rätt och lagligt därför? Man pratar om att Reinfeldt är snygg och klär sig bra. Jaha? Och det har med valet vart? Man snärjer in sig i petitesser och glömmer sakfrågorna. Man ägnar sig åt den gamla leken "dra alla över en kamm". Alla som inte arbetar för tillfället är lata. En person ansåg att vissa vedertagna diagnoser inte fanns utan var bluff. Undrar om läkarvetenskapen vet om detta? Göran har herrgård. Som om detta gjorde mannen annorlunda än alla andra som har en hög inkomst. Reinfeldt lär ju knappast tjäna mindre om Alliansen vinner valet. Göran är tjock. Mmmm, sant att han bär på en betydande övervikt. Men vad har det med arbetslösheten att göra?
Ibland är det som att läsa en serietidning. Allt är möjligt och alla karaktärer är som karikatyrer av levande människor. I går kväll var det någon vilsen individ som kallade sig finlansdvensken som orerade om oss dumma svenskar, om att det var bättre i Danmark och att han önskade att Sverigedemokraterna skulle få mer makt, för då skulle det bli ordning. Men, om han nu pratar om oss dumma svenskar utgår jag från att han inte är Svensk själv. Och då angår väl inte det Svenska valet honom? Eller så är karln Svensk medborgare och då kan jag hålla med om att vissa Svenskar är lite korkade. Men namnet tyder ju på en finsk härstammning. Så vart kommer Sverigedemokraterna in i resonemanget då? Karln är ju inte Svensk för tusan. Eller var han det. Då är han väl invandrare och det vet vi ju vad Sverigedemokraterna tycker om sånt. Nä, han var bra förvirrad den mannen.
Men det är skojsig läsning. Mycket kullerbyttor i tanken finns det.
Ibland är det som att läsa en serietidning. Allt är möjligt och alla karaktärer är som karikatyrer av levande människor. I går kväll var det någon vilsen individ som kallade sig finlansdvensken som orerade om oss dumma svenskar, om att det var bättre i Danmark och att han önskade att Sverigedemokraterna skulle få mer makt, för då skulle det bli ordning. Men, om han nu pratar om oss dumma svenskar utgår jag från att han inte är Svensk själv. Och då angår väl inte det Svenska valet honom? Eller så är karln Svensk medborgare och då kan jag hålla med om att vissa Svenskar är lite korkade. Men namnet tyder ju på en finsk härstammning. Så vart kommer Sverigedemokraterna in i resonemanget då? Karln är ju inte Svensk för tusan. Eller var han det. Då är han väl invandrare och det vet vi ju vad Sverigedemokraterna tycker om sånt. Nä, han var bra förvirrad den mannen.
Men det är skojsig läsning. Mycket kullerbyttor i tanken finns det.
Morgonblues.
Löven har börjat falla. De virvlar runt på gården som galna möss. Blåser gör det med. Höstblåser. Själv har jag knappt vaknat än. Drömde nått otäckt men jag kan inte minnas vad det var, men jag vaknade med en sån där obehaglig känsla i kroppen som jag inte kan bli av med. Äldsta sonen har redan kommit hem från skolan, des lutade tidigt och ingen är gladare än den unga gossen. Hulda Hustrun är som vanligt på språng. Jag kan inte påminna mig om att jag träffat en sån orolig själ tidigare. Om det inte händer något nästan exploderar hon av tillbakahållen energi. Tja, det är ju skönt att någon får något gjort här hemma. Den tidiga morgontimman ägnade jag mig åt att försöka lista ut varför ljudet från datorn lät så knepigt. Det lät liksom vasst och metalliskt. Tillslut kom jag på vart felet var. Det var en inställning i mjukvaran till ljudkortet som bara sådär hade ändrat sig. Jag ändrade tillbaka med ett enkelt muskilick och sen lät det fylligt och bra igen. Dessa datorer. De gör precis om de vill. Som en folkpartist nästan.
Om man tittar ut p ågården ser man inte bara virvlande löv utan en rad med skinande nya toalettstolar. Ser väldigt praktiskt ut. Om man skulle bli lite nödig när man är ute menar jag.
Fast de skall såklart monteras in i de nyrenoverade badrummen i grannhuset. Konstigt. Det känns som alldeles nyssens de var hemma hos oss och vände upp och ner på halva lägenheten. Men det var i maj och det är ett tag sedan nu. Fasen, vart tog juni, juli och augusti vägen? Och jag som skulle gjort så mycket på sommaren. Städat upp i förrådet i stugan, bytt ut fasaden på södersidan och passa på att byta fönster samtidigt. Inget av det har jag gjort. Jaja, det blir väl sommar nästa år igen.
Nu skall jag röka. Så har jag det gjort.
Om man tittar ut p ågården ser man inte bara virvlande löv utan en rad med skinande nya toalettstolar. Ser väldigt praktiskt ut. Om man skulle bli lite nödig när man är ute menar jag.
Fast de skall såklart monteras in i de nyrenoverade badrummen i grannhuset. Konstigt. Det känns som alldeles nyssens de var hemma hos oss och vände upp och ner på halva lägenheten. Men det var i maj och det är ett tag sedan nu. Fasen, vart tog juni, juli och augusti vägen? Och jag som skulle gjort så mycket på sommaren. Städat upp i förrådet i stugan, bytt ut fasaden på södersidan och passa på att byta fönster samtidigt. Inget av det har jag gjort. Jaja, det blir väl sommar nästa år igen.
Nu skall jag röka. Så har jag det gjort.
Spionskandal. Så spännande
Aftonbladet: Leijonborg beklagar spionskandalen
Så klantigt, så dumt. Så meningslöst. Kanske borde 24-åringen göra ett språktest så att han kan läsa sig till vad man gör och vad man inte gör i en valrörelse. Det borde väl finnas nått PM någonstans kan jag tro.
Så klantigt, så dumt. Så meningslöst. Kanske borde 24-åringen göra ett språktest så att han kan läsa sig till vad man gör och vad man inte gör i en valrörelse. Det borde väl finnas nått PM någonstans kan jag tro.
Krokodikjägaren är död.
Aftonbladet: Krokodiljägaren Steve Irwin död
Hm.Man blir väl inte så förvånad. Karln skulle ju nödvändigt pilla på alla de farligaste djuren titt som tätt. Men det är likt förbannat synd. Det är det.
Hm.Man blir väl inte så förvånad. Karln skulle ju nödvändigt pilla på alla de farligaste djuren titt som tätt. Men det är likt förbannat synd. Det är det.
Sysselsättningen är rekordlåg
Sådär ja. Jag har lyckats trassla mig igenom nästan hela söndagen utan att göra ett endaste gnutta nytta. Nästan nytt rekord. Det enda som möjligen har hänt är att jag fått en hemmoroid till av allt stillasittande. Men med lite tur slipper jag den utvecklingen med. Det enda jag gjort på hela dagen är att sitta vid datorn, dricka thé och en och annan slurk kaffe, röka ciggaretter, snusa, och varit på toaletten. Jo just det. Jag har ätit med. I övrigt, intet. Nada. None. Ett steg till mot sysslolöshet och jag behöver nån som matar mig. Ack ack ack. Vilket slöseri med ungdom, talang och gott utseende.
Men i morgon är jag ju uppvilad. Då banne mig. Då skall det bli fart. Ojojj. Jag skall vara som en virvelvind, fara fram som en monsun, utföra praktverk och förändra världen. Eller i alla fall städa den där toaletten jag pratat om.
Men i morgon är jag ju uppvilad. Då banne mig. Då skall det bli fart. Ojojj. Jag skall vara som en virvelvind, fara fram som en monsun, utföra praktverk och förändra världen. Eller i alla fall städa den där toaletten jag pratat om.
Mitt politiska jag
Oups. Helt plötsligt finner jag mig själv indragen i en politisk debatt på aftonbladet.se. Hur det gick till vet jag inte, men det var värst vad jag tycker då. Sitter och blir nästan lite agiterad under tiden. Har jag gått och blivit kommunist? Man kan nästan tro det. Väldigt vad jag var till vänster. Där ser man. Som tonåring och ung man i 20-år ålderna var jag halt klart vänsterman. Sen utbildade jag mig, fick jobb, hygglig lön och vips hade jag halkat över till den högra sidan. Kändes mest hemma där liksom, när man var hel och ren och på väg uppåt. Sen blev jag krasslig i nerverna. Nu är jag hemmavarande. Alltså sjukpensionär. Och hoppsan hejsan så var jag tillbaka på vänstersidan igen. Fast inte så långt som V, nä men lite lagom som en liten skröplig gråsosse. Var och en är sig själv närmast.
JAg har slutat tro på att människor sätter sig i den här situationen med vilje. Jag lovar, det lönar sig inte. Alls.36% av lönen bara slutade komma liksom. Visst och sant är det att jag inte jobbar heller. För så är det ju. Men vad jag menar är att myten om hur bekvämt det är att gå hemma är falsk. Det drabbar ju inte bara mig. Det drar med sig min fru, våra barn. Det finns inte många ören kvar när julklapparna skall betalas. Nått bostadsbidrag får vi inte. För trots allt så är mina 64% tagna av en hygglig lön. Så varje månad ramlar 10000 ner i mitt bankkonto. Och det är ju ok. Men jag fick 15-17000 förut, när jag jobbade. Låter det som om det lönar sig att sjukpensionera sig? Finns det någon som tror att man kan koppla loss 7 papp sådär bara? Och är det någon som tror att det är lätt att bli pensionerad? Försök själv. För om det nu är så lätt som många påstår, varför är vi inte fler då. Det låter ju kanon att bara ligga hemma och kamma hem stålarna.
Tja, som allt annat. Sanningen om politiken finns väl någonstans i mitten. Och det är där jag håller mig. Och det mest "mittiga" just nu är väl S. Jag kan banne mig inte hitta något annat.
JAg har slutat tro på att människor sätter sig i den här situationen med vilje. Jag lovar, det lönar sig inte. Alls.36% av lönen bara slutade komma liksom. Visst och sant är det att jag inte jobbar heller. För så är det ju. Men vad jag menar är att myten om hur bekvämt det är att gå hemma är falsk. Det drabbar ju inte bara mig. Det drar med sig min fru, våra barn. Det finns inte många ören kvar när julklapparna skall betalas. Nått bostadsbidrag får vi inte. För trots allt så är mina 64% tagna av en hygglig lön. Så varje månad ramlar 10000 ner i mitt bankkonto. Och det är ju ok. Men jag fick 15-17000 förut, när jag jobbade. Låter det som om det lönar sig att sjukpensionera sig? Finns det någon som tror att man kan koppla loss 7 papp sådär bara? Och är det någon som tror att det är lätt att bli pensionerad? Försök själv. För om det nu är så lätt som många påstår, varför är vi inte fler då. Det låter ju kanon att bara ligga hemma och kamma hem stålarna.
Tja, som allt annat. Sanningen om politiken finns väl någonstans i mitten. Och det är där jag håller mig. Och det mest "mittiga" just nu är väl S. Jag kan banne mig inte hitta något annat.
Veckans babe
För er som undrar så är har jag efter moget övervägande kommit fram till att det är jag. Exakt. Eders trogen undertecknad. Det kom som en chock, det erkänner jag. Jag kunde väl aldrig tro att lilla jag skulle utnämnas till VB. Men här är jag. Under min vecka på toppen vill jag uppnå världsfred, slut på pälshandel och att McDonalds sänker sina priser på megamenyerna.
Jag tackar för förtroendet.
Jag tackar för förtroendet.
Alliansen? Vart tog partierna vägen?
Alltså. Den nationella politiken av idag fattar jag inte mig på ett smack. Aliansen? Vad är meningen med att vara medlem i ett parti, med bestämd ideologisk inrikting och egna idéer när det ändå skall lkumpas ihop med tre andra partier, men annan inriktning. För de har olika ideologier va? Och sen det där med hur mycket grundtankarna i partiet stämmer överens med vad de säger. Folkpartiet Liberalerna. Låter ju helt klart som om de är liberala. Men det är de som skriker högst på förbud, hårdare tag, mera betyg, mer poliser, mer av allt som begränsar människan. Känner sig en humanist med liberala tankar igen sig i det partiet? Moderaterna? Arbetarparti? VA! De enda man kan känna igen är KD, centern är ju även de ute på en tripp långt från vad de var tidigare. Man talar om att skapa jobb genom att underlätta för företagen att anställa. Man glömmer att det kräver att de arbetstagande hamna i en situation där de hamnar i underläge redan från början. Du har fått ett jobb men det kräver att du håller käft. Arbetarparti?
Jag kan inte förstå. Vore det inte enklare att de bildade ett nytt parti, Alianspartiet till exempel. För när det gör allt för att vara likadana, allt för att ta avstånd till det gamla partiet, gör allt för att komma till makten, finns det då längre någon idé att kalla sig moderat, folkpartist, kristdemokrat eller centerpartist? Men är i allians. Målet är maktövertagande och då har man inte tid eller kraft med att värna om det egna partiets särart.
Ok, sossarna är väl inte precis nått idealiskt parti, lite vilse i tiden som de är. Men grundvärderingana står fast. Det är väl genomförandet av tankte till ahndling som blir lite si och så. Och så har vi ju problemet med att ett parti sitter i tid och evighet vid makten. Inte helt prerfekt, minst sagt. Men som det är nu till valet har man att välja mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet eller alliansen. Mer finns det inte. Visst finns det en hel rad med små partier, allt från pyttepartier till lite större folkrörelser. Men det är int ehetl lätt att nå den där 4% spärren. Så vi har innales 4 partier att välja mellan. Ni som är äkta moderater, folkpartister, centerpartister eller kristdemokrater får väl välja att rösta blankt, inte rösta alls eller ge er röst till erat "gamla" parti. För allt är nytt barn. Glöm inte det. Allt är nytt.
Och vem fan skall nu direktörerna rösta på? Om nu Nya Moderaterna menar allvar med sitt prat.
Jag kan inte förstå. Vore det inte enklare att de bildade ett nytt parti, Alianspartiet till exempel. För när det gör allt för att vara likadana, allt för att ta avstånd till det gamla partiet, gör allt för att komma till makten, finns det då längre någon idé att kalla sig moderat, folkpartist, kristdemokrat eller centerpartist? Men är i allians. Målet är maktövertagande och då har man inte tid eller kraft med att värna om det egna partiets särart.
Ok, sossarna är väl inte precis nått idealiskt parti, lite vilse i tiden som de är. Men grundvärderingana står fast. Det är väl genomförandet av tankte till ahndling som blir lite si och så. Och så har vi ju problemet med att ett parti sitter i tid och evighet vid makten. Inte helt prerfekt, minst sagt. Men som det är nu till valet har man att välja mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet eller alliansen. Mer finns det inte. Visst finns det en hel rad med små partier, allt från pyttepartier till lite större folkrörelser. Men det är int ehetl lätt att nå den där 4% spärren. Så vi har innales 4 partier att välja mellan. Ni som är äkta moderater, folkpartister, centerpartister eller kristdemokrater får väl välja att rösta blankt, inte rösta alls eller ge er röst till erat "gamla" parti. För allt är nytt barn. Glöm inte det. Allt är nytt.
Och vem fan skall nu direktörerna rösta på? Om nu Nya Moderaterna menar allvar med sitt prat.
She so heavy
"I want you" med Beatles måste vara världens bästa pop/rocklåt alla kategorier. Jag formligen älskar den låten. Speciellt gitarrdelen, det instrumentala partiet, i slutet. Jag tänder snabbt på musik och blir kär i många låtar. Men denna låten återvänder jag alltid till. Det går i perioder det där. Men så hör jag den av någon anledning och så är jag fast igen. Minnen från pojkrummet där man satt och rökte och lyssnade på denna låten dyker upp som välkomna gäster. Musiken är blytung utan att bli hård. Lennons sång så fylld av längtan, ångest, åtrå att man baxnar. Hela Abbey road aäbumet är lysande. Enligt min enkla mening det absolut bästa Beatles någonsin gjorde. De slutade med en bang liksom. Så bra, så bra, så bra.
Nowhere man
Kom på att jag inte lyssnat på min Beatles på ett bra tag. Man ska ju inte förslösa sina plikter så för att råda bot på det hela slängde jag på Rubber soul. Att tänka sig att skivan är 41 år är sanslöst. Otroligt. Det känns som om den kom ut om inte igår så i alla fall i förrgår. Så bra, så sprudlande av liv, så vital, så frisk, så jätte jätte bra. Märklig samling människor de där fem. Lennon, McCartney, Harrison, Starkey och producenten Martin. Att pumpa ut skiva efter skiva, låt efter låt med samma höga klass. Visst tusan finns det lågvattenmärken. Men de är oftast då bra att vem som helst skulle vilja misslyckas med just det stycket. Det är så bra, så bra, så bra. Nu är jag glad igen.
Trubbel mannen. Trubbel.
Lite för att höja mina livsandar
Idol-juryn
Aftonbladet: Så hånas de av "Idol"-juryn
Är det bara jag som tycker att Idol är skit.tv fram tills den första sållningen är klar? För sen lyfter ju det hela lite, när de medverkade har lite talang. Men att det gör det beror inte så mycket på talangerna som på att man slipper sitta med händerna för öronen och blunda när 4 vuxna ger sig på, ibland, barn och ungdomar. Jag vet, alla är där frivilligt. Visst. Och det finns säkert en hel del som ställer upp bara för att få sina 15 sekunder av kändisskap, som en rolig grej liksom. Men så finns det de som faktiskt tror de har något att visa upp. Som blir sårade av juryns skitsnack. Ställ Håkan Hellström framför juryn. Kalrn är inte ens i närheten att kunna sjunga. Inte alls. Men ändå skapar han magi.
Sen har man den urtvättade ursäkten till sitt egna låga beteende: "det blir bra tv". Men, varför skulle det bli kass tv av att säga artigt ja eller nej, kanske ge någon form av motivering, men en vettig sådan? Resten av programserien uppför sig ju juryn i alla fall som om de har något bakom pannbenet. Så behövs egentligen dessa regelrätta avrättningarna? Jag tycker att det är sorgligt att höra vuxna människor resonera som små barn. Att de ödslar så mycket tid på att vara elaka. För det är ju det de är. Det kallades förr för elakhet. Nu kallar man det ärlighet. Det räcker inte med att säga till någon att "det där föll mig inte i smaken alls", utan det skall dräpas muntligen. Det är ju ett fenomen som inte bara existerar i Idol utan finns både här ochdär i sammhället. I varenda dokusåpa sitter lobotomerade ungdomar och berömmer sig själva för att de är så ärliga. Som sagt. Man kan säga en sak, ge ett omdöme, på flera sätt. Är det nödvändigt att såra folk. Vart tog det förr så populära utrycket "konstruktiv kritik" vägen? Skall vi börja bedöma våra egna barn, vår familj på samma sätt? Säga till frugan att "denna maten var det sämsta jag ätit. Du borde simma ner till Viskans botten och dra ett djupt andetag". Eller när barnen kommer hem från skolan med ett G i betyg "du äcklar mig, jag vill bara slå på dig". Så härligt ärligt det vore. Eller?
Sen kan man ju ge sig ut i den dimmiga debatten kring juryns egna kunskaper och föärdigheter att bedöma. Clabbe? Jaha, han spelade i band för hundra år sedan och sedan pratade han i radio ett tag och slaktade musiken med sitt eviga pladder. Sen har nån upptäckt Robin. Eh? Skulle det vara något att skryta med. Fan, en igelkotte skulle kunna upptäcka Robin. Hon är ju knappast talanglös eller. Det är rätt uppenbart att tösen har artistiska kvaliteter. Och sen har vi en röstcoach med prick i pannan. Och hon kan prata engelska. Begåvat. Vad den fjärde gör eller har gjort vet jag faktiskt inte. Kanske kan han spela banjo eller nått. Fasen, Bert Karlsson är tusen gånger trovärdigare i sina omdömen än de där fyra.
Men de kan vara elaka. Det kanske är deras främsta kvalitet. Och de kan svamla strunt när man frågar dem om deras egen elakhet. Uppenbar mobbing är inte mobbing för det är en sån kort stund. Att det sen kanske gäller liv eller död för den utsatta spelar visst igen roll. Så praktiskt.
Nä, fram för lite vanlig jävla hederlig snällhet i samhället. Och jag tycker att media kan vara först. Kanske en ny trend? Snällhet. Glöm inte ordet barn. Det må va gammalt med fenomenet är tämligen trevligt. JAg lovar.
Är det bara jag som tycker att Idol är skit.tv fram tills den första sållningen är klar? För sen lyfter ju det hela lite, när de medverkade har lite talang. Men att det gör det beror inte så mycket på talangerna som på att man slipper sitta med händerna för öronen och blunda när 4 vuxna ger sig på, ibland, barn och ungdomar. Jag vet, alla är där frivilligt. Visst. Och det finns säkert en hel del som ställer upp bara för att få sina 15 sekunder av kändisskap, som en rolig grej liksom. Men så finns det de som faktiskt tror de har något att visa upp. Som blir sårade av juryns skitsnack. Ställ Håkan Hellström framför juryn. Kalrn är inte ens i närheten att kunna sjunga. Inte alls. Men ändå skapar han magi.
Sen har man den urtvättade ursäkten till sitt egna låga beteende: "det blir bra tv". Men, varför skulle det bli kass tv av att säga artigt ja eller nej, kanske ge någon form av motivering, men en vettig sådan? Resten av programserien uppför sig ju juryn i alla fall som om de har något bakom pannbenet. Så behövs egentligen dessa regelrätta avrättningarna? Jag tycker att det är sorgligt att höra vuxna människor resonera som små barn. Att de ödslar så mycket tid på att vara elaka. För det är ju det de är. Det kallades förr för elakhet. Nu kallar man det ärlighet. Det räcker inte med att säga till någon att "det där föll mig inte i smaken alls", utan det skall dräpas muntligen. Det är ju ett fenomen som inte bara existerar i Idol utan finns både här ochdär i sammhället. I varenda dokusåpa sitter lobotomerade ungdomar och berömmer sig själva för att de är så ärliga. Som sagt. Man kan säga en sak, ge ett omdöme, på flera sätt. Är det nödvändigt att såra folk. Vart tog det förr så populära utrycket "konstruktiv kritik" vägen? Skall vi börja bedöma våra egna barn, vår familj på samma sätt? Säga till frugan att "denna maten var det sämsta jag ätit. Du borde simma ner till Viskans botten och dra ett djupt andetag". Eller när barnen kommer hem från skolan med ett G i betyg "du äcklar mig, jag vill bara slå på dig". Så härligt ärligt det vore. Eller?
Sen kan man ju ge sig ut i den dimmiga debatten kring juryns egna kunskaper och föärdigheter att bedöma. Clabbe? Jaha, han spelade i band för hundra år sedan och sedan pratade han i radio ett tag och slaktade musiken med sitt eviga pladder. Sen har nån upptäckt Robin. Eh? Skulle det vara något att skryta med. Fan, en igelkotte skulle kunna upptäcka Robin. Hon är ju knappast talanglös eller. Det är rätt uppenbart att tösen har artistiska kvaliteter. Och sen har vi en röstcoach med prick i pannan. Och hon kan prata engelska. Begåvat. Vad den fjärde gör eller har gjort vet jag faktiskt inte. Kanske kan han spela banjo eller nått. Fasen, Bert Karlsson är tusen gånger trovärdigare i sina omdömen än de där fyra.
Men de kan vara elaka. Det kanske är deras främsta kvalitet. Och de kan svamla strunt när man frågar dem om deras egen elakhet. Uppenbar mobbing är inte mobbing för det är en sån kort stund. Att det sen kanske gäller liv eller död för den utsatta spelar visst igen roll. Så praktiskt.
Nä, fram för lite vanlig jävla hederlig snällhet i samhället. Och jag tycker att media kan vara först. Kanske en ny trend? Snällhet. Glöm inte ordet barn. Det må va gammalt med fenomenet är tämligen trevligt. JAg lovar.
Söndag mannen. Söndag.
Det spöregnar ute. Men såhär på en söndag så gör det mig inte ett skvatt. Söndagar skall tillbringas i vila och kontemplation. Punkt! Så idag planerar jag inget förutom att läsa i min nya bok, slötitta på tv och ta det lugnt. Hm, det låter som en vanlig dag när jag tänker efter. Fast idag skall jag anstränga mig för att ta det lugnare än vanligt. Möjligen skall jag stada på den ena toaletten. Det ligger kattsand över hela golvet och badkaret behöver tvättas då Hulda Hustrun har slängt ut skurvatten i det så att det ser ut som om vi inte badat på hundra år. Fast jag får se om det blir av. Det är ju söndag menar jag.
Hulda Hustrun är sin vana trogen redan ute och rumpar. Fast idag var det ytterst motvilligt hon knatade iväg. Hon skulle till simskola på badhuset med yngsta sonen. Så, här sitter jag igen. Enaammen och alléna och lyssnar till Rolling Stones. Passa som hand i hanske en sånhär dag. Ute på gården är det folktomt. Inte ens en enda liten människa har gett sig ut i rusket. Fast det är väl inte så konstigt. Det är ju söndag. Som sagt.
Nä, lite thé, en snabb rök på balkongen så får vi se vart livet för mig.
Hulda Hustrun är sin vana trogen redan ute och rumpar. Fast idag var det ytterst motvilligt hon knatade iväg. Hon skulle till simskola på badhuset med yngsta sonen. Så, här sitter jag igen. Enaammen och alléna och lyssnar till Rolling Stones. Passa som hand i hanske en sånhär dag. Ute på gården är det folktomt. Inte ens en enda liten människa har gett sig ut i rusket. Fast det är väl inte så konstigt. Det är ju söndag. Som sagt.
Nä, lite thé, en snabb rök på balkongen så får vi se vart livet för mig.
Gårdagen
I'm back liksom. Gårdagen blev inte så puckelryggig trots allt. Bland annat bjöds det på kraftiga skrattattacker nrä ökdsta dottern skulle lära sig köra moped. Det där med att starta blev en komedi i flera delar. Synd att vi inte spelade in spektatklet på video, en klar miss. Sen var det ju fotbill på kvällen. Fast jag valde faktiskt att titta på "karl för sin kilt" på ettan när det startade. Matchen kändes rätt klar vid det laget. Somnade gott på kvällen gjorde jag också. Så det som sakta började likna en katastrof i grå blev en helt ok dag.
Man skall inte dra för snabba slutsatser av hur en dag kommer utveckas märkte jag. Alltid lär man sig nått.
Man skall inte dra för snabba slutsatser av hur en dag kommer utveckas märkte jag. Alltid lär man sig nått.
Mitt ensamma jag
Mitt liv är tomt. Ok, det lät lite teatraliskt, men ändå. Jag har en hel massa tid, tid som inte andra har. På dygnets 24 timmar är jag fri att själv disponera dessa till 100%. Det är lyxigt det. Likt förbaskat gör jag inte ett jota. Det finns dagar när jag inte kommer ur min morgonrock. Eller, de där dagarna är rätt många faktiskt. Jag går här och skräpar. Röker, dricker kaffe och thé, äter lite då och då. Läser lite, tittar alldeles för mycket på tv. Lyssnar på musik. Bloggar. Men inget kreativt, inget handfast. Om jag skulle dö här och nu så skulle spåren efter mig försvinna rätt fort. Det är bara mina barn som länkar mig till evigheten. Allt det andra skulle försvinna som rök en stormig dag. Jag är till nytta för ingen alls. Riktig nytta alltså. Visst gör jag grundjobbet. jag finns till och jag går att nå. Men jag når ingen. En massa energi som bara samlas till ingen nytta.
Allt detta beror på mig och endast mig. Jag liksom försitter varenda tillfälle till att urföra något genom min egen lathet. Snart är jag kansek 90 och vad har jag att se tillbaka på? En massa dagar som bara gått. En massa tid som är förspilld. Ett liv utan livlighet. En massa tankar som jag sprider som gödsel runt mig helt utan mening, rim eller reson.
Nä', nu får jag rycka upp mig. Ska nog städa toaletten. Så har jag gjort någon nytta i alla fall. Fast just idag känner jag mig urbota ensam och alléna. Trivs intemed mitt eget sällskkap. Det räcker liksom inte till.
Allt detta beror på mig och endast mig. Jag liksom försitter varenda tillfälle till att urföra något genom min egen lathet. Snart är jag kansek 90 och vad har jag att se tillbaka på? En massa dagar som bara gått. En massa tid som är förspilld. Ett liv utan livlighet. En massa tankar som jag sprider som gödsel runt mig helt utan mening, rim eller reson.
Nä', nu får jag rycka upp mig. Ska nog städa toaletten. Så har jag gjort någon nytta i alla fall. Fast just idag känner jag mig urbota ensam och alléna. Trivs intemed mitt eget sällskkap. Det räcker liksom inte till.
Fullladdad med inget att göra.
Nä, i dag går det inte bra. Är lite laddad, lite på g. Men jag har ingen aning om vad jag vill göra. Föreslog bio för Hulda Hustrun men det var inte hon så sugen på. Till råga på allt skulle hon ut och gå med en kompis senare. Tvätta bilen går ju inte när det småregnar hela tiden. Föresten så har vi lånat ut bilen till äldsta dottern med pojkvän. Pilla med moppen går inte heller då äldsta sonen har med den hemma hos sin ömma moder. Se en film? Kanske. Läsa i min helt nyinköpta "Kejsaren. Krigets gudar" av Conn Iggulden, som jag köpte igår? De tre föregående böckerna var rasande bra så jag har stora förväntningar på den senaste boken i serien. Fast att läsa kräver lite ro i kroppen och det har jag inte så mycket av idag. Kanske skulle jag lägga mig i badkaret och försöka läsa ändå? Fast jag vet inte. Är sugen på något handfast. Nått att göra med händerna. Onanera kanske. Fast det kan man ju inte pyssla med en hel dag, gift som man är och allt.
Ååååh. Jag blir tokig. Helt plötsligt har jag en massa engergi men inget jag kan eller vill göra. Så typiskt. Det spritter i hela kroppen och om jag inte missminner mig helt så brukar sådana här dagar sluta i ett ångestanfall eller två om jag inte hittar nått vettigt att göra. Känner mig... ensam. Fast jag orkar inte räcka ut en hand till folk runt om kring mig. Så jag blir sittande på arslet tills hela kroppen spricker i biter. Nä, jag måste hitta på något vettigt att göra. Annars går jag banne mig och lägger mig igen. Det är söndagskänsla över den här lördagen, sanna mina ord.
Ååååh. Jag blir tokig. Helt plötsligt har jag en massa engergi men inget jag kan eller vill göra. Så typiskt. Det spritter i hela kroppen och om jag inte missminner mig helt så brukar sådana här dagar sluta i ett ångestanfall eller två om jag inte hittar nått vettigt att göra. Känner mig... ensam. Fast jag orkar inte räcka ut en hand till folk runt om kring mig. Så jag blir sittande på arslet tills hela kroppen spricker i biter. Nä, jag måste hitta på något vettigt att göra. Annars går jag banne mig och lägger mig igen. Det är söndagskänsla över den här lördagen, sanna mina ord.
En lustiger korv och min dåliga humor
På Willys här i Borås har de en korv som heter Sucuk. Turkisk Sucuk för att vara noggran. Jag kan inte hjälpe det, min humor må vara infantil. Men jag tycker det är ett väldigt roligt namn. Säg det högt en gång så hör ni. Sucuk. Och det är en korv. Humor! Humor för tusan.
Blogghelvete som bara strejkar
Blogg.se. Jag vet inte. Det funkar ju sådär minst sagt. Ständiga avbrott. Vareveiga kväll och de flesta dagarna, nån gång under dagen, får man sitta och vänta på att eländet skall köra igång igen. Denna gången tog det en och en halv timma innan jag kunde publicera det jag skrivet tidigare. Man blir såååå trött. Tanken med en blogg är väl att man skall kunna se vad folk skrivt? Och här, tja som sagt, det funkar helt enkelt undermåligt. Men man kan väl kanske inte begära mer när det är gratis. Fast man tycker att med dessa oändliga uppgraderigar av hårdvara och mjukvara att det borde flyta på nån gång.
Nu ska vi se om detta går att få ut på nätet. Blir intressant.
Nu ska vi se om detta går att få ut på nätet. Blir intressant.
Andra försöket
Så var det dags för försök två då denna morgon. Knatade upp igen vid 9 och denna gången gick det mycket bättre. Jag vill absolut inte beskriva mig som pigg, men jag är vaken i alla fall. Hela lägenheten har jag för mig själv med. Min Vackra Kvinna är med sin brorsdotter hos doktorn. Så här sitter jag med katterna och har det rätt bra. Jag har drömt om, här och häpna, moppen nu på morgonen. Det har renoverats motor, trimmats (det är ju inte förbjudet att drömma vad jag vet) och hållits på. Inte undra på att jag är trött när jag vaknar, så mycket som jag sysslar med på natten. Ute är vädret liksom inget väder alls. Bara grått. Knappt det.
Kan inte komma på att jag har något planerat idag. Fast det kanske Hulda Hustrun inte håller med om. Jag har en rasande skicklig förmåga att glömma bort sådana där petitesser som vad jag lovat att göra och så. Fast jag funderar faktiskt på att tvätta bilen och passa på att vaxa den såhär inför höstrusket. Så helt handfallen är jag inte. Fast vi får väl se om tanke övergår till handling. Jag tänker mycket och utför väldigt lite.
Tja, en sak i taget. Först skall det ju morgonsysslas. Dricka thé, röka och sånt viktigt. Var sak har sin tid.
för tidig uppstigning.
Nä nu har jag allt vaknat alldeles för tidigt. Har hällt i mig en kopp kaffe och rökte en cigarett men ändå är jag dundertrött. Så jag tror jag följer mina spår bakåt och letar upp sängen igen. Man vill ju inte somna här på stolen. Då kan jag ju ramla ner och slå mig i huvudet till exempel. Och det som gör så ont.
Sängen var det.
Sängen var det.
