WoBWorld

Jag tog en promenad in till Viskafors "centrum". Tänk att allt detta hann jag se på vägen och en million saker till.

Fasen jag har fastnat, mellan all Ozzy och AC/DC för den underbara kvinnan från Grekland, Kalomoiras bidrag i melodifestivalen. Kan inte få låten ur skallen hur mycket Angus Young än försöker spela bort den.

Jag gjorde en smart grej. Jag öppnade fönster och balkongdörr så att en varm vind kunde svepa genom lägenhten och skölja bort det unkna och gamla. Ingen dum idé alls.

Chips smet ut på balkongen direkt och lade sig under en av de två plaststolarna som står där och där ligger hon och myser. Själv njuter jag av den milda brisen som lyfter bakfyllans slöjor och ingjuter livsmod. Vi har sommar och har vi all tur i världen så slipper vi en skitsommar som det var förra året. Om allt går enligt planerna så ska jag och Gula faran inspektera omgivningarna och kanske finna små guldkorn som jag än så länge är djupt ovetande om.



Livet på sommaren är så många gånger lättare att leva än den träliga tillvaron vi Svenskar lever under tiden mellan september till mars med ett riktigt lågvattenmärke i satans november. Nu vaknar man glatt till fåglars kvitter och solens varma strålar istället för att vakna i iskall svärta som man gör på vintern. Viss, livet erbjuder alla dessa problem som vi männiksor brottas med dagligen även på sommaren. Men nog känns det lättare att vara pank och sjuk i juni än det gör i november?



Så, nu sitter jag och njuter av alla kommande dagar som spelas upp i mitt inre. Inget är som väntans tider. Grillkvällar, promenader i skymningen, det trolska ljuset vid midsommar. Detta mina vänner ska bli den bästa sommaren i mitt liv har jag bestämt mig för.

Jag lever mitt liv lite bortkopplat från resten av världen har jag kommit på. Visst, jag tar mig till affären, jag umgås sporadiskt med mina vänner, mycket sporadiskt rent av. Men resten av tiden tillbringar jag här i mitt hem med katten. Lyssnar till musik, läser böcker. Tittar ytterst sällan på tv. Hälsar på grannarna när jag går ner till tvättstugan.

Ett rätt ensamt liv. De flesta kontakterna jag har med andra männiksor är genom sjukvården eller genom nätet/sms/telefon. Jag leter efter kärleken men inte fan lär jag finna den här inuti min lägenhet. På något sätt måste jag bryta min egna isolering och komma ut i livet igen. Det har varit skönt att få vila ut här i min egen lägenhet, sov och äta när jag själv vill. Men risken finns att hemmet förvandlas från borg till fängelsen om man inte tar sig i kragen och kommer ut i världen.

Först tänkte jag ta Gula faran till affären men jag bestämde mig för att jag sannerligen behöver röra på mig. Jag är fet och har inte ens skuggan av kondis. Så det får bli en promenad av det hela. En lördagspromenad så att jag kan ta kvällspizzan med gott samvete.

Nä. Det får bli någon form av ändring i livsföringen här känner jag. Fan det kan gå en vecka innan jag pratar med en människa om man inte räknar folket på nätet då. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om nätet håller mig fången eller om det är mitt andningshål. Vad skulle jag göra utan nätet? Skulle jag vara ute i världen då eller skulle jag vara ännu mer isolerad? Jag vet ärligt talat inte vad som är rätt.

Men allt det där får jag ta tag i senare i veckan. Just nu så känner jag bara för att ta det lugnt, koppla av och göra så lite som möjligt men ändå upprätthålla en viss nivå på liv. Så det blir den där promenaden till affären, dammsuga och plocka upp tvätten och renbädda sängen. Sen ska jag in i duschen för att tvaga av mig all gammal bakfylla. Så långt planerna för dagen. Inte helt illa alls för en enstöring i Viskafors.

Åh vad seg jag är. Jag kommer inte ur min nytvättade morgonrock útan går här mellan köket och vardagsrummet helt utan mål eller mening med min tillvaro. Det kan ingen tro att jag vara så uppåt för bara några dagar sedan.

Men man är inte helt ung längre. Sådana där maratonfester pallade man när man var 25 men nu tar det tvärstopp efter bara ett litet tag. Levern hotar med att flytta och magsäcken vägrar låta sig fyllas med med vätska utan kastar upp den från bukens djup hur man än försöker tvinga i sig nått som kunde ge lite lindring i allt elände.

Tanken var ju att midsommar skulle bli ett sånt där maraton men den tanken lägger jag villigt ner när jag tänker på följderna. Det får bli några pilsner på kvällen och så får det räcka med det tror jag. Fast jag skall väl inte skriva något i sten misstänker jag eftersom jag vet hur ofta jag lovat mig själv att "aldrig mer".

Jag svettas som en gris men jag vet inte om det är följderna av festandet eller om det helt enkelt är varmt i lägenheten. JAg bor ju precis under taket så det borde bli rätt så varmt här i lägenheten om det är varmt ute. Som tur är så har jag en fläkt jag kan använda till sovrummet så man slipper allt för mycket värme när man ska sova. Det är något jag absolut inte gillar, att det är för varmt när jag ska sova. JAg vill ha svalt på gränsen till kallt i mitt sovrum.

Men, innan jag kommer så långt i mina planeringar så måste jag nog masa mig in i duschen eftersom jag inte duschat sedan i onsdags. Vi försökte få Polare S att sätta på bastun men har var på lite snett humör så det blev inget av det inte.

Nä. Här kan jag inte sitta. Jag måste till affären med och det är lika bra att åka innan jag börjar må illa igen. Så, lite fart får det bli på det hela.

Ah. En ny dag, ny tid vettja. Nu när jag fått lite kaffe i magen så känns det inte riktigt lika ruttet. Nu har jag några saker att ta tag i för att få den här dagen att bli riktigt bra.

Ok. Så var man uppe igen då. Det snurrar banne mig lite i världen fortfarande men jag mår ialla fall inte illa längre. Men hua vilken resa. Den niten åker vi inte på igen kan jag tro, hoppas och jobba för.

Men idag får jag i alla fall ner kaffet utan att kräkas upp det igen, även om jag fortfarande känner mig som om jag blivit överkörd av en långtradare eller nått annat hårt och snabbt.

Planerna för dagen är att göra precis så lite som möjligt. Det enda jag ska göra är att dammsuga lite och knata till affären för att köpa cigg. Sen blir det nog att ligga på sängen och flämta resten av tiden.

Man kan tycka att man borde lära sig men inte då. Samma nit gång på gång som en idiot. Nä, jag ska inte sitta och gruva mig över vad som hänt för det ändrar ingenting. Förresten så hade jag förbaskat roligt i alla fall så det är lite värt i alla fall.

Nä, en cigg till får det nog bli.

Ah. Tänk att mina dagar skulle bli så hektiska de sista dagarna.

Kan man inte få tillfällig hemtjänst när man mår såhär? Jag bara orkar inte ta mig ner för alla trapporna till tvättstugan och hämta tvätten. Men jag måste ju. Helst skulle jag bara lägga mig under en sten i skogen och sova några dagar. Men förhoppningsvis så mår jag bättre i morgon. Då ska jag njuta av att vakna utan att vara söndersupen totalt.

Ta en kopp kaffe och läsa tidningarna som jag lagt på hög sedan i går. Njuta och må bra i solen. Jag tror jag ska ta Gula faran och åka den där vägen till nån sjö som jag fick tips om på nån av mina bloggar.

Men innan dess får jag allt ta upp tvätten. Så det är väl bara att ta tag i det hela och knata ner alla trapporna och kånka upp allt till lägenheten. Något uppvikande eller insorterande lär jag ju inte ägna mig åt idag det kan jag mer eller mindre lova. Men då har jag i alla fall den rena tvätten i lägenheten. Inte så illa det inte.

Ojojoj. Det blev bara en tur till affären för att handla cigg, någon pizza känner jag inte för att köpa med tanke på att den med relativ stor säkerhet kommer upp igen, vore bortkastade pengar. Så jag tryckte i mig lite makaroner och gick och lade mig för att sova. Det gick sådär. Men nu är jag i alla fall uppe igen och mår fortfarande som en stekt papegoja.

Jag borde ta en dusch men orkar bara inte masa mig in dit. Det får bli i morgon det känns det som. Allt får bli i morgon. Det enda jag ska göra idag är att knata ner till tvättstugan och hämta upp min tvätt som hänger på tork där sedan i förrgår. Tur ingen hade bokat nån tid under de här dagarna. Sen ska jag bara softa framför tvn och göra precis ingenting förrän det är dags att lägga sig för natten.

Guuuud vad jag är dålig. Hua. Sitter och försöker tvinga ner en kopp kaffe medan spykänslorna betvingar mig att hålla munnen tätt stängd. Men jag är hemma i alla fall. bussresan var givetvis en mardröm och min stackars, stackars lilla Chips hade inget vatten i sin skål när jag kom hem.

Men nu är jag i alla fall hemma. Alltid en bra början. Jag måste gå och köpa cigg, en pizza och nått att dricka sen blir det huvudstupa läge i sängen med en bra bok och min lilla pälsboll bredvid mig. Skit och pannkaka åt sommarvärmen, det får vara hur skönt som helst ute men jag tänker inte röra mig i onödan i vilket fall som helst.

OJOJOJO.  jag gav mit ut i nöjesnatten o onsdags och har väl inte kommit ur den än. Vaknade på polare S soffa igår och på polare Ms soffa idag. Mycket soffor har det blivit. Just nu så har jag drämt i mig två folköl så allt är ok. Förutom att jag på något sätt har tappat min enda sko. Inte bra. Lider av kraftig hemlängtan, vill bara sätta mig vid datorn där hemma och dra upp lujudet för att sedan lägga mig på sängen och klappa katten.

Men jag får först och främst ordna fram skor. På något sätt.

Hm, jag mår inte riktigt bra.

Jaha. Jag pratade med min gamla mamma på telefonen och hon kunde berätta att nu är alla papper skrivna på det lilla träslottet och paradiset är sålt. Det är med blandade känslor jag hör detta. För jag ville ju så gärna behålla den men det var lite för mycket jobb på den för att jag skulle fixa det själv och så väldans mycket pengar har ju varken jag eller min mor att röra oss med. Förresten, skulle jag överta den skulle ju kronofogden ta den på stört så det var ju bättre att min gamla mamma äntligen fick lite pengar över och slapp vända på vartenda öre efter ett hårt arbetsliv.

Jag har bestäm mig för att jag ska vara lite snällare mot tant mamma så jag har lagt in ett komihåg på min mobil om att ringa henne varje dag mellan 19.00-19.30. Troligen lär jag inte göra det varje dag men varannan i alla fall. Jag vet att hon saknar att jag hör av mig och nu när min egen kontakt med min äldsta son varit lite knackig så förstår jag vad hon känner. Gudskelov är kontakten med min son bra igen och vi snattrade över nätet bara häromdagen. Men det var jobbigt när han inte hörde av sig och inte svarade på mina samtal eller sms.

Tja. Så får man hitta nått nytt ställe att vara på under sommarhalvåret. Jag skulle gärna sitta på min balkong men det är så förbaskat högt upp att jag blir alldeles snurrig i knoppen när jag vågar mig ut. Jag får väl ställa mig på balkonggolvet och härda ut tills jag inte är rädd med eller nått.

Nä, nu ska jag ner till tvättstugan igen. Dags att få ordning på saker och ting vettja.

Jaha. Idag har jag fått lite gjort i  fall.

Så där ja. Då har man klarat av nattsömnen, nu är det dags att ta tag i den här vackra dagen. Kaffet står på bryggning, solen skiner och jag är på ett hyggligt humör. Idag är det dags att ta tag i en del saker. Prio ett är tvättkorgen som står i ett hörn och blänger på mig som för att anklaga mig för att ha glömt bort den totalt. Men inte då. Klockan 13.00 slänger jag in den första laddningen smutsiga textilier i tvättmaskinen.

Men innan dess så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Dricka kaffe, röka en cigarett och duscha kanske vore nått?

Jo. Så får det bli.

Ok. Hur tänkte man här då? Hittade denna lilla papplåda i en av mina flyttlådor och jag måste säga mig att budskapet går mig lite förbi. Hur gör man liksom?

Chips driver mig till vansinne med sitt löpande. Nu har hon för andra gången pinkat på en tidning som låg på vågen i badrummet. När hennes låda som är ren och fin står bara 50 cm därifrån. Men nu ska jag som sagt hämta p-piller åt henne så att dumheterna tar slut.

Sen är hon ju så söt att jag inte kan annat än förlåta henne. Hon agerar ju bara enligt sina instinkter så. Här sitter hon i mitt knä och när hon är så go så kan jag inte vara förbannad på henne.

Min mor gav mig en underbar present häromdagen. Hon hade slutbetalat min dator så nu är det min och bara min. Tänk att tant mamma kan ha sådan fingertoppskänsla för vad jag blir mest glad över. En försenad födelsedagspresent som hette duga.

Tack mamma!

Ha. Jag var uppe i morse minsan och strosade runt i lägenheten, drack en kopp kaffe och puffade lite på pipan men fick lägga mig nästan direkt eftersom jag fick en ångestattack sådär bara. Så jag lade mig och somnade igen och nu är jag uppe sedan en timma eller nått och nu är det lugnt på ångestfronten.

När jag bara har fått lite ordning på min skit så ska jag åka till apoteket för att hämta de där p-pillren till Chips. I natt hade hon pinkat på min byxor som jag slarvigt slängt ifrån mig på golvet. Inte speciellt roligt. Men nu ligger hon och sover så för tillfället är det lugnt.

Som jag tidigare sagt så är jag nästan klar med lägenheten och har fått alla saker på plats. Det enda som ska göras är att skruva upp ett litet skåp i köket och så är det ju lilla sovrummet som behöver en ansiktslyftning men annars är det liksom klart för denna gången. Jag är så nöjd så nöjd så.

Tja. Även om jag var trött och sur när jag vaknade vid 8 imorse så har jag fått lite gjort. Jag har bland annat monsterat isär den förhatliga soffan i källaren så att man kan köra den till återvinningscentralen i små munsbitar. Nu ställde jag den i ett tomt förråd så att den inte står ivägen längre i alla fall.

Här ser ni anledning till att jag inte vågar ha balkongdörren öppen för mycket. Då smiter Chips direkt ut och hoppar upp på räcket. Under min balkong finns källaringången och det är en betongtrappa precis där den lilla pälsbollen skulle ramla om hon tappade balansen.

Döm om min förvåning när jag tittade ut och fann ett rykande och pysande gammalt ånglok med dussintals vagnar stående vid tågstationen. Men sen kom jag på att det var idag det var nått jippo kring det där och att man skulle få chans att åka ånglok en viss sträcka. Vagnarna såg fulla ut så det verkar ha varit många som nappat på jippot. Trevligt är väl ordet för det hela kan jag tro.

Jag är alldeles förbaskat trött idag efter att ha suttit i telefon till 5 i morse. Ett mycket trevligt samtal med en mycket trevlig dam. Men det tar på krafterna att nattsudda.

Så när jag vaknade vid 10 så var det under protest jag gick upp, men jag var tvungen att uppsöka badrummet för att avyttra mig lite vätska.

Sedan dess har jag druckit kaffe och vandrat omkring som en vålnad här i lägenheten. I morgon måste jag köpa p-piller till katten för nu har hon börjat pinka på mattan, nått hon alltid gör när hon löper och det tycker jag inte är så trevligt alls. Men just nu ligger hon i sin fotölj och sover den oskyldige kattens goda sömn.

Själv så vill jag egentligen gå ner till källaren och hämta madrassen till sängen i det lilla sovrummet så att jag fick lite ordning där inne. Igår så passade vi ju på att slänga alla tomkartonger när min morbror och moster var här och vi körde hit ett skåp som jag skulle ha från det lilla träslottet. Efter det så monterade jag ju ihop skrivbordet och ställde sängen på plats därinne i det lilla sovrummet. Lite ordning börjar det bli.

Nu skulle jag egentligne bara behöva ha hit min stationära dator med eftersom före detta frun har slängt min 19" skärm så har jag ingen nytta av burken och någon ny skärm har jag inte råd med så det får väl vara kan jag tro. Då har min son större nytta av datorn eftersom han har en skärm att använda till burken.

Men det känns lite roligt för nu är snart hela lägenheten färdig. Det är lite småsaker att göra. Bland annat funderar jag på att bygga en sängram till madrassen som jag sover på i mitt sovrum. Ingen med ben för det tar sån plats i rummet eftersom det är snedtak utan bara en ram att lägga madrassen i så att den inte halkar omkring hela tiden. Sen ska ju det upp gardiner med, det har jag inte gjort än. Men det kan vänta. Jag har liksom vant mig vid att ha fri tillgång till mina fönster och vill jag stänga ute solen så har jag ju persienner.

Jag är så glad och tacksam över att jag fick möjligheten till den här lägenheten. Den passar både mina behov och min smak till fullo. Utsikten är vacker och hela lägenheten ljus och trevlig. Vem kunde trott det när man satt i tant mammas vardagsrum i december?

Det enda projektet jag har som år prio ett är att montera ner soffan som står i källaren så att jag får undan den från källaren. Jag tror jag ska ner och bråka lite med bultarna senare idag. För det sätts hela tiden käppar i hjulen när jag försöker få bort eländet därifrån. Folk som inte har möjlighet att hjälpa till, bilar med drag som går sönder. Soffhelvetet verkar omöjligt att bli av med. Men som sagt, nu ska jag slakta fanskapet.

Men innan jag gör nått överhuvudtaget så ska jag ta en kopp kaffe till och passa på att försöka piggna till lite.

Vad hände igå? Mina kära vänner, mina läsare svek mig. Jag hade inte ens hälften av de läsare jag brukar ha på en lördag. Har jag blivit så ointressant? Har folk tröttnat på mitt eviga gnäll och det lika eviga löftet om förändring?

Knepigt.

Nå, den stora frågan för dagen: vann rätt låt? Nope säger jag bestämt på den punkten. Grekland skulle vunnit, men nu blev det Ryssland som tog hem spelet.

Så har vi avklarat det.

Ok. Melodifestival och vi väntar alla med spänning på resultatet. Själv håller jag på Ukraina och Grekland. Bra låtar och vackra damer. Men visst så hejar man mest på Charlott the harlot. Nej, det var visst en Iron maiden-låt.

Jag tittar under protest men jag vet ju att jag inte kommer att ha nått att prata om med en enda människa hela nästa vecka om jag inte tittar så. Men visst ser Perelli lite otäck ut. Nu har hon ju bantat bort sina snygga ben med så att det bara var två små pinnar som hon balanserade på.

Suck. Vilket sorgligt liv jag lever som tittar på detta.

Jodå. Jag landade på fötterna igen åter en gång till. Nu har jag även fått ordning på hur jag ska få mitt nya skåp från stugan till mitt kök och även bli av med den förhatliga soffan.

För det är så att i morgon skrivs det kontrakt på det lilla träslottet och det enda som är kvar därnere är ett skåp som jag ska ha och några av mina verktyg. Så min morbror, jag, Polare R och möjligen Kusin Esko om han vill ska se till att allt flyter på och iväg till dit det ska. Då kan jag passa på att göra mig av med alla tomkartonger med eftersom vi ändå ska till återvinningscentralen.

Det där med stugan känns inte alls bra måste jag erkänna. Jag hade väl inte trott att allt skulle gå så fort så jag hade planerat en sista natt därnere. Men nu är det försent. Men alla tusentals minnen av händelser, dofter, solvärme eller gnistrande snö, människor som kommit och gått, otaliga midsommrar och allt annat som jag förknippar med stugan finns ju kvar förstås.

Nä, nu ska jag sitta och bara ta det lugnt och se om jag kan hitta någon att snattra på nätet med.

Nope, jag är inte i form. Inte alls. Jag var på apoteket för att hämta ut mina sömntabletter och fick en allt mer gryende ångest där jag stod. Tanken var att jag skulle åka och handla när jag ändå var ute men det fick jag strunta i och åka hem och ta ett piller så att det värsta lugnade ner sig.

Så nu sitter jag och väntar på att medicinen ska verka så att jag kan åka och handla. Fasen vad livet ska vara krångligt. När man har panikångest går det liksom inte att planera nått överhuvudtaget eftersom man aldrig vet när ångesten kommer krypande igen. Är man då mitt uppe i nått så är det bara att avbryta och gå och lägga sig till stormen är över. Det gör att livet blir ryckigt och ostrukturerat.

Nu har jag ju förmånen att få vara hemma och ledig så det stör ju inte så ofta någon annan förutom mig själv. Men ändå.. Det vore trevligt att kunna säga på morgonen att "idag ska jag göra det och det och det". Men det kan jag inte. Eller visst kan jag. Men det blir sällan som man tänkt eftersom man helt plötsligt finner sig i mitten av en ångeststrorm och får avbryta vad man nu håller på.

Så, nu sitter jag och väntar på att det värsta så gå över så att jag kan åka och handla igen. Mjölk, ost, bröd, pasta, lite smått och gott. Och något gott att äta i kväll tänkte jag. Funderar på potatissallad och grillade kamben. Det är snuskigt smaskigt det. Eller räkor kanske? Eller om det får bli ännu en pizza igen. Nä, det går nog bort. Tacos vore gott förståss. Det skulle jag kunna tänka mig. Lite tråkigt när man är ensam kanske men ändå. Det blir ju desto mer åt mig då :-)

Nu känner jag hur ångesten smälter undan efter medicinen så snart är jag redo att åka och handla. Städningen ska jag ta tag i med. Inte för att det behövs här egentligen men för att jag älskar känslan av att det är rent överallt.

Det är konsigt det där. När jag bor själv så städar jag hela lägenhten, men dammning, dammsugning och våtmoppande av golven flera gånger i veckan. Men så fort jag flyttar ihop med någon så är det som det bara dör det där städintresset. Knepigt.

Men som sagt.´Först var det affären.

Uscha vilken mardröm jag hade när jag sov. Jag drömde att mitt hem blev invaderat av en massa ungdomar som gjorde sönder allt härhemma. Jag försökte desperat slänga ut dem och läsa dörren men slängde jag ut en så kom det in en hel drös andra. Jag har ingen som helst aning om vad den drömmen kan stå för men förbannat otrevligt var det i alla fall. Så det var med lättnad jag vaknade och fann att jag och katten var ensamma här hemma.

Nu ska jag slänga på mig lite kläder och åka till apoteket och hämta ut lite medikamenter och sedan så ska jag städa lite här i lägenheten. Någon mer tänker jag inte göra idag. Jo, handla ska jag göra med. Alla former av skåp där det borde stå mat är tomma så jag får fylla på förråden lite.

Usch, jag kan inte riktigt skaka av mig drömmen än. Men jag gör mitt bästa med kaffe och andas lugnt.

Jäkla mobilhe**ete som väckte mig när jag sov som godast. Det blev en sen natt då jag först snattrade på msn med en dam och sedan pratade i telefon med den samma. Så jag hade verkligen uppskattat lite god sömn såhär på fredagsförmiddagen. Men icke sa nicke.

Ute är himlen blå som himlar ska vara och solen skiner så vackert så. Min förkylning verkar vara på avtagande. Huvudet känns inte längre som om det vore inpackat i bomull och det har slutat värka i skallen med. Men klucket i öronen är kvar så helt frisk är jag inte. Men som sagt, det går tydligen åt rätt håll i alla fall.

Nu ska jag lägga mig för att läsa lokalblaskan och kanske sova en stund till. Det gäller att passa på liksom.

Ah. Kan det bli bättre i majnatten? Ozzy mina vänner. Min nyfunna, återupptäckta vän.



I don't know what they're talking about
I'm making my own decisions
This thing that I found
Ain't gonna bring me down
I'm like a junkie without an addiction

Mama don't cry
I just wanna say hi
Like playing with danger or fear
Everybody's walking but nobody's talking
It looks a lot better from here

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing,
All I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go to the top
I'm as real as the world will make me
I don't wanna stop

Why don't they ever listen to me?
Is this a one-way conversation?
Nothing they say is gonna set me free
Don't need to make no reservations

To make me religious for only one god
I don't need another saviour
Don't try to change my mind
You know I'm one of a kind
Ain't gonna change my bad behaviour

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing,
All I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go to the top
I'm as real as the world will make me
I don't wanna stop

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing,
All I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go to the top
I'm as real as the world will make me
I don't wanna stop

I don't wanna stop
I don't wanna stop
I don't wanna stop
I don't wanna stop

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing,
All I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go to the top
I'm as real as the world will make me
I don't wanna stop

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing,
All I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go to the top
I'm as real as the world will make me
I don't wanna stop

Jag hade två timers till elkontakter över så jag satte dem på två lampor i vardagsrummet. Mycket praktist och bra, jag behöver inte ens tänka tanken på att tända eller släcka. Men det är just det. Bäst som jag sitter där jag sitter framför så tänd först ena lampan och sedan den andra och jag hoppar höjdhopp vid varje knäpp från timern och ljussken från lampan.

Det känns lite som om det spökar i huset och jag skulle i det läget inte bli det allra minsa förvånad om katten började prata baklänges. Men sen sansar jag mig och kommer på att det var ju inte så komplicerat alls. Bara de där mojängerna som gjort sitt jobb.

Tänk ändå var tekniken går frammåt.

Tänk. Jag har banne mig gjort precis som jag tänkte i morse att jag skulle göra. Förutom lite snatter på nätet så har jag inte gjort ett skapandes grand. Läst, sovit lite, snytit mig och ätit coucous, det är det jag gjort. Banne mig om jag inte känner mig lite piggare med idag. Eller, det har jag ju gjort flera gången nu i dagarna så har förkylningen kommit tillbaka och anfallit mig med full kraft så jag kanske inte ska säga för mycket än.

Men jag borde egentligen ta mopeden och åka till affären för att köpa lite mjölk och nått att äta men fasen, jag orkar bara inte. Sen skulle jag behöva städa upp lite i köket. Trots att jag har diskmaskin så har den smutsiga disken av någon för mig helt outgrundlig anledning hamnat i diskhon, på spisen finns rester av risvatten som kokat över och i min lilla kaffe och thé hörna är bänkskivan full med kaffespår.

Men jag tror jag låter allt det där vara och ta nya tag i morgon istället. Jag väntar inga besök så det är ju bara jag och katten som ser eländet. Vi klarar oss nog tror jag hahahaha

Men en liten dusch vore inte fel. Kanske ska jag passa på att smita ner i källaren med och sätta upp en tvättid för nu börjar tvättkorgen kvida under sin belastning. Renbädda sängen borde jag göra med. Jag har än en gång somnat med snus i munnen och nu är det snusfläckar över alla nejder. Inte för att någon vacker dam skulle få se på det hela och bli förskräckt men även jag tycker det ser lite sunkigt ut. Men tvättar man bara lakanen i 90 grader så går fläckarna bort som om de aldrig hade vart.

Nä, nu ska jag hälla upp en kopp kaffe till och sedan ska jag nog i i den där duschen som jag surrade om tidigare. Nått ska man ju ha att göra.

Ok. Nu tar jag min trollstav och befaller förkylningen att försvinna. Bort, bort, bort. Ut ur min näsa, min skalle och min stackars lilla barnakropp. Försvinn du vedervärdiga virus, bort från min hals och låtom värken bakom mina ögon fara sin kos.

Jag är förbannat trött på att nysa, hosta och behöva snyta mig vart eviga minut. Jag önskar man kunde ställa upp ett fönster på vädring i kroppen precis som man kan göra i lägenheten när det blivit allt för instängd och ingrott. Då skulle jag blåsa rent i kroppen så att allt slem som ständigt samlas däruti försvann.

Men, det är bara att se glad ut och låta förkylningen ha sin livsbana. Nån gång så tar det ju slut så. Under tiden så får jag nöja mig med att gå på halvfart och se glad ut. Det kunde ju vart värre. Jag kunde ju haft dubbelsidig lunginflammation till exempel. Det hade ju inte varit så roligt minsann.

Men jag ska i alla fall inte kapitulera totalt för viruset. Det är dags att städa lite idag tänkte jag. Sen måste jag sätta mig på Gula faran för att handla lite, skafferi och kylskåp är sorgligt tomma. Så lite har jag att pyssla med i alla fall, så att jag inte blir helt förslappad.

Men resten av tiden ska jag ligga och läsa hade jag tänkt. Jag har börjat läsa Mankells böcker om Wallander. Jag har hållt mig från dem eftersom jag tycker att filmerna är så sorgligt dåliga men böckerna är ju toppen och kanon. Svårt att lägga ifrån sig måste jag erkänna när man väl kommit in i dem. Sånt är trevligt, att upptäcka en ny författare och veta att det finns en hel drös med böcker av den samme som man inte läst än. Det var före detta frun som köpte två Mankellböcker åt mig och de har stått och samlat damm i bokhyllan tills jag tog fram den ena i brist på annat.

Jaja, innan jag gör något överhuvudtaget så är det dags för lite mer kaffe känner jag. Man får ta saker i rätt ordning vettja.

Jaha ja. Jag vaknade vid 8, gick upp och tog raskt en huvudvärkstablett och lade mig för att sova lite till. Men nu är jag uppe vare sig jag vill eller inte för man kan bara sova så mycket,

Idag är det en morgonrocksdag. Alltså, jag tänker inte komma ur morgonrocken förutom när jag duschar. Resten av dagen ska jag vara lugn och fin och ligga och läsa boken jag håller på med. Det mest arbetsamma jag ska göra är att laga till nått att äta, vad det nu skulle vara. Skulle egenligen behöva åka och handla men det tar jag i morgon känner jag.

Nu ska den här förkylnigne kureras kosta vad det kosta vill. Jo, jag kom på att jag behöver dammsuga golvet i hallen och i badrummet med för att få bort all kattsand som ligger där. Men det tar ju bara 5 minuter så det känns inte heller det så betungande.

Nä, nu ska jag sätta på en panna kaffe, ta det lugnt och kurera mig minsann.

Fan jag blir tokig. Hela huvudet är fullt av snor. Jag försöker desperat andas genom näsan men det är kört. Så fort jag nickar lite med huvudet så dunkar bihålorna som om de hade betalt för det och det kluckar i öronen. Febern och huvudvärken kan jag leva med, för det är bara att ta lite piller mot det. Men snoret. Det bedrövliga snoret....

I morgon är det jag som sätter mig på mopeden för att köpa näsdroppar på apoteket. Jag har redan ställt in morgondagens terapi för jag orkar inte ens tänka tanken på att sitta och försöka tänka en vettig tanke medan näsan rinner, huvudet dunkar och vartenda muskel i kroppen ömmar.

Nä. Nu är jag TRÖTT på att vara förkyld.

Efter ytterligare en kopp espresso så börjar jag känna det som att jag börjar komma på spår igen. Hungrig som en varg hjar jag lyckats med att bli på köpet. Förkylningen har mig i ett fast grepp men jag orkar inte ens tänka på eländet. Det går väl över med tiden kan jag tro.

En liten städrunda får jag väl ta i idag i alla fall. Snubbla runt med dammsugaren borde jag kunna. Jag får ladda upp med huvudvärkstabletter innan för den här huvudvärken är värst med den här förkylningen. Det dunkar och slår i skallen på mig som om jag vore bakfull eller nått.

När allt det där är klart ska jag bädda ner mig med en bra bok och bara ligga och finnas till hade jag tänkt. Dagens huvudmål för bli pizza från pizzerian precis här bredvid mitt lilla bo. Visserligen borde jag hålla i pengarna, men tanken var ju att jag skulle in till La Stada idag för att handla där, det är bra mycket billigare, men eftersom det inte blev av så har jag relativt tomt i skafferiet så om jag inte vill äta Chips mat så får jag lösa problemet. Nå, till affären orkar jag bara inte ta mig så det får bli pizza. Passar ju bra med en massa kalorier nu när jag är skröplig, man behöver mycket energi för att bli frisk har jag lärt mig.

Men först får det nog bli en espresso till känns det som.

Jodå. Jag somnade till slut. Men när jag vaknade var jag lika ynklig som när jag somnade. Jag får ingen reda på dagen. Nojig och orolig. Så idag blir de inga äventyr inte. Jag ska bara ligga i sängen och försöka ta kål på den evighetsförkylning som jag drabbats av. En gång för alla.

Chips sitter i fönstret och ser ut att längta ut. Ett eländigt liv för en katt egentligen. Inständg i en lägenhet med en nojig husse. Jag får trösta mig med att hon verkar rätt harmonisk ändå och hittar på små egna äventyr och upptåg här i lägenheten.

Nä, nu ska jag göra en espresso till så att jag kanske kommer på rätt köl igen. Att försöka duger.

Det är mitt i natten, eller tidig morgon snarare och jag kan inte sova. Jag har såna vidriga myrkrypningar i benen plus att förkylningen kommit tillbaka igen med feber och huvudvärk. Jag skulle egenligen på terapi i dag men den ställde jag in. Smidigt när man kan göra det över internet nu för tiden.

Chips ligger i sin favoritfotölj och sover djupt. Det rycker lite i benen och morrhåren på henne så hon drömmer väl om något spännande kan jag tro. Ibland tittar hon på mig som för att säga "ska vi inte gå och lägga oss i sängen snart". Men jag har redan legat och vänt och vridit på mig i vad som känns som en evighet utan att komma till ro.

Ute ligger det som en skir silverväg över världen och termometern visar på minusgrader. Men det hindrar inte fåglarna som kvittrar glatt som för att sjunga in dagen. Nå, jag sjunger inte. Möjligen så svär jag lite åt min oförmåga att sova när jag nu är så förbannat trött som jag är.

Nä, jag ska göra ett försök till att somna. Man vet aldrig. Det kanske funkar om jag lägger mig i sängen och bestämmer mig för att läsa. Då brukar jag ju somna på stört så det är värt ett försök.

Det har varit en lång dag. Så nu ger jag upp. Jag har just rökt dagens sista cigarett och tänker härmed bädda ner mig i min säng och drömma om ljuva kvinnobröst, ben och rumpor.

Så det så.

Sent ska syndare vakna. Jag pratar Ozzy nu vänner. De sista åren har jag väl mest sett karln som ett roligt skämt på tv. Men som av en händelse, jag lyssnade till lite Iron Maiden, så kom jag på att Ozzy faktiskt släppte en skiva förra åter, det första på 6 år. Så jag ladda... köpte skivan och ta mig tusan om den inte är riktigt riktigt bra. Gott att höra en gammal hjälte i god form i dessa dagar av Idol-vinnare och förlorare.

Så bra så bra.

Nä. Ingen bra dag alls detta. Var i affären och fick en panikångestattack för första gången i den affären. Som tur var så fanns det ingen kö jag behövde stå i men hela affären snurrade när det var dags att betala. Det var knappt jag kunde öppna munnen tillräckligt för att säga "ja" när kassörskan undrade om jag ville ta det på summan. Munnen var torr som sandpapper medan jag kände hur svetten rann i ansiktet och nedför ryggen. Hua, inget trevligt alls.

Men, jag kom levande ur det med och nu sitter jag och försöker lugna ner mig lite efter den obehagliga upplevelsen. Jag är fortfarande jättespänd men det går väl över om jag bara för tänka på annat.

Nästa gång går det bättre hoppas jag.

Jag sitter och funderar på om jag orkar åka och handla. Jag behöver mjölk till kaffet och lite cigg. Men kanske kan jag klara mig utan dessa varor tills i morgon? Känner mig nere och låg och lite nojig. Det är inte en rikigt bra dag för mig det här. Jag vet inte vad det är som fattas mig men nått ligger och retas som en flisa i ett finger eller nått.

Eftermiddagen tillbringades raklång i sängen där jag låg och läste och givetvis somnade en liten stund. Många gånger brukar jag må bättre när jag tagit en liten tupplur men idag funkade inte ens det. Det känns som om det blir en tidig kväll idag. Ingen idé att sitta uppe och uggla när man mår dåligt. Som krydda på moset så har jag en molande huvudvärk, men till det finns det ju värktabletter så det ordnar sig väl med det kan jag tro.

Nä. Här kan jag inte sitta och gnälla inte. Det blir inget bättre av inte.

Jaha, det var bara att uppdatera kodmodulen så fick jag tillbaka allt som så mystiskt försvann. Den här flytten till det nya bloggverktyger har sannerligen tagit sin lilla tid. I flera månader har det vispats fram och tillbaka. Men nu är det gjort så nu hoppas jag både att bloggen blir mer stabil, för det kan vara ett elände att kunna logga in speciellt kvällstid och att det kommer nya spännande funktioner precis som man lovat.

Jaha, så var då flytten av min blogg till den nya plattformen klar då. Men det ser ungefär ut som det gjorde före flytten förutom att visa sakern har försvunnit. Ett enda elände vetja. Men jag låter det bero lite sen får jag väl ta tag i det om det visar sig att min besöksräknare och de andra sakerna som är borta inte dykt upp igen.

Blogg.se lovar en massa nya roliga funktioner så vi får väl se om det stämmer som de säger.

Så har mobila teamet varit här och dragit ut mig i världen. Vi åkte till Kinna för en fika men jag kunde för mitt liv inte dricka upp mitt kaffe eftersom jag balanserade på gränsen till en panikångestattack där jag satt. Mobila märkte att jag verkade lite neråt så vi åkte rätt snabbt tillbaka och här är jag nu igen.

Men jag måste ut i alla fall och gå/åka till affären för att köpa cigaretter, mjölk och något att äta. Just nu står ris på kokning i köket men lite mer mat än vara ris vill jag allt ha. Jag menar, jag är ju inte med i Robinson även fast det känns lika ensamt som det var för Robinson Cruese. Men jag har ju katten till sällskap och kanske, om jag bara letar så finner jag fotspåren av min egna Fredag. (Har ni inte läst boken kan den varmt rekomenderas).

Nä, nu ska jag ta en kopp kaffe och försöka lugna ner mina nerver och blås bort känslan av tristess och ensamhet. Dags för nya tag liksom.

Sådär ja. Då har jag betalat mina räkningar och även fört över pengar till dem jag lånat av. Det blir inte många korvören att roa sig för men nu har jag i alla fall kolla på hur mycket jag har att röra mig med. Det enda jag inte har betalt än är hyran och internet. Men det beror på att jag inte kan betala hyran innan jag fått min ersättning från AFA och interneträkninge har inte kommit än. Jag hoppas sannerligen att den inte är så skyhög som det förra räkningen var. Nu har jag försökt vara mycket mer försiktig med mina samtal.

Så på det hela stora så känns det helt ok på pengafronten denna månaden. Om nu inget oväntat händer, för det vet man ju aldrig.

Den goda Lena gjorde mig uppmärksam på att jag hade skrivit fel adress till mitt msn. [email protected] ska det ju vara. Adda på bara så får vi se hur lång tistan kan bli.

Det ser varmt och gott utanför mina fönster så jag öppnade i trygg förvissning om att det skulle blåsa en ljummen vind genom lägenheten och vädra ut nattens unkna lukter. Döm då om min förvåning när det visade sig vara snorkallt ute. Ingen ljummen vind där inte, snarare smaken av isberg, vinter och kyla.

Men jag låter balkongdörren så kanske jag piggnar till på köpet. Igår sov jag ju hela dagen och botade på så sätt min förkylning för gott hoppas jag. Den har ju vandrat hit och dit i kroppen på mig i flera veckor nu och jag är förbannat trött på att ha feber och snuva.

Idag har jag inget inbokat att göra så jag kan göra lite vad jag vill. Betala räkningarna är ju prio ett, så jag vet hur mycket jag har att röra mig med. Sen får jag se vad jag ska göra. Men jag ska i alla fall ta mig ut ur lägenheten hade jag tänkt mig. Innan blodet ruttnar på mig eftersom jag inte rör på mig som jag borde göra.

Men innan jag gör något alls ska jag dricka lite mer kaffe, släpa mig in i duschen och fixa till min lilla barnakropp. Man måste ju börja någonstans.

Så var man frisk igen då. Sådär bara. Nu ska väl det eviga viruset ute ur kroppen hoppas jag. Solen skiner in i vardagsrummet, Chips sitter och tittar ut och jag sitter och dricker kaffe.

Igår så sov jag ju bort hela dagen men det blir det inget med idag inte. För idag är det dagen p som i pengar. Jag är rik, ialla fall tills jag betalt mina räkningar. Jag till och med drömde om det så den här gången var utbetalningen mer än lovligt väntad.

Nä. Det får nog bli lite mer kaffe så att jag vaknar till ordentligt.

Ojojojo.Nytt sovrekord. Till klockan 22 har jag tillbringat i sängen. Nu var jag tvungen att gå upp för att kolla mobilen, fixa nått att äta och ta mina mediciner. MEn nu ska jag krypa ner igen. Förkylninge som har mig i sitt grepp har tagit ny fart och nu är febern tillbaka så det enda som gäller är att sova bort eländet.

Så jag bjuder eder godnatt,.

Kan man bli kär i ingentin? Jo, jag skiljer på att vara kär och finna kärlek. Men Elvis sjunger om att vara kör och jag tror,  jag är det. Häng mig, piska mig

Hon förlöste mig. Hon vet inte om det och hon kände inget när jag blev jag. Men hennes liv har gett liv åt mig. Hennes skånska berättelse, i en värld av idioter, gav mig mod att vara jag. Jag..... Tack

Får man som Boråsare bli lite kär så är jag det. Men, som vanligt så berättar J. Berg storyn fram tills nu.

Sådär ja. Islossning kring MSN. 4 stycken än så länge. Inte direkt någon storm men ändå.

Kom ihåg: [email protected]

Idag mår jag sisådär. Vaknade på rätt gott humör men drack åt helvete för mycket kaffe. Nu blir det ju ännu värre med kaffedrickande eftersom jag fått tillbaka den saknade delen till espressobryggaren. Så jag hällde väl i mig en fyra, fem espresso efter att jag redan druckit 4 stora muggar med vanligt hederligt kaffe.

Det hela slutade med att jag frenetiskt dammsög hela lägenheten bara för att få bort allt det där skakiga i mig. Men nu är det banne mig så rent det bara kan vara. Så alltid vann jag något. MEn nu har jag lärt mig att expresso ska man vara försiktig med. Det kommer jag säkert att komma ihåg länge, kanske flera dagar om jag har tur.

Nyss kom jag från affären där jag införskansat lite mjölk och mått och gott. Var tvungen att låna ännu lite mer pengar från Polare M. Jag måste bygga upp ett matförråd här hemma istället för att gå och småhandla i den dyra affären här ute. Hoppas jag kan storhandla när lönen kommer. MEn det klart, då ska alla pengar jag lånat tillbaka igen så då står jag med skägget i brevlådan igen.

Jaja, den dagen den sorgen. Nu ska jag.... ja det vette fan vad jag ska göra. Men bra blir det säkert vad jag än får för mig att göra.

Nu börjar det lossna lite på MSN-fronten. Hela tre modiga själar har addat mig. Ni kommer väl ihåg adressen?


[email protected]

Nä. Frågan jag bör ställa mig just nu är: "vad tusan ska jag göra idag då"? Vad vill jag med denna lördagen 17/5 2008?

Än så länge har jag inte den allra minsta aning. Lusten att köpa några pilsner för att jaga bort tristessen finns där men det är bara att tänka bort den idén. För det första vill jag inte slänga ut mina allra sista korvören på öl, dessutom så har jag absolut ingen lust att vakna bakis i morgon. Så jag får hitta på något vettigare att göra.

Vädret utanför mina fönster inbjuder inte till några promenade eller mopedturer. Mer kaffe kan jag bara inte dricka. ¤ muggar kaffe plus två dubbla espresso får räcka på ett tag nu, annars är risken överhängande att jag börjar skaka som ett asplöv.

Nä, jag tror jag ska börja med att läsa lokalblaskan en gång till, sen får det bli en dusch och efter det en tur till affären för att köpa den där mjölken jag pratade om tidigare.

Yeps så får det bli. Tror jag.

Så skönt att jag äntligen fått upp min högtalaranläggning. Jag hade ju två små rackare som jag köpte för 145 spänn eller nått tidigare men nu när jag fått upp mina riktiga högtalare så märker jag ju hur mycket av nyanserna i musiken jag missat på grund av de där fjuttiga högtalarna. En massa ljud som jag helt enkelt inte hört tidigare.

Så nu är det som att höra en del skivor för första gången. Det enda som skulle kunna grumla min glädje vore om basen slår igenom så mycket att det stör grannarna men det visar sig väl kan jag tro. Men jag nöjer mig så väl vid att bara sitta och lyssna till musik idag. I väntan på hockeyn liksom.

Men jag får ändå ta mig ut för att köpa mjölk. Men det skadar väl inte med lite frisk luft kan jag tro. Även fast det ser grått och mulet ut när jag slänger ett getöga ut genom fönstret. Jaja, så länge det inte regnar så är det helt ok för mig. Sen ska jag gå en snabb sväng med dammsugare med, för Chips har lämnat en massa katthår efter sig i sin framfart. Men det blir nog det enda jag gör i dag tror jag.

Just nu sitter jag och snattrar med min dotter på MSN eftersom de fått internet idag. Jag har tjatat om att ungarna måste ha internet men deras ömma moder har väntat och tvekat. Men nu har de äntligen tagit klivet in i 2000-talet.

Nä, lite till kaffe skulle inte störa. Så så får det bli

Jag somnade väl till slut efter att ha tagit dubbla dosen sömntabetter. Så nu är jag seg som sirap i skallen men jag fick några timmars sömn i alla fall.

Utnför mina fönster så är det grått och tråkigt. Inget kul alltså. Så jag tror jag ska bädda ner mig för att läsa lite. Än så länge orkar jag inte med "operation tomkartonger". Jag har ju en massa tomma lådor som behöver slängas, men jag får väl nöja mig med att platta till dem innan jag finner någon som kan hjälpa mig med att ta dem till återvinningscentralen.

Idag är det visning på det lilla träslottet, den lilla kolonistuga som varit i familjen sedan 1967. Min morbror som är den som håller i försäljningen undrade om jag skulle komma ner till slugn men jag kan bara inte komma överrens med tanken på att andra ska ha det litta träslottet som sin tillflyktsort precis som jag haft den i 25 år eller nått åt det hållet.

Nä, för att vakna idag krävs det nog mer kaffe tror jag. Tror jag ska fixa till en dubbel espresso nu när espressomaskinen är komplett.

Sen som sagt vet jag inte. Tre kronors bronsmatch ska jag ju för allt i världen inte missa. Men dagen är ju inte riktigt så långt gången än.

Kaffe var det.

Mel Gibson, den gamla hjälten, säger sig vara manodepressiv. Det är starkt att gå ut så på det sättet och berätta det för hela världen. Nu hoppas jag bara att Herr Gibson inte varit slarvig med orden och använt uttrycket lite som en del använder ordet ångest utan att det är sjukdomen manodeprisivitet som han säger sig ha.

Annars är det allt för vanligt att människor använder de där orden för att beskriva småsvängningar i humöret eller när det gäller ångest så är det ju ännu värre. Folk säger sig få ångest av både det ena och det andra. Att gatukontoret inte skottar tillräckligt, att sommaren är kall eller andra likaledes små saker.

Visst vet jag att det finns olika former och grader av ångest. MEn som professionell ångesfabrik så är jag noga med ordet.

Men som sagt. Mycket starkt av Gibson att berätta om sina problem. Det kanske ger en liten annorlunda bild av psykisk sjukdom nu i dessa tider när folk tror att varenda männiksa som lider av neuroser eller psykoser springer omkring och mördar folk på löpande band. För det är ju verkligen inte sanningen. De allra flesta av oss fungerar mer eller mindre precis som gemene man förutom vissa saker som skiljer sig.

Tusan vad vidrigt. Jag somnade väl efter en stunds vridande och vändande på mig och fick sova några timmar. Men när jag vaknade så hade jag flyflängande ångest nästan från sekund ett. Det tog en bra stund innan jag lyckade lugna ner mig så att jag funkade någorlunda.

Så ytterst obehagligt att vakna på det sättet. Men nu känner jag mig betydligt bättre. Så jag hoppas att det bara var tillfälligt det hela.a

Så, idag är det fredag. Hela Sverigen står och stampar på jobbet och vill hem för att kunna åka till bolaget och stå i köerna där och sedan köpa chips och cola till barnen på närmnsta affär. Vädret är hyggligt och över hela vår vackra värld kan man nästan höra en kollektiv suck av lättnad.

Själv så ska jag in till La Stada för att köpa såna där små klämmor som man har till att fästa kabel snyggt vid listerna. Ljudet från mina högtalare blir nästan lite för mycket i mitt lilla vardagsrum. Men det är gott att ha riktigt ljud.

Vädret lovar att min färd till stan inte kommer bli helt obehaglig och jag är glad för det.

Men först lite mer kaffe.

Det var inte illa. Istället för att reta upp mig själv för att jag inte kunde somna så satte jag som sagt igång med högtalarsystemet. Som tur är så är det bara gipsväggar här så det hela gick smidigt och ljudlöst. Rena tarzan var jag där jag helt utan ett ljud skruvade fast högtalara på sina platser.

Nu har jag druckit lite kaffe och funderar på om jag inte skulle gå in i duschen och tvaga mig lite. Sen tror jag att jag styr Gula faran mot La Stada.

Håhåjaja. Inte kan jag sova inte. Men det kanske var lika bra för nu har jag kopplat in mina Logitech z-680 högtalare i datorn. Det enda som behövs göra nu är att dra sladdarna lite snyggt längs med golvlisterna, men det kan man ju knappat sätta igång med så här dags.

Igår passade jag på att ta några fotografier på min lilla värld. Här kommer de.

Fasen. Jag är så trött att jag nästan svimmar, men samtidigt så har jag så mycket myror i benen att jag blir tokig.

Jäkla skit!!!

Vad räddhågsna ni är kära läsare. Jag gav ju mitt användarnamn på MSN för att ni skulle adda er och kunna rosa och risa bäst ni ville.

Nå. En. Säger en, modig själ har vågat ta steget. Så öka på min MSN-lista genom att adda [email protected]

Nå. Kom igen nu

Så värst vad jag varit i farten då. Jag har städat hela lägenheten från golv till tak så nu är det minsan ingen fara på taket för en dammarlegiker att hälsa på. Varför nu en sån skulle göra det.

Men det känns lite lättare i hjärtat när man vet att allt är rent och pryligt. Det är lättare att hålla det prydligt inombords med då.

Nu har jag väl egentligne bara tre projekt kvar att lösa.

• Göra mig av med den förbaskade bäddsoffan
• Göra mig av med alla tomkartonger
• Sätta upp mina stora (fast de är egentligen små, förutom baslådan) högtalare så att jag får lite stuns i musiken. Det betyder inte att jag kommer spela högt men ljudet blir så mycket bättre även på låga våolymer med en riktigt högtalauppsättning.

Sen är jag mer eller mindre färdiginflyttad här i min lilla lya. Det är bara småsaker kvar då, som att köpa kastrull och stekpanna eftersom före detta frun envisas med att det skulle vara nerpackat men iten kan jag finna det. Sen måste jag köpa en bokhylla till för alla mina böcker som inte får plats i den bokhylla jag redan har,.

En ny dataskärm till min stationära dator behöver jag med eftersom före detta frun slängde den gamla 19" skärmen. Men det får bli ett mycket avlägset projekt eftersom min ekonomi inte riktigt medger att jag slänger ut pengar på en skärm när jag ändå har notebooken.

Men idag blir det inte mer jobb hade jag tänkt. Inget förutom att renbädda sängen då. Ska bli gott att krypa ner bland rena lakan till natten och bara ligga och mysa innan sömnen överfaller mig.

Vore det inte så uppenbart att jag inte riktigt frisk i kroppen så skulle jag ändå veta att nått är på gång för jag har märkt att jag fått en ökad ångest igen. Det är den där lilla motorn som surrar inom mig som har satt igång igen. Så samtidigt som jag är jättetrött så är jag även huperstressad. En märklig kombination kan man tycka och ja, det är väl det.

Men den där ångesten har klamrat sig fast i mig, inuti bröstet där den regerar helt ohotat. Tanken på att ta sig till affären blir avlägsen, färgad betonggrå och skrovlig som en gammal, gammal sten. För tänk om ångesten ökar, skenar där i affären. Det var ett tag sedan nu, jag har ju mått bättre med min nya dos av min medicin. Men är jag förkyld så sätter det sig även på nerverna så att säga.

Det konstiga är att blir man däremot riktigt sjuk, alltså med hög feber och annat elände, då håller sig ångesten långt bort. Precis som om den vet att det inte är någon idé att försöka konkurrera med bultande huvudvärk och galopperande febertoppar.

Jaja. Det blir väl bättre kan jag tro. Bara jag klarat av den där trippen till affären så är ju det avklarat.

Nä. För att få någon som helst ordning på den här dagen ska jag härmed skriva en lista på vad jag ska göra under dagen.

• Åka till affären och köpa kaffe och mjölk
• Städa lägenheten
• Boka en tvättid

Det borde väl inte vara omöjligt att klara. Som sagt skulle jag helst köpa kaffet inne i La Stada Borås men det få gå bra med Viskaforskaffe.

Men först så ska jag ducha och raka mig så man slipper skämmas när man kommer utanför dörren. I mitt ena öra har det börjat klicka och klucka sådär som det gör när man håller på att få en öroninflammation. Det skulle väl vara pricken över i.

Men man ska inte måla fan på väggen. Örat kanske bara är på klickhumör? I vilket fall som helst så tror jag att jag ska göra ett nytt försök att få iordning lilla sovrummet. Men jag sättar inte upp det på listan för jag är inte säker på att jag orkar ta tag i det där. Men jag har det i bakhuvudet i alla fall.

Det är ju tanken som räknas sägs det ju :-)

Jösses. Det måste vara ett monstervirus som attackerar mig med full kraft eftersom jag är så förbenat trött. Men jag kan inte sova heller eftersom jag vaknar hela tiden av att jag har ont i halsen. Så jag hasar mig fram mellan sängen och vardagsrummet. Jag hyser planer på ge mig iväg till affären men jag orkar bara inte. För tusan, jag orkar inte ens ta mig in i duschen.

Städa behöver jag göra med. Men den här jäkla tröttheten gör vartenda rörelse jobbig. Kanske skulle jag ge upp slaget helt och hållet och bädda ner mig och sova det jag kan. Men som jag redan sagt en gång idag, jag har inge lust att sova bort hela livet.

Chips har tagit en paus i ylandet och sover i fotöljen bredvid mig. Hon har rullat i in sig så att man knappt kan se vad som är fram eller bak på det lilla knytet. Men jag ser att hon inte är helt borta för öronen snurrar runt i skallen på henne när hon lokaliserar olika roliga ljud runt omkring sig. Men inget av ljuden verkar vara tillräckligt spännande för att hon ska lyfta på huvudet.

Ute är vädret grått och tråkigt och lockar inte till några utfykter precis. Jag skulle egentligne helst åka in till stan för att handla lite. Både för att det är bra mycket billigare där och för att de har större utbud av varor. Men jag drar mig för att sätta mig på mopeden och åka så långt när jag mår som jag gör. Men på ICA-MAXI har de en kaffekvarn så att man själv kan mala sitt kaffe. De har samma apparat på COOP-FORUM men det ligger ju lite längre bort från mitt håll sett. Men det är himla mumsigt det där kaffet. Flera olika sorter finns det med så man kan expreimentera med olika smaker och dofter och styrkor. Men 40 minuter på mopeden, är det verkligen värt det när man är så förbannat trött att man nästan har svårt att hålla upp ögonen när man sitter här och skriver?

Nä. Jag tar nog och åker till Tempo här i VIskafors och handlar det allra nödvändigaste som mjölk och kaffe. Resten får nog vara till i morgon då jag hoppas att jag mår bättre.

Jo. Så får det bli minsan.

Faslig vad jag känner mig vissen. Är så förbaskat trött att jag nästan somnade här i fotöljen medan jag satt och kollade runt på olika nyhetssidor. Mentalt så känner jag mig slutkörd med. Det är lite som att jag bara vill lägga mig och sova mig frisk igen. Men samtidigt har jag ingen som helst lust att sova bort hela livet heller.

Så jag hinkar i mig klunk efter klunk av svart kaffe och planerar väl att ta en dusch om en stund. Sen tänkte jag åka och handla lite i La Stada. Behöver tvättmedel så att jag kan tvätta, lite mjölk att ha i kaffet och lite annat smått och gott.

Om jag bara inte vore så förbaskat trött.

Hej och hå vad en förkylning kan ta ner en till marken igen. Jag somnade som ett barn igår trots att jag sovit hela natten och dagen före. Nu när jag vaknade så upptäckte jag att jag fortfarande är lite trött, fan vet hur det går till egentligen.

Det första jag gjorde var att avbeställa sjukgymnastiken. Jag har helt enkelt ingen lust att bränna pengar på det när jag har så lite av dem. Bättre att köpa mat till mig och katten för pengarna.

Nä. Det verkar som om det krävs med kaffe för att jag ska vakna till. Så jag får väl se till at få i mig det då.

Värstans. Den där förkylningen jag hade återkom med kraft, minst sagt. Jag vaknade nån gång under morgontimmarna och fann att jag hade feber och ont i halsen och framför allt inte kunde andas genom näsan hur mycket jag än försökte.

Så idag har jag sovit, sovit och återigen sovit. Men när Tre kronor började spela mot Tjeckien så var jag uppe och kunde se hur Tre kronor vann på förlängning. Nu sitter jag och väntar på att riset ska koka färdigt så att jag kan äta lite för jag misstänker att jag behöver det även om jag inte är det allra minsta hungrig.

Jag hoppas att jag är frisk i morgon så att jag kan åka till sjukgymnasten. Men vi får se hur det blir med det känner jag. Lite lagom smånojig är jag på ett obehagligt sätt. Men det får väl vara så.

I morgon måste jag ringa till veterinären för att få mer p-piller till Chips så att hon slutar löpa, för det är ingen vacker melodi hon sjunger när hon kryper längs med golvet med baken upp i vädret och piper.

Nä. Nu ska jag bädda ner mig lite igen i väntan på att riset blir färdigt.

Det ljusnar ute. Ett vagt dimmtäcke ligger över Viskan och strax vid horrisonten kan man skönja att solen går upp om en timma eller två. Träden är än så länge svarta siluetter men kommer strax att explodera i grönt. Under tiden sitter jag och lyssnar til hjärtats slag. Dunk. Dunk. Dunkdunkdunk. Varje slag en injektion av livet. Syre, järn och äggvita rakt ut i kroppen.

Min kärlek håller jag under täcket. Det, den, får ligga där och värmas av bomull och väv. I de små timmarna, när hela världen sover, ligger jag och tänker på... dig?

Oj då. Jag har ju gått över till Firefox 3. Visserligen en betaverra men det var värs vad det rullar på då. Stabil är den med så för alla som väntar på den slutgiltiga versionen av Firefox 3 kan jag bara säga att det finns inga hinder för att skaffa den. Snabbt som attan går det att surfa och sen finns det en rad roliga finesser inbyggda i systemet. inga stora saker, men vettiga, det mesta handlar om smarta lösningar för bokmärken och adressfältet.

Ett nöje att surfa är det.

Jag lever ett rätt gott liv måste jag erkänna. Jag har inga tider förutom min terapi att sköta. Jag kan lägga mig och vila närhelst jag vill, vakna när jag vill, äta när jag vill. Lyssna till vilken musik jag vill. Klappa katten när jag vill och hon är villig. Jag kan njuta av solskenet eller sitta inne och titta på en film precis hur jag vill.

Men en sak som stör mig, som ligger som en tagg i fingret, som ett glassplitter i foten är min kontakt med min son. Inte den lilla (hm, 12 bast, inte så liten längre) men min nu mera vuxne son. Han fyller 18 år och i 17 år han han levt med en pappa som varit psykiskt sjuk.

Visst lät det scary. Psykiskt sjuk. Nä, jag är inte galen på det sättet att jag sätter yxor i arslet på folk. Det är man sällan när man lider av psykisk ohälsa. Men jag är rädd. Mest hela tiden av min vakna och en stor det av min sovande tid är jag rädd. Scared. Livrädd för livet. Det får konsekvenser för alla runt omkring mig.

Min nu mera vuxne son är van vid att pappa kan pendla mellan aktivitet till total utslagenhet, kan växla mellan att vara på gott humör och bara grymta till svar på tilltal.

Jag har försökt att undanhålla mina barn mina problem, med det klart att de har sett att nått inte stämmer. Polarnas farser är ute och spelar fotboll med barnen medan den egna pappan gått omkring i morgonrock hela dagen och nätt och jämt kunnat svara på enkla frågor.

Nä. Just för en stund sedan skickade jag ett sms till min son. Ett av många jag skickat. Jag skrev att jag älskar honom och att jag ber om ursäkt, nej, fel ord,. förlåtl, för att jag varit en usel far.

För jag älskar honom så mycket.

Jag sitter här i mitt vardagsrum och lyssanar till Sinatras sammetslena stämma och helt plötsligt kom jag på hur otroligt, ofantligt, superbt, galet, fantastiskt, otroligt tacksam jag är för att jag har ett eget hem att krypa in i.

Just den där känslan av att när man låser dörren så kan ingen komma och störa om jag inte själv vill släppa in dem. Mina saker, mina känslor, mitt liv. Jag trivs med utsikten, jag älskar lägenheten, jag börjar vänja mig vid omgivningen, jag är inte helt vilsen i pannkakan längre när jag går in i affären. Viskan flyter precis utanför mitt fönster. Ute på gården har jag en trevlig liten plätt att sätta sig med sina gäster och dricka lite kaffe. Om jag vill sola så tar jag helt enkelt med en filt ut på baksidan av huset och lägger mig med en bok.

Men allt det där är bara utanpåverk. Själva själen, grundstommen i den varma känsla som överssvämmar mig är att jag faktiskt, trots att jag har lite svårt att riktigt reda ut hur sjutton jag ska få ekonomin att gå ihop, har ett eget hem där jag och Chips är kung och drottning. Vardagsrummet går i gyllene färger. Precis som om det hela tiden har väntat på mina möbler. Sovrummet är stort men samtidigt litet och behagligt eftersom det är snedtak. Det lilla sovrummet kan jag själv inte gå rakt i men det ska ju bara sovas och spelar data i så det spelar liksom ingen roll. Köket är fantastiskt. Stort, moderligt. Men rejäl frys och kyl.

Klädkammaren är lagom för att inhysa alla konstigheter jag samlat på mig genom åren och badrummet är perfekt. En jagad själ som jag kan inte för sitt liv begära mer av livet än en tillflyktsort som denna. Jag är så glad. Därför gå jag varv på varv i mitt lilla slottstorn här längs upp i huset och putsar på vattenkranen i köket, petar till rätta mattan som hamnat lite på sniskan när jag och Chips har lekt ta råttan och därför så går jag omkring och dammar alla ytor varje dag. För detta är mitt, fyra väggar som kan hålla mitt vansinne i schack. Jag älskar ljudet av dörren när den stängs och jag låser dörren om jag ska ut. Jag älskar trappen som är lite gammaldags, jag älskar doften när jag kommer tillbaka in i min lägenhet. Min doft. Citron, en gnutta rök, en smula rakvatten och ren katt.

Jag är så lyckligt lottad som har detta. Jag vet inte vad som skulle få mig att släppa det hela. Fan, jag ska bo här resten av mitt förhoppningsvis långa liv.

Så får det bli.

Så duktig jag var. I alla fall i början av projektet. Vilket projekt undrar nu den vetgirige läsaren? Jo, det lilla sovrummet skulle ställas i ordning. Nå, resultatet såg ut såhär.





KAOS!!! Precis överallt. Men jag fick en del gjort i alla fall innan jag desperat slängde in resterande röra i lilla sovrummet igen och stängde dörren. Fan, hur mycket pallar man liksom. Min bokhylla är sprängfylld men ändå har jag 4 lådor med böcker att placera någonstans. Sen ska skrivbordet skruvas ihop, sängen ska bäddas, lampa ska sättas upp, tavlor ska spikas upp. Och sen ska jag väl ta tag i den där lådan där saker bara är islängda helt utan tanke eller reson. Ni vet den där sista lådan man har när man flyttar och man inte längre orkar sortera saker så att cd-skivor, teddybjörnar, tavlor, pluppar till nån möbel bara blandar sig med varandra och bildar en enda röra.

Efter att jag hade gjort allt det där så var det skönt att snattra bort några minuter på nätet med trevligt folk. Under tiden så hann jag installera betaverran av Firefox 3 som verkar riktigt bra och samtidigt hjälpa min dotter över telefonen att släktforska inför ett projektarbete i skolan.

Nu ska jag bara slänga i mig nått att äta sen är det lilla sängen som gäller för mig. I morgon ska jag upp tidigt så att jag kommer iväg till terapin. Eftersom jag fick den oerhört generösa gåvan av en läsare så kan jag faktiskt betala det hela kontant istället för att ta det på faktura och behöva punga ut med 25 spänn extra.

Men som sagt. Dags att plocka ihop livet och gå och uppsöka sängen.

Chips, katten tycker nog att jag sitter vid datorn för mycket och ägnar för lite tid åt hennes välfärd för hon har börjat hoppa upp på tangentbordet och sedan lagt sig där bäst som jag sitter och skriver. Så jag ska fatta mig kort.

Mobila kom ut och drug ut mig i solskenet och vi tog en fika på Visaforgs lilla minitorg. Vi kom överens om att det såg fint ut på torget, för det gör det. Litet men mysigt och prunkande.

Nu ska jag strax ge mig i lag med kartongerna i lilla sovrummet. Kom på att de där boklådorna som ajg inte kan packa upp kan jag ju alltid ställa in i klädkammaren så kommer de ur lilla sovrummet. Men först får jag nog ta en kopp kaffe till och se om jag kan hitta något att äta. Det ska bli ett nöje att åka och handla lite senare. Storhandligen tar jag i morgon när jag ändå är i La Stada Borås för att gå på terapi. Men lite mjölk och nått att knapra på tänkte jag köpa. Och en såndär snordyr liten burk med gourmékattmat till Chips. Det är ju inte bara husse som ska ha det bra.

En tvättid ska jag sätta upp med nu när jag har råd att köpa tvättmedel. Renbädda sängen behöver jag göra med. Det är konsigt med det har blivit betydligt mer fart på mig sedan jag fick höja min medicinering men samtidigt har jag blivit mer trött. Så jag har två lägen. På eller av. Ingen dimmer där inte.

Dammsuga tänker jag göra i morgon istället när jag har sölat färdigt med pappkartongerna och allt vad det är. Det är bara på toa jag måste dammsuga idag så att kattsanden som ligger på golvet inte sprider sig över hela lägenheten.

Så. En kopp kaffe så är allt helt ok.

Jaha. Nu har jag blivit en riktig mysgubbe minsan. Inte nog med att jag är fet, jag har fått ett envist eksem på handryggarna. Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg att jag hade ett eksem i handflatorna i vintras. Nå, efter ett besök hos farbor doktorn fick jag en salva som tog bort eländet.

Men nu har jag alltså fått det på andra sidan av händerna. Jag är inte heller helt säker på att det är eksem, det kan lika gärna vara utricaria, alltså nässelutslag. Men då kommer ju frågan vad det är som jag inte tål. Ingen ny tvål, ingen ovanlig mat. Det enda jag kan komma på är att jag höjde dosen av en av mina mediciner i samma sväng som kliet dök upp.

Tänk vad allt ska man inte råka ut för. Jag är snart ett vandrande medicinskt under. Inte nog med att jag är sne i skallen, min stackars kropp råkar ut för allt från eksem till sur mage. Men som tur är så har jag kvar lite av den där salvan och även den klådstillande medicinen så att jag slipper riva sönder händerna.

Herregud. Jag kommer att få vara singel i alla mina dar. För vem i hela fridens namn vill ha någon som går sönder titt som tätt? Jag får sikta in mig på att fånga en dam när jag sitter på hemmet om många år. För där är ju alla söndriga lite här och var så jag smälter in mer.

Jäklar vad jag ska ragga på ålderdomshemmet när jag fyllt 80+

Det var då själva tusan vad trött jag är fortfarande. Det bara måste vara förkylningen som sitter i fortfarande för någon annan förklaring kan jag inte finna. Jag menar, man borde vara rätt så pigg när man sovit så förbannat mycket som jag gjort de sista dagaran. Visserligen hade jag lite svårt att somna i går kväll eftersom jag hade såna myrkrypningar i benen men det löste sig när jag öppnade fönstren så att det blev lite svalare i sovrummet. Sen sov jag så gott.

Jag vaknade vid 6-tiden i morse och tittade på morgontv och drack lite kaffe. Men nu är jag helt slut igen och skulle gärna gå och lägga mig. Men se det går inte för klockan 15 kommer mobila så då får jag se till att vara pigg och alert. Sen måste jag handla lite, nu när jag tack vare ängeln kan göra så.

Jag har även tänkt att jag ska ta en nappatag med det lilla sovrummet, städa undan alla tomlådor och fixa till där inne så att rummet blir redo ifall att nått av mina barn skulle sova över där. Enda problemet är att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen med alla tomlådor för det är en hel del.

Troligen så borde jag gå ett varv med dammsugaren med, jag får fundera lite mer på just det. Men det klart, det går fort här i min lilla lägenhet.

Tusan, när jag läser igenom vad jag skrivit så är det ju ett rätt så fullspäckat schema. Fy fan vad jag är duktigt, åtminstone i tanken och det är ju en bra början. Men det ska bli intressant att ta ett samlat grepp på hela dagen framåt kvällen och se vad jag fått gjort på riktigt. Det brukar ju skilja sig en hel del det där. Det jag tänker göra och det jag faktiskt sedan gör.

Chips, katten, struntar blankt i tomkartonger eller dammsugare. Hon ligger på sin röda filt i fotöljen bredvid mig och sover den oskyldige kattens sömn. Helt utslagen är den lilla pälsbollen, som om hon fått tag i någon av mina mediciner. I natt så sov hon bredvid mig på en kudde nästan hela natten. Det var först när jag viftade till under en rörig dröm och hon surt svansade iväg ut i vardagrummet.

Jaja, innan jag gör vad jag nu kommer att göra så får jag ta en dusch och fixa till mitt yttre lite. Man får ta saker i rätt ordning liksom.

På frågan om änglar finns så svarar jag ja på det. Som alla vet vid det här laget är min ekonomi minst sagt ansträngd för tillfället. Mitt bankkonto sliter och släpar men vägrar visa upp några blå siffror i slutkolumnen. Då stiger en ängel fram. En läsare som skickar mig 500 spänn i ett vackert kuvert.

Jag vet inte hur jag ska kunna vända mig för att tacka för det hela så jag säger bara ett enda rungande TACK! Nu känns det inte lika panikartat i bröstet när jag tänker på hur jag ska lyckas köpa mat till katten.

Tack!

3-0 Säger bara 3-0. ELFSBORG ligger tvåa i tabellen inför EM-uppehållet och allt är vackert i vår värld. Bella har hittat målformen, spelet är komplett och jag är så förbannad att jag inte var där.

Men nu kan man sova gott i natt i alla fall.

3-0 mot regerande mästarna. Kan det bli bättre?

Halvtid i matchen Elfsborg-IFK och det står outhärdliga 0-0. Jag vill vara där och heja, skrika, hoppa, studsa, leva med. Men jag får sitta här i mitt vardagsrum och studsa på egen hand. Bättre än inget i alla fall.

Under tiden dricker jag, håll i dig nu, buljong. Jag har fått pippa på att dricka buljong på kvällarna. Det är väl nån saltbrist eller nått som gör sig påmind kan jag tro. Men gott är det.

Oj vad trött jag är. Det måste vara förkylninge som sitter i fortfarande för jag höll på att somna igen medan jag väntade på att fotbollen skulle börja sända. Det hade varit nått det. Tänk vad förbannad jag hade blivit om jag missat årets match totalt. Då hade det inte varit roligt att bo i Viskafors, det kan jag lova. Ujujujuj.

Jaja, nu blev det inte så och nu tänker jag inte ens blinka innan matchen har börjat. Då borde adrenalinet rusa på så att jag håller mig pigg och alert.

Nu har jag varit duktig. Varit på apoteket, ätit ärtsoppa och städat ena klädkammaren och gjort iordning allt där. i morgon ska jag ta den andra klädkammaren, den med ett fönster så att jag kan ha rummet som sovrum till barnen och gäster.

Men nu är jag lite te trött så jag ska vila lite innan matchen börjar 20.00.

Så det så.

Historien upprepar sig med skrämmande tydlighet. Före detta frun brukade alltid säga att jag aldrig lär mig och jag börjar misstänka att hon hade nått där. För när posten ramlade ner i dörren så fann jag till min glädje att mitt exemplar av tidningen "Allt om pc" fanns med i skörden. Så, jag stövlade in i sovrummet, lade mig bekvämt tillrätta och började läsa.

Vips så vaknade jag och det hade gått flera timmar. Jag kan för mitt liv inte förstå vad det är som gör att jag somnar, oavsett hur mycket jag sovit på natten, varje gång jag lägger mig på sängen på dagen. Det slår aldrig fel, hur pigg jag än är.

Men nu är jag oförskämt pigg och vaken så jag ska ta Gula faran till apoteket och hämta ut, håll i dig, mina sömntabletter. Jomen. En paradox kan man tycka. Jag vet. Men så är det.

När jag kommer tillbaka ska jag sätta på lite ärtsoppa på värming och äta den samma med glädje för jag är rätt så hungrig efter all sömn. I kväll väntar ju en högtidsstund framför webbradion när Elfsborg tar emot IFK på arenan. Egentligen ville jag ju vara där själv men ekonomin tillåter ju inte det hela. Jag får nöja mig med radion. Men det är ändå fantastikst att man kan få alla matcher i Allsvenska refererade i radio nu för tiden. Internet är en bra uppfinning.

Nä. Apoteket var det ju.

Usch. Säsongens hemmamatch, Elfsborg-IFK på Borås arena äger rum idag. Fullsatt sedan ett tag på sittplats, få platser kvar på stå. Men ingen biljett åt mig inte. Det är stor synd och skam att jag inte kan gå på den matchen, det retar livet ur mig. Idag vore den perfekta dagen för att hamna under ett guldregn så att jag hade råd med en gul härlig biljett. Jag kan tänka mig att stämningen kommer vara tät och underbar.

Men, jag får nöja mig med webbradion. I år har jag inte varit på en enda match, helt enkelt för att jag inte har haft råd. Sen är det ju det där med att jag bara inte orkar råka springa på före detta frun också. Visserligen är Borås arena stor men jag kan ge mig fan på att jag skulle bli stående bredvid hur jag än bär mig åt.

Jaja, efter EM-uppehållet så ska jag banne mig gå på matcher. Vare sig jag har råd eller inte.

Jäklars elände. Jag somnade som en klubbad säl igår och missade hockeyn och allt. Fast det hela gick ju bra. Jag fick sova bort det värsta av förkylningen och Tre kronor klarade sig ju utmärkt utan mig så det är väl ingen större fara på taket egentligen.

Men nu är jag uppe och i farten igen. Jag känner mig rätt så pigg faktiskt och funderar på hur jag ska lägga upp dagen. Det enda jag behöver göra idag är att knata till apoteket för att hämta mediciner. Resten av dagen kan jag lägga upp precis som jag själv vill.

Först ska jag pumpa systemet fullt med koffein och nikotin sen så är det lokalblaskan som gäller. Efter det? ingen aning men det löser sig kan jag tro.

Sådär ja. Till slut blev det lite fart på mig även idag. Jag var nere med soporna och passade på att ta lite kort när jag ändå var ute.
















När jag väl hade slängt soporna så begav jag mig ner till källaren för att ännu en gång gå igenom varje låda för sig för att finna de där kok-kärlen som före detta frun påstår sig ha packat ner. Men inget fann jag. Hur missar man en gjutjärnsstekpanna liksom när man plockar upp allt ur lådorna. Det är ju knappast nått som gömmer sig i någon skarv.

Men jag fick ialla fall med mig mina högtalare upp från källaren, så nu ska jag snart plocka ihop allt och dra sladd och allt vad det är man måste göra. Sen ska grannarna få höra att jag verkligen har bott in mig. Nä, jag får nog fortsätta hålla en låg profil tror jag.

Nu återstår bara att vänta in hockeyn på tvn. Jag ska passa på att duscha innan dess för det tog på krafterna att plocka upp och i alla lådor i källaren. Jag märkte att jag fortfarande är rätt så eländigt förkyld eftersom jag blev helt slut av det lilla. Men men. Jag mår i alla fall bättre än i morse så det går väl åt rätt håll kan jag tro.

Var det inte det jag trodde. Förkylningen börjar redan ge sig. Det började så vackert att det släppte i ena näsborren och att huvudvärken sakta klingade av. Nu är näsan nästan helt snorlös och jag känner mig nästan lite på hugget. Nja, kanske inte så mycket, men en del i alla fall.

Jag har varit ute och köpt cigaretter så nu känner jag mig lugn igen. Det är ju helt idiotiskt egentligen men vad gör man inte för sina drogbehov.

Nu tänkte jag lägga mig för att läsa lite och sedan så kanske jag sover en liten stund i väntan på hockeyn i natt. Det verkar banne mig som om det mesta ordnar sig av sig självt liksom.

Ok. Jag vet. En fluga gör ingen sommar och allt det där. Men nu är det en fluga likt förbaskat i mitt vardagsrum och fanskapet snurrar runt skallen på mig som en galen helikopter. Surr surr surr. Sen sätter den sig och killar mig skalpen så att jag är tvungen att schasa bort den. Gång på gång.

Snart är det jag som tar död på den där flugan vare sig den är en symbol för den sköna sommaren eller inte.

Jäkla kryp!!!!

Hua. Jag måste sluta vara så eländigt gnällig som jag är idag. Komma ur morgonrocken och ta mig ut i världen och solskenet. Egentligen känner jag mig ruggigt ensam och social idag men jag vill inte smitta min omgivning med min förkylning för då tappar man lätt vänner. Så jag sitter och gnäller för mig själv och stackars Chips undrar nog varför husse håller på och muttrar för sig själv.

Helt plötsligt som jag sitter här så kommer jag på att jag borde bona parketten i vardagsrummet. Inte för att den är så sliten men den är allt bra matt. Det skulle lyfta rummet en hel del att göra det. Men då måste jag först få pengar till bonvax, sen måste jag köpa det samma, flytta på alla möbler, sprida ut ett lager eller två av vaxet, ställa tillbaka alla möbler. Nä det får va. För det första så faller det på att jag inte tänker lägga mina sista kronor på bonvax. Sen orkar jag absolut inte med allt det andra heller för den delen.

Men det skulle vara snyggt med ett skinande golv.

Nä. Jag får ta mig ut innan jag kommer på nått annat stolletyg jag vill göra som jag inte kan göra.

Ah, så kortvarigt lyckan varade. Kicken jag fick av koffeinet gav sig rätt så snabbt så nu är jag på sedvanligt griningt och självömkande sätt igen. I mig så rusar motstridiga känslor så det bara skvätter om det hela. Jag vill gärna ut och njuta av solskenet men min näsa är inte alls på det humöret utan rinner helt utom min kontroll. Halsen är öm och svullen och jag har en liten men naggande god yrsel med, som grädde på moset.

Till råga på allt så hittar jag inte min DVD-box med Svarte orm som jag tänkte plöja igenom. Det brukar alltid pigga upp mig med några väl valda sarkasmer från Rowan Atkinson men jag har ett vagt minne av att min äldsta son har lånat med sig boxen hem.

Sur blir jag. Jag vill se Svarte orm NU!. JAg vill, jag vill, jag vill. Undra om det hjälper att lägga sig ner på golvet som den treåring jag mentalt är och skrika rakt ut?

Nä, är man 38 år så funkar inte det tricket längre. Förresten så finns det ingen här förutom katten som kan höra mig. det skulle vara nån granne då men de tror jag mest skulle bli vansinnigt irriterade. Så blev man vräkt med. Nä, det ska jag nog hålla mig ifrån.

Det suger att vara singel. Det är inte alls som i gamla svartvita filmer där mannen är glad och nöjd över att vara ungkarl och lever livets glada dagar. Förresten ska jag nog sluta kalla mig singel och börja med att kalla mig ungkarl istället. Det låter så mycket mer positivt. Singel låter lite sorgligt medan att vara en ung karl låter ju hur bra som helst.

Nä, en liten cognac och en av mina cigarrer vore på sin plats. Jag har ju näst intill 50 stycken som jag fick i julklapp ett år och som jag norpar av lite då och då när jag känner att jag behöver plocka upp min själ lite. Jo, det är precis vad jag skulle behöva. Det och en bekväm stol att sitta i på balkongen. Så kunde jag sitta och sippa på cognacen, blossa på min cigarr och titta ut över världen från min upphöjda position högst upp i huset.

Men, jag har ingen cognac och det vore dumt att slösa en god cigarr en dag när man inte ens känner smaken på kaffet. Så jag får väl ta Gula faran till affären och köpa mig ett paket cigaretter, ta med en köksstol till balkongen och nöja mig med att dricka kaffe.

Tänk man blir aldrig så röksugen som när man inte har cigaretter. Ingen piptobak har jag heller. Egentligen vet jag ju så väl att det är dunderkorkat att överhuvudtaget röka. Jag gjorde min långa praktik som sjuksköterksa på lungkliniken och i samma veva dog min fader i munbottencancer så jag är mycket medveten om att man gamblar med livet som insats när man fortsätter röka.

Jag höll upp i nästan exakt 10 år men så ramlade jag dit igen för två år sedan och sedan dess har jag blossat upp hur mycket pengar som helst och fyllt mina stackars oskyldiga lungor med grå, kvävande rök i övermåttan. Men jag har i alla fall slutat röka 4 paket om dagen som jag gjorde ett tag. Nu är jag nere i ett halvt paket om dagen. Men mindre tycks vara omöjligt att komma ner på.

Det konstiga är ju att jag snusar med så nikotinet kan jag ju inte sakna när jag blir röksugen. Men om jag då inte röker så blir jag precis hur grining som helst. Jag har gjort några försök att sluta helt, senaste vid nyår. Men då klarade jag bara 3 dagar eller vad det var. Det kändes som tre veckor i alla fall.

Just nu sitter jag och funderar på att strunta i att lägga mina sista korvören på den lede röken och hålla mig till snus men jag blir sur bara jag tänker på det.

Men det där måste jag lösa. Jag har ingen lust alls att dö en så plågsam död som många rökare gör, antingen av KOL, cancer eller ruttnande fötter på grund av den minskade cirkulationen.

Men bara ett paket till. Bara ett.

Jodå, in på andra koppen kaffe som förövrigt bara smakar varmt vatten så kom kicken. Nu känner jag mig lite helare, lite renare och lite piggare. Åh, jag ska inte ta i så, pigg var kanske en liten överdrift, men jag känner mig inte längre döende i alla fall.

Från den öppna balkongdörren kommer söndagens alla ljud, kvittrande fåglar, en och annan bil, några motorcyklar och pratande männiksor. En mild bris sveper över vardagsrummet och Chips ligger i ena fotöljen och tvättar sig noggrant. Inte så puckelryggig tillvaro alltså.

Jag sitter som bäst och funderar på vad sjutton man ska äta så här i slutet på helgen. Jag har kvar lite fiskgryta så kanske man skulle koka lite ris? Eller... nja, det där kräver eftertanke och kontemplation känner jag. Värre problem än så har jag egentligen inte. Det enda jag behöver göra är att ta på mig lite kläder och puttra iväg till affären för att köpa ett paket cigg så är jag liksom i mål med den här dagen.

I natt är det hockey som gäller på tv så jag får till och med tillfälle att vila mig under dagen utan att få dåligt samvete. Jag menar, både hockey och förkylning. På en söndag dessutom. Vem kan kräva att jag ska slita det allra minsta en sån dag?

Egentligen borde jag ta mig till apoteket i La Stada för att hämta ut mer sömntabletter men det kan vänta till i morgon eftersom jag ändå ska vara vaken i natt. Så livet är rätt ok måste jag erkänna.

Fasen nu har jag kommit på flera gånger att livet är helt ok, allt på samma dag. Måste vara medicinen som kickat in och gett mig denna positiva livssyn helt från det blå. Så här positiv brukar jag sannerligen  inte vara. Det passar liksom inte min karaktär av lidande poet. Men ingen kan vara nöjdare än jag själv.

Håhåjaja. Såklart att jag skulle bli sjuk samtidig som cigaretterna tog slut här i hemmet. Två flugor i en smäll liksom. Vart jag fått förkylningen kan jag inte förstå. Jag har ju för tusan inte sett en människa i vitögat på flera dagar. Kan en förkylning smitta genom nätet tro? Inte vet jag men det hela verkar mysko.

Att ciggen är slut är ett annat problem. Så jag får masa mig till affären och köpa ett paket för mina allra sista ören av de jag lånade av min ömma moder. Helst skulle jag bara ligga i sängen och bli uppassad med varmt thé och svala handdukar på min heta panna men av det blir det inget eftersom jag som alla vet är skrikande singel. Det skulle vara om Chips, katten, kunde anstränga sig lite men det är föga troligt.

Men hon hade nog på känn att husse är sjuk för hon har legat under täcket bredvid mig hela natten och en bra stund in på förmiddagen innan hon gav upp och gav sig iväg ut i lägenheten på jakt efter äventyr.

Men men. Läget kunde vara sämre det kunde det. Kaffet smakar visserligen inget eftersom näsan rinner och blockerar alla smaksensationer men det är i alla fall varmt och uppiggande så jag får vara glad för det i alla fall. Ute skiner solen precis hur mycket som helst men min lust att vandra i solskenet är kraftigt begränsad men jag kan i alla fall sträcka mig så långt som till att jag är nöjd med att det är bra väder.

Nä, lite kaffe till så kanske jag piggnar till mirakulöst och kan ta tag i den här dagen trots rinnande näsa, huvudvärk och ömmande muskler.

Efter denna tidigare urladdning så tänker jag lägga mitt vackra huvud på den svala kudden, sluta mina ögon och drömma vackra drömmar om fagra kvinnor, pengar och en lastbil full med Absolut vanilj. Men jag hoppas vi ses snart igen för det har varit trevligt att prata med dig så här på kvällningen. God natt och sov gott. I morgon väntar solen igen, gräset är ännu lite grönare och själen en smula mer tinad.

Sov gott!

För den trogne läsaren av mina enkla skrifter i det media som kallas blogg så kommer detta inte som någon överraskning. Jag är ett kukhuvud, ett arsle. Den här lilla melodien med den populära amerikanska underhållaren, skådespelaren och ståupp-komikern Dennis Leary dyker upp lite titt som tätt på mina bloggar helt enkelt eftersom jag anser att den talar till mitt inre. Så återigen presenterar jag eder en av de bästa låtarna som finns, en musikalisk resa genom mitt inre och allt det som jag kallar mig. Jag ger er: Asshole!

Ps: Jag kan hela texten utantill.

Ah. De har stora problem här på Blogg.se Hela bloggen ska flytta till en ny plattform och det har hållt på att krångla i någon månad nu. Ibland kan man logga in ibland inte. De som fått sina bloggar flyttade har problem av de mest vitt skilda slag. Så om jag försvinner så vet ni att jag inte kommer in på bloggen.

Men då finns jag ju alltid på Expressens blogg för den som inte klarar sig utan mina visdomsord. (Så ja, inte hetsa upp sig nu, jag var ironisk så jag undanber mig kommentarer om hur uppblåst jag blivit med åren. Visserligen är jag fet men jag är rätt ödmjuk. I alla fall på tisdagar ojämn månad jämnt år vartannat sekel).

Ack du veliga värld. Tre kronor storspelade mot den lede Ryssen (jo jag vet att jag är 50 % ryss men mitt hjärta är Svenskt) och förlorade på ett skitmål. Jaja, nästa match så vinner vi och sedan tar vi ryssen rakt upp i baken. Så det så.

Nu har jag snart fått ordning på lägenheten förutom att lite böcker ska upp i bohyllan, men de ligger huller och buller i lådor och eftersom jag gillar ordning bland mina böcker och alla inte får plats så måste jag sortera böckerna först innan jag ställer de på plats som jag vill ha uppe innan jag köpet en bokhylla till. Sen har ja glite saker i källaren som ska upp med, men det tar jag senare.

Man skulle helt enkelt blivit katt. För mer avslappnad än en katt kan man väl inte bli va?

Nu borde man vara ute och njuta av solen men jag kommer mig inte för. Har suttit på balkongen och läst och haft det hur gott som helst. Sen gick jag till sängen och läste lite och vips försvann en timma i sömnens paradis.

Men jag lurar på att ta Gula faran på en liten tur i omgivningarna. Det är riktigt varmt ute, sommar tror jag att man kan kalla det. Bara nu det inte blir sådär eländigt att allt det vackra vädret kommer i maj och sedan regnar själva sommaren bort. Som förra året. Men vi får hoppas på att det inte återupprepas :-)

I vilket fall som helst så är det underbart med all sol som skiner för tillfället i alla fall. U:N:D:E:R:B:A:R:T!!!!!!!

Ojojojoj vad solen skiner. Jag har öppnat alla fönster och balkongdörren och bara njuter av värmen som strålar in i lägenheten. Doften av nybryggt kaffe blandar sig med vårens alla gröna, gula och vita dofter, katten sitter på en solupplyst fläck på golvet och jag är på ett sjuherrans gott humör.

Den här dagen ska nog bli riktigt bra tror jag.

Sådär ja. Nu har jag städat hela lägenheten, allt från dammtorkning, dammsugning och moppande. En fräsch doft av rengöringsmedel står över hela stället och jag sitter och är sååå nöjd med mig själv. Det enda som är hopplöst är ena fotöljen som Chips, katten, har utsett till sin. Visserligen ligger det en filt där på men det spelar ingen roll för det är hår precis överallt. Jag måste köpa en sån där klisterroller som man kan ta bort katthår med.

Under tiden jag städade så lyssnade jag till Amy Winehouse, "Monkey man". Funkar perfekt som städmusik. Synd att tösen ska knarka ner sig så förbaskat hela tiden bara.

Hua så pinsamt. Jag var på apoteket här i Viskafors för att hämta ut mediciner som jag hade beställt. Tabletterna fanns där men inget recept. De frågade om jag hade fått receptet när jag var på apoteket (de skriver ju ut dem elektroniskt nu för tiden så att de kan skriva ut det på receptblock på apoteket). Nope, svarade jag självsäkert.

Följden blev att den stackars apotekaren ringde runt halva stan på jakt efter mitt recept men inget fanns att finna och jag kunde inte få min medicin. Som tur är så är det inte en av de viktigare läkemedlen så det gör inte så mycket.

Men döm om min förvåning när jag kom hem och fann sagda recept bland alla andra som jag har. På måndag är det jag som lägger in mina recept elektronikst hos apoteket så slipper jag tänka på det där överhuvudtaget.

Men så pinsamt.

Nope. Jag kom inte till ro för att kunna sova. Så redan klockan 6 hade jag bekantat mig med duschen och stod och rakade mig lojt vid handfatet. En kopp kaffe hade jag även hunnit med. Sen var det morgontv på Tv4 och efter det så, vips, så var det dags att sätta sig på Gula faran för att åka till sjukgymnasten för lite övningar som skall göra mig mer medveten om hur jag och min kropp fungerar och hur jag ska kunna slappna av. Det blir mycket andning med händerna på magen.

Det är knepigt, det spelar ingen roll hur uppstressad jag är när jag kommer dit så blir jag kollugn efter en stund på den röda mattan på golvet.

Sen tog jag en sväng förbi stugan. Det var en sorglig syn när jag kom in i den lilla träskapelsen. Nästan alla möbler var borta, alla skåp stod tomma. Det slog mig att nu är det på allvar. Jag förlorar den plats på jorden som jag håller allra kärast. Så jag satt en stund och funderade på allt jag förlorat de sista åren. Min förmåga att utöva mitt yrke, min ekonomi, min fru och den familj vi skapade. Mitt körkort. Allt hänger liksom löst.

Men så kom jag på vilket ypperligt tillfälle detta är att släppa loss, skapa ett nytt liv. Alla möjligheter ligger framför mig. Jag hittar ett annat litet träslot. Kanske får jag hälsan tillbaka, just nu så känns det mycket hoppfullt. Kärleken? Tja, den kommer när den kommer.

JAg har så många som vill hjälpa mig, allt från terapeuter till läkare och mobila teamet. Jag har mina barn, min katt, min lägenhet, min moped.

Mer kan man faktiskt inte begära av livet.

Här kommer lite kort på Sjöbo sommarstad i Borås där stugan ligger och några riktigt bra bilder på själva träslottet. Jag kommer sakna det.

Vad fasen. Jag kan inte somna. Inte vet jag vad det beror på. Jag gick upp i lagom tid i morse, har varit i farten nest hela dagen men ändå kan jag för mitt liv inte somna.

Det är så störigt för så fort jag går upp blir jag totaltrött men när jag lägger mig ner får jag med en gång myrkryningar i benen och kan absolut inte känns den allra minsta trötthet.

Men jag gör ett försök till. Annars så skiter jag i det och går upp för dagen.

Oj vad sent det blivit. Jag har suttit och tjattrat med folk på nätet och alldeles glömt bort tiden. Jag som ska upp tidigt i morgon. Jaja, det ska väl gå det med. 8 är ju faktiskt inte så svettigt att knata upp ur sängen. Sen väntar en mopedtur till La Stada för lite sjukgymnastik och sen tänkte jag ta vägen förbi stugan för att se om jag hittar någon kastrull och nån stekpanna eftersom mina mystiskt har försvunnit. Före detta frun påstår sig packat ner det men jag kan då inte finna det. Bland annat finner jag inte en stor wok i samma storlek som en mindre parabol så jag vet inte hur hon har kunnat packa ner den utan att jag finner den. Samma med en massa saker, två pajformar, två ungsformar, teskedar plastbunkar, speciellt en som var så jäkla bra och allt vad det är som jag inte fått med mig.

Jag borde väl skicka iväg ett mess kan jag tro men eftersom hon vägrar svara så är det ju helt meningslöst. Hon har ju slängt alla mina vimylskivor och en dataskärm som stod på hennes vind för att jag inte svarare på ett mess från henne när jag sov. Så hur pratar man med någon med den inställningen liksom? Hårtork, strykjärn, strykbräda. Videkameran jag fick i 35-års present. En massa småsaker som är mina som bara försvunnit på något märkligt sätt. En hel tv. Vi köpte två tv-apparater och jag hade med en 32 "" som hon själv bestämde att den var hennes. Sådär bara. Så vad fick jag med mig av det vi köpte ihop? Fan, när jag tittar mig omkring så är det nästan ingenting. Det mesta är saker som jag hade redan innan och inte ens allt det har jag fått med mig.

Men som sagt. Hon svarar inte på några mess, inte på mail och ringa är väl hopplöst kan jag tro.

Jag kan väl bara hoppas att hon känner sig lycklig med sitt samvete.

Ah. Tre kronor vann formidabelt mot Danmark med 8-1. Visserligen, jag vet, vi mötte Danmark. Nästa match är mot Ryssland och det är väl först då vi vet hur bra laget egentligen är.

Men 8-1!!!!!!

Ah vilken underbar dag. Man skulle ta med sig en tom glasburk och fånga den ljumna sommarluften och ta fram i november när allt är som svartast. Men det funkar nog inte när jag tänker närmare på saken. Men gott är det med all sol.

Jag har väl inte fått så mycket gjort men mår precis lika bra för det. Jag har läst och pilla mig i navel. I morgon ska jag upp tidigt igen (tidigt för mig alltså) eftersom jag ska vara på sjukgymnastiken klockan 09.30 och det är skönt att ha nått att gå upp för. Annars blir det så förbaskat lätt att jag bara sover bort dagen.

Men nu sitter jag och tittar på Tre kronor säkert (hoppas jag) vinna över Danmark.

Man har det rätt så bra :-)

Jajamen. Nu har man varit i farten minsan. Jag grenslade Gula faran vid 09.20 och åkte mot La stada för att möta upp med mina hemstödjare, sen åkte vi till ett fik och tog en kaffe i det sköna solskenet.

Efter det var det ett kort möte med min sochandläggare. Sen passade jag på att gå till Försäkringskassan för att printa ut lite blanketter som jag fyllde i och sedan åkte och lämnade till min kontaktperson på psyk. Efter det så tog jag Gula faran till tant mamma och vi satt och pratade lite om ditten och datten. Sen på hemvägen tog jag vägen förbi kyrkogården där jag besökte mormor och morfars och min morbrors grav. Efter det snurrade jag runt lite på I15´s gamla skjutfält och lekte att mopeden var en motorcykel.

Men till slut kom jag hem i alla fall och nu sitter jag och väntar på att riset jag värmer ska bli varmt för jag är rätt så hungirg. Efter att jag ätit vet jag inte riktigt vad jag ska göra förutom köpa kattsand eftersom jag fick låna några hundra av tant mamma.

MEn jag tror jag ska sätta mig på gården i solen och läsa lite med en kanna kaffe bredivd mig.

Låter så gott så gott så.å

Haha. Elfsborg vann mot Trellerborg nere i sydligaste skåne med 0-2 efter att hemmalaget gjort två självmål (sic). Man flabbar sig ryggen i krok. Mer såna motståndare tack!

Så vansinnigt irriterande med en radiokommentator som bara mummlar när det spelar fotboll lite snabbare än i gångtkakt. Muttrar, mumlar, stakar sig och stammar mest hela tiden. Vore nästan lättare att följa spelet på radion om karln höll tyst :-)

Äh du milde. Jag lade mig för att vila skallen lite och vips somnade jag. Så ovanligt. Så nu har jag mer eller mindre sovit bort hela jäkla dagen. Illa illa, jag skäms lite det måste jag erkänna. Man borde inte sova när dagen är så vacker som den är idag.

Så det får jag ta igen i morgon. Men då går det av sig självt eftersom jag då ska på ett möte klockan 10 i La Stada så det blir inget sovande då inte.

Men nu sitter jag ialla fall här där jag sitter med magen full av ris. Gudskelov fick jag låna lite pengar av mina stora barns moder härodmagen så då passade jag på att köpa en jättepåse med ris och mat till katten. Så nu har jag nått att fylla magen med i alla fall. Inte så illa.

Ikväll är det Elfsborg på webbradion som gäller. Ska bli spännande att se hur Elfsborg tar sig an Trelleborg. Det borde enligt alla konstens regler gå bra men man ska aldirg vara säker. Men i vilket fall som helst så ska jag krypa upp i fotäljen och sätta mig med en kopp kaffe och lyssna.

Jag sitter och funderar på hur den där gubben i Österrike som spärrat in sin dotter i 24 år och våldtagit henne under alla dessa år egentligen tänker. Hur i hela h-vete är det ens möjligt att göra så, att inte inse vilket lidande man utsätter en annan människa, sitt eget barn för.

Männiksovarelserna är märkliga väsen. Vi ägnar åt oss att skövla och plöja världen, dödar varandra för näst intill inget och så mellan varven dyker ren och skär ondska upp. Som denna man. Jag kan för mitt liv inte se något förmildrande hur jag än gör. Han blev slagen som liten. Visst. Men att lida av så grov empatistörning som detta, ja jag är nästan beredd att använda ordet monster trots att han är människa.

Det noggranna planerandet, djupet av det mänskliga lidande som denna man gjort sig skyldig till. Finns det ens straff nog för en sådan sak? Det allra värsta är väl att vilket straff man än utdömer så kommer karln aldrig förstå riktigt varför han straffas.

Så oändligt sorgligt.

Skräp har en vidunderlig förmåga att transportera sig över stora områden utan att man kan förklara hur det går till. Just som jag satt här i vardagsrummet framför datorn så tittade jag ner på golvet och fann en ensam övergiven torr liten makaron. Alldeles alléna i världen låg den där helt försvarslös.

Men hur i hela fridens namn har den hamnat där. Jag kan för mitt liv inte påminna mig att jag skulle ha inmundigat några makaroner i vardagsrummet. Nä, jag kan inte ens komma på att jag överhuvudtaget ätit nått alls i sagda rum.

Så, varifrån kom då den lilla makaronen? Hade den hoppat ur lådan i skafferiet och börjat vandra på egen hand? Vill jag verkligen ha makaroner som rymmer sin kos?

Det hela är ännu ett av livets små mysterier som man kan grunna livet ur sig för att finna lösningen på. På något sätt har denna makaron studsat ur sin förpackning, ut ur skafferiet, ner på golvet i köket och ut till vardagsrummet. Helt utan min hjälp. Jag har dessutom väldigt svårt att tro att Chips skulle ha något med saken att göra. Hon är ju annars förklaringen till mycket i världen. Till exempel att det ligger kattsand i hela hallen eller att man snavar på leksaksmöss när man stapplar ut till toaletten mitt i natten. Men detta kan jag knappast skylla på henne.

Nä, jag får helt enkelt acceptera att vissa saker bara sker, helt utom vår kontroll och att denna vilsna makaron är en sådan sak.

Men knepigt är det.

Usch och fy vad trött jag är. Det var svårt att somna igår kväll och lika svårt att vakna i morse. Men lite kaffe kanske gör susen även om jag inte märkt av någon effekt än. Så jag sörplar den svarta drycken och försöker tvinga ögonen att sluta titta i kors.

Tanken var att ska jag strax skulle mig på Gula faran för att puttra iväg till stan för lite välbehövlig terapi, men när jag tittade närmare på blånboken så insåg jag att så kommer inte att ske. Visserligen kan jag ju ta tearpin på faktura, som jag redan gjort, men även de ska ju tillslut betalas så jag ställde in denna veckans och nästa veckas terapi. Jag får terapia mig själv på egen hand.

Men jag måste i vilket fall som helst åka in till La Stada Borås i dag eftersom jag ska hämta en blankett på Försäkringskassan och lämna in den till min kontaktperson på psyk efter att jag fyllt i alla uppgifter. Jag är ute i senaste laget så jag hoppas att inget hakar upp sig. Det är angående min sjukersättning.

Men, solen skiner så vackert så det lär bli en trevlig mopedtur. Det är redan lite halvvarmt ute vilket lovar gott inför dagen. Lövträden har nästan slagit ut helt och hållet och världen håller på att förvandlas till en enda grön färgexplosion. Underbart är det enda ordet som kommer för mig när jag tittar ut genom fönstret. Möjligen kan jag lägga till fantastiskt med. Det är så skönt att veta att allt är på rätt väg.

Nä. Nu får jag kicka igång den här världen. Dricka lite kaffe och läsa lokalblaskan sen får vi se hur jag lägger upp dagen.

Uscha vad trött jag är. Men om 40 minuter måste jag vara pigg och nyter för då ska jag ta Gula faran till La Stada och gå på terapi. Jag skulle väl helst bara dra täckte över skallen och sova men det är bara att bita i det sura äpplet.

Ute försöker sommaren koppla ett grepp över Viskafors. Det lilla jag sett är att det verkar gå sådär. Lite halvt om halvt liksom. Men det kan ju bara betyda att det kan bara bli bättre. Som tur så duschade jag innan jag la mig i morse så jag behöver inte fundera över den delen i alla fall vilket är gott för jag vet inte om jag skulle komma ur duschen om jag ställde mig under den varma goa strålen.

På händerna fortsätter eksemet eller nässelutslagen eller vad det nu kan vara att frodas. Det har börjat klia rätt ordentligt med till råga på allt. Men jag smörjer med salva så får vi se vart det tar vägen med det hela. Jag har kvar salva sedan förra gången jag fick eksem i vintras, fast då var det ju på handlflatorna. Men det borde väl funka lika bra på handryggarna.

Pengamässigt är jag bankrutt. Jag måste ta och svälja stoltheten och vigga pengar av någon. Det är väl främst tant mamma jag tänker på, men det tar emot måste jag erkänna. Men tobaken är snart slut, ingen mat har jag kvar hemma förutom kattmaten då och så illa får det väl ändå inte vara att jag ska stjäla maten av katten. Det som är otrevligast är att jag får ta all vård på faktura vilket betyder att jag ska punga ut med en betydande summa när pensionen kommer. Men jag hoppas på att komma upp till högkostnadskortet snart så är ju det problemet ur vägen. Det kostar att vara sjuk.

Nä, nu ska jag ringa runt lite och tigga pengar tänkte jag. Vi får se hur det går. Mopeden behöver tankas med kan jag tro med tanke på att jag åkt fram och tillbaka till La Stada lite titt som tätt och ska in i dag, i morgon och övermorgon igen. Visserligen drar Gula faran så mycket bensin, inte mycket alls, men ändå. En liten skvatt i tanken vill den allt ha.

Så det får bli en kopp kaffe till och sedan ska jag ta mod till mig och ringa runt.

Som sagt. Helst så skulle jag bara dra täcket över skallen men världen pockar.

Solen skiner varmt och gott och Tre kronor krossade Frankrike med 9-0 på hockeyn igår. Livet är lätt och vårens och sommar alla dofter smiter in genom mina öppna fönster och sprider sig i lägenheten.

Jag har precis druckit en kopp kaffe och kommit ut ur duschen ren och vacker som en ebenholtsstaty.

Idag har jag ett terapimöte klockan 15.00 så då gäller det att Gula faran gör sitt jobb så att jag kommer fram till La Stada Borås tryggt och i tid. MEn det löser sig säkert kan jag tro. Jag litar på Gula faran i vårt och torrt.

De har lovat vackert väder i dagarna så jag ska försöka vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att ladda upp "solcellerna" när man får chansen. Här utanför finns en liten "paviljong" eller vad man kan kalla det. Perfekt att sitta och läsa i. Eller så kan man ju ta med en filt ut och lägga sig på gräsmattan på baksidan av huset.

Goda dagar är det. Det enda bekymret jag har är väl att jag inte har några som helst ekonomiska resurser. Alls faktist. Illa illa är det. Jag har märkt att jag gnällt länge om det där men sakernas tillstånd bekymrar mig. Men kanske kan ja gjuta mod till mig och fråga tant mamma om jag kan låna lite pengar, några hundralappar bara så att jag kan köpa kattsant, cigg och lite kattmat. Lite pasta skulle sitta bra med. Plus att jag behöver tanka mopeden. Fasen, det rinner på märker jag när jag skriver ner allt. Jaja. Vi får se hur det går med detta.

Nä, nu ska jag försöka varva ner lite så att jag får lite sömn innan jag ska åka till stan. Efter matchen kunde jag ju inte somna så det vore på sin plats med lite sömn.

Ack så vackert. Solen går upp ovan trädtopparna och skiner gul och varm på moder jord. Själv är jag som sagt väldigt trött men kan inte somna.

Jag tror jag ska ta en sömntablett så jag får lite ro i kroppen för jag ska ju på terapi klockan 15.00 och då gäller det att ha sovit i alla fall några timmar tills dess.

Jo, så får det bli.

Fasen vad trött jag är. Men jag har såna myrkrypningar i benen så jag tror jag blir tokig. Det killar och pirrar i benen så man blir helt knas och somna finns bara inte.

Uscha!

Sådär ja, då har man kaffe i huset. Jag hade 42 kronor på kontot och kalaset, ett paket kaffe och en liter mjölk, kostade 41. Bättre kan det knappt bli.

Nått jag verkligen gillar de Tempo i Viskafors är att man får hjälp med att packa kassarna om biträdet inte har något annat viktigt att göra. De ställer sig alltså i slutet av rullbandet och packar allt medan kassörskan fyller kassamaskinen men summor och nuffror. Det känns liksom lite lyxigt. Plus att man känner att de verkligen vill jobba för kundens bästa och inte bara går och dräller när det inte finna annat att göra.

Som vanligt så var det vackra töser i kassan vilket gör att jag känner mig ack så gubbsjuk när jag står där med plånboken i hand och ögat på kronosumman. Uscha och fy att åren ska rasa iväg så fort som de gör. Snart blir man väl utslängd ur affären när man står där och dreglar.

Någon som slog mig med häpnad var hur varmt det var ute. Jag hade tjocka svarta jeans, tjocktröja och skinnjacka på mig medan alla andra sprang omkring i shorts och t-shirt. Fast det klart, jag åkte ju nästan Mc. Jag refererar nu till Gula faran, min moped. Hey vad det går i svängarna *asg*.

Nä, nu ska jag slötitta på hockey i väntan på den "rikigta matchen" klockan 00.45.

Sådär ja. Då har jag sovit en bra stund så att jag orkare med att följa Tre kronor mot Frankrike i natt på tv6. Jag drömde precis hur knepigt som helst. Men det brukar jag göra när jag sover på dagen. Eller när jag tänker närmare på saken, det brukar jag göra allts som ofast. Det är märkligt vad mycket skräp det finns uppe i skallen som ramlar ut när man sover.

Men innan jag gör något alls nu så ska jag åka till affären för att köpa mig lite kaffe så att jag har det hemma. För en kaffoman som jag så är det rena katastrofen att inte ha något kaffe hemma. Så det är bara att resa sig och sätta igång. När jag kommer hem ska jag koka en kanna kaffe och bara njuta och dessutom förbereda mig på en tv-afton. Först en timma "Simpson" som efterföljs av en timma "Två och en halv män" och sedan avslutas det hela med en timma "My name is Earl". Efter det är det lite paus innan hocken börjar. Allt detta gottiga på Tv 6.

Hua. Jag tog mod till mig och ringde till tant mamma för att låna pengar men jag kan fan inte med. Man kan inte ringa en gång i månaden och bara för att be om att få låna pengar. Det funkar ju inte. Så det blev en stund i tetefonen istället med lite småpladder sådär.

Tydligen har min moster och morbror varit nere i det lilla träslottet och städat ut allt och gjort i ordning för visning. Uscha, jag som tänkte jag skulle sovit en natt till där nere och sitta och minnas gamla tider men nu är det försent för det. Det gör mig väldigt ledsen måste jag erkänna. Men det var väl det enda raka att göra, att sälja den.

Men kåken har varit min lilla tillföyktsort så länge som jag kan minnas så det svider allt, det gör det. Men tiden går och inget är bestående så jag får försöka vänja mig vid tanken. Det som är roligt med det hela är att tant mamma för en gångs skulle kan få känna sig lite ekomoniskt oberoende och slipper vända och vrida på varje slant månad efter månad. Alltid något att glädja sig åt.

Fasen vad förlamande trött jag är. Knepigt eftersom jag somnade tidigt i går kväll och sov ända till 9 i morse. Men ändå så skriker hela kroppen efter sängens goa värme.

Igår fick jag tuppjuck på mitt långa hår och tog fram trimmern och drog av hela skiten. Lika bra så här när sommaren snart når oss. Jag har ändå inte råd att gå till frisören så det kändes som det bästa. Så nu ser jag ut lite som en straffånge, men det får det vara värt :-)







Det blev som ni ser en hel del hår som skapade en vacker liten hög. Men det känns gott att bli av med eländet, det var omöjligt att skapa någon som helst frisyr av det hela så lika bra att bara hacka bort allt.

Idag har jag förövrigt ingen aning om vad jag ska göra alls. Kolla på Tre kronor på tv blir det väl. Men resten av tiden har inte planerat alls. I morgon, övermorgon och på torsdag har jag terapi och möten så då blir det lite att pyssla med så jag ska väl bara ta det lugnt i dag kan jag tro. Läsa lite och så. Jag måste i alla fall till affären för att köpa kaffe för mina sista slantar. Idag har jag "omkokat" den gamla sumpen från igår men det blir liksom inget sting i kaffet på det sättet.

Hua, jag måste snart ta tjuren i hornen och ringa till tant mamma och be om att få låna lite pengar. Det känns inget vidare alls men som det är nu så har jag 40 spänn i hela världen och ingen annan mat i hemmet än ett halvt paket makaroner. Katten har jag mat till några dagar till sedan måste jag köpa nått till henne att äta med. Illa illa.

Till råga på allt så har jag fått urticaria, nässelutslag på handryggarna. Jag funderar om det är den höjda dosen av min medicin som gör det tro. Det kliar inte så mycket men det ser för bedrövligt ut.

Jaja, värdsliga problem. Nu ska jag städa lite sen så lägger jag mig nog och läser lite innan jag tar mig för något annat.

Ah så underbart. Elfsborg vann mot Helsingborg igår. Det spelades underbar fotboll och fan vet vart ett fortsatt sådant spel kan ta laget. Det är väl ingen hemlighet att ett guld till skulle sitta bra.

Man måste sikta högt vettja.

Håhåjaja. Det blev en redig sovmorgon idag. Jag ramlade i säng sent igår efter att först haft besök av mina stora barn moder med vidhängande karl och sedan surrat på telefon med Kusin Esko länge och väl.

Idag jag jag inte fått något gjort förutom att skruva upp en lampa i vardagsrumstaket och druckit kaffe. Inte tänker jag göra så mycket mer heller om jag själv får råda och det får jag ju.

Enda jag ska göra som kan tänkas ta lite krafter i anspråk är dammuga lite. Chips hårar ner nått fabulöst för tillfället.

Mer blir det nog inte gjort i dag är jag rädd för.

Gott så.

Tv ska direktsända Englas begravning. Så... tacky. Jo, jag förstår föräldrarna som vill dela sin bottenlösa gruvliga sorg med hela svenska folket. Men backa lite, tänkt efter. Blir det inte lite väl mycket stor cirkus av det hela?

Ska varje barnabegravning sändas live? Folk förlorar sina barn mest hela tiden även i vårt vackra land, för att inte tala om i världen i stort. Att man som förälder inte kan tänka speciellt rätt när man sörjer förstår jag. Men som sagt.

Cirkus. Jag tänker i alla fall inte titta. Av respekt för ett litet barn som bara skulle cykla hem en dag.

Fan vet vad det är som jagar mig. Det är inte ångest, den är låååångt borta. Men det spelar ingen roll vad jag gör, städar eller handlar, som jag precis gjort, eller eller bara knatar omkring i lägenheten utan mål. Jag är rastlös så in i helvet. I vanliga fall brukar man ju kunna sätta igång med nått och så att säga arbeta bort rastlösheten men det biter inte. Lite som att äta och äta men ändå var hungrig hela tiden. Ytterst obehaglig känsla. Den är dessutom helt ny för mig så jag misstänker väl att det är den höjda dosen av min medicin som gjort det hela. För sagt så handlar det absolut inte om ångest. Bara en förtärande rastlöshet.

Men nu har jag dammsugit hela lägenheten, innan dess dammtorkade jag allt, sedan moppade jag golven och när jag kom hem efter att ha varit i affären så dammsög jag igen. Ändå spritter det i ben och arma och bröst på mig.

Jag försöker lugna ner mig lite genom att försöka lära mig riffen på "Leyla", det går sådär. Gitarren vill inte leka med mig utan går sina egna vägar känns det som.

Nä, detta känns knepigt. Men som sagt. Nån ångest handlar det inte om. Jag känner mig märkligt ångestfri, nästan så att jag saknar den lite, lite som en tandvärk som gått över.

Nä, nu ska jag renbädda i sängen med. Jag har haft täcket på luftning på balkongen så det borde dofta vår och sol, inte illa att krypa ner i när natten kommer. Fattas bara en brunett med villig kropp med :-)

Fan vad duktig jag är. Jag har städat hela lägenheten grundligt och bra så nu sitter jag och är så nöjd med mig själv att jag nästan spricker av stolthet. Chips, katten, far omkring som en skottspole och leker kattlekar, jagar osynliga möss eller fåglar och hoppar upp och ner i bokhyllan som en guttaperkaboll.

Enda bekymret på min horrisont är ju penganöden. Det börjar bli tomt i skafferiet nu och i kylksåpet finner jag bara en flaska senap och en halv lök. Inte mycket att koka soppa på. Så jag får väl ta en tur till affären och handla upp den sista hundralappen. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra men det löser sig väl kan jag tro.

Det enda som inte är rent här hemma nu är jag själv. Så jag tänkte jag skulle hoppa in i duschen om en liten stund och tvaga min feta kropp ren och skinande. Man har alltid nått att göra i Viskafors :-)

Ah, trevligt. Idag går det i sportens tecken. Först är det Elfsborg som spelar mot Helingborg och det hela visas på Tv4 och efter det så ska Tre kronor ta tag i Vitryssland i Hockey VM. Så ska jag få någon gjort får jag passa på.

Men först ska jag nog ta en duch så att jag piggnar till lite. Bara kaffe och tobak verkar inte räcka. Sedan jag höjde dosen av en av mina läkemedel för några dagar sedan har jag varit så trött så trött. Men å andra sidan så har jag knappt sett röken av någon ångest så det kan det väl vara värt kan jag tro. Fortsätter det så så är ingen nöjdare än jag.

Men oj vad jag är trött.

Jaha, så var det dags för en ny dag igen då. Igår knoppade jag in tidigt, mest för att jag var uttråkad. Men nu är jag uppe och sitter med kaffet och har det rätt så bra.

Ute ser det ruggigt ut. Inte alls vårlikt på något sätt alls, men det spelar mindre roll för jag ska återvända till sängen och lokalblaskan och ligga och läsa i lugn och ro. Sen är det dags att städa lite, bland annat så lyckades jag spilla kaffe på golvet eftersom paketet läckte. Men det får bli ett lite senare problem. Först ska jag som sagt bara njuta av lördagsmorgonen.

Här kan jag inte påstå att det råder någon febril aktivitet precis. Jag går omkiring och såsar utan att få speciellt mycket gjort alls. Läser lite, vilar lite. Funderar på att göra någon form av föda ätvänlig men skjuter upp det hela tiden. Tvekar om jag ska ta mopeden in till La Stada Borås för att gå till apoteket men fan jag orkar bara inte. Det är ju fredag gubevars.

Jag liksom går och väntar på den där blixten av verksamhetslusta, men det kommer helt enkelt inte. Så jag får nöja mig med det jag gör. Fasen, jag har inte ens kommit ur morgonrocken än. Chips, katten, sitter på golvet och gör sig ren och vacker medan jag, hennes husse, sitter som ett vrak i fotöljen och knattrar ner ointressanta fakta kring min dag.

Men jag måste dammsuga, så långt har jag kommit i mina funderingar. Det är katthår både högt och lågt. Chips röda filt som jag lagt ut i ena fotöljen är nästan vit av katthår, det kan aldrig vara bra. Tömma kattlådan behöver jag med. Köpa kattsand.

Äsch, det går inte att gömma sig längre. Det är en massa saker jag behöver göra för tusan innan jag kan få lite ro att bara släpa omkring min tunga kropp från punkt a till punkt b.

Så, jag sätter väl igång med att börja med att duscha sen tar jag det allt eftersom.

Så har en ny dag randats. Jag har varit vaken en timma eller nått, druckit kaffe och rökt medan jag gått igenom lokalblaskan.

Jag vet inte om det är höjningen av medicinen som börjat verka men jag mår oförskämt bra förutom att jag är rätt så trött. Jag hoppas väl att den nya dosen skall göra susen för mig.

Mina planer för dagen inbegriper ett besök i La Stada Borås och sjukhusapoteket där eftersom det ena läkemedlet som jag fick utskrivet fortfarande är relativt nytt så det är inte säkert att det finna någon annan stans. Det trodde apotekaren här ute i Viskafors i alla fall.

Sen står det lite städning på schemat, handla kattsand och lite annat smått och gott. En lugn dag således.

Vi är i lika dålig form min katt och jag. Jag köpte en pinne med ett snöre på och en flamsig sak i änden på ICA MAXI för 25 spänn som vi har haft det vansinnig roligt åt min lilla pälsboll och jag. Jag viftar från rum till rum och Chips jagar och jagar. Men det tar slut rätt snabbt för tillslut så lägger sig katten platt på golvet och skiter fullständigt om jag viftar eller inte. Hon slänger en snabb blick och blundar sedan, som om pinnen med snöret inte fanns.

Själv är jag rätt trött efter att ha sprungit från rum till rum så vi är väl rätt överrens vi två. Sängen locka måste jag erkänna, även fast jag druckit 3 muggar med kaffe. Jäkla piller till att trötta ut.

Men, Clapton spelar och sjunger om kokain på datorn och mörkret smeker mig som en kvinnohand. Så helt fel är inte livet. Så jag sväljer mina piller, drar hungrigt på ciggen och funderar på vad jag ska drömma om inatt. Jag har en halv kyckling i kylen och några pilsner i skafferiet så helt desperat är jag inte. Nu fattas bara en kvinna att kyssa på så vore jag nöjd.

Jag sitter och väntar på att mobilen ska ladda upp tillräckligt för att jag ska kunna återuppta mitt avbrutna samtal med Kusin Esko. Under tiden så ägnar jag mig åt att vältra mig i min egen dynga. Katten, Chips, ligger utslagen i fotöljen bredvid mig och vi har det ganska bra ihop.

Ute spöregnar det så någon lust att ge mig ut har jag då rakt inte. Lyssnar till gamla Prodigy-låtar och drömmer mig tillbaka till mitten av 90-talet när man var ung och vacker. Eller i alla fall ung.

Men nog tycks det mig som om livet springer iväg utan att man har kontroll på vad som händer riktigt. Dag läggs till dag och natt efterföljer natt utan att man har den allra minsta koll på vad man gör eller vad som händer. Lite sorgligt känns det allt.

När jag var 15 så trodde jag att jag skulle ha egen helikopter och vara stenrik på min musik vid detta laget. Men så upptäckte jag att jag inte kan göra musik alls. Bara skriva och en text är bara en halv låt liksom.

Så här sitter jag, i Viskafors utan helikopter. Men jag har ju en moped i alla fall. Några groupis har jag inte sett röken av. Synd. Det skulle vara trevlig med i alla fall en. Mina krav har sänkts med åren så hon behöver bara vara vacker. Och klok. Och älska mig över allt annat. Mer kräver jag inte.

Så klok har jag blivit med åren.

Kära vänner och ovänner. Ni vet väl att ni kan nå mig på msn genom [email protected]

Där kan ni chatta live med mig och prisa eller skälla på mig bäst ni vill. Om jag känner för det så lägger jag till er på min lista så vet ni alltid när jag är vaken eller städar eller diskar.

Adda vet jag.

Jag läste någonstans, jag vet inte vart, att Nigella Lawson gör mat-tv i USA och att jänkarna har så svårt med hennes bak. Den är enligt amerikans standard för stor helt enkelt. Så de har fullt upp med att filma så att den runda vackra saken inte ska synas i bild.

Hjälp! Nigella är ju för tusan en av de allra vackraste kvinnor jag sett på bild. Just det lite runda och volypuolösa gör ju henne ännu mer tilldragande. Äntligen någon som inte är alldels utsvulten. För finns det egentligen någon som tycker att hon ser eländig ut? På riktigt?

Jag kommer aldrig förstå mig på mänskligheten.

Åhhhhhhhh vad trött jag blir på mig själv. Igår när jag var hos läkaren så pratade vi om mitt omvittnade missbruk av alkoholhaltiga drycker och jag medgav att visst är jag inte vit som jag borde vara. Nå allt väl än så länge. Men sen pratade vi om de där proverna som han vill se för att skicka in intyg till socialstyrelsen om hur det ser ut på den där fronten.

Eftersom han var en trevlig prick så frågade han om jag ville vara så vänlig och släpa mitt tunga arsle till mottagningen för att ta de där proverna. Visst sa jag. Sen frågade han hur jag trodde proverna skulle se ut och jag svarade sanningenligt att de säkert ser ut åt helvet för tillfället. Fortfarande allt väl. Men som sagt, det är en trevlig prick så han frågade om jag kunde tänka mig att hålla mig ifrån alkoholen i två veckor och sedan gå och ta proverna.

Jajamen, svarade jag, i fast förvissning om att det kan jag ju. Fortfarande allt väl. Inga moln på skyn och alla är glada och lyckliga.

Så vad är det första jag gör idag när jag känner mig lite vissen och uttråkad? Jo, jag plockar fram de där ölen jag haft stående i en evighet i skafferiet och börjar hinka pilsner för glatta livet.

Smart!.

Varför kan det inte vara lika lätt att hålla sig nykter i praktiken som det är i teorin? För när jag tänker på det så är det ju jättelätt. Ja, det är så lätt att jag måste grattulera mig själv med en öl för att jag är så duktig. Fan ta mig själv. Eller när jag tänker på det så har han väl redan tagit mig.

Dum, dum, dum. Jag är så dum så nu får jag nog trösta mig själv med en öl.

Egentligen retar det mig att jag är så lat. För egentligen skulle man ju ut och demostrerar idag. Men jag vet inte riktigt vad jag ska demonstrerar mot, eller för. Mer pengar åt arbetarna? Hm, jag jobbar ju inte. Mer pengar åt drönarna kanske vore bättre. Fast det tåget bleve nog bra kort misstänker jag.

Men jag är ju väntermänniska. Eller ialla fall mittenmänniska. Alliansen tror jag inte ett dugg på även fast Reinfeldt verkar vara en hyvens prick. Men sossarna då? Tja, de har ju suttit vid makten i en miljard år mer eller mindre och inte fan har de gjort så mycket nytta de heller. Kommunisterna (eller vänsterpartiet som det heter nu för tiden) tror jag inte ett skvatt på. Deras historiebild stämmer inte direkt överrrens med min om man säger.

Så vad ska en liten pensionerad sjuksköterska tro på då? Fan vet.

Äh, jag skiter i att demonsterar och mastruberar i stället. Det ger mig i alla fall lite lycka i en karg värld.

Uscha vad jag blev uttråkad. Sådär bara, helt plötsligt. Jag satt och drack kaffe och rökade min miljonte cigg och helt plötsligt så dök den där lilla fula tanken upp i skallen. "Jag har det tråkigt". Illa. Så nu kommer frågan hur jag ska hålla ledan stången. Städa? Läsa? Leka med katten? Leka med mig själv?

Ute har det givetvis börjat regna som lök på laxen så där har jag inget att hämta heller. Det får bli en inomhusaktivitet vad det än blir. Jag är inte mycket för att vandra i regnet och få dubbelsidig lunginflammation. Kanske skulle man ta fram gitarren och öva skalor? Inte en helt dåligt idé faktist. Eller bara sitta och gnugga en bluestolva fram och tillbaka.

Det här med att vara obotligt ensam är ingen direkt kick för livet och tillvaron. Men det allra värsta är att jag faktist de facot har saker att göra som behöver tas om hand om. Bland annat så står det fortfarande tomma flyttlådor kvar i köket och på vardagsrumsgolvet har jag två lådor med böcker som borde tömmas. För att inte tala om i det lilla sovrummet där jag bara ställt in en massa tomlådor blandat med boklådor. Så kanske skulle jag ta ett ryck och göra lite nytta. Jag menar jag har bott här snart två månader så det borde väl vara gjort för länge sedan misstänker jag.

Om jag bara inte vore så förbaskat lat så hade det mesta varit enklare har jag en vag aning om. Jag är nog världsmästare på att skjuta upp saker och ting tills läget blir akut.

Äh. Jag tar en kopp kaffe till istället.

Oj då. Det verkar som om jag fastnat i bromsläge. Kanske är det höjningen av mina tabletter eller så är det de där 42 timmarna jag var vaken häsomsistens, men trött är jag. Jag lade mig för att sova en liten stund och vips så stack tre timmar sin kos och jag vaknade upp till "en andra morgon" så att säga. Jag fick börja om igen med kaffe och cigg och nu sitter jag och är banne mig fortafarande lika trött som jag var innan.

Jag kollade i FASS om trötthet fanns med som biverkan på de där pillren och jajamen, det gjorde det. Så det klart att när man dubblar dosen som jag gjort nu så blir man lite pömmig initialt. Men det går säkert över kan jag tro. Fast jag är hellre trött än har ångest så valet är lätt.

Jag sitter just och funderar om jag ska dammsuga lite här i lägenheten. Chips fäller så det står härliga till, hon byter väl från vinterpäls till sommarpäls kan jag tro för det står som ett moln av katthår kring henne där hon ligger i ena fotöljen och sover.

Men innan jag ger mig in i några sådana göromål så tror jag att jag ska ställa mig i duchen och rengöra mig själv. Jag har löjligt ont i axlarna så lite varmt strilande vatten på ryggen kanske gör susen.

Tyvärr är den där goa solen och sommarvärmen som bortblåst och regnet hänger i luften utanför fönstret. Men jag kanske tar en tur med mopeden iall fall. Mest för att ha något att göra. I morgon hoppas jag att det inte regnar i alla fall för då tänkte jag ta en tur in till stan för att hämta mina mediciner på apoteket och besöka tant mamma. I alla fall är det så planerna ser ut för tillfället. Men det där kan ju ändra sig har jag märkt.

Nä, lite mer kaffe sen så sätter jag fart. Kanske....

Jodå, jag kom väl iväg till läkaren igår. Vilken ovanligt sympatisk människa. Jag kände verkligen att han brydde sig och tog mig på allvar. Mer såna läkare tack. Resultatet blev att han höjde dosen av en av mina mediciner så jag hoppas att det gör susen. Det var den medicinen jag blev så bra av när den sattes in så man kan ju alltid hoppas.
 Vi kom även in på det ack så laddade ämnet alkohol och han påpekade det att man bryter ner läkemedel fortare när man använder alkohol regelbundet. Men det låg ingen anklagelse i konstaterandet.

Men när jag gick så sa han med glimten i ögat att "jag ska hålla ögonen på dig". Konstigt nog kändes det bara bra.

När jag väl kom hem var jag så utmattad att jag somnade rätt gott på eftermiddagen, vaknade till på kvällen för att ta mina tabletter och sedan somnade jag igen. Det tar på krafterna en sån liten sak som att gå på läkarbesök.

Innan jag somnade igen så hann jag ringa till dottern och kolla lite vad hon pysslade med så att hon inte var ute på dumheter men hon skötte sig, vilket jag redan misstänkte. När jag ringde så var hon på väg hem efter att ha varit nere och tittat på kortegen och sedan varit hemma hos en kompis. Jag förstår inte vart hon fått så mycket vett ifrån. JAg får väl fråga brevbäraren :-)

Idag vaknade jag återigen av att Chips, katten, fått tuppjuck och kärvde total och omedelbar omvårdnad. JAg försökte sova vidare men hon puffade och petade på mig hela tiden för att jag skulle klappa henne. Hon skulle in under täcket, hon skulle ut igen, hon skulle klappas till förbannelse så till slut så gav jag upp och gick upp och nu sitter jag här. Lite yr och trött men vid gott liv.

Idag tänkte jag att jag skulle ta mig till apoteket för att hämta ut mina mediciner. Men jag vet inte, det kan ju även vänta lite när jag tänker närmare på det. Några protesttåg blir det inte i alla fall. Så långt har jag kommit i mina planer.

Nä, jag får nog dricka lite kaffe först, så att jag får lite fart på blodet.